En femtedel av de manliga teologistuderandena i Finland motsätter sig s.k. ”kvinnopräster” (en bättre term vore ”prästvigda kvinnor”). Hälften av dem skulle inte vilja samarbeta med en prästvigd kvinna. Av dem som inledde teologistudier i fjol var det en tiondel som motsatte sig präster av kvinnligt kön.
Detta enligt en undersökning utförd av forskaren Kati Niemelä vid Kyrkans forskningscentral. Också sökande till den teologiska fakulteten svarade på undersökningen.
Manliga sökande såg oftare än kvinnor förkunnandet av evangeliet som viktigt. Hos kvinnorna betonades bland annat viljan att hjälpa.
Efter beslutet att öppna prästämbetet för kvinnor 1986 och efter de första prästvigningarna av kvinnor 1988, skapades ett system där "kvinnoprästmotståndarna" gavs väjningsrätt. De fick alltså fortsätta att verka enligt den ämbetssyn som de hade och som de hade blivit prästvigda till. Antagandet var att "kvinnoprästmotståndarna" skulle vara en utdöende grupp, som på några årtionden skulle försvinna.
Så är dock inte fallet, vilket också Niemeläs undersökning visar. Motståndet till prästvigning av kvinnor lever kvar också bland de yngsta åldersklasserna. Kan en orsak vara, att motståndarna upplever att de har för lite livsrum inom kyrkan och därför söker sig till uppgifter inom universiteten, där de sedan sprider sin lära bland studerandena? Jag vet inte.
Det jag vet är att den kläm som tillkom 1986, och som behandlar den ovannämnda väjningsrätten, inte var tänkt att vara för evigt, utan bara tills den dåvarande generationen präster gick i pension. Eftersom detta dock inte uttryckligen sades, tolkar de reaktionära klämmen som mer eller mindre evig. Med påföljande problem, förstås.
Om en motsvarande passus kommer in i ett eventuellt beslut om samkönade kyrkliga vigslar, så att ingen tvingas att mot sitt samvete viga samkönade par (vilket jag ser som skäligt), bör man vara noggrann med att den skall gälla dem som innehar prästämbetet då beslutet fattas, men inte dem som prästvigs in i den nya situationen!
Jag använde förresten nyss ordet "reaktionär" för att beskriva motståndarna till prästvigning av kvinnor. Någon kanske tycker att jag borde ha sagt "konservativ". Men jag var mycket medveten i mitt ordval.
Saken är ju den, att en konservativ vill bevara ("konservera") den nuvarande situationen, i motsats till en "progressiv" som vill gå framåt i utvecklingen (om det sedan är "framåt" eller "åt skogen" får väl diskuteras från fall till fall). En reaktionär, däremot, vill återgå till det som en gång var. Efter att en handling (aktion) har skett, vill han få till stånd en återgång (re-aktion).
Och den som före 1986 var konservativ och ville bevara den dåvarande situationen med endast manliga präster, är efter 1986 reaktionär, eftersom han vill gå tillbaka till det tidigare systemet. Logiskt, eller hur?
En sak för sig är att ordet "reaktionär" har fått en klang av "stockkonservativ gammal dammig stofil", men det är inte så jag använder ordet.
Och så finns det förstås sådana som prästen i Torneå som förklarade för sina konfirmander att konfirmanderna, prästvigda kvinnor, homosexuella och laestadianer hamnar i helvetet, samt att homosexualitet är djuriskt och perverst och att prästvigning av kvinnor leder till homosexualitet. Detta enligt bl.a. Pohjolan Sanomat (20.5.11).
Dock menar jag inte att alla motståndare till prästvigning av kvinnor är urblåsta dårar. Det finns alltid enstaka undantag i alla grupper.
Tillbaka till Niemeläs undersökning. Hon utredde också teologernas arbetsuppgifter efter examen. Bland männen var kyrkoherde den vanligaste arbetsuppgiften – var femte manlig teolog i arbetslivet är kyrkoherde. Bland kvinnorna är den vanligaste uppgiften församlingspastor, som var fjärde arbetar med. Kvinnor och män var i det närmaste lika ofta kaplaner.
Enligt statistiken jobbar varannan teolog med församlingsarbete. Var sjätte är lärare och likaså var sjätte arbetar i någon av kyrkans specialuppgifter (t.ex. sjukhuspräst eller familjerådgivare), medan 7% arbetar för någon kristlig eller annan organisation.
Detta enligt en undersökning utförd av forskaren Kati Niemelä vid Kyrkans forskningscentral. Också sökande till den teologiska fakulteten svarade på undersökningen.
Manliga sökande såg oftare än kvinnor förkunnandet av evangeliet som viktigt. Hos kvinnorna betonades bland annat viljan att hjälpa.
Efter beslutet att öppna prästämbetet för kvinnor 1986 och efter de första prästvigningarna av kvinnor 1988, skapades ett system där "kvinnoprästmotståndarna" gavs väjningsrätt. De fick alltså fortsätta att verka enligt den ämbetssyn som de hade och som de hade blivit prästvigda till. Antagandet var att "kvinnoprästmotståndarna" skulle vara en utdöende grupp, som på några årtionden skulle försvinna.
Så är dock inte fallet, vilket också Niemeläs undersökning visar. Motståndet till prästvigning av kvinnor lever kvar också bland de yngsta åldersklasserna. Kan en orsak vara, att motståndarna upplever att de har för lite livsrum inom kyrkan och därför söker sig till uppgifter inom universiteten, där de sedan sprider sin lära bland studerandena? Jag vet inte.
Det jag vet är att den kläm som tillkom 1986, och som behandlar den ovannämnda väjningsrätten, inte var tänkt att vara för evigt, utan bara tills den dåvarande generationen präster gick i pension. Eftersom detta dock inte uttryckligen sades, tolkar de reaktionära klämmen som mer eller mindre evig. Med påföljande problem, förstås.
Om en motsvarande passus kommer in i ett eventuellt beslut om samkönade kyrkliga vigslar, så att ingen tvingas att mot sitt samvete viga samkönade par (vilket jag ser som skäligt), bör man vara noggrann med att den skall gälla dem som innehar prästämbetet då beslutet fattas, men inte dem som prästvigs in i den nya situationen!
Jag använde förresten nyss ordet "reaktionär" för att beskriva motståndarna till prästvigning av kvinnor. Någon kanske tycker att jag borde ha sagt "konservativ". Men jag var mycket medveten i mitt ordval.
Saken är ju den, att en konservativ vill bevara ("konservera") den nuvarande situationen, i motsats till en "progressiv" som vill gå framåt i utvecklingen (om det sedan är "framåt" eller "åt skogen" får väl diskuteras från fall till fall). En reaktionär, däremot, vill återgå till det som en gång var. Efter att en handling (aktion) har skett, vill han få till stånd en återgång (re-aktion).
Och den som före 1986 var konservativ och ville bevara den dåvarande situationen med endast manliga präster, är efter 1986 reaktionär, eftersom han vill gå tillbaka till det tidigare systemet. Logiskt, eller hur?
En sak för sig är att ordet "reaktionär" har fått en klang av "stockkonservativ gammal dammig stofil", men det är inte så jag använder ordet.
Och så finns det förstås sådana som prästen i Torneå som förklarade för sina konfirmander att konfirmanderna, prästvigda kvinnor, homosexuella och laestadianer hamnar i helvetet, samt att homosexualitet är djuriskt och perverst och att prästvigning av kvinnor leder till homosexualitet. Detta enligt bl.a. Pohjolan Sanomat (20.5.11).
Dock menar jag inte att alla motståndare till prästvigning av kvinnor är urblåsta dårar. Det finns alltid enstaka undantag i alla grupper.
Tillbaka till Niemeläs undersökning. Hon utredde också teologernas arbetsuppgifter efter examen. Bland männen var kyrkoherde den vanligaste arbetsuppgiften – var femte manlig teolog i arbetslivet är kyrkoherde. Bland kvinnorna är den vanligaste uppgiften församlingspastor, som var fjärde arbetar med. Kvinnor och män var i det närmaste lika ofta kaplaner.
Enligt statistiken jobbar varannan teolog med församlingsarbete. Var sjätte är lärare och likaså var sjätte arbetar i någon av kyrkans specialuppgifter (t.ex. sjukhuspräst eller familjerådgivare), medan 7% arbetar för någon kristlig eller annan organisation.
Haaveet ja todellisuus – teologian opiskelijoiden uranvalinta ja työelämä (teologia.fi 6.1.11)
Tutkimus: Naispappeuden vastustus ei ole katoamassa (Kotimaa 14.1.11)
Kvinnoprästmotståndet ökar (Västra Nyland 14.1.11)
4 kommentarer:
Det är väl själva evangeliet som är det viktiga i förkunnelsen, inte vilket kön det är på den som förkunnar!?
Man skulle ju tycka det, jo...
bra sagt Harry skulle gärna ha sagt det själv
Suck! Har de här personerna för litet arbete eftersom de har tid att fundera ut hur de skall försöka förstöra livet för andra?
Skicka en kommentar