Om kristen politik

Bloggaren Charlotte Therese skriver ett intressant inlägg inför det svenska riksdagsvalet. Rubriken är Behövs det ett kristet vänsterparti? Hon använder starka uttryck när hon bl.a. skriver:

Den politik som förs från högerpartierna, inklusive kristdemokraterna, är rakt motsatt evangeliet, som värnar särskilt mycket om fattiga, sjuka och svaga. Jag kan inte föreställa mig en Jesus som gör de sjuka sjukare genom att ta ifrån dem det sista de äger, eller tvingar dem att gå igenom ständigt upprepade ångestfyllda åtgärder och utredningar, som respektlöst kränker dem, och driver dem till ruinens brant, till hemlöshet och värre än så.
Kd har steg för steg lämnat den kristna grunden för att försöka hålla sig kvar i regeringsposition. Man har sålt sin själ och offrat sjuka och svaga på paragrafernas glödande kol. Som rökelse stiger deras rop nu mot skyn, de som inte redan har tystnat och avslutat sina liv. Hur många självmord har alliansens inhumana politik drivit förtvivlade sjuka till? Hur länge ska det få fortsätta innan allmänheten vaknar upp till det som faktiskt pågår? Hur är det möjligt att inte fler kristna redan har genomskådat kd's ekande brons och tomt klingande cymbal?
Det konservativa familjemantrat, som sannolikt lockar en del kristna väljare, faller platt till marken när man så tydligt visar att man i praktiken inte alls bryr sig om människorna.
Är det inte rentav ett missbruk av Jesu Kristi namn att uppkalla ett parti efter honom när man inte alls följer honom?

Mitt svar på den frågan - utgående från min finländska synvinkel - är "ja", men på frågan i hennes rubrik svarar jag "nej". Jag skrev en predikan där jag (i anknytning till Peter Halldorf) hävdade att kristen politik inte existerar, lika lite som kristen moral eller kristen musik. Det som finns är ett kristet liv - och vilka följder det livet kan få för ens politiska synsätt varierar säkert stort från person till person. En troende kristen blir samlingspartist, en annan socialdemokrat, någon är konservativ, en annan liberal - ja, det kan t.o.m. finnas kristna bland sannfinländarna eller kristdemokraterna!
Det viktigaste är inte vilken politik man eftersträvar (även om det inte är oviktigt) utan vilken värdegrund man står på. En politiskt aktiv kristen kan falla i legalismens fälla, men åtminstone jag vill tala för medmänsklighet och kärlek till min nästa och handla därefter!
Något specifikt parti behövs inte för detta, utan vi ska se över partikartan och försöka hitta det som passar just oss.