Insändare i Hbl: Sorgligt att tvingas neka välsingnelse

Jag inspirerades att skicka en insändare till Hufvudstadsbladet, som publicerade den idag (11.8.10, s. 15) med rubrikens stavfel. Texten var dock förkortad, så jag publicerar originalet här. Den röda texten hade skurits bort, den gula är redaktörens tillägg. En del är förstås sakliga förkortningar, men en del förändrar innehållet (t.ex. "viktigt" vs. "viktiga" i det sista stycket - vilket inte ens förkortar texten).
Nå, inte är väl den publicerade texten dålig, den heller...
Biskop emeritus Erik Vikström skriver (Hbl 8.8) att kristna kyrkor genom tiderna har sett äktenskapet som ett monogamt förbund mellan en man och en kvinna. Han har en poäng, men det finns [man kan komma med] invändningar. Kyrkans äktenskapssyn är nämligen inte så monolitiskt oförändrad som han antyder.
De flesta av oss tar avstånd från den biblisk-patriarkala synen med mannen som överordnad sin hustru. I stället ser vi äktenskapet som ett förbund mellan två jämlikar, vilket är en radikal förändring jämfört med tidigare.
Vidare vore inte Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland den första att öppna för könsneutralitet. Svenska kyrkans beslut är förstås välkänt för oss här i öster, men det finns flera andra exempel.
Däremot håller jag med biskop Erik: ”att frånsäga sig vigselrätten vore […] endast en b-plan i trängt läge.”
En teologkollega undrar på Kyrkpressens [Kp:s] webb om man måste vara likadan för att vara jämlik. Svaret är naturligtvis nej, men frågan är fel ställd. Vi är alla olika på sätt eller annat, men bör ändå ha samma rättigheter. Skrivna eller oskrivna regler har genom historien förbjudit äktenskap över klass-, nations- eller rasgränser. Nu skapar [är det] den sexuella läggningen gränser [som skapar gräns].
För mig personligen vore det viktigt [viktiga] att få rätt att förmedla Guds välsignelse också till samkönade par. Det skär i mig var gång jag måste neka någon den välsignelse de ber om. Hur länge måste jag gå emot mitt samvete?

Karl af Hällström
kaplan
Borgå

Se också:
Sukupuolineutraali avioliitto (Kirkko ja Kaupunki 26.7.10)
"Se över partnerskapslagen" (Kyrkpressen 3.8.10)
"Måste partnerskapet kopiera äktenskapet?" (Kyrkpressen 3.8.10)
Ska kyrkan avstå från vigselrätten? (Kyrkpressen 5.8.10)

6 kommentarer:

Janette sa...

Jag kan inte riktigt se det logiska i redaktörens sax och penna...
Hur många tecken kortare blev texten? Inte många alls, så varför alls ändra något.

Jenni Lehto sa...

bra insändare

Kalle af sa...

Janette: Det är väl den där ena meningen som börjar med "Svenska kyrkans beslut".
Det som nästan störde mig mera var att de hade satt texten så tätt, i bara två stycken. Det gjorde den bara svårare att begripa, tror jag.

Jenni: Tack ska du ha!

Mikaela Nylander sa...

tack Kalle för att du visar upp ett mänsklighetens och kärlekens ansikte! Kyrkan behöver präster som du!!

Daniel sa...

Det är ju fruktansvärt att någon kan peka med pennan och neka två fullvuxna människor äktenskap. Jisses. Kärlek är till för alla.

Hetersexualitet har inte patent på kärlek.

Kalle af sa...

Tack, Mikaela!

Daniel, du har naturligtvis helt rätt. Tack för kommentaren.