Björkstrand: Kritiklöshet leder fel

1. Enstaka bibelord lösryckta ur sitt sammanhang kan ge snedvridna utslag på det religiösa, sexuella och ekonomiska området inom väckelserörelser. Tillåter ledarna dessutom ingen kritik inom rörelsen ligger det nära till hands att det hela barkar åt skogen.
Det här sade biskop emeritus Gustav Björkstrand i Jakobstad 9.8.10 när han föreläste om väckelserörelsernas skuggsidor, ett ämne han blivit tilldelad i Åbo Akademis kyrkohistoriska sommarkurs I väckelsens landskap.
Problem förekom såväl i de stora kyrkliga väckelserörelserna under 1800-talet som i de nyare rörelserna som till exempel den åkerblomska, Uleåborgsprofetian och Knutby. Varför spårade de ur?
– Ledarna kom i en så pass dominerande ställning att de vägrade ta emot kritik, säger Björkstrand. Rörelserna var slutna och fick så småningom så pass drastiska drag att ledarna till exempel bestämde hur man skulle leva, vem som skulle gifta sig och vad barnen skulle heta.
Rörelserna präglades dessutom en av teologisk enspårighet där man poängterade vissa bibelord och blundade för andra. De kunde tillåta vad som helst mot dem som hade en annan åsikt.
Läs mer på Kyrkpressens nätsida och i nr 32/10!
Också Dagen tangerar förresten temat i artikeln Bibellärare: Tro inte allt pastorn säger (13.8.10).
2. Det är kanske i förhållande till detta som vi skall läsa också nyheten om att en laestadiansk lekmannapredikant har uppmanat föräldrar att aga sina barn. Hufvudstadsbladet skrev om detta 16.8.10. Att predikanten försöker bortförklara saken med att säga:
Man kan ju också aga med ord. Alla som har barn vet att man måste tillrättavisa dem ibland. Det beror på hur en människa vill tolka ordet aga. Jag har aldrig uppmanat någon att slå eller sparka sina barn.
visar bara att han inte kan sitt språk. "Aga" betyder uttryckligen "kroppslig bestraffning av barn". Det är ingen tolkningsfråga. "Tillrättavisning" är allmännare, och verbal tillrättavisning är en naturlig och nödvändig del av barnuppfostran. Men det är inte vad han sade. Att den finska bibelöversättningen använder ordet "kuri" (disciplin) där den svenska använder "aga" är ingen ursäkt, trots att laestadianerna i papperstidningen förde fram argumentet.
Hbl antyder förresten att den laestadianska rörelsen är en frikyrka. Det stämmer inte. Laestadianismen är en inomkyrklig väckelserörelse och lyder (i princip) under Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland - åtminstone andligen, om än inte juridiskt eller organisatoriskt. Jag hoppas att berörda kyrkliga myndigheter tar i detta fall. Polisen utreder so-wie-so affären.
Mer i media:
Laestadiansk predikant beskylls för att uppmana till barnaga (YLE 16.8.10)
Predikant uppmanade till barnaga (Österbottens Tidning 16.8.10)
Predikant uppmanade till aga (Dagens Nyheter 16.8.10)
Polisen utreder Laestadianpredikanten (Hufvudstadsbladet 16.8.10)
Laestadianpredikan om barnaga blir polissak (YLE 16.8.10)
Laestadianpredikan fall för polisen (Österbottens Tidning 16.8.10)
Predikant uppmanade till barnaga (Dagen 17.8.10)

3 kommentarer:

Andreas Holmberg sa...

Hej Kalle! Det är ju ingen tvekan om att barn behöver fostran och då även fysisk (jag använder min styrka till att hålla fast, bära bort o.s.v.). I både hem och skola använder föräldrar och förskollärare milt våld och det är lyckligtvis inte förbjudet, om än man ibland inte låtsas om det (t.ex. utbildas grundskollärare alltför dåligt i hur man "avväpnar" arga, vilt skrikande eller slående barn på ofarligaste sätt - själv har jag dragit in en helt urballad kille i 7:an genom fönstret (han var på väg att klättra ut!) och han anmälde mej inte utan slappnade av i min famn).

Agalagen förbjuder i princip och på goda grunder vissa farliga former av aga (direkta slag o.s.v.) och definierar aga som just dessa former, vilket gjort ordet helt obrukbart (det kunde tidigare användas allmännare, även om t.ex. beskärning av växter) och vållar problem med bibelöversättandet (själva "riset" är uttryckligen anbefallt endast i GT, men "agan/tuktan/fostran" är bekräftad av både NT och erfarenheten: Det är ju SANT att jag håller efter mina barn (och leker med dem oxå naturligtvis!) extra mycket - också fysiskt - eftersom de är just mina barn ("vore ni utan aga vore ni inte barn") och själva SAKEN om Herrens fostran av dem han älskar är en stor och viktig tanke som av semantiska (och modernteologiska?) skäl riskerar att komma bort i nutida förkunnelse.

"Herrens nåd är var morgon ny!
Bort med tvekan och fruktan!
Herrens röst mitt i stormens gny
blandar nåd i hans tuktan."

(Lina Sandell, ngt bearb. A.H.)

Edward Krogius sa...

Politik är för viktigt för att lämnas åt endast politiker. Liksom Bibeltolkning är för viktigt för att anförtros endast predikanter.


Tyvärr är journalister, jurister och lekmän inte alltid så vidsynta som judarna i Thessalonike var.

Apostlagärningarna
10 Samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Beroia. Så snart de kom dit gick de till synagogan. 11 Judarna där var mera vidsynta än de i Thessalonike. De tog emot ordet med stor beredvillighet och forskade dagligen i skrifterna för att se om allt detta stämde. 12 Många av dem kom till tro, liksom åtskilliga ansedda grekiska kvinnor och män.

För den som vill vara vidsynt föreslår jag litet Bibelläsning - nedan är intressant passage ur hebreerbrevet med anknytning
till ämnet. Kan lätt föreställa mig hur man kan blanda begrepp som fostra, aga, tukta, foga sig, böja sig och straffa på basen av översättningen ... och tolka detta "fel".

Maning till uthållighet ( Hebr. 12 : 1-13 )

12 1 När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss. 2 Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron. 3 Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet.

4 Ännu har ni inte behövt sätta livet på spel i er kamp mot synden.

5 Och ni har glömt den uppmaning som riktas till er som till söner:
Min son, var tacksam för Herrens tuktan
och förlora inte modet när han straffar dig.

6 Ty den Herren älskar, den tuktar han,
och han agar var son som han har kär.

7 Det är för att fostras ni får lida. Gud behandlar er som söner. Var finns den son som inte tuktas av sin far? 8 Om inte ni blir tuktade, lika väl som alla andra, är ni inga riktiga söner, utan oäkta. 9 Våra jordiska fäder tuktade oss, och vi fogade oss efter dem. Skall vi då inte så mycket mer böja oss för andarnas fader, så att vi får leva? 10 Våra fäder tuktade oss ju för en kort tid och efter eget godtycke, men han gör det för vårt bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 11 För stunden tycks väl varje tuktan vara mera till sorg än till glädje, men för dem som har fostrats genom den är frukten till slut frid och rättfärdighet.

12 Styrk därför era matta händer och svaga knän. 13 Gör stigen rak för era fötter, så att det ben som haltar inte går ur led utan i stället blir friskt igen.

Edward Krogius sa...

Och så kan jag tillägga att anteckningen var bra, det här är inte ett ställningstagande för eller emot utan bearbetning av de tankar den väckte.