Hbt-insändare i Kp

Både Kyrkpressen och Hufvudstadsbladet publicerade denna vecka insändare av bl.a. några bloggbekanta. Insändarna tog upp hbt-frågor ur ett par olika synvinklar. Nu behandlar jag Kp; Hbl återkommer jag till.

För två veckor sedan publicerade Kp en insändare av borgåbon Carl-Gustaf A. Aminoff. Han är en äldre herre som har gjort stora och fina insatser med olika projekt av humanitär, kulturell och kristlig karaktär. För detta är han värd all respekt. Däremot har han ett horn i sidan till sådana som talar för homosexuellas rättigheter. Detta tar sig bl.a. uttryck i att trots att vi rätt ofta talade med varann när jag var ny i församlingen, så har han fullständigt bojkottat mig under de senaste dryga två åren, alltså sedan intervjun med mig publicerades i Hbl, och han kom med den första insändarkommentaren till den (se sammanfattningen av debatten här). Han har inte växlat ett ord med mig, han syns inte i kyrkan och han låtsas inte se mig om jag ser honom på stan (och då vill jag inte pracka mig på). Detta är hans problem, vill jag påpeka, inte mitt, men jag tycker det är beklagligt.
Alltnog, för två veckor sedan kom han med en insändare (Kp 9/08, s. 5), där han tar till storsläggan mot tanken på intern adoption för homosexuella par.

Kyrkostyrelsens åsikt att så kallad intern adoption i vissa fall kan vara möjlig inom en familj bestående av ett par av samma kön är helt ofattbar. Den är i strid med vår kristna religion och vår kristna tro och emot alla moraliska och etiska begrepp. [...]
Det är helt horribelt att tänka sig att små minderåriga, oskyldiga barn skall kunna utsättas för dylikt.
Undertecknad motsätter sig kraftigast att detta någonsin skulle godkännas. [...]
För de äkta värderingarna, [underskrift]

Inte helt överraskande födde detta reaktioner från dem som detta berör. I denna veckas Kp (11/08, som inte ännu finns på nätet) ingår tre mothugg.
Marina och Leena Furubacka påpekar att det redan finns barn i samkönade förhållanden, bl.a. deras eget, och att den interna adoptionen syftar till att ge dessa redan existerande barn "samma juridiska rättigheter som barn i heteroförhållanden har."
Johan Brandt till Grevnäs skriver å sin sida:

Guds eget väsen som rättvisa och kärlek kallar oss att följa i rättvisa och i kärlek Honom. Intern adoption för par av samma kön uppfyller rättvisans och kärlekens krav. [...] Grymt och ansvarslöst vore att skilja barnet från dess föräldrar. Att utsätta barn för sådant är direkt skadligt. [...]

Marianne och Tom Eklund representerar en förening vid namn "Föräldrar till HBT barn r.f." (dess hemsida http://www.hbt.fi/ fungerar inte i min dator) , och de skriver bl.a.:

"Riktiga föräldrar" är de som visar hänsyn till och älskar sitt barn. Det är den största gåvan ett litet oskyldigt barn kan få. Det samma gäller generation efter generation. Lyckan och gemenskapen att vara förälder, mor- eller farförälder är en lika stor rätt och lycka för var och en medmänniska. Denna rätt gäller alla.
Det värsta som kan hända föräldrar är att förlora sitt barn. Ännu mera tragiskt är det om barnet tar sitt eget liv för att barnet inte vågar eller orkar möta trycket från samhället, kyrkan och "bättre kristna".
Farmor Gerda lärde oss de äkta värderingarna. Att visa hänsyn och att älska din nästa.

Att Aminoff skulle nöja sig med detta är väl för mycket att hoppas.