Under min barndoms somrar i Lappfjärd - som jag tidigare har nämnt om - tyckte pappa ibland att vi inte bara skulle hänga och busa för oss själva, kusinerna, min syster och jag. Vi var av annan åsikt, men det hjälpte inte; han hittade på program åt oss i alla fall.
En sommar - jag var kanske åtta-nio år - var det LappBK:s fotbollsskola som gällde. Sportplanen var bara ett par hundra meter från farmors gård och vägen var inte alltför hårt trafikerad, så vi ungar kunde bra gå dit för oss själva. Pappa skickade således iväg oss ... men en inte alltför lång stund senare såg han sin son komma gående hemåt längs vägen, arg som ett bi. När jag kom fram väste jag mellan hopbitna tänder: "Int' talar dom svenska, och int' talar dom finska, o' int' vet ja' va' dom talar!" Det var mitt första riktigt handgripliga möte med de österbottniska dialekterna ...
En sommar - jag var kanske åtta-nio år - var det LappBK:s fotbollsskola som gällde. Sportplanen var bara ett par hundra meter från farmors gård och vägen var inte alltför hårt trafikerad, så vi ungar kunde bra gå dit för oss själva. Pappa skickade således iväg oss ... men en inte alltför lång stund senare såg han sin son komma gående hemåt längs vägen, arg som ett bi. När jag kom fram väste jag mellan hopbitna tänder: "Int' talar dom svenska, och int' talar dom finska, o' int' vet ja' va' dom talar!" Det var mitt första riktigt handgripliga möte med de österbottniska dialekterna ...
3 kommentarer:
:) Inte är det lätt... jag lär också, så österbottning jag är, som liten ha undrat varför de inte talar svenska hos mormor och morfar (det var alltså dialekt och hemma talade vi högsvenska). Så minns jag en sommar då mommos vänner Y och E i grannbyn hade besök av barn från Sverige, och kom till mommos så att barnen skulle få leka med mig, eftersom jag kunde prata så att även svenskar förstod. E ansträngde väl sig nog att prata högsvenska med släktingarna, men Y talade dialekt av bara farten och hade svårt att förstå att barnen inte förstod. - Föstaar do int va ja segär? frågade han. Inte ens det förstod de. När de fick förklaringen sa de: - Men "föstaar", det är ju nånting helt annat än "förstår"....
Min son var kanske åtta, när vi på en sommarresa kom till simstranden vid Andrasjön i Nykarleby. Hastigt drogs han med när två andra pojkar från trakten lekte med en fotboll i sanden.
- Hej, heitär Sijmon, va heitär ty?, sa den ena gossen.
Min son var perplex, men kom ihåg en sak han hade lärt sig av sin mamma, som är tysklärare:
- Was?!!,
He e bara ti praat!
Skicka en kommentar