Jag vet att jag inget vet

I kommentarerna till ett tidigare inlägg fick jag frågan om det inte är möjligt att jag kan ta fel - i det fallet specifikt i "homofrågan". Och svaret blev naturligtvis att det är klart att jag kan ha orätt. Det är klart att jag har orätt på en del punkter, och om jag överbevisas om vilka punkter det gäller, ändrar jag mig. Men liksom andra lärare har jag ansvar för att undervisa sanningen, och då måste jag följa min övertygelse, mitt samvete och mitt förstånd, annars är jag verkligen värd fördömelse.
Och konsekvenserna måste jag naturligtvis bära.
Varje gång jag eller någon annan människa gör ett påstående eller har en åsikt är det implicit att personen i fråga kan missta sig. Det är därmed klart att min bibeltolkning - liksom andras - kan vara felaktig. Däremot måste jag - liksom andra - utgå från att det jag har kommit fram till under bibelstudium och bön är korrekt, annars vore det meningslöst att överhuvudtaget föra någon diskussion, komma med någon undervisning.
Den fullständiga kunskapen är ouppnåelig i denna värld. Till den hör också kunskapen om vilka punkter man har misstagit sig på. Om det är min plikt att säga att jag eventuellt har orätt på en punkt, är det det också på alla andra punkter. Och det är i praktiken omöjligt - eller åtminstone opraktiskt.
Men ju mer jag lär mig, desto mindre vet jag. Ju större kunskap jag får, desto mer inser jag hur mycket det finns som jag inte kan och vet. Jag vet att min befriare lever (Job 19:25) - men där tar det nästan slut...

5 kommentarer:

Anonym sa...

Du skriver i inledningen: "Jag avskyr att den kyrka som jag tillhör, arbetar för och älskar, trampar på någon grupps mänskliga rättigheter." Mänskliga rättigheter! Är du anställd av FN eller kyrkan? Vad är mänskliga rättigheter och vem har gett mänskorna dem? Finner du stöd i Bibeln för att vi är utrustade med rättigheter?

Kalle af sa...

På basen av skapelsen är alla människor likvärda. Alla är i samma mån Guds avbild.

Deklarationen om de mänskliga rättigheterna är (för mig) en praktisk tolkning av denna jämlikhet. Deklarationen strävar till eliminering av orättvisor, vilket på inget sätt strider mot den kristna tron.

En annan sak är sedan att rättigheterna är inomvärldsliga och att t.ex. frälsningen därför inte är en mänsklig rättighet.

Anonym sa...

Men varför då ange de mänskliga rättigheterna som din utgångspunkt? Inte kan väl en kristen gå i ok med humanister? FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har sina rötter i franska revolutionen. Det heter att vi är "utrustade" med dessa rättigheter från födseln.

Om vi talar om rättigheter, talar vi om ett förhållande mellan två parter, där den ena parten tilldelar den andra en rättighet. I FN:s fall finns ingen sådan andra part, utan mänskorna har tilldelat sig själva dessa rättigheter. Det är viktigt att kristna tar avstånd från sådan vidskepelse och din hänvisning till "mänskliga rättigheter" för nog läsarnas tankar till FN:s deklaration och/eller franska revolutionen.

Kalle af sa...

Jaha? Vidskepelse? Kanske vi slutar här.

Anonym sa...

Ja, om ämnet är för känsligt, slutar jag naturligtvis på din begäran. På min blogg är diskussionen däremot fri och jag fortsätter där.