Om nattvarden

Nattvarden är en av de mest centrala kristna händelserna. I den lutherska kyrkan är den ett av våra två sakrament (det andra är dopet). Det samma torde vara fallet i varje kyrka som överhuvudtaget räknar med begreppet sakrament, och också i ”friare” rörelser är nattvarden viktig.
Vid nattvarden får den kristne möta Kristus själv. Åsikterna om hur detta sker varierar något mellan olika kyrkor.
Exempel: Den katolska kyrkan talar om ”transsubstantiation”, alltså att bröd och vin bokstavligen förvandlas till Kristi kropp och blod – trots att de fortfarande ser ut som bröd och vin, alltså.
I reformert (kalvinistisk) teologi anser man nattvarden vara en minnesmåltid, då de som deltar vid nattvarden (kommunikanterna) får minnas det som Kristus gjorde för oss.
Luthersk teologi går här, liksom så ofta, en medelväg. Vi använder begreppet ”realpresens” för att beteckna det att fastän brödet förblir bröd och vinet vin, är Kristus reellt närvarande i bröd och vin (nattvardselementen) och därmed i nattvardsgemenskapen.
Detta beskriver dock inte uttömmande alla de många synvinklar som man kan se nattvarden ur, och som ingalunda behöver vara sinsemellan uteslutande. Det vore kanske värt att ta upp det en annan gång.
Eftersom Kristus är den förenande länken mellan oss kristna – den enda förenande länken! – kan man därför se nattvarden som en enhetens måltid. Inte så, alltså, att vi som kommer till nattvarden är eniga i allt, för det blir vi människor aldrig, utan så att vi kommer till nattvarden för att få del av enheten i Kristus och för att förkunna denna enhet för dem som ser oss.
I grunden är det dopet som är inkörsporten till nattvarden. För oss som praktiserar barndop har konfirmationen blivit ett slags ”myndighetsrit”, efter vilken den konfirmerade har rätt att självständigt avgöra om, var och när han vill ta del av nattvarden. Redan före konfirmationen finns dock möjlighet för kyrkans döpta medlemmar att ta del av nattvarden, men då under sina föräldrars eller andra ansvariga vuxnas överinseende. Se mer om detta här.
Innan man tar del av nattvarden är det skäl att pröva sig.
Har jag rätt att ta emot nattvarden enligt den kyrkas regler som jag besöker? Katoliker och ortodoxa vill inte att andra kyrkors medlemmar deltar i deras nattvard, missionsförbundare och metodister har inget emot det, medan den lutherska kyrkan önskar dop (och konfirmation) av dem som kommer till nattvardsbordet.
Är jag värdig att ta emot nattvarden? Har jag levt så som en kristen borde? Det ärliga svaret på den frågan är väl i allmänhet ”nej”. Men så följer en annan: Har jag tagit emot den förlåtelse som Kristus har berett för mig på korset? Den som har gjort detta är värdig att möta Kristus – inte för att man är värdig i sig själv, utan för att Kristus har gjort en värdig. Det är för att kommunikanterna skall ha möjlighet till detta som vi inleder mässan med bikt (alltså syndabekännelse och avlösning).
Orsaken till denna prövning är förstås att ovärdigt och respektlöst beteende inför det heliga, inför Kristus, inte leder till något gott. När Paulus i 1Kor 11 skriver om nattvarden, säger han (vv 28f): Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren. Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig. Allvarliga saker, alltså. Att skåla med särkalkarna eller att ropa efter mera vin, som jag har sett någon gång, är alltså inte bara barnsligt och tölpaktigt beteende, utan det finns också djupare aspekter.
De formella kraven på dop och konfirmation har vi för att den som kommer till nattvarden skall känna till vad nattvarden innebär och därför bete sig på ett korrekt sätt. En som är berusad eller annars beter sig olämpligt kan inte heller få delta i måltiden. Ordningsfrågor av detta slag är prästen satt att övervaka. Men den som längtar efter Kristus, den som tror på honom och vill ha gemenskap med honom, och som dessutom uppfyller de formella kraven, ser jag absolut ingen orsak att förvägra gemenskapen med Kristus.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Kräver lutherska kyrkan medlemskap för deltagande i nattvarden? Eller räcker dop och konfirmation?
För övrigt Liberala katolska kyrkan i Finland inbjuder även alla troende till nattvarden.

Anonym sa...

Hur ställer du dig till en person med entydig och klar anglikansk bekännelse som kommer till nattvarden? Han förnekar ju vår kyrkas lära om realpresensen (tydligast framställd i FC art. VII) och äter och dricker därför, enligt Paulus ord, en dom över sig. Räcker du honom brödet och vinet?

Anonym sa...

Amen!

Anonym sa...

En oikein osaa äidinkieltäsi, virallista toista kotimaista, mutta laitan terveisiä tällä omallani, toisella virallisella:
Empatiaa ja voiman toivotuksia haluan toivottaa isoille ja eittämättä ajoittain varmasti raskaantuntuisillekin toimillesi -!
Ilmeisesti ei kuitenkaan tuulimyllyjä vastaan...
Edelleen uutisia seuraten ja sinutellen terv, -Rh

Kalle af sa...

Micke:
Medlemskapet är nog med i ekvationen.

Johan:
Jag har sett din fråga. Jag svarar bara jag hinner - snart...

Linus:
Amen!

Rh:
Kiitos sinulle!

Anonym sa...

Tack för ditt svar, Kalle! Personligen är jag för öppet nattvardsbord för alla troende.

Kalle af sa...

Johan:
Du beskriver en troende, bekännande kristen, inte sant, må vara att han är anglikan. Den som ärligt och uppriktigt söker Kristus vid nattvardsbordet, och som låter allt ske värdigt och i god ordning - jag tvivlar starkt på att det är dem som Paulus syftar på. I sammanhanget i 1Kor 11 målar han upp en bild av något slags supfest där nattvarden ingick som en del. Att ur det få fram att den springande punkten vore ett erkännande eller förnekande av realpresensen upplever jag vara långsökt.
Svaret på din fråga är alltså - vilket knappast förvånar dig - jakande.

Micke:
Det är ett ideal som jag gärna strävar till. I denna fallna värld måste vi dock sätta upp vissa gränser för att värna om det heliga. Att utesluta de heliga är dock att gå för långt.

Anonym sa...

Jo, det svaret förvånar mig verkligen! Avsnittet lyder (1 Kor. 11:27-29): "Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig."

Det är just denna synd anglikanen begår! Han "urskiljer" (diakrinån) inte Kristi kropp i brödet! Han säger att det han mottar av prästen är vin och bröd, medan en lutheran säger att det är Kristi lekamen och blod!

Varför skulle inte en berusad och störande mänska kunna få del av nattvarden, om han vet vad den är och behöver den just då? Och hur kan du ge den åt den, som förnekar dess innehåll?

Kalle af sa...

Nej nej, broder. "Urskilja" - eller snarare "åtskilja" - betyder i helheten av den beskrivna supfesten att man skall skilja mellan nattvardselementen och vanlig mat. Och det gör ju nog anglikanen, även om han inte förstår nattvarden exakt så som vi gör det.

Det var förresten intressant att granska den grekiska texten. Paulus sysslar här med ordlekar, när han i några verser radar upp ord som har med krima (dom, vv 29 och 34) att göra - det här nämnda diakrino (åtskilja, vv 29 och 31) samt krino (döma, v 31), krinomenos (den dömde, v. 32) och katakrino (döma, v. 32). Men han leker ju med ord också vid andra tillfällen.

Anonym sa...

Kalle du skriver:

***Men den som längtar efter Kristus, den som tror på honom och vill ha gemenskap med honom, och som dessutom uppfyller de formella kraven, ser jag absolut ingen orsak att förvägra gemenskapen med Kristus.***

Om man längtar efter Kristus, borde man rimligtvis följa Hans bud.

Den som älskar mig följer mina bud, säger Jesus.

1. Om vi tar Bibeln på allvar bör vi då kunna dra slutsatsen att den som motsätter sig Kristi bud inte fyller de kriterier du själv ställer på nattvardsdeltagande.

Vi måste anta att den som motsäger sig Kristi bud hatar honom.

2. Det finns en skillnad mellan botfärdiga syndare och obotfärdiga syndare (något som liberalerna inte fattar)

Hur församlingen skall handskas med obotfärdiga syndare har vi klara besked för i Bibeln.

Vår Lutherska kyrka idag gör helt tvärtom. Istället för att ställas ut på backen ställs de upp i predikstolen.

Anonym sa...

Ja, det är just det jag säger - "att man skall skilja mellan nattvardselementen och vanlig mat". Och det gör INTE anglikanen! För honom är det likgiltigt om vinet är alkoholfritt eller inte, om det serveras i särkalkar eller inte, vilka trick som helst kan godtas, bara det är en from ceremoni. Också ett kyrkkaffe enligt ett högtidligt ceremoniel kan påminna om Kristus Anglikanen åtskiljer inte, han urskiljer inte.

Och så gör han, för att han inte erkänner trons suveränitet över förnuftet. För honom är det en dogm att det ändliga i sig inte kan innefatta det oändliga, hans förnekelse av realpresens innebär också med nödvändighet att han inte lär rätt om inkarnationen och därmed inte heller om rättfärdiggörelsen.

Det finns också församlingar i folkkyrkan, som drabbats av denna reformatoriska smitta. De använder särkalkar och alkoholfritt vin, för att inte sprida smitta och förorsaka alkoholism. Vilken avgrundsdjup förnekelse ligger inte i denna motivering! Kristi kropp och blod, medicinen för evighetsvandrarna, skulle förorsaka sjukdom!

Du är inne på denna samma mänskligt-rationella linje när du undervisar att värdigheten i firandet ligger i vår tro, våra föreställningar, vår fromhet, vår beredelse - så som du skriver att du skulle räcka nattvarden åt en from anglikan. Har du då inte halkat in i lagiska spår? Du gör rätt i att pröva och skilja - men du gör det längs andra linjer än Jesus Kristus gör det.

Anonym sa...

Jag understöder fullt Karl af Hällström.

Kalle af sa...

Christoffer och Johan:
Jag har noterat era synpunkter.

Pär-Erik:
Tack!

Anonym sa...

Intressant och lärorikt, vilken klarsynhet. Tack för det, Lumme och Skuthälla!