Sodom och Gomorra i arkeologins ljus

På Hbt-bibeln har jag ett inlägg som behandlar tolkningen av Sodomsberättelsen i 1Mos 19, och där jag hävdar att den slentrianmässiga tolkningen att "sodomi" skulle hänvisa till homosexualitet är felaktig.
Oberoende av om man håller med mig eller inte, har man nytta av att läsa en artikel som ingick i tidskriften Populär Historia 2/1996 under rubriken Nytt ljus över Sodom och Gomorra. Det är arkeologerna Anders Kaliff och Richard Holmgren som skriver om sina utgrävningar i Deir Kattar vid stranden av Döda havet i Jordanien.
Artikeln är förstås redan 15 år gammal, och knappast helt up-to-date längre, men innehåller en del intressanta saker. Exempel: 

En sträcka av cirka två mil utmed Döda havets sydöstra strand karaktäriseras av flera stora gravplatser från tidig bronsålder, som sammantaget innehåller flera hundra tusen gravar. Begravningarna har en kontinuitet fram till cirka 1900 f Kr, då de plötsligt upphör. Befolkningens storlek minskar mycket kraftigt vid denna tidpunkt, vilket sammanfaller med att detta tidigare mycket rika område förstörs genom en naturkatastrof – en kraftig jordbävning. Denna ödeläggelse av ett av de mest fertila områdena i regionen utgör med stor sannolikhet den historiska bakgrunden till bibelns berättelse om förstörelsen av Sodom och Gomorra. [...]
Döda havets nivå har förändrats upprepade gånger under förhistorisk tid. Dess norra del är upp till 400 meter djup medan den del som ligger söder om Lisan-halvön endast har ett djup av några få meter. Före den stora katastrofen kring 1900 f Kr utgjorde delar av havets södra del en bördig lågslätt – det som i Bibeln kallas för Siddimsdalen.
I dag är Döda havets yta i hastigt sjunkande, med upp till 85 centimeter per år. Detta innebär att stora områden som legat under vatten sedan bronsålder nu åter är möjliga att undersöka. [...]
Intill nekropolen finns ett område som innesluts av murar, anlagda i rät vinkel mot varandra. Denna yta bör vara platsen för olika ritualer som företagits i anslutning till gravarna. Med tanke på den bibliska traditionen om de förstörda städerna som ondskefulla och syndiga, kan denna kultplats vara av större betydelse än bosättningarna i sig.
Den tidiga bronsålderns religion i området har med stor sannolikhet innehållit många drag av fruktbarhetskult. I senare hågkomst kan denna kult ha ställts i kontrast mot monoteismen i judisk tid. Förstörelsen av dessa rika stadsstater kan därför i den tid då Gamla testamentet nedtecknades, mer än tusen år senare, ha överförts på en tradition om Guds straff över de syndiga städerna.

Men läs resten av artikeln också! Dock alltså med reservationen att uppgifterna inte längre är pinfärska.