Jesus döms

Texterna för Onsdagen i stilla veckan enligt andra årgången

Första läsningen: Jes 49:1-6
Hör på mig, ni fjärran länder,
lyssna, ni avlägsna folk!
Herren kallade mig
redan i moderlivet,
han nämnde mig vid namn
redan i min mors sköte.
Han gjorde min tunga till ett skarpt svärd
och gömde mig under sin skyddande hand,
han gjorde mig till en vass pil,
som han förvarade i sitt koger.
Han sade till mig:
Du är min tjänare, Israel,
genom dig skall jag visa min härlighet.
Jag tänkte:
Förgäves har jag ansträngt mig,
fruktlöst och fåfängt förött min kraft.
Ändå skall Herren ge mig min rätt,
min lön finns hos min Gud.
Nu har Herren talat,
han som skapade mig till sin tjänare
redan i moderlivet,
för att jag skulle föra Jakob tillbaka
och låta Israel samlas hos honom.
Så skulle jag vinna ära inför Herren
och min Gud vara min styrka.
Han säger:
Det är inte nog att du är min tjänare,
som upprättar Jakobs stammar
och för tillbaka Israels överlevande,
jag skall göra dig till ett ljus för andra folk,
för att min räddning skall nå över hela jorden.

Andra läsningen: Rom 5:6-11
Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig - kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden. Ty om vi var Guds fiender och blev försonade med honom genom hans sons död, då skall vi, när vi nu är försonade, så mycket säkrare bli räddade genom hans sons liv. Ja inte bara det, vi har vår stolthet i Gud tack vare vår herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har vunnit försoningen.

Evangelium: Joh 19:1-16
Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom. Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud, och de hängde på honom en purpurröd mantel. De gick fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas konung", och de gav honom örfilar. Sedan gick Pilatus ut igen och sade till judarna: "Jag för ut honom till er för att ni skall förstå att jag inte finner honom skyldig till något." Jesus kom ut, med törnekransen och den purpurröda manteln, och Pilatus sade: "Här är mannen." Så snart översteprästerna och deras folk fick se honom ropade de: "Korsfäst, korsfäst!" Pilatus sade: "Ta honom och korsfäst honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något." Judarna svarade: "Vi har en lag, och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds son."
När Pilatus hörde detta blev han ännu mer oroad. Han gick tillbaka in i residenset och frågade Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. Pilatus sade då: "Vägrar du att tala med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig större skuld." Efter det svaret ville Pilatus frige honom. Men judarna ropade: "Om du släpper honom är du inte kejsarens vän. Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren." När Pilatus hörde de orden lät han föra ut Jesus och satte sig på domartribunen i den så kallade Stengården, på hebreiska Gabbata. Det var på förberedelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er kung." Då ropade de: "Bort med honom! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Skall jag korsfästa er kung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än kejsaren." Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. De tog honom alltså med sig.

Jesus förhörs

Texterna för Tisdagen i stilla veckan enligt andra årgången

Första läsningen: Jes 52:13-15
Min tjänare skall ha framgång,
han skall bli upphöjd, mäktig och ärad.
Många förfärades över honom,
så vanställt var hans yttre,
så föga mänskligt hans utseende.
Men nu får han många folk att häpna,
och kungar förstummas inför honom,
ty de ser något de aldrig hört talas om,
bevittnar något de aldrig anat.

Andra läsningen: 1 Kor 1:18-19
Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. Det står skrivet: Jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna.

Evangelium: Joh 18:28-40
Från Kajafas förde de Jesus till residenset. Det var tidigt på morgonen. Själva stannade de utanför, för att inte bli orena utan kunna äta påskmåltiden. Pilatus gick då ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" De svarade: "Om han inte hade varit en förbrytare skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig." Pilatus sade: "Ta honom då själva och döm honom efter er egen lag." Men judarna svarade: "Vi har inte rätt att döda någon." Ty det ord skulle uppfyllas som Jesus hade sagt för att ange hur han skulle dö. Pilatus gick tillbaka in i residenset och lät kalla till sig Jesus och frågade: "Så du är judarnas konung?" Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" Pilatus sade: "Jag är väl ingen jude. Dina landsmän och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" Jesus svarade: "Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag." Pilatus frågade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst." Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?"
Sedan gick han ut igen till judarna och sade: "Jag kan inte finna honom skyldig till något. Men det är sed att jag friger någon åt er vid påsken. Vill ni alltså att jag skall frige judarnas konung?" Då ropade de igen: "Inte honom, utan Barabbas!" Barabbas var en rövare.

Jesus i Getsemane

Texterna för Måndagen i stilla veckan enligt andra årgången

Första läsningen: Jer 18:19-20
Lyssna till mig, Herre,
och hör vad mina motståndare säger.
Skall gott lönas med ont?
De har grävt en grop åt mig.
Tänk på hur jag stod inför dig
och vädjade för dem
och bad dig vända din vrede från dem.

Andra läsningen: 1 Pet 2:21-24
Kristus led, för er skull, och gav er ett exempel för att ni skall följa i hans fotspår. Han begick inte någon synd, och svek fanns inte i hans mun. Han svarade inte med skymford när han skymfades. Han svarade inte med hotelser när han fick lida. Han överlät sin sak åt honom som dömer rättvist. Våra synder bar han i sin egen kropp upp på träpålen, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit botade.

Evangelium: Joh 18:1-27
När Jesus hade sagt detta gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård som han och lärjungarna gick in i. Också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade samlats där. Judas tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariseerna, och de kom dit med lyktor, facklor och vapen. Jesus, som visste om allt som väntade honom, gick ut till dem och frågade: "Vem söker ni?" De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade: "Det är jag." Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. När Jesus nu sade: "Det är jag" vek de tillbaka och föll till marken. Han frågade dem igen: "Vem söker ni?" och när de svarade: "Jesus från Nasaret" sade han: "Jag har ju sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå." Ty det som han hade sagt skulle uppfyllas: "Av dem som du har gett mig har jag inte låtit någon gå förlorad." Men Simon Petrus, som hade ett svärd med sig, drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat; tjänaren hette Malkos. Jesus sade då till Petrus: "Stick svärdet i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?" Kommendanten med sin vaktstyrka och judarnas män grep Jesus och band honom och förde honom först till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. Det var Kajafas som hade förklarat för judarna att det var bäst att en enda man dog för folket.
Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen, och han följde med Jesus in på översteprästens gård, men Petrus stod kvar utanför porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten och tog med sig Petrus in. Men flickan vid porten sade till Petrus: "Hör inte du också till den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det gör jag inte." Tjänarna och vakterna stod och värmde sig vid en koleld som de hade tänt, eftersom det var kallt. Petrus stod där också och värmde sig tillsammans med dem.
Översteprästen frågade Jesus om hans lärjungar och hans lära. Jesus sade: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har förkunnat för dem. De vet ju vad jag har sagt." En av vakterna som stod där gav honom då en örfil och sade: "Skall du svara översteprästen på det sättet?" Jesus sade: "Har jag sagt något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du mig?" Hannas skickade honom då bunden till översteprästen Kajafas.
Men Simon Petrus stod där och värmde sig. De sade till honom: "Hör inte du också till hans lärjungar?" Petrus förnekade det: "Nej, det gör jag inte." Då sade en av översteprästens tjänare, en släkting till honom som Petrus hade huggit örat av: "Såg jag dig inte tillsammans med honom i trädgården?" Petrus förnekade det än en gång. Och just då gol en tupp.

Stilla veckan

Stilla veckan har börjat. Det kommer att synas också här på bloggen. Ingen egentlig bloggpaus - men ...

Mannerheims sexuella läggning

Marskalken av Finland, Carl Gustaf Emil Mannerheim (1867-1951), är en av 1900-talets stora finländska hjältar. Han bidrog starkt till den vita segern i inbördeskriget 1918 och till att Finland inte gick det baltiska ödet till mötes i andra världskriget, då han fungerade som överbefälhavare. Efter kriget fungerade han ett par år som Republikens president, eftersom t.o.m. Stalin respekterade sin tappre motståndare, men då situationen stabiliserades, avgick den redan ålderstigne Mannerheim från presidentposten.
Vad jag har hört äldre generationer berätta, måste han ha varit en mycket karismatisk personlighet. I årtionden efter hans död drog folk sig till minnes de möten de hade med honom, och hans i sig välförtjänta hjältegloria tar sig emellanåt nästan groteska dimensioner. Ett exempel är den nu föreliggande tvisten.

Mannerheims asiatiska expeditioner 1906-08 är temat för Katariina Lillqvists dockanimation Uralin perhonen (fritt översatt Fjärilen från Ural), som nyligen vann pris på en festival i Tammerfors. Enligt uppgift utmålas Mannerheim där som homosexuell, vilket förnärmar många, särskilt äldre personer. Det var rent av en krigsveteran som kom med ett uttalande om att "det är som att påstå att Gud skulle vara homo"!
Filmen har förorsakat en debatt med två temata: Mannerheims sexuella läggning och yttrandefrihetens gränser.

För medvetet eller omedvetet homofoba personer är det naturligtvis en skymf att ens antyda att Mannerheim skulle ha varit något annat än en kvinnokarl. Men om man granskar bevismaterialet har "skymfen" kanske ändå fog för sig. Mannerheim var gift en gång och hade två döttrar, men det var långt ifrån frågan om något modelläktenskap; snarare visar det drag av skenäktenskap. Han var en välkänd gentleman, ofta omgiven av vackra kvinnor, men det är inte samma sak som att han skulle ha vält dem en efter en (eller flera i taget). Tvärtom torde många garderobhomosexuella kunna bete sig gentlemannamässigt mot damerna - och uppskattas av dem - just eftersom den sexuella spänningen är så liten.
Men som så ofta tycks debatten mindre handla om själva saken (Mannerheims sexualitet) som om debattörernas fördomar. Om Mannerheim var en hjälte och en storman (vilket jag kan hålla med om) så var han det. Hans sexualitet är irrelevant i sammanhanget.

Och det där med yttrandefrihet ... Vem som helst får påstå vad som helst om vem som helst, så länge man inte svärtar ner den andra på något sätt. Förstås skall det som påstås gärna vara sant, vill jag tillägga. Den som i detta fall anser att Mannerheim svärtas ner av antydningen att han var homosexuell (oberoende av antydningens sanningshalt), bör se över sina egna attityder.

Ärans konung på förnedringens väg

Texterna för Palmsöndagen enligt andra årgången

Första läsningen: Jes 50:4-10
Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga,
så att jag kan inge den trötte mod.
Varje morgon gör han mitt öra villigt
att lyssna på lärjungars vis.
När Herren Gud öppnade mina öron
gjorde jag inte motstånd,
drog mig inte undan.
Jag lät dem prygla min rygg
och slita mig i skägget,
jag gömde inte ansiktet
när de skymfade mig och spottade på mig.
Herren Gud hjälper mig,
därför känner jag inte skymfen,
därför gör jag mitt ansikte hårt som flinta,
jag vet att jag inte blir sviken.
Han som skaffar mig rätt är nära.
Vem söker sak med mig?
Låt oss mötas inför rätta.
Vem vågar vara min motpart?
Må han stiga fram.
Ja, Herren Gud hjälper mig,
vem kan då få mig fälld?
De blir som utslitna kläder,
malen skall äta upp dem.
Vem bland er fruktar Herren
och lyssnar på hans tjänare,
som vandrar i mörker
utan en strimma av ljus
men sätter sin lit till Herrens namn
och förtröstar på sin Gud?

Andra läsningen: 2 Kor 2:14-17
Gud vare tack som genom Kristus alltid för mig med i sitt triumftåg och överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft. Ty till Guds ära är jag en kristusdoft bland dem som räddas och bland dem som går förlorade, en doft av död till död för dem som går förlorade, av liv till liv för dem som räddas. Vem förmår något sådant? Jag är ju inte som de många som schackrar med Guds ord, nej, jag förkunnar det oförfalskat, som det kommer från Gud, inför Gud och i Kristi tjänst.

Evangelium: Joh 12:1-8
Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: "Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. Men Jesus sade: "Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid."

Vad ger kyrkoskatten?

Jag fick i min hand (tack, Åsa!) en uträkning som publicerades i Etelä-Suomen Sanomat nyligen; tyvärr hittade jag den inte på nätet. Uträkningen konstaterade att medlemmarna i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland i medeltal betalade 186 euro i kyrkoskatt år 2007, och visade hur dessa pengar fördelades:

1. Barn- och ungdomsarbetet 59,10 €.
   Här ingår t.ex. dagklubbar, eftisverksamhet och scouting.
2. Gudstjänstlivet 30,90 €.
   Förutom vanliga gudstjänster ingår här bl.a. förrättningar som dop och vigslar.
3. Socialt arbete 24,00 €.
   Diakoni, familjerådgivning, mathjälp m.m.
4. Begravningsväsendet 19,30 €.
   Förutom själva jordfästningarna också bl.a. upprätthållande av begravningsplatser och -kapell.
5. Musik 9,50 €.
   Körverksamhet, anskaffning och vård av instrument, kantorernas löner m.m.
6. Mission och internationell diakoni 8,20 €.
   Hjälp vid både andlig och världslig nöd runt om i världen.
7. Övrigt församlings- och samhälleligt arbete 7,80 €.
   Arbete bland t.ex. utvecklingsstörda, missbrukare och arbetslösa.
8. Andra församlingstillfällen 7,00 €.
   Kretsar och läsmöten av olika slag.
9. Informationsverksamhet 6,50 €.
10. Upprätthållande av kyrkböcker 4,30 €.
    Ämbetsbevis, släktutredningar m.m.
11. Vuxenarbete 3,70 €.
    Exempelvis vuxenskriftskola och andra studiekretsar.
12. Ospecificerade utgifter för fastigheter och förvaltning 3,70 €.
13. Själavård 1,90 €.
    Bl.a. de 130 sjukhuspräster som finns i Finland.

Det är alltså inte jag som har gjort denna uträkning, så jag går inte i god för att den håller streck i varje detalj. Den ger ändå en klar fingervisning om vad vi kyrkomedlemmar får för våra skatter - och vad den som av ekonomiska skäl skriver ut sig ur kyrkan inte vill betala för.

Preparing a speech

It usually takes more than three weeks to prepare a good impromptu speech.

- Mark Twain

Hbt-insändare i Kp

Både Kyrkpressen och Hufvudstadsbladet publicerade denna vecka insändare av bl.a. några bloggbekanta. Insändarna tog upp hbt-frågor ur ett par olika synvinklar. Nu behandlar jag Kp; Hbl återkommer jag till.

För två veckor sedan publicerade Kp en insändare av borgåbon Carl-Gustaf A. Aminoff. Han är en äldre herre som har gjort stora och fina insatser med olika projekt av humanitär, kulturell och kristlig karaktär. För detta är han värd all respekt. Däremot har han ett horn i sidan till sådana som talar för homosexuellas rättigheter. Detta tar sig bl.a. uttryck i att trots att vi rätt ofta talade med varann när jag var ny i församlingen, så har han fullständigt bojkottat mig under de senaste dryga två åren, alltså sedan intervjun med mig publicerades i Hbl, och han kom med den första insändarkommentaren till den (se sammanfattningen av debatten här). Han har inte växlat ett ord med mig, han syns inte i kyrkan och han låtsas inte se mig om jag ser honom på stan (och då vill jag inte pracka mig på). Detta är hans problem, vill jag påpeka, inte mitt, men jag tycker det är beklagligt.
Alltnog, för två veckor sedan kom han med en insändare (Kp 9/08, s. 5), där han tar till storsläggan mot tanken på intern adoption för homosexuella par.

Kyrkostyrelsens åsikt att så kallad intern adoption i vissa fall kan vara möjlig inom en familj bestående av ett par av samma kön är helt ofattbar. Den är i strid med vår kristna religion och vår kristna tro och emot alla moraliska och etiska begrepp. [...]
Det är helt horribelt att tänka sig att små minderåriga, oskyldiga barn skall kunna utsättas för dylikt.
Undertecknad motsätter sig kraftigast att detta någonsin skulle godkännas. [...]
För de äkta värderingarna, [underskrift]

Inte helt överraskande födde detta reaktioner från dem som detta berör. I denna veckas Kp (11/08, som inte ännu finns på nätet) ingår tre mothugg.
Marina och Leena Furubacka påpekar att det redan finns barn i samkönade förhållanden, bl.a. deras eget, och att den interna adoptionen syftar till att ge dessa redan existerande barn "samma juridiska rättigheter som barn i heteroförhållanden har."
Johan Brandt till Grevnäs skriver å sin sida:

Guds eget väsen som rättvisa och kärlek kallar oss att följa i rättvisa och i kärlek Honom. Intern adoption för par av samma kön uppfyller rättvisans och kärlekens krav. [...] Grymt och ansvarslöst vore att skilja barnet från dess föräldrar. Att utsätta barn för sådant är direkt skadligt. [...]

Marianne och Tom Eklund representerar en förening vid namn "Föräldrar till HBT barn r.f." (dess hemsida http://www.hbt.fi/ fungerar inte i min dator) , och de skriver bl.a.:

"Riktiga föräldrar" är de som visar hänsyn till och älskar sitt barn. Det är den största gåvan ett litet oskyldigt barn kan få. Det samma gäller generation efter generation. Lyckan och gemenskapen att vara förälder, mor- eller farförälder är en lika stor rätt och lycka för var och en medmänniska. Denna rätt gäller alla.
Det värsta som kan hända föräldrar är att förlora sitt barn. Ännu mera tragiskt är det om barnet tar sitt eget liv för att barnet inte vågar eller orkar möta trycket från samhället, kyrkan och "bättre kristna".
Farmor Gerda lärde oss de äkta värderingarna. Att visa hänsyn och att älska din nästa.

Att Aminoff skulle nöja sig med detta är väl för mycket att hoppas.

Veckans anekdot: Simtävling

Senast jag besökte Borgå simhall såg jag ett meddelande om att simhallen skulle vara stängd på lördag p.g.a. simtävlingar.
"Höh!" tänkte jag. "Hur kan de ha simtävlingar om hallen är stängd?!"

Valrumba: Borgå 6 - kampanjen

Det var flera saker som gjorde att valkampanjen (eller vad man nu ska kalla den) inte var idealisk i det nyss avgjorda domprostvalet. Jag vill skynda mig att säga att detta inte gäller arrangemangen nu i slutändan - de tyckte jag fungerade bra!
Det som jag förstås i grunden är missnöjd med är att det tog tre år att välja en ny domprost. Vår t.f. kyrkoherde har skött sin uppgift utmärkt, och jag tror att vi alla i personalen är nöjda med honom, men t.f. är alltid t.f. Om chefsposten inte är ordinariter fylld, föder det alltid en viss känsla av osäkerhet.
Men det var ju olika omständigheter som ledde till detta, så vi låter det nu vara.

Vid de utfrågningar som jag var med om kom det några saker som jag förvånade mig över. Den första var vid frågestunden efter att Mats Lindgård hade förrättat sin provpredikan. Han fick frågan - av en f.d. familjerådgivare, som borde ha vetat bättre! - hur han kommer att sammanjämka sina roller som domprost och fyrabarnsfar. En stark antydning var att vi inte borde välja honom, eftersom hans familj då blir lidande.
Detta är förstås starkt osakligt, för att inte säga svinaktigt! Vad har vi andra att göra med hur familjen Lindgård lägger sitt jobb-och-familj-pussel? Om en kvinna hade fått samma fråga, hade det blivit rabalder, men då den ställdes till en man fick den gå igenom. Inte desto mindre är den, som sagt, opassande. Frågeställaren borde skämmas!

En annan sak som jag funderade på var den paneldebatt jag bevistade. Där satt tre vise män (sagt utan ironi!) som kom med många goda synpunkter på det ena och det andra. Stora skillnader gick inte att se. För den som känner och känner till alla tre kandidaterna var det dock tydligt att hela bilden på inget sätt kom fram; skillnaderna är nog så markanta! Men för den som måste fälla sitt avgörande på basen av debatterna kunde det antagligen vara vanskligt.
En punkt där skillnader syntes var frågan om förhållandet till homosexuella och om välsignelse av partnerskap. Alla tre höll fast vid kyrkans ordning, i betydelsen att de inte skulle välsigna partnerskap innan kyrkomötet har gett grönt ljus. Dock betonade Lars Junell och Bror Träskbacka att äktenskapet enligt deras mening är mellan man och kvinna, medan Lindgård talade om att stå på de svagas och utstöttas sida. I kandidatintervjun i Domkyrkobladet sade Junell visserligen att han skulle välsigna partnerskap när det blir möjligt, men det kom inte fram i debatten.
Lindgård kom med en intressant jämförelse som sätter frågan i perspektiv. Han menade att det rör sig om c:a 100 par om året som kunde vara intresserade av att få välsignelse för sina partnerskap; detta jämförde han med de 100 personer per dag som skriver ut sig ur kyrkan. Vilketdera är det större problemet?

Jag blev överraskad av siffrorna i valet. Jag hoppades förstås hela tiden att rätt man skulle vinna (vilket han ju gjorde), men jag hade trott att särskilt Träskbacka hade kommit nära; Junells ålder gjorde att jag räknade ut honom ur tävlingen. Hemmafavören spelade säkert in, men att de båda motkandidaterna sammanlagt fick mindre än en fjärdedel av rösterna var en överraskning. En positiv sådan.
En negativ överraskning var valdeltagandet. Röstningsprocenten är aldrig hög i kyrkliga val - i senaste församlingsval låg den i Borgå på 8,6%, så 9,6% i detta val var förstås en förbättring - men jag hade trott att en så sällsynt händelse som ett kyrkoherdeval skulle ha mobiliserat väljarna. Tydligen inte; jag väntade mellan 15 och 20 %, men så blev det då inte. Visserligen har röstningsaktiviteten i kyrkoherdeval i en del andra församlingar legat så lågt som 2-3%, men ändå.
Men eftersom valresultatet är helt entydigt, kan jag väl inte klaga.

Kyrkliga glödlampor 4

Hur många romerska katoliker behövs för att byta en glödlampa?
– Tre; en kanonist som förklarar hur man i överensstämmelse med den kanoniska rätten byter glödlampa, en som välsignar den nya glödlampan och en som skruvar i den.

Tack till Karin!

Biskopsvalet i Tammerfors

Det tycks vara mängder av olika kyrkliga val på gång just nu. Det senaste är biskopsvalet i Tammerfors stift (som Kotimaa har behandlat här och Kyrkpressen här). Biskop Juha Pihkala avgår med pension, och hans efterträdare tillträder i juni.
Sex personer var uppställda i valet, vars första omgång förrättades idag kl. 12. De 948 rösterna fördelades enligt följande:

Matti Repo 247 röster
Pekka Särkiö 204
Ari Hukari 191
Olli Hallikainen 165
Eija Harmanen 75
Markku Koivisto 66

Därmed går Repo och Särkiö vidare till den andra omgången, som förrättas om två veckor. Båda är teologie doktorer. Repo är teologisk sekreterare vid kyrkostyrelsens utrikesavdelning, medan Särkiö är kyrkoherde i Keski-Lahden seurakunta i Lahtis.
Angående de utslagna kandidaterna kan jag säga att Hallikainen, domprost i Tammerfors, är min studiekompis, Harmanen var den enda uppställda kvinnan (så någon kvinnlig biskop blev det inte nu heller) och Koivisto, verksamhetsledare för Nokia Missio, har jag bloggat om flera gånger tidigare, t.ex. här. Stiftsdekan Hukari känner jag inte.

Uppdatering: Koivisto har visat sig vara en dålig förlorare. Först är han uppställd i biskopsvalet, och sedan när han förlorar kallar han kyrkan för Laodikeia och vill skriva ut sig. Detta rapporterar bl.a. Kyrkpressen och Dagen 13.3.08. Jahaja.

Enligt en uppgift i Kotimaa blir det stora omställningar på biskopsstolarna under de närmaste fem åren. Förutom Tammerforsbiskopen, som byts nu, måste biskoparna i S:t Michel och Borgå gå i pension år 2009. Ärkebiskopen står i tur året därpå. År 2012 blir det biskopsval i både Helsingfors och Esbo, och Kuopio följer år 2014. Det är bara biskoparna i Uleåborg, Lappo och Åbo som har över tio år kvar.
Alla dessa årtal måste dock tas med en nypa salt; biskoparna har en gaffel på ett par år mellan den ålder då de får gå i pension och den då de måste.

Peace and Freedom

We seek peace, knowing that peace is the climate of freedom.

- Dwight D. Eisenhower
as quoted on the Hunger Site

Kommentar om laestadianismen

För ett drygt år sedan skrev jag ett inlägg där jag efterlyste synpunkter på laestadianismen. Det blev en del debatt då, men sedan tynade den förstås av. Nu har det kommit en ny (välbalanserad) kommentar till inlägget, så kanske någon vill fortsätta diskutera?
Bara som tips.

Valrumba: Borgå 5 - media

Följande media- och bloggkommentarer har jag stött på. Om det finns flera, så tipsa mig gärna.

Många röstade i kyrkoherdeval på söndag (Radio Vega Östnyland 10.3.08)
Lindgård ny kyrkoherde i Borgå (Radio Vega Östnyland 10.3.08)
Lindgård klar etta i kyrkoherdevalet (Borgåbladet 10.3.08)
Lindgård blev domprost i Borgå stift (Kyrklig tidningstjänst 10.3.08)

Mats Lindgård ny domprost i Borgå stift (FNB genom Jakobstads Tidning 10.3.08)

Lindgård ny domprost i Borgå (Kyrkpressen 10.3.08)

Grattis Mats! (Carola Martin 10.3.08)

Bible Knowledge 29

These statements about the Bible were written by children
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).

A Christian should have only one spouse. This is called monotony*.

* monogamy

Valrumba: Borgå 4 - valresultatet

Den nye domprosten heter Mats Lindgård!
Hjärtliga lyckönskningar!

Rösterna i valet fördelade sig som följer:

Lars Junell 65 röster (6 %)
Bror Träskbacka 195 röster (18 %)
Mats Lindgård 815 röster (76 %)
Underkända röstsedlar 0 st

Den sammanlagda röstmängden var därmed 1075, vilket innebär en röstningsaktivitet på 9,6 %.

Mats tillträder enligt uppgift på Kristi himmelsfärds dag 1.5.08. När en går, kommer en annan...

Mer uppgifter, mediekommentarer m.m. följer senare.

Uppdatering kl 21:50: Nyheten finns (förstås) på församlingens hemsida. Vidare kommer domprost electus Lindgård att intervjuas i Radio Vega Östnylands morgonsändning i morgon tisdag.

Law and love

Are we interested in the law of love, or are we obsessed with love of the law?

- Johannes P. Heath
as quoted by Monika Pensar-Granroth

Valrumba: Borgå 3

En liten påminnelse: Domprostvalets egentliga valdagar är idag och i morgon. Först firar vi högmässa i Lilla kyrkan kl 12 (där jag predikar) och sedan förflyttar vi oss till församlingshemmet för kyrkkaffe och röstning.
Ja, jag har ju röstat på förhand, för jag har inte möjlighet att komma med - det är ett barn som skall döpas...

Man kan rösta i Svenska församlingshemmet (Runebergsgatan 24) söndag 9.3 kl 13.30-18 och måndag 10.3 kl 16-19.
Resultatet klarnar ca kl 20 på måndag.

Mera info finns i ett tidigare inlägg.

Herrens tjänarinna

Texterna för Marie bebådelsedag enligt andra årgången

Första läsningen: 1 Mos 3:8-15
De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. Men Herren Gud ropade på mannen: "Var är du?" Han svarade: "Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig." Herren Gud sade: "Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?" Mannen svarade: "Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt." Då sade Herren Gud till kvinnan: "Vad är det du har gjort?" Hon svarade: "Ormen lurade mig, och jag åt."
Då sade Herren Gud till ormen:
"Du som gjorde detta,
förbannad skall du vara,
utstött från boskapen och de vilda djuren.
På din buk skall du kräla
och jord skall du äta så länge du lever.
Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan,
mellan din avkomma och hennes:
de skall trampa på ditt huvud
och du skall hugga dem i hälen."

Andra läsningen: Gal 4:3-7
Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna. Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: "Abba! Fader!" Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.

Evangelium: Luk 1:39-45
Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: "Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse."

Kyrkomötets medlemmar negativa till samkönad välsignelse

Den finskspråkiga kyrkliga tidningen Kotimaa gjorde en enkät bland kyrkomötets nyvalda representanter. Frågan gällde hur de ställer sig till välsignelse av registrerade partnerskap. Alla hade besvarat enkäten, vilket är ovanligt.

Skall kyrkan införa ett speciellt formulär för välsignelse av registrerade partnerskap?
61,2% svarade nej.
21,4 % svarade ja.
17,3 % tog inte ställning.

I praktiken torde det betyda att ingenting sker åtminstone under de närmaste fyra åren. Det kan dessutom vara att en förändring på den här punkten skulle kräva kvalificerad majoritet, och vägen från 21,4% till 75% verkar nog omöjligt lång.
För mig är detta naturligtvis en stor besvikelse. Men det kommer nya val...

Veckans anekdot: Omvänd vigsel

Trots att jag försöker avstyra det, händer det emellanåt att brudar vill bli inledda i vigselkyrkan av sin far, som sedan överlämnar henne till brudgummen som en annan handelsvara. Praxis är då att bruden kommer in vid sin fars högra arm, sedan tar brudgummens vänstra arm, och så efter vigseln tågar ut vid sin nyvigde mans högra arm. Detta har historiska skäl, som vi kan gå in på en annan gång.

Vid en vigsel som jag förrättade gjorde brudparet ett fel: han tog faderns plats och gav bruden sin högra arm (fast vi hade övat!). Följaktligen hamnade brudparet åt orätt håll framför altaret, alltså så att bruden stod på min vänstra sida och brudgummen till höger. Jag märkte det inte förrän jag skulle fråga brudgummen om han ville. Då vände jag mig automatiskt åt vänster, hickade till när det var bruden som stod där och vände mig så åt höger så jag kunde ställa frågan till rätt person.

Efteråt var det någon bröllopsgäst som undrade om vigseln var giltig när de gjorde ett sådant misstag - men det är ju klart att de blev gifta i alla fall.

Valrumba: Borgå 2

Domprostvalet finns på nätet i allt högre grad, nu när förhandsröstningen närmar sig sitt slut. Den har förresten varit glädjande aktiv - hoppas att själva valet också blir det!

• Kandidaterna presenterades i Domkyrkobladets valnummer.
• Deras provpredikningar finns på nätet: Junell, Träskbacka, Lindgård.
• Ett inlägg om lördagens paneldebatt finns på pod.fi under rubriken Domprostvalreklam i Facebook.
• Och eftersom ingen hade skapat den grupp på Facebook som berördes på podden, så måste jag ju göra det då. Den finns här.

Tidiga kvinnliga katolska biskopar?

Jag fick en video sänd till mig på Facebook (tack, Linus!). Det är frågan om ett program från GodTalkTV, där studiovärden Bridget Mary Meehan intervjuar dr Dorothy Irvin, katolsk teolog och arkeolog.
Irvin berättar om konstverk som har kommit fram i utgrävningar och som finns i antika kyrkor. Dessa konstverk visar att kvinnor har varit i ledande ställning inom den katolska kyrkan långt in på medeltiden. Därför, menar Irvin, vore kvinnliga präster och biskopar inom den romersk-katolska kyrkan ingalunda mot kyrkans tradition eller ordning.

Detta är naturligvtis mycket intressant. Frågan är bara hur långtgående slutsatser man kan dra av det material som Irvin presenterar. Jag kan ännu acceptera att kvinnliga församlingsledare förekom under de första århundradena, men att tala om en kvinnlig biskop så sent som på 800-talet låter nog en smula långsökt i mina öron.
Men Irvins forskning kanske vore värd en närmare granskning.

En annan som talar för kvinnliga präster inom den katolska traditionen är bloggaren Charlotte Therese. Bara som ett litet bloggtips.

Rulltrappa

- Förra veckan när det var strömavbrott satt jag fast i hissen i tre timmar.
- Det är väl inget. Jag stod fyra timmar i en rulltrappa.

Jehovas vittnens bibeltolkning 4

Avslutande kommentarer

I all forskning bör det finnas en uppriktig strävan till objektivitet. Likaså bör det i all förkunnelse, särskilt av religiös karaktär, finnas en strävan till ärlighet. Ingetdera av dessa strävanden är självklart. Det vi säger och skriver färgas alltid av vår bakgrund och våra åsikter. Jag är medveten om att detta också gäller denna artikel. För den som är starkt intresserad av Bibeln och dess tolkning – vilket jag är, både privat och professionellt – är det lätt att se den egna tolkningen som någonting normativt.

Standardverket om Vittnena har varit Anthony A. Hoekemas bok The Four Major Cults från 1963, som förutom Jehovas vittnen behandlar sjundedagsadventisterna (som ju hos oss räknas som ett kristet samfund, inte en "kult"!), Christian Science och mormonerna. Bokens avsnitt om Jehovas vittnen har också utkommit i särtryck. Eftersom Sällskapet Vakttornets läror inte stämmer överens med Hoekemas tydligen evangelikalt färgade teologi, satsar han mer på att förlöjliga Vittnena än på att analysera dem utgående från deras egna förutsättningar och utgångspunkter. Också Arlebrand faller emellanåt i samma grop. Detta kan knappast anses vara särskilt objektivt.
Många, för att inte säga de flesta, böcker om Jehovas vittnen är på något sätt vinklade. De kan härstamma från Sällskapet Vakttornet, och då framhåller de naturligtvis rörelsens officiella synpunkter och läror. Alternativet verkar vara böcker som är skrivna av fientligt inställda ex-Vittnen eller av (ofta konservativa) "kyrkliga" författare som, för att framhålla sin egen teologiska ståndpunkt, vill svartmåla Jehovas vittnen i allmänhet och Sällskapet Vakttornet i synnerhet. I ingetdera fallet är objektivitet något tungt vägande kriterium. Situationen förvärras ytterligare av att de forskare som har anknytning till någon "mainstream" kristen kyrka ofta inte tycks studera Vittnenas egna skrifter (d.v.s. grundkällorna!), utan nöjer sig med polemisk andrahandslitteratur.

Robert Cromptons bok (som jag recenserade på bloggen i höstas) är däremot ett exempel på hur en författare kan sträva till objektivitet trots sina egna utgångspunkter. Jag hoppas att Hoekema – åtminstone i vetenskapliga bibliotek – kan få träda tillbaka från sin auktoritativa plats på hyllorna och ersättas av Crompton och hans gelikar; Crompton ger Carl Olof Jonsson, Raymond Franz och M. James Penton ett specialomnämnande i sitt förord. Mycket arbete återstår dock fortfarande i den teologiska granskningen av Jehovas vittnen, så jag hoppas att Cromptons bok ger impulser till vidare forskning.
I min gradu (och därmed också i denna artikel) har jag inte ännu uppnått den grad av objektivitet som Crompton har gett oss exempel på. Med tiden hoppas jag kunna mogna mot detta. Läsaren kan ta denna artikel som en mellanrapport ...

Så avslutade jag artikeln i Ad Lucem för nio år sedan. Jag har dock inte återupptagit min forskning i detta ämne; annat har kommit emellan. Mellanrapporten torde alltså vara rätt slutlig.

Silvanos 10

[Abba Silvanos] sade också: "Ve den människa, vars namn är större än hennes verk."

- ur Ökenfädernas tänkespråk

Jehovas vittnens bibeltolkning 3

Bibeln hos Jehovas vittnen

För Jehovas vittnen är Bibeln i princip det enda rättesnöret i lära och liv. I tidningen Vakttornet ingår ofta bibelstudieplaner, översikter av bibelböcker och uppmaningar till flitigt bibelstudium. I praktiken är Jehovas vittnens högsta auktoritet dock inte bara Bibeln, utan Sällskapet Vakttornets egna publikationer placerar sig rent av ovanför den. Sällskapets ledning har ett speciellt förhållande till Jehova, vilket ger den en andlig auktoritet som bibeltolkare. Jehovas vittnen har aldrig påstått att dessa tolkningar är ofelbara, men man tillåter inte heller någon som helst kritik av dem.
Grundtonen i dessa tolkningar är fundamentalistisk. I Knowledge räknar kapitel 2 ("The Book That Reveals the Knowledge of God") upp förutsägelser i Gamla testamentet som man hävdar har gått i uppfyllelse, t.ex. att Daniel (8:1-8) förutsade Alexander den stores uppgång och fall ett par hundra år innan detta verkligen ägde rum. Då bortser man medvetet från möjligheten till vaticinium ex eventu, d.v.s. att Daniels bok skulle ha skrivits efter Alexanders död år 323 f.Kr., vilket är en rätt utbredd konsensus bland moderna exegeter. I Vakttornet 19/1986, där en artikel behandlar profetiorna i Daniel, diskuteras också bokens datering. Det huvudsakliga argumentet är ungefär: "Knappast var den tidens människor så lättlurade." Men fastän Daniels bok skulle härstamma från mackabéertiden (100-talet f.Kr.), betyder det ändå inte att det vore frågan om lurendrejeri, utan om att man har velat tolka den respekterade profetens budskap för en ny tid. Detta var inte ett ovanligt handlingssätt, och betraktades inte som förfalskning.
Samma artikel i Vakttornet argumenterar också att "... Dödahavsrullarna [har] visat att Daniels bok var vitt och brett accepterad som en del av bibeln i judiska kretsar på 100-talet f.v.t." (före vår tideräkning). Utan att betvivla att Dödahavsrullarna ställer sig positivt till Daniels bok (vilket jag inte har kontrollerat), måste jag ändå konstatera att de härstammar från tiden för det första judiska kriget (c. 70 e.Kr.), d.v.s. nästan 200 år senare än Vakttornet tycks anta.
En annan intressant passage i ovannämnda kapitel i Knowledge är konstaterandet: "Did you know that the Bible has a common thread from Genesis through Revelation? Yes, a harmonious theme permeates the Bible. What is that theme? It is the vindication of God's right to rule mankind and the realization of his loving purpose by means of his Kingdom" (min kursiv – med begreppet "Guds rike" menar Vittnena uttryckligen den "teokratiska" organisationen Sällskapet Vakttornet). En stark konservatism kommer alltså också här fram i bibelsynen, även om konservativa kyrkoteologer knappast skulle hålla med om vilket Bibelns tema egentligen är.

Jehovas vittnens sätt att tolka Bibeln ger ett heterogent och inkonsekvent intryck (och då Vittnena dessutom i sin argumentation använder den på många ställen felaktigt översatta NWT är risken för metodiska misstolkningar överhängande). I vissa frågor uppträder de strikt sakligt, medan de i andra svävar ut i subjektivt hårklyveri, som helt rycker loss texten ur sitt sammanhang. Det bästa exemplet på detta är uträkningen av att Kristi återkomst skulle ske år 1914 (en roande detalj är att Knowledge först helt korrekt konstaterar att Jesus i Apg 1:6f varnade sina lärjungar att spekulera i saken, men sedan själv spekulerar redan på följande sida!). Uträkningen går som följer.

1. Jesus kommer tillbaka när "hedningarnas tid" (Lk 21:24) är förbi.
2. Hedningarnas tider började när Jerusalem förstördes av babylonierna, vilket av Jehovas vittnen dateras till 607 f.Kr. (i verkligheten 586 f.Kr.).
3. I Dan 4:13,22,29 talas om "sju tider" efter vilka Gud ger makten åt sin utvalde (Messias).
4. "En tid" i detta sammanhang = ett år (jfr Upp 12:6,14), så "sju tider" = sju bibliska månår, i medeltal à 360 dagar. 7 x 360 = 2520 dagar.
5. Guds rike upprättades inte år 600 f.Kr., så det måste vara frågan om längre perioder.
6. "Guds regel" (sic!): en dag = ett år (4Mos 14:34; Hes 4:6. Jfr dock också Ps 90:4; 2Pet 3:8, vilka kunde ge upphov till en helt annan regel …).
7. "Sju tider" = 7 x 360 år = 2520 år.
8. 607 f.Kr. + 2520 år = 1914 e.Kr.

Jag anser att denna uträkning är direkt absurd. De verser som används i uträkningen har inga egentliga samband vad innehållet beträffar, utan man har tagit fasta på närmast slumpartade likheter i uttryckssätt. Denna fundamentalistiska metod är fullständigt oacceptabel, både ur exegetisk och ur kyrklig synvinkel, eftersom den våldför sig på Bibeln på samma sätt som astrologin våldför sig på fysiken och astronomin.
Ett exempel på inkonsekvensen i JV:s bibeltolkning är också tolkningen av Upp 7:4-8. I v. 4 nämns först att etthundrafyrtiofyra tusen personer var "märkta med sigill". Detta antal tar JV bokstavligt och menar att det rör sig om "den lilla hjorden", en grupp bland dem som kommer att frälsas (se min gradu, kap. III.2.1). I de följande verserna nämns dock dessas ursprung, d.v.s. tolv tusen från var och en av Israels tolv stammar – och detta ges en allegorisk tolkning, så att "Israel" syftar på gudsfolket, d.v.s. Jehovas vittnen! Att plötsligt byta tolkningsmetod från en vers till en annan – vad är det om inte inkonsekvent!

Kyrkliga glödlampor 3

Hur många anglikaner behövs för att byta en glödlampa?
– Tre; en som välsignar den nya glödlampan, en som skruvar i den och en som häller upp sherryn.

Tack till Karin!

Jehovas vittnens bibeltolkning 2

Nya Världens översättning av den Heliga Skrift

På 1950-talet översatte Jehovas vittnen Bibeln till engelska och utgav den bitvis allt eftersom översättningen blev färdig. År 1961 fullbordades den s.k. "New World Translation" ("Nya Världens översättning", NWT) och utgavs i ett band. 1984 utgavs en reviderad utgåva. Det är detta engelska original som sedan har översatts till andra språk (bl.a. till svenska år 1992). Enligt översättarna har man dock noggrant jämfört med den hebreiska, arameiska och grekiska grundtexten.
NWT strävar till en så ordagrann översättning som möjligt, vilket leder till att den inte blir alltför flytande. Tvärtom är stilen styv och träig, och texten blir tungläst särskilt vid långvarig användning. Som exempel på detta vill jag visa på Ps 23, som i NWT lyder så här:

"Jehova är min Herde. Mig kommer ingenting att fattas. 2 På gräsrika betesmarker låter han mig ligga; vid välbevattnade viloplatser för han mig. 3 Min själ vederkvicker han. Han leder mig i rättfärdighetens SPÅR för sitt namns skull. 4 Även om jag vandrar i den djupa skuggans dal, fruktar jag inget ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de tröstar mig. 5 Du ställer i ordning för mig ett bord inför dem som visar fientlighet mot mig. Med olja har du smort in mitt huvud; min bägare är välfylld. 6 Sannerligen, idel godhet och kärleksfull omtanke kommer att följa mig alla mina livsdagar; och jag skall bo i Jehovas hus till dagars längd." (Kapitälerna i v. 3 används för att visa att ordet "spår" här är pluralt.)

NWT strävar till bokstavlighet, men är dessutom en tendentiös översättning, som har blivit starkt påverkad av Jehovas vittnens olika läror. Det tydligaste exemplet på denna påverkan är att det hebreiska gudsnamnet JHWH (av Vittnena transkriberat "Jehova", annars oftast "Jahve") konsekvent används i Nya testamentet, där det inte förekommer i ursprungstexten. I ett tillägg i slutet av NWT skriver översättarna att de har stöd för detta i hebreiska översättningar av Nya testamentet. Detta kan jag bara konstatera vara bakvänt – det är i grundtexterna man borde hitta stöd för sin översättning, särskilt som de hebreiska översättningar det här torde vara frågan om är så unga som från medeltiden! I Gamla testamentet kan däremot användningen av namnformen "Jehova" i de flesta fall försvaras.
Ett annat exempel är att NWT fem gånger lägger in ordet "andra" inom klammer i Kol 1:15-22, vilket ger intrycket att Kristus tillhör skapelsen. V. 16 lyder följaktligen:

"... med hjälp av honom skapades alla [andra] ting i himlarna och på jorden ... Alla [andra] ting har skapats genom honom och för honom."

Dessa klamrar är dock överflödiga och vilseledande, eftersom kontexten inte ger någon orsak att tillägga ordet "andra". Trots att Jehovas vittnen försöker rättfärdiga sitt handlande, blir kontentan att den enda orsaken till detta tillägg är dogmatisk: Eftersom Vittnena ju förnekar inkarnationen, vill de framställa Kristus som en skapad varelse.

Jag kan ändå inte låta bli att påpeka att NWT inte är den enda bibelöversättning där dogmatiken har tillåtits besegra exegetiken. Tvärtom är det ovanligt att se översättningar (särskilt av äldre datum) som skulle översätta grundtexten utgående från dess egna premisser. Också i den nya Folkbibeln är denna tendens tydlig. Förfalskningen (för att använda det ordet) är dock sällan så flagrant i de "kyrkliga" översättningarna som i NWT.

Hjälp de fattiga

Att förtrycka de ringa är att smäda deras skapare,
ärar honom gör den som hjälper de fattiga.

- Ordspråksboken 14:31

Jehovas vittnens bibeltolkning 1

Denna artikel publicerades i tidskriften Ad Lucem 3/1999 och är baserad på min pro gradu-avhandling. För den som är intresserad av ämnet hänvisar jag till den och dess litteraturförteckning. Den korta litteraturförteckning som följer på denna artikel kan också hjälpa den intresserade att komma igång.
Jehovas vittnen anser att de själva är det sanna kristna gudsfolket och att de historiska kyrkorna är falska religioner, medan de historiska kristna kyrkorna naturligtvis anser precis tvärtom. Detta leder i denna artikel till problem i användningen av termen "kristen" och dess avledningar. Därför kommer jag att undvika den termen där den skulle syfta på någondera gruppen, och använder i stället termerna "Jehovas vittnen" och "kyrkorna" med respektive avledningar och variationer.

Den historiska bakgrunden
Affärsmannen Charles Taze Russell (president för Sällskapet Vakttornet 1884-1916) grundade rörelsen på adventistisk grund efter en omvändelseupplevelse år 1869, men avvek snart från denna grund och utvecklade en egen dogmatik. Han förnekade bl.a. treenighetsläran, Jesu gudom, Jesu synliga återkomst och tron på eviga straff, och markerade därmed sin särart till andra kyrkor och samfund.
Jehovas vittnen och sjundedagsadventisterna har ett gemensamt ursprung i millerismen, som förutsåg Kristi återkomst till år 1843. Millerismen, å sin sida, var en del av den kiliastiska strömning som började ytterst tidigt i kyrkohistorien och där de starkaste inflytandena under det årtusende som nu går till ända kan anses vara Joachim av Fiore, John Aquila Brown, millerismens upphovsman William Miller och Russell själv. Vittnena är alltså inte någon historielös sekt med absurda idéer, som plötsligt uppstod ur intet. Det finns en klar utvecklingslinje som förklarar bakgrunden till Russells tankar. Denna linje kommer tydligt fram hos Crompton, som visar att trots att Vittnenas dogmatik ofta ger ett absurt intryck för en som granskar den utifrån, så är den de facto en logisk helhet som fungerar rätt väl om man utgår från dess egna utgångspunkter.
Russell började snart av sina anhängare uppfattas som Guds språkrör och som "den trogna och kloka tjänaren" som nämns i Mt 24:45-47. Han publicerade med början år 1886 en bokserie som kallades "Studies in the Scriptures" ("Studier i Skriften"), och som enligt Russell var Bibeln arrangerad ämnesvis. Till slut omfattade serien sex delar; en sjunde del utgavs postumt, men var inte skriven av Russell, trots att så påstods. Enligt Russell själv kan man inte förstå Bibeln utan denna skriftserie, men med hjälp av den förstår man Bibeln också utan att alls själv läsa Bibeln.

Under juristen Joseph F. Rutherfords tid vid makten (1917-1942) centraliserades rörelsen kraftigt till en s.k. "teokrati", som blev allt mer fientligt inställd till andra religioner (t.ex. kristendomen) och till stat och samhälle. Detta ledde till att rörelsen blev alltmer isolerad från omvärlden och alltmer sekteristisk, och till att den blev förföljd. Crompton visar på den dogmatiska förändring som rörelsen genomgick då den isolerades inte bara från omvärlden utan också från sina milleristiska rötter. Russells tankar, särskilt hans uträkning av att Kristi återkomst skulle ske år 1914 (se nedan), missförstods och omtolkades. Efter Rutherfords död 1942 förändrades situationen igen och den dogmatiska utvecklingen fortsatte, vilket den har gjort ända till våra dagar.
Det var Rutherford som år 1931 gav namnet "Jehovah's Witnesses" ("Jehovas vittnen") åt rörelsen på basen av Jes 43:10,12.

Under Nathan H. Knorrs era (1942-1977) blev ledningen och de som skrev olika böcker allt mer anonyma. Knorrs tid vid makten karakteriserades av en kraftig expansion, både vad publikationsvolym och medlemsantal beträffar. Under denna tid översattes också Bibeln.

Knorr liberaliserade organisationen mot slutet av sin presidentperiod. Den följande presidenten, Frederick W. Franz (1977-1992), som hade arbetat på heltid inom rörelsen sedan 1914, återinförde dock den auktoritära ordning som tidigare hade rått och började förfölja intellektuella, oliktänkare och "avfällingar".

Vad som har hänt efter Franz kan jag tyvärr inte uttala mig om.

Jehovas vittnens bibeltolkning

Innehålls- och litteraturförteckning

Innehåll
1. Den historiska bakgrunden
2. Nya Världens översättning av den Heliga Skrift
3. Bibeln hos Jehovas vittnen
4. Avslutande kommentarer

Litteratur

• Håkan Arlebrand: Drömmen om Riket – en bok om Jehovas vittnen. Göteborg, Uppsala 1986.
• Robert H. Countess: The Jehovah's Witnesses' New Testament. A Critical Analysis of the New World Translation of the Christian Greek Scriptures. Phillipsburg, New Jersey 1982.
• Robert Crompton: Counting the Days to Armageddon. The Jehovah's Witnesses and the Second Presence of Christ. Cambridge 1996.
• Anthony A. Hoekema: The Four Major Cults. Christian Science, Jehovah's Witnesses, Mormonism, Seventh-day Adventism. Carlisle 1963 (6th paperback impression 1992).
• Karl af Hällström: Himmelriket och det jordiska paradiset. Kiliasmen hos Irenaeus Lugdunensis och hos Jehovas vittnen. Pro gradu, Helsingfors universitet 1996.
• Knowledge That Leads to Everlasting Life. Brooklyn, New York 1995.

Livets bröd

Texterna för Fjärde söndagen i fastan (Midfastosöndagen, Laetare) enligt andra årgången

Första läsningen: Am 8:11-12
Ja, den tid kommer,
säger Herren Gud,
då jag sänder hunger över landet -
inte hunger efter bröd,
inte törst efter vatten,
utan efter att höra Herrens ord.
Då skall de irra från hav till hav,
driva omkring från norr till öster
och söka efter Herrens ord,
men de skall inte finna det.

Andra läsningen: 1 Pet 2:1-3
Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken, för att växa genom den och bli räddade. Ni har ju fått smaka Herrens godhet.

Evangelium: Joh 6:24-35
När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus. De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?" Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill." De frågade då: "Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?" Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt." De sade: "Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra? Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta." Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv."
De bad honom då: "Herre, ge oss alltid det brödet." Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.

Stolt fader

Jag är stolt över min son!

Joakim skrev i höstas en insändare med miljötema.
Nu, när han redan har fyllt sex, fortsätter hans engagemang för att förbättra världen. Han gjorde - på eget initiativ och av egna pengar! - en donation till UNICEF idag, och sedan ville han gå ut och plocka skräp för att rädda naturen. Och det fanns det ju gott om - på en halvtimme hade han fått en hel plastkasse full på Borgbacken (den här i Borgå, alltså, inte nöjesparken i Helsingfors).

Jag är, som sagt, en stolt fader.

Barn skriver till Gud 24

Käre Gud. Jag vill gifta mig men det finns ingen som vill gifta sig med mig än. (Sofia, 9 år)

15 000

Vem blir besökare nummer 15 000? Se räknaren nere till höger.
Skriv gärna en kommentar och berätta! Välkommen!

Regnbågsmässor i Joensuu

Staden Joensuu (vars namn på svenska vore "Åminne") är inte känd för att vara någon toleransens högborg. För något år sedan var denna karelska stad den plats i Finland där de flesta rasistiska brotten per capita begicks.

Nu visar åtminstone Joensuu kyrkliga samfällighet andra takter. Det handlar inte om ras denna gång, utan om sexuell läggning. I Joensuu har man nämligen ordnat regnbågsmässor, och en förfrågan om saken kom till det gemensamma kyrkorådet (gkr) i samfälligheten. Gkr frågade prästerna i Joensuu om deras åsikt, och då de flesta av dem ansåg att det är helt OK, konstaterade gkr att regnbågsmässor får ordnas också i fortsättningen. Gkr uttryckte dock det som borde vara självklart (men tyvärr inte alltid verkar vara det), nämligen att de allmänna gudstjänsterna är öppna tillfällen dit alla är välkomna oberoende av ålder, kön, socialgrupp, nationalitet eller sexuell läggning.
Tidningen Karjalainen rapporterar om detta. Artikeln Homojen ja lesbojen messut voivat jatkua Joensuussa har på nätet gett upphov till en hel del debatt, liksom också uppföljaren Papit pysyvät kannanoton takana. Åsikterna är delade. En del säger att detta är droppen, nu skriver de ut sig ur kyrkan, medan andra nu överväger att skriva in sig igen. Och samma trötta argument kommer fram igen, bl.a. påståendet att Sodom och Gomorra skulle ha förstörts p.g.a. homosexualitet. Vilket som bekant inte har stöd i Skriften.

Konservativa och reaktionärer

I inlägget om liberalteologi och fundamentalism tog jag upp också liberalismen och konservatismen. Det kan hända att jag missade en poäng där.

Det är ju nämligen så, att en som är konservativ per definition strävar efter att bevara ("konservera") det som nu är. De konservativa motsätter sig alltför mycken och alltför snabb förändring och skyndar hellre långsamt. Det kan jag respektera (även om det blir frustrerande ibland), för då undviker man i görligaste mån att göra skada, även om nyttan med eventuella reformer uppskjuts eller uteblir. Festina lente.

Men så finns de sådana (som också emellanåt går under beteckningen "konservativa") som vill återgå till sådant som har varit tidigare. De inte bara motsätter sig reformen, aktionen, utan de vill också ta tillbaka redan gjorda reformer, och strävar därför efter en re-aktion. Den korrekta termen för dessa personer är inte "konservativa" utan "reaktionärer".
Ett exempel på sådana är de motståndare till kvinnliga präster, som vill återgå till att endast ha manliga präster i vår kyrka. Dessa är typiska kyrkliga reaktionärer.

Att "reaktionär" (med synonymen "bakåtsträvare") ibland ses som ett skällsord eller en förolämpning är ovidkommande. "Den visa kan inte bli förolämpad, för sanningen kan inte såra, och lögner är inget att bry sig om," har någon sagt.
Fast jag medger att det kan vara svårt att leva efter. Kanske jag är ovis? Eller mänsklig? Reaktionär är jag åtminstone inte ...

Gandhi on hunger

There are people in the world so hungry, that God cannot appear to them except in the form of bread.

- Mahatma Gandhi
as quoted on the Hunger Site

Frågespalten XXVI: Brutalitet i Gamla testamentet

Linus undrade:

Har läst igenom GT och på några ställen märkt att Gud dödar människor och vållar olyckor. Finns det någon förklaring till detta? Det här kan väl inte riktigt räknas som tukt...
Här är några ställen:
2 Krön 21:15,18-19
Amos 3:6
Det finns många andra ställen där det talas om att Herren själv dödar eller att hans ängel gör det...

I grunden kan vi konstatera att det israelitiska samhället under biblisk tid var betydligt brutalare än vårt (och ändå är vårt alldeles tillräckligt våldsamt). De metoder som användes för konfliktlösning eller bestraffning kan helt enkelt inte accepteras i ett civiliserat nutidssamhälle. Men samhället då var varken civiliserat (i vår bemärkelse) eller nutida, så praxis var en annan.
Därför är det straff som kung Joram får för sin ogudaktighet (2Krön 21) visserligen brutalt i våra ögon, men för en dåtida läsare var det knappast anmärkningsvärt i sig. Poängen är att hans synd inte förblev ostraffad - att han idag hade blivit avsatt i st.f. att hans inälvor skulle falla ut är irrelevant. Tukt är alltså just det som det är frågan om - fastän hårdhänt sådan.

Vad gäller versen ur Amos - Om en olycka händer i staden, är det inte Herrens verk? - visar den på en utveckling i folkets (och vår) förståelse av Gud. I det tidigaste monoteistiska skedet tänker man sig Gud som alltings upphovsman i gott och i ont (jfr t.ex. Jes 45:7f), men småningom började man inse att det också finns andra krafter med i spelet, t.ex. djävulen och människan. Gud är den högsta makten, men han är inte skuld till allt som sker. Det här har jag tangerat 9.9.06 när jag skrev om teodicé-problemet.

På många ställen där Herren eller hans ängel dödar sker det när han "blandar sig i" de krig som hans folk för. Ett exempel är det som den assyriska armén under kung Sanherib råkar ut för; berättelsen finns i 2Kung 18-19, ingripandet i 19:35. Ur israeliternas synvinkel handlar det alltså om Guds beskydd, även om formerna (185.000 döda!) återigen är något magstarka för en nutida läsare.

Man kan se en tydlig utvecklingslinje från de tidigaste delarna av GT tills Jesus kommer med i bilden. I början handlar det om att "Bete er, ungar, annars hugger jag huvudet av er!", medan tonen mildras efterhand. Först införs ställföreträdande djuroffer, så betonas vikten av barmhärtighet och sist kommer Jesus och destillerar fram det Dubbla kärleksbudet ur det som varit tidigare. GT är en viktig del av Bibeln, eftersom det tecknar upp en bakgrund till evangeliet. Utan den bakgrunden skulle vi ha mycket svårt att förstå Jesu handlande. Till bakgrunden hör, förutom all poesi och levnadsvisdom, också de brutala och våldsamma delarna. De visar oss ofta hurudana vi är, utan att sockra över de negativa sidorna och bara visa oss hurudana vi ville eller borde vara.

Bible Knowledge 28

These statements about the Bible were written by children
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).

St. Paul cavorted* to Christianity. He preached holy acrimony**, which is another name for marriage.

* converted
** matrimony

Jesus and the forms of divorce

A week ago, I blogged about a GLBT Study Bible I've come across. As I said even then, it contains interesting new ideas about certain concepts we've become accustomed to take for granted. At the time, I mentioned the mistake of taking the word arsenokoites to mean homosexual.
Another (though minor) example is the profession of Joseph, Mary's husband. Traditionally, the Greek word tekton has been rendered as "carpenter" in Matt 13:55 and Mark 6:3, but according to Dr Ann Nyland, it actually means "skilled craftsperson" - including carpenters, to be sure, but also metal workers, sculptors, people working in horn etc.

An interesting bit of information is divulged in the notes to Gospel passages where Jesus discusses divorce (Matt 5:31-32, 19:1-12; Mark 10:1-12; Luke 16:18). I quote from the note in Luke, p. 126:

In Matthew 19:3, the Pharisees asked Jesus, "Is it legal for a person to divorce his wife on the grounds of 'Any Matter'?" The Rabbis were asking Jesus about his interpretation of Deuteronomy 24:1. The "Any Matter" is a technical term from Jewish divorce law, a form of divorce introduced by the Rabbi Hillel. The other type of divorce, on the ground of "General Sexual Immorality", was available to both men and women, both of whom were able to divorce their partner on the specific grounds based on Exodus 21:10-11. This traditional divorce was becoming rarer by the start of the first century, being replaced by the "Any Matter" divorce, which was for men only, and popular as no grounds had to be shown and there was no court case. For an "Any Matter" divorce, the man simply had to write out a certificate of divorce and give it to his wife. My Jesus' time, the "Any Matter" was the more popular form of divorce, but the rabbis were still arguing about the legalities of it. The disciples of Shammai were particularly opposed to it. [...]
Jesus replied that a divorce on the grounds of "Any Matter" was not legal, that "whoever divorces his wife, unless it's on the grounds of 'General Sexual Immorality', and marries someone else, commits adultery". Jesus is simply saying that if someone divorces by a form other than the grounds of "General Sexual Immorality" form of divorce, they are not properly divorced and thus not free to remarry, and so are committing adultery if they do. He is continuing his statement that he disagrees with the "Any Matter" form of divorce.
It is most important to note the significance of the above. The way the passage has traditionally been translated implies that Jesus was asked the question, "Is it ever legal to divorce?" and he answered, "No, except on the grounds of sexual immorality." This is not the case. Jesus was asked if it was legal to divorce on the grounds of "Any Matter" and he answered, "No, only on the grounds of 'General Sexual Immorality'". In other words, he was disagreeing with the form of "Any Matter" form of divorce. He certainly wasn't saying that at that time, or in the time to come, people were never to divorce except for sexual immorality.

If this is accurate, it would for sure mean a world of difference to many people. Divorcés who despite tremendous effort weren't able to save their marriage, and on whom those more fortunate are looking down their noses, could now raise their heads and show this as an example of how Jesus' tolerance, acceptance and love far outshines that of his most ardent followers. Which (sadly) isn't news.

Protection

Plans to protect air and water, wilderness and wildlife are in fact plans to protect man.

- Stewart Udall
as quoted on the Rainforest Site

Valrumba: Borgå 1

Min församling, Borgå svenska domkyrkoförsamling, skall välja sig en ny domprost. Jag skrev om saken på Nya Prästbloggen häromdagen, och har nämnt om det också på denna blogg.

Arbetet som domprost är mycket - mycket! - mångsidigt.
I grunden gäller det att vara kyrkoherde för församlingen, vilket redan det ger mycket jobb. En församling med drygt 14.000 medlemmar och ett fyrtiotal anställda kräver både administrativt ledarskap och förmanskap för att fungera ordentligt. Kyrkoherden är dessutom inte vilken direktör som helst, utan förväntas också vara en andlig ledare, vilket kan innebära ett aktivt engagemang i både gudstjänster och förrättningar.
Kyrkoherden i domkyrkoförsamlingen fungerar också som domprost vid domkapitlet. Han (i Finland har det ännu inte varit någon "hon", och det blir det inte heller denna gång) är viceordförande för domkapitlet och stiftets andreman - "vicebiskop" i många hänseenden. Detta kan naturligtvis inte heller skötas med vänster hand.
Av hävd har domprosten dessutom varit kontraktsprost i domprosteriet, vilket innebär att han har ansvar för samarbetet mellan de svenska församlingarna i Östra Nyland. Denna uppgift för med sig vissa lagstadgade funktioner, som organiserandet av vissa val, men kan förstås utvidgas nästan hur långt som helst, beroende på kontraktsprostens person, kapacitet och resurser. I den tidigare kyrkolagen var det stadgat att domprosten automatiskt också var kontraktsprost, men också sedan den nya kyrkolagen för ett decennium sedan slopade denna automatik, fortsatte den förre domprosten, Lars Schmidt, som kontraktsprost.

Det står helt klart att ingen kan göra allt detta. Om någon försöker, blir alla delar lidande och domprosten utbränd. Det vore därför viktigt att domprosten prioriterar. Det finns sådana uppgifter som andra sköter, och dem kan (och bör!) domprosten lämna bort. Andra uppgifter är det bara domprosten som kan handha, och dem bör han därför satsa på.
Som illustration kan jag nämna att om domprosten försöker sköta exempelvis förrättningar eller skriftskolor, kommer han inte att hinna med personalvården. Som förman bör han ta hand om dem som sköter förrättningar - alltså närmast dop, vigslar, jordfästningar - och skriftskolor och skapa förutsättningar för att de skall orka med sitt arbete. Det kan han inte göra om han själv försöker för mycket.
En av kandidaterna till domprosttjänsten menade att han skulle satsa på förrättningar för att komma borgåborna närmare. Det låter förstås bra, och fungerar nog i en liten församling, men hos oss är tanken en närmast katastrofal chimär.
På samma sätt är idén att domprosten bör vara kontraktsprost också dödfödd. En sådan koncentration av uppgifter skadar både församlingen, prosteriet och domprosten själv, förutom att den går emot alla tankar om decentralisering (vilket kanske är meningen?).

Ett par nyheter på församlingens hemsida berättar om ett par valtillfällen inkommande vecka och om tidtabellen för själva valet. Vi får återkomma.

Gudomlig talkshow

Källa: Germunds Blog

Jesus segrar över ondskans makter

Texterna för Tredje söndagen i fastan (Oculi) enligt andra årgången

Första läsningen: Jer 26:12-16
[…] Jeremia [sade] till stormännen och till folket: "Det är Herren som har sänt mig att profetera mot detta tempel och mot denna stad och säga allt det ni nu har hört. Ändra ert liv och era gärningar och lyssna till Herren, er Gud. Då skall Herren ångra sig och inte göra det onda han hotat er med. Själv är jag nu i händerna på er. Gör med mig vad ni finner rätt och riktigt. Men det skall ni veta: dödar ni mig, utgjuter ni oskyldigt blod och drar skuld över er själva och över denna stad och dess invånare. Ty Herren själv har sänt mig till er för att förkunna allt detta."
Då sade stormännen och hela folket till prästerna och profeterna: "Denne man förtjänar inte dödsstraff, ty i Herrens, vår Guds, namn har han talat till oss."

Andra läsningen: Upp 3:14-19
[…] skriv till ängeln för församlingen i Laodikeia:
Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse. Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun. Du säger: jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. Jag råder dig att hos mig köpa guld som har renats i eld så att du blir rik, och vita kläder så att du kan klä dig och dölja din skamliga nakenhet, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se. Jag tillrättavisar och tuktar alla dem jag älskar. Visa iver och vänd om!

Evangelium: Joh 12:37-43
Trots att [Jesus] hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom, ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens makt uppenbarats? De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade. Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade äran från människor högre än äran från Gud.

Our responsibility to preserve

It is our collective and individual responsibility [...] to preserve and tend to the environment in which we all live.

- Dalai Lama
as quoted on the Rainforest Site

Kyrkliga glödlampor 2

Hur många kalvinister behövs för att byta en glödlampa?
– Inga; det var förutbestämt att glödlampan skulle gå sönder och det går inte att göra något åt det.

Tack till Karin!

Samkönade äktenskap och polygami

Den rikssvenska kollegan Karin Långström Vinge, aktiv också på Predikantbloggen, skriver ett inlägg på sin egen blogg, i vilket hon tar upp argumentationen om att samkönade äktenskap leder till att också polygami måste godkännas. Hon skriver bl.a.:

Men jag hoppas att den här slippery slope-argumentationen snart ska vara till ända. Det finns fem kriterier för äktenskap: kön, ålder, släktskap, antal och art. Bara för att ett av dem ändras innebär det inte automatiskt att de andra ändras. Det är en skräckpropaganda som vill leda tankarna till både det ena och det andra. Låt oss jämföra med upphävandet av apartheidsystemet: att människor av olika ras fick gifta sig innebar inte att de också fick gifta sig med djur eller flera.
Diskutera det som diskuteras. Är det svårt att hitta på nya argument är det förstås lätt att låta frågan glida över till annat. Men särskilt ärligt är det sannerligen inte.

Väl rutet. Tack!

What God holds together

It is a blessed thing to know that no power on earth, no temptation, no human frailty can dissolve what God holds together.

- Dietrich Bonhoeffer
as quoted on God's Politics

GLBT Study Bible

Ann Nyland: Study New Testament For Lesbians, Gays, Bi, and Transgender. With extensive notes on Greek word meaning and context. Smith and Stirling, Uralla, N.S.W. 2007. 422 p.

Dr. Ann Nyland, a Greek lexicographer, not a theologian, has translated the New Testament into English. Her translation, called The Source New Testament, or TSNT, was published in 2004. Now, she has worked it into a "Study New Testament", with extensive notes and commentary. One point that she works into the notes is that homosexuality is, in fact, not forbidden in the Bible.
Nyland is critical to other translations for not taking into account recent (i.e. less than 150 years ago) discoveries of Greek text materials (including papyri and inscriptions) that shed new light on Greek vocabulary. NT scholars are well aware of this, but it seems not to have seeped through to Bible translators, who largely base their work on earlier, and by the nature of things faulty, translations.
It is, for instance, a mistake to assume that the etymology of a word is its actual meaning. An example would be the word arsenokoites. Nyland writes (p. 11), that the word

has been assumed to mean "homosexual". However, the word does not mean "homosexual", and its range of meaning includes one who anally penetrates another (male or female), a rapist, a murderer, or an extorsionist. When used in the meaning "anal penetrator", it does not apply exclusively to males as the receptors, as it was also used for women receptors. The word does not appear in any Greek literary source until the poets of the Imperial period. This late occurrence is most significant as the Greeks wrote at length on male-male sexual relationships.

Not surprisingly, the book has created an uproar among right wing Christians, especially in the USA. An article in the Sydney Morning Herald (26.11.07) says that a US distributor, God's Word to Women, has banned the Australian publication, and withdrawn another Bible translation published by the same publishing house for promoting a lifestyle in contradiction of the scriptures. Two American academics have asked that their endorsements be removed from other works by Nyland, because of her authorship of the gay study bible.
The article quotes the manager of Smith and Stirling Publishing, Portia Blakely:

"Since we made the Gay and Lesbian Study Bible available to the public, leading evangelists who previously recommended our books have withdrawn their endorsements from all our books and Bibles on the grounds that we have produced a work that even discusses homosexuality.
"The Christian right's unfounded treatment of gay and lesbian people is inexcusable bigotry which they blame on the God whom they worship."

There is also an the article in Wikipedia on the controversy.

Barn skriver till Gud 23

Käre Gud. Min farsa är väldigt smart. Han kanske kan hjälpa dig. (Kalle, 8 år)

Ripple On Love

Jesus reassures us that every effort to love ourselves and others more faithfully, however imperfectly we are able to do this, is a response to God’s call to love as he loved. It is a response to the two greatest commandments as they stand in relationship to one another.

- Paula Ripple
as quoted on God's Politics

Bön och tro

Texterna för Andra söndagen i fastan (Reminiscere) enligt andra årgången

Första läsningen: 2 Kung 20:1-7
Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva." Då vände Hiskia ansiktet mot väggen och bad: "Herre, tänk på att jag troget och av hela mitt hjärta har hållit mig till dig. Jag har gjort det som är gott i dina ögon." Och han grät häftigt.
Innan Jesaja hade hunnit lämna den mellersta borggården kom Herrens ord till honom: "Gå tillbaka och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag skall göra dig frisk igen - i övermorgon får du gå upp till Herrens hus. Jag lägger ytterligare femton år till ditt liv, och jag skall rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand, ja, jag skall värna denna stad för min och för min tjänare Davids skull." Sedan lät Jesaja hämta en kaka fikon; den lade man på det onda stället, och Hiskia blev frisk.

Andra läsningen: 1 Kor 10:12-13
[...] den som tror sig stå stadigt [skall] se till att han inte faller. Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.

Evangelium: Mark 9:17-29
"Mästare", [sade] en i mängden, "jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte." Han sade: "Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!" De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så här med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var liten, och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan." Jesus sade: "Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror." Då ropade pojkens far: "Jag tror. Hjälp min otro!" När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: "Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka." Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut den?" Han svarade: "Den sorten kan bara drivas ut med bön."

Bible Knowledge 27

These statements about the Bible were written by children
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).

One of the opossums* was St. Matthew who was also a taximan**.

* apostles
** tax collector

Valrumba: Kyrkomötet 3

Trots vissa problem blev valresultatet färdigt också i Borgå stift. Detta resultat är fortfarande preliminärt; det fastställda resultatet kommer på måndag.

I kyrkomötet präglas valresultatet av stor förnyelse. Tre av fyra lekmän och en av de båda prästerna är nya - sammanlagt två tredjedelar, alltså. Dessutom utmärker sig Borgå (positivt denna gång) genom att vara det enda stiftet förutom S:t Michel som har lika många representanter av båda könen. Som helhet betraktat är den sidan bedrövlig - 66 män och bara 30 kvinnor valdes. Helsingfors stift, som annars ger ett rätt progressivt intryck, kommer med bottennoteringen 10 män, 2 kvinnor. Men också andra stift har siffror som 8-1, 8-2, 9-3 o.s.v.
Dessutom är det ingen speciellt ungdomlig samling som har valt. Endast en av nästan hundra valda ledamöter är under 30 år - och av de självskrivna medlemmarna (t.ex. biskoparna) är alla på äldre sidan. Om detta innebär att också åsikterna är föråldrade, återstår att se; det är förstås på inget sätt självklart.
Glädjande upplever jag det vara att Helene Liljeström blev invald; hon är rätt person att stå emot den reaktionäre Henrik Perret, det visade hon redan i biskopsvalet häromsistens.

I stiftsfullmäktige är också många nya. Könsfördelningen försämrades till 8 kvinnor, 13 män från förra gångens 9-12, men det är förstås inget radikalt, om än beklagligt. Personligen är jag nöjd över att rygghuggaren föll ur. Så skedde just det som jag misstänkte med den österbottniska listan: den stockkonservative Max-Olav Lassila tog mandatet. Gissningsvis skedde detta genom att liberalare krafter inte koncentrerade sina röster, men de konservativa gjorde det. Det betyder - om så är - att regionala listor är just så stor dumhet som jag trodde.
Den åländska prästlistan blev förresten utan representant. Däremot är Liljeström med också i stiftsfullmäktige också nästa valperiod. Väl så.

Men vad var det för en församling som inte hade ordnat något val?!?

Veckans anekdot: Skrattet helar och smärtar

När jag låg på kirurgiska avdelningen på Mejlans sjukhus, såsom jag har berättat, hade jag naturligtvis flera rumskamrater, som skulle bli eller hade blivit opererade för det ena eller det andra. En av dem var en äldre man, som liksom jag hade blivit opererad i magen, men för något annat än jag; vad vet jag inte, och det är inte heller relevant.
Han var finskspråkig, men behärskade svenska. När jag hade läst dagens nummer av Hufvudstadsbladet, som mamma hämtade åt mig, gav jag tidningen åt honom. Likaså lånade jag emellanåt böcker åt honom. Särskilt en minns jag med glädje. Det var Välsignat roligt, igen!, en kyrklig vitsbok utgiven av Fontana media. Den hade nyss utkommit då, 2003, och eftersom också jag förekommer i den var det ju roligt (!) att låna den åt den gamle.
Helt problemfritt var detta dock inte, av två orsaker: För det första hade han vissa svårigheter att förstå vissa dialektala uttryck som förekommer i vissa anekdoter, och för det andra var han ju nyopererad, så skrattet förorsakade honom rätt mycket smärta. Men han kunde ändå inte låta boken vara...

Jag gav honom mitt exemplar av boken som present. När jag sedan skulle köpa mig ett nytt exemplar, var upplagan slutsåld! Till min glädje har nu ett nytryck utkommit, så jag har äntligen lyckats fylla på min bokhylla.

Valrumba: Kyrkomötet del 2

Och så utmärker sig Borgå stift igen...

Valen av ledamöter till kyrkomötet och stiftsfullmäktige hölls i måndags, som jag har skrivit. Alla andra stift har haft sina valresultat klara redan i onsdags. I Borgå beslöt valnämnden på torsdag att uppskjuta sitt arbete till fredag eller eventuellt måndag, eftersom alla röstsedlar inte ännu har kommit till domkapitlet och därmed inte kan räknas.
Detta är inte valnämndens fel. Det är något lurt i systemet. Att skylla på geografiska omständigheter håller inte, eftersom det enorma Uleåborgs stift uppe i norr nog klarade av att få valresultatet färdigt till onsdag. Eller är det Posten igen? - f'låt, Itella heter de ju numera...

Kyrklig tidningstjänst rapporterar. Präst- och bloggkollegan Henry Byskata kommenterar också saken.

Gits i bastun

I simhallens bastu hinner man fundera en del, särskilt om man råkar vara ensam där. Annars pratar jag med gubbarna, förstås.
Ofta kommer jag att tänka på ett kåseri av Gits Olsson. Han var en legendarisk svensk kåsör för en generation sedan, och hans kåserier har samlats i böcker, som man ofta stöter på i olika bokhyllor. De är värda att läsa - särskilt morfar (som är från Göteborg) passar min humor.
Men även den bäste tar fel ibland. I det kåseri som jag minns i bastun, sitter Gits och en del andra gubbar just i en bastu, då en av dem plötsligt skriker till och rusar ut. När han kommer tillbaka, får de andra förklaringen att hans bilnyckel är fasttejpad på bröstet, eftersom han annars alltid tappar den. Orsaken till att han rusade ut var att bilnyckeln blev het och brände honom där i bastun. Så fortsätter kåseriet med roande anekdoter om olika tillfällen då mannen hade tappat sin nyckel.

Det är ju ändå så, att en bilnyckel som är fasttejpad vid bröstet inte bränner en i bastun. Jag har aldrig haft en fasttejpad nyckel i bastun, men däremot nog det guldkors som jag alltid bär om halsen. Därför kan jag av egen erfarenhet säga hur ett metallföremål beter sig i hetta; det får naturligtvis samma temperatur som omgivningen. Spikar i väggarna eller andra metallföremål blir lika heta som bastun i övrigt, men för ett smycke eller en nyckel är det kroppen som är den närmaste omgivningen. Därför bibehåller det kroppens temperatur, och man bränner sig inte. Undantaget är förstås om jag sitter framåtlutad i badångorna och mitt krucifix hänger fritt - då antar det luftens temperatur, och jag kan bränna mig på det om jag inte är försiktig. Men en fasttejpad nyckel beter sig inte så.
Gits hade antagligen aldrig haft något halsband; det var ju inte vanligt för män av hans generation.

Turn my soul into a garden

Teach me, Lord, to sing of your mercies. Turn my soul into a garden, where the flowers dance in the gentle breeze, praising you with their beauty. Let my soul be filled with beautiful virtues; let me be inspired by your Holy Spirit; let me praise you always.

- Teresa of Avila
as quoted on God's Politics