I kyrkomötet i november 2010 fick den vettiga falangen igenom att det ska vara tillåtet att be för (samkönade) par som lever i registrerade parnerskap, fastän inte att viga dem eller välsigna deras partnerskap. Biskopsmötet fick i uppdrag att komma med anvisningar om hur detta i praktiken ska gå till.
Detta uppdrag fullföljde de vid sin session denna vecka. De "pastorala anvisningarna" följer, vad jag kan se, den linje som kyrkomötet valde. Den saken kan knappast någon klaga på.
Anvisningarna innehåller intressanta formuleringar.
En präst eller en annan av kyrkans anställda leder en bön som kan utformas fritt eller på lämpligt sätt följa befintligt material ur kyrkans bönetradition. Man kan alltså i praktiken använda precis vilket material som man vill.
I bönen tackar man tillsammans Gud för livets gåvor och ber om omsorg och ledning. Samtidigt ber man om kraft att respektera den andra och söka Guds vilja. Hur detta utformas beror säkert till mycket stor grad på böneledarens inställning. Den kontroversiella kyrkoherden Juha Molari har t.ex. publicerat ett förslag till formulär, som knappast skulle vara användbart av sådana som vill ha Guds välsignelse för sitt partnerskap. Bönerna går nämligen ut på att Gud skulle "hela" paret till att leva med motsatt kön (se här vad jag nyligen skrev om sådant). Men som vi kommer att se nedan, är sådana formuleringar inte tillåtna.
Vid denna typ av bön är det inte fråga om välsignelse av ett parförhållande jämställt med äktenskapet. Element som hör till vigsel eller välsignelse av äktenskap används inte (till exempel frågor, löften, utbyte av ring, stadfästelse, välsignelse av förbundet). Det är ju klart och tydligt.
Mindre tydligt blir detta dock i kombination med formuleringen En kyrkligt anställd ska [...] följa bindande anvisningar. Är det dessa "pastorala" anvisningar som åsyftas? Jag ställde frågan till en hög tjänsteman och fick veta att dessa anvisningar "ger riktlinjer och vissa förslag. En gräns dras mot vigselformuläret, men i övrigt kan tillämpningen se olika ut. De är inte bindande i betydelsen att de skulle diktera precis vad alla bör göra, men nog i den meningen att alla som berörs bör rätta sig efter dem. De innehåller ju direktiv även för dem som inte vill utföra bönen ifråga."
Hmm. Det sistnämnda är väl exempelvis Till kyrkans anställdas pastorala ansvar hör att man är beredd att vara medmänniska, lyssna och stödja varje människa. I mötet med personer som registrerat sitt partnerskap baserar sig bönen på en gemensam överenskommelse och på den kyrkligt anställdas eget övervägande men medför inga nya tjänsteförpliktelser för en kyrkligt anställd eller en församling. Frifräsande böner typ Molari skulle alltså inte vara tillåtna, eftersom de knappast skulle basera sig på "en gemensam överenskommelse". Däremot är en bönestund av detta slag alltså ingen ny tjänsteförpliktelse. Den präst som inte vill be, utan endast samtala och lyssna, är alltså fri att göra så.
Sist och slutligen ger dessa pastorala anvisningar mycket stor frihet att göra nästan hur man tycker är bäst. De enda gränserna är att tillfället å ena sidan inte får se ut som en vigsel och att man å andra sidan ska göra som man gemensamt har kommit överens om med paret, alltså inte plötsligt be om "helande" eller så.
Jag tycker det är tråkigt att vi inte (lagligt) kan gå längre än så här just nu, men jag inser att detta är bättre - ja, mycket bättre! - än vad som kunde ha skett. Vi får hoppas att nästa steg (i rätt riktning) inte låter vänta på sig alltför länge.
Detta uppdrag fullföljde de vid sin session denna vecka. De "pastorala anvisningarna" följer, vad jag kan se, den linje som kyrkomötet valde. Den saken kan knappast någon klaga på.
Anvisningarna innehåller intressanta formuleringar.
En präst eller en annan av kyrkans anställda leder en bön som kan utformas fritt eller på lämpligt sätt följa befintligt material ur kyrkans bönetradition. Man kan alltså i praktiken använda precis vilket material som man vill.
I bönen tackar man tillsammans Gud för livets gåvor och ber om omsorg och ledning. Samtidigt ber man om kraft att respektera den andra och söka Guds vilja. Hur detta utformas beror säkert till mycket stor grad på böneledarens inställning. Den kontroversiella kyrkoherden Juha Molari har t.ex. publicerat ett förslag till formulär, som knappast skulle vara användbart av sådana som vill ha Guds välsignelse för sitt partnerskap. Bönerna går nämligen ut på att Gud skulle "hela" paret till att leva med motsatt kön (se här vad jag nyligen skrev om sådant). Men som vi kommer att se nedan, är sådana formuleringar inte tillåtna.
Vid denna typ av bön är det inte fråga om välsignelse av ett parförhållande jämställt med äktenskapet. Element som hör till vigsel eller välsignelse av äktenskap används inte (till exempel frågor, löften, utbyte av ring, stadfästelse, välsignelse av förbundet). Det är ju klart och tydligt.
Mindre tydligt blir detta dock i kombination med formuleringen En kyrkligt anställd ska [...] följa bindande anvisningar. Är det dessa "pastorala" anvisningar som åsyftas? Jag ställde frågan till en hög tjänsteman och fick veta att dessa anvisningar "ger riktlinjer och vissa förslag. En gräns dras mot vigselformuläret, men i övrigt kan tillämpningen se olika ut. De är inte bindande i betydelsen att de skulle diktera precis vad alla bör göra, men nog i den meningen att alla som berörs bör rätta sig efter dem. De innehåller ju direktiv även för dem som inte vill utföra bönen ifråga."
Hmm. Det sistnämnda är väl exempelvis Till kyrkans anställdas pastorala ansvar hör att man är beredd att vara medmänniska, lyssna och stödja varje människa. I mötet med personer som registrerat sitt partnerskap baserar sig bönen på en gemensam överenskommelse och på den kyrkligt anställdas eget övervägande men medför inga nya tjänsteförpliktelser för en kyrkligt anställd eller en församling. Frifräsande böner typ Molari skulle alltså inte vara tillåtna, eftersom de knappast skulle basera sig på "en gemensam överenskommelse". Däremot är en bönestund av detta slag alltså ingen ny tjänsteförpliktelse. Den präst som inte vill be, utan endast samtala och lyssna, är alltså fri att göra så.
Sist och slutligen ger dessa pastorala anvisningar mycket stor frihet att göra nästan hur man tycker är bäst. De enda gränserna är att tillfället å ena sidan inte får se ut som en vigsel och att man å andra sidan ska göra som man gemensamt har kommit överens om med paret, alltså inte plötsligt be om "helande" eller så.
Jag tycker det är tråkigt att vi inte (lagligt) kan gå längre än så här just nu, men jag inser att detta är bättre - ja, mycket bättre! - än vad som kunde ha skett. Vi får hoppas att nästa steg (i rätt riktning) inte låter vänta på sig alltför länge.
En kort kommentar om biskopsmötets utlåtande (Kalles kyrkliga kommentarer 11.2.10)
Insändare: Kyrkan läcker torr (Kalles kyrkliga kommentarer 23.11.10)
Pastorala anvisningar för fritt utformad bön med och för personer som registrerat sitt partnerskap (Evangelisk-lutherska kyrkans i Finland biskopsmöte 9.2.11)
Finska biskopar: Bön för samkönade par får inte likna vigsel (Dagen 17.2.11)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar