Emellanåt anklagas "kyrkan" (vad man nu sedan i olika sammanhang menar med det ordet) för dubbelmoral. "Gör som jag lär, inte som jag gör," liksom. Ibland är det väl frågan om att anklagaren inte riktigt har förstått skillnaden mellan moral och moralism, mellan perfektion och strävan efter helighet. Därför blir besvikelsen stor när det visar sig att också kristna felar, att inte heller vi är perfekta.
En liten anekdot får illustrera detta: När jag jobbade i Helsingfors, skulle jag förrätta en julandakt för ett lågstadium i ett visst kapell. Samma klockslag uppenbarade sig både det finska och det svenska lågstadiet, för kapellet hade blivit dubbelbokat. Vi löste det så att jag höll en kort svensk andakt medan finnarna väntade ute (i 20 graders köld), och så fick de komma in så fort som möjligt. Det blev rätt bra ändå.
Kopplingen till det jag nyss har sagt är att en av lärarna uttryckte sin besvikelse över att sådant här inträffar också inom kyrkan! Dubbelbokningen var ett mänskligt misstag - jag undrar om hon trodde att vi alla är änglar ... Ibland är ändå anklagelsen om dubbelmoral beklagligt korrekt. Avskyvärt korrekt, skulle jag vilja säga. Ett exempel som har synats i media på sista tiden är kontroversen inom den anglikanska kyrkogemenskapen rörande den öppet homosexuelle biskop Gene Robinson i USA. Hans kyrkas primas, Katharine Jefferts Schori, har som ett slags motattack konstaterat att Robinson varken är den ende homosexuelle biskopen (för att inte tala om prästen) eller den ende biskop som lever i samkönat partnerskap - han är bara den ende som gör det öppet. Hans stora synd är alltså att han vägrar ljuga, vägrar låta bli att tala sanning.
Men att det är en stor och farlig synd finns det gott om exempel på. Jag vill här bara peka på vad som hände med en viss Jesus från Nasaret.
En liten anekdot får illustrera detta: När jag jobbade i Helsingfors, skulle jag förrätta en julandakt för ett lågstadium i ett visst kapell. Samma klockslag uppenbarade sig både det finska och det svenska lågstadiet, för kapellet hade blivit dubbelbokat. Vi löste det så att jag höll en kort svensk andakt medan finnarna väntade ute (i 20 graders köld), och så fick de komma in så fort som möjligt. Det blev rätt bra ändå.
Kopplingen till det jag nyss har sagt är att en av lärarna uttryckte sin besvikelse över att sådant här inträffar också inom kyrkan! Dubbelbokningen var ett mänskligt misstag - jag undrar om hon trodde att vi alla är änglar ... Ibland är ändå anklagelsen om dubbelmoral beklagligt korrekt. Avskyvärt korrekt, skulle jag vilja säga. Ett exempel som har synats i media på sista tiden är kontroversen inom den anglikanska kyrkogemenskapen rörande den öppet homosexuelle biskop Gene Robinson i USA. Hans kyrkas primas, Katharine Jefferts Schori, har som ett slags motattack konstaterat att Robinson varken är den ende homosexuelle biskopen (för att inte tala om prästen) eller den ende biskop som lever i samkönat partnerskap - han är bara den ende som gör det öppet. Hans stora synd är alltså att han vägrar ljuga, vägrar låta bli att tala sanning.
Men att det är en stor och farlig synd finns det gott om exempel på. Jag vill här bara peka på vad som hände med en viss Jesus från Nasaret.
Episcopal Leader: More Gay Anglican Bishops Than Robinson (AP genom 365gay 1.1.08)
Amerikansk biskop talar klarspråk (Per Westberg - Kyrkoordnaren 1.1.08)
US church leader: there are more gay bishops (PinkNews 2.1.08)
2 kommentarer:
Kalle,
Du skrev:
"Hans stora synd är alltså att han vägrar ljuga, vägrar låta bli att tala sanning.
Men att det är en stor och farlig synd finns det gott om exempel på. Jag vill här bara peka på vad som hände med en viss Jesus från Nasaret."
Så sant som det var sagt....
Sanningen måste tas fram överallt där den är dold...!
Inte minst i min egen del av Kyrkan...
Även hundratals (tusentals?) heterosexuella "celibatära" präster lever dubbelmoraliskt. För en del är det så plågsamt att det slutar med att de tar livet av sig.
Läser en upprörande bok om det.
Därför får frågan inte tigas ihjäl - för deras skull som är i den situationen.
Bättre då att de får gifta sig - de som vill.
Charlotte
Jag fastnade just på detta.
"Hans stora synd är alltså att han vägrar ljuga, vägrar låta bli att tala sanning."
Hur fel man kan få det till. Hans stora synd är att han lever ut sin homosexualitet och att han tycker, uppenbarligen, det är bra. Så hur man kan få det till att hans synd är att han vägrar ljuga är verkligen långsökt och obibliskt.
Så givetvis är det dubbelmoral. Man kan inte säga att man är en "god" kristen om man tycker att synder är rättfärdigande gärningar.
Skicka en kommentar