Efter ett dop för en tid sedan kom två unga män fram till mig i sällskap med sin mor. Den ene av dem presenterade sig som "prästens lilla kråka". När jag förhörde mig om deras ålder, visade det sig att de båda var lika gamla (fem år), vilket inte är helt överraskande, eftersom de är tvillingar. Nu senast döpte jag deras kusin. För fem år sedan döpte jag dem. Då jag besökte hemmet för dopsamtal, hade jag i ett skede den ena tvillingen i famnen medan mamman tog hand om den andra. Nummer ett var inte alls förtjust i mig. Då vi bytte, så att mamma fick ta hand om nummer ett, satt nummer två helt förnöjd i min famn - inga problem alls! Därav kom hans smeknamn, "prästens lilla kråka".
Det var lustigt att det fortfarande används. Vi får se om det ännu används om och när jag viger honom om några decennier. Som en parallell till detta kan jag nämna att jag vid ett helt annat dopkaffe nyligen satt med den nydöpte unge mannen i famnen och sjöng några barnvisor för honom. När jag hade sjungit "Prästens lilla kråka", bad föräldrarna mig sjunga den på nytt, så att de kunde få det på video.
Det var väl lite lustigt när den kaftanklädde sjöng sådant.
Det var lustigt att det fortfarande används. Vi får se om det ännu används om och när jag viger honom om några decennier. Som en parallell till detta kan jag nämna att jag vid ett helt annat dopkaffe nyligen satt med den nydöpte unge mannen i famnen och sjöng några barnvisor för honom. När jag hade sjungit "Prästens lilla kråka", bad föräldrarna mig sjunga den på nytt, så att de kunde få det på video.
Det var väl lite lustigt när den kaftanklädde sjöng sådant.
2 kommentarer:
Kanske lustigt :-) men det är ju också en trevlig barnvisa , som gärna får / bör läras vidare till kommande generationer !!
Säkert en minnesvärd stund..för släkten också..
Skicka en kommentar