Min goda vän och kollega Monica Heikel-Nyberg blev härom veckan intervjuad av FNB. Intervjun publicerades sedan i olika tidningar runt om Svenskfinland - Österbottens Tidning, Vasabladet, Kyrkpressen, Åbo Underrättelser och Borgåbladet är de jag känner till, men det kan ha varit fler.
Vinklingarna är lite olika. ÖT publicerar t.ex. intervjun i sin helhet (regnbågsmässor och Monis brännmärkning och allt), medan Kp koncentrerar sig på att Moni inte tycker att det i detta skede är ändamålsenligt med en kvinnlig biskop. Intressant linjeval ... men inte särskilt överraskande ...
Här är ett utdrag ur intervjun:
Vinklingarna är lite olika. ÖT publicerar t.ex. intervjun i sin helhet (regnbågsmässor och Monis brännmärkning och allt), medan Kp koncentrerar sig på att Moni inte tycker att det i detta skede är ändamålsenligt med en kvinnlig biskop. Intressant linjeval ... men inte särskilt överraskande ...
Här är ett utdrag ur intervjun:
När [Monica Heikel-Nyberg] var kyrkoherde i Vanda svenska församling ville hon att regnbågsmässan skulle firas i Helsinge kyrka. Mässan hade blivit hemlös och behövde en kyrka, men församlingsrådet sade nej. [...]
Hon känner sig brännmärkt, men ändå vill hon engagera sig i regnbågsfrågor.
-Jag tycker det handlar om en människosyn mycket mera än en bibelsyn. Det handlar om det att alla människor är lika värda och att också främlingen, som är annorlunda än jag, har rätt att vara annorlunda. Det är en fråga om att få uttrycka sitt allra innersta.
Kyrkan kommer i vår att ta ställning till registrerat partnerskap. Heikel-Nyberg tror att kyrkan väljer att begränsa sitt ställningstagande till bara det samhället kräver svar på i detta skede, nämligen välsignelse av registrerat partnerskap. Hon tycker att kyrkan gör klokt i att gå långsamt framåt. Hon vill ändå att kyrkan ska var öppen för alla.
-Jag har väldigt svårt att tänka mig att jag skulle stå vid altaret och säga att Gud välsigne dig och bevare dig med undantag av dina hemliga tankar om natten eller för ditt sexliv.
Hon tycker att hennes syn på sexuell mångfald motsvarar den syn som de flesta har som hör till kyrkan, även om en högljudd minoritet hävdar en annan syn. [...]
Biskopsvalet närmar sig. [...] Biskopsmötet är de som utformar kyrkans lära och därför har biskoparna traditionellt varit erfarna teologie doktorer.
-Kvinnorna i kyrkan har ännu inte hunnit skaffa både lång församlingserfarenhet och akademiska meriter. Jag är rädd för att en kvinnlig biskop utan mycket stark akademisk grund skulle kunna marginaliseras väldigt lätt. Hennes röst skulle kanske inte ha den tyngd som den borde ha.
Ett par kommentarer, och vi börjar bakifrån:
Jag hoppas att vår kyrka snart skulle få en kvinna som biskop. Men Moni har rätt i att det bör vara en kvinna som kan stå sig i den manliga konkurrensen, och någon sådan har jag inte riktigt sett inom Borgå stift. Det finns många präster av båda könen som har för en biskop lämpliga egenskaper, men som brister på någon punkt. Detta bloggade jag om i januari. Då är det särskilt två krav som bör uppfyllas: han eller hon bör helhjärtat följa kyrkans ordning (vilket utesluter en kvinnoprästmotståndare), och han eller hon bör vara teol.dr. Det första kravet är absolut och kan inte ges avkall på; det andra ger problem om det inte uppfylls. I praktiken har Moni alltså rätt. Tyvärr.
I fråga om inställningen till sexuella minoriteter är Moni och jag på samma linje. Hon har betalat ett högt pris genom att hon blev av med sin kyrkoherdetjänst och därefter inte har fått någon ordinarie tjänst trots upprepade försök. Församlingspastorstjänsterna sitter man ju ganska löst på - fast det är ju bra att hon har jobb, förstås.
Själv sitter jag stadigt på min kaplanstjänst här i Borgå, och riskerar knappast att bli utrökt härifrån. Däremot skulle jag antagligen gå Monis öde till mötes om jag någon gång skulle få för mig att söka mig någon annanstans (vilket alltså inte är aktuellt). Till detta kommer ju alla trakasserier som jag har råkat ut för - domkapitelsanmälan, dödshot, nattvardstvist m.m.
Jag önskar Moni styrka och välsignelse i hennes kamp! En intressant fråga är varför det var viktigt för FNB att göra denna intervju. Det Moni säger är ju bra, men inte ändå så väldigt originellt.
Jag misstänker att det hänger ihop med folks förväntningar på hur kyrkan borde vara - konservativ, ja, rent av reaktionär, otidsenlig, tråkig o.s.v. - vilket säkert är en delorsak till att många skriver ut sig. När man så hittar en präst som är en tänkande, kännande nutidsmänniska kommer det över nyhetströskeln, trots att de flesta av oss präster uppfyller den beskrivningen. Men det är ju bra att någon får komma till tals och visa att bilden är felaktig.
Jag hoppas att vår kyrka snart skulle få en kvinna som biskop. Men Moni har rätt i att det bör vara en kvinna som kan stå sig i den manliga konkurrensen, och någon sådan har jag inte riktigt sett inom Borgå stift. Det finns många präster av båda könen som har för en biskop lämpliga egenskaper, men som brister på någon punkt. Detta bloggade jag om i januari. Då är det särskilt två krav som bör uppfyllas: han eller hon bör helhjärtat följa kyrkans ordning (vilket utesluter en kvinnoprästmotståndare), och han eller hon bör vara teol.dr. Det första kravet är absolut och kan inte ges avkall på; det andra ger problem om det inte uppfylls. I praktiken har Moni alltså rätt. Tyvärr.
I fråga om inställningen till sexuella minoriteter är Moni och jag på samma linje. Hon har betalat ett högt pris genom att hon blev av med sin kyrkoherdetjänst och därefter inte har fått någon ordinarie tjänst trots upprepade försök. Församlingspastorstjänsterna sitter man ju ganska löst på - fast det är ju bra att hon har jobb, förstås.
Själv sitter jag stadigt på min kaplanstjänst här i Borgå, och riskerar knappast att bli utrökt härifrån. Däremot skulle jag antagligen gå Monis öde till mötes om jag någon gång skulle få för mig att söka mig någon annanstans (vilket alltså inte är aktuellt). Till detta kommer ju alla trakasserier som jag har råkat ut för - domkapitelsanmälan, dödshot, nattvardstvist m.m.
Jag önskar Moni styrka och välsignelse i hennes kamp! En intressant fråga är varför det var viktigt för FNB att göra denna intervju. Det Moni säger är ju bra, men inte ändå så väldigt originellt.
Jag misstänker att det hänger ihop med folks förväntningar på hur kyrkan borde vara - konservativ, ja, rent av reaktionär, otidsenlig, tråkig o.s.v. - vilket säkert är en delorsak till att många skriver ut sig. När man så hittar en präst som är en tänkande, kännande nutidsmänniska kommer det över nyhetströskeln, trots att de flesta av oss präster uppfyller den beskrivningen. Men det är ju bra att någon får komma till tals och visa att bilden är felaktig.
Kyrkan ska vara öppen för alla (Österbottens Tidning och Vasabladet 6.2.09)
"Kvinnlig biskop marginaliseras lätt" (Kyrkpressen 9.2.09)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar