Ibland blir man bedrövad. Just nu tänker jag på det ekumeniska samarbetet mellan lutherska och pingstkyrkor. Det haltar betänkligt ibland.
Ett par exempel: I mars 2007 predikade pastor Per Hall från Filadelfiakyrkan här i Borgå i en av domkyrkoförsamlingens gudstjänster. Tanken var att jag skulle göra en svarsvisit och predika hos dem i maj samma år. Församlingens styrelse behandlade frågan och bedömde mig vara alltför kontroversiell för att de skulle vilja se mig i sin predikstol i detta skede. Pastor Hall försökte argumentera att ekumenik inte handlar om åsiktsgemenskap, utan gemenskap i Kristus, men lyckades inte ändra beslutet. Senare antydde också missionskyrkan att de ville vara med i bojkotten.
Följden av detta var att det dittills blomstrande ekumeniska samarbetet kollapsade. Eftersom pingstförsamlingen inte kunde godkänna mig, som representerade domkyrkoförsamlingen, underkände de också domkyrkoförsamlingen som samarbetspartner. Nu, två år senare, har vi utsett en ny ekumeniskt ansvarig präst, men han har en längre sjukledighet på gång, så i praktiken har ingenting ännu skett.
Till detta kommer att jag träffade ett par pensionerade pingstpastorer på biskopens nyårsmottagning nu senast. Dessa herrar, som jag antar satt med i den negativt inställda styrelsen för två år sedan, hade knappt hunnit hälsa på mig förrän de till min chockerade förvåning började håna mig för min fetma. Eller kanske de menade det skämtsamt? I så fall var det inte hån, utan mobbning, vilket knappast är bättre.
Men det är, som jag brukar säga, bättre att ha fläsket runt midjan än mellan öronen... Ett annat exempel är den artikel som den store pingstledaren i Sverige, Stanley Sjöberg, skrev i Svenska Dagbladet (8.2.09) inför provomgången av biskopsvalet i Stockholms stift.
Dessutom vill jag påminna om skillnaden mellan liberala teologer och liberalteologer, som jag har bloggat om tidigare.
Kollegan Jeez skriver vist i sitt blogginlägg:
Ursäkta mig medan jag spyr.
Ett par exempel: I mars 2007 predikade pastor Per Hall från Filadelfiakyrkan här i Borgå i en av domkyrkoförsamlingens gudstjänster. Tanken var att jag skulle göra en svarsvisit och predika hos dem i maj samma år. Församlingens styrelse behandlade frågan och bedömde mig vara alltför kontroversiell för att de skulle vilja se mig i sin predikstol i detta skede. Pastor Hall försökte argumentera att ekumenik inte handlar om åsiktsgemenskap, utan gemenskap i Kristus, men lyckades inte ändra beslutet. Senare antydde också missionskyrkan att de ville vara med i bojkotten.
Följden av detta var att det dittills blomstrande ekumeniska samarbetet kollapsade. Eftersom pingstförsamlingen inte kunde godkänna mig, som representerade domkyrkoförsamlingen, underkände de också domkyrkoförsamlingen som samarbetspartner. Nu, två år senare, har vi utsett en ny ekumeniskt ansvarig präst, men han har en längre sjukledighet på gång, så i praktiken har ingenting ännu skett.
Till detta kommer att jag träffade ett par pensionerade pingstpastorer på biskopens nyårsmottagning nu senast. Dessa herrar, som jag antar satt med i den negativt inställda styrelsen för två år sedan, hade knappt hunnit hälsa på mig förrän de till min chockerade förvåning började håna mig för min fetma. Eller kanske de menade det skämtsamt? I så fall var det inte hån, utan mobbning, vilket knappast är bättre.
Men det är, som jag brukar säga, bättre att ha fläsket runt midjan än mellan öronen... Ett annat exempel är den artikel som den store pingstledaren i Sverige, Stanley Sjöberg, skrev i Svenska Dagbladet (8.2.09) inför provomgången av biskopsvalet i Stockholms stift.
Den som väljs till biskop i Stockholms stift har en avgörande betydelse för hur relationerna kommer att utvecklas till katolska och ortodoxa kristna, med mer än ett hundra frikyrkligt präglade invandrarkyrkor som numera finns i Storstockholm.För att undvika missförstånd vill jag påpeka att det alltså är Svenska kyrkan, inte Pingstkyrkan, som väljer biskop, och att Sjöberg därmed har blandat sig i en annan kyrkas inre angelägenheter.
Med en liberal teolog som biskop riskeras en sådan ekumenik.
En biskop som är mer bibelkritisk än bibeltroende, mer öppen för kulturella experiment kring fantasibilder om Jesus, typ ”Ecce Homo” etcetera, än präglad av respekt inför kristendomens centralgestalt, kommer att öka distansen till den övriga kristenheten.
Dessutom vill jag påminna om skillnaden mellan liberala teologer och liberalteologer, som jag har bloggat om tidigare.
Kollegan Jeez skriver vist i sitt blogginlägg:
Det som gör mig ledsen är den kyrkliga politik som flera nu ägnar sig åt. Ekumeniken används som slagpåse. "Välj rätt, annars får det konsekvenser..." Hot har ju använts förr. Och alla val har konsekvenser. Men är detta inte en inomkyrklig angelägenhet? Var det någon som sa något kring utnämningen av senaste metodistbiskopen i Norden? Senaste katolska biskopsutnämningen i Sverige? Pingströrelsen valde en företrädare för sin paraplyorganisation, la någon sig i? Kristi kyrka är delad, men om Svenska kyrkan ska alla få tycka och döma.Situationen i Sverige är alltså den samma som i Borgå. "Vi kan ha ekumeniskt samarbete med alla kristna, förutsatt att de tänker precis som vi."
"Välj en kristen biskop" säger de och insinuerar att det finns EN kristendom, EN tolkning av Bibeln och EN riktig Gudsrelation - som uppenbarligen (?) inte präster och lekfolk i Stockholms stift omfattas av. Eller genom detta valet visar om de står för eller inte. För att inte tala om kandidaterna... "Nej, nej. Så är det inte alls" svarar någon. Men det som sägs mellan raderna är tydligt.
Men tänk om det faktiskt är så att Guds ande rör sig i var och en av oss präster och elektorer som röstar imorgon. Tänk om Gud gör sin vilja känd genom människor här och nu, genom människor som är pålästa i Bibeln, som har levande Gudsrelationer och som i djup tro på Jesus Kristus forfarande väljer någon sk liberal till biskop. Tänk om.
Ursäkta mig medan jag spyr.
Predikstolsutbyte med förhinder (Kalles kyrkliga kommentarer 24.4.07)
Predikstolsutbytet förhindras profylaktiskt (Kalles kyrkliga kommentarer 9.10.07)
Riskera inte ekumeniken med liberal biskop (Stanley Sjöberg i Svenska Dagbladet 8.2.09)
"Val av liberal biskop hotar ekumeniken" (Dagen 8.2.09)
Tankar kring biskopsvalet i Stockholm.. (Götabrobloggen 8.2.09)
Kristen biskop behövs (Prästerik 8.2.09)
Biskopsvals (Samtal med J 8.2.09)
Viktigt val (Karin Långström Vinges blogg 9.2.09)
8 kommentarer:
Bra!
Och man kan fråga sig vad som är det största hotet mot ekumenik.
Tänk att det ska vara så svårt att fokusera på det som enar i stället för på det som åtskiljer. Det du skriver får mig att än en gång tänka att Vår Herre nog visste vad han gjorde då han inte lät mig få en ungdomsledartjänst jag sökt. Ni som är församlingsanställda, och kanske ännu mera ni som är just präster, är nog mera utsatta än vi lekmän.
Man borde väl bita ihop tänderna bara. Ibland orkar jag ändå inte. Därav detta inlägg.
Jag är bedrövad... vi lever ändå på 2000-talet.
Tja... vissa av oss, åtminstone...
"Sjöberg därmed har blandat sig i en annan kyrkas inre angelägenheter."
Ekumeniken? Fick man inte ha olika åsikter?
Inte att förglömma så är det svenska kyrkan som har sparkat och hotat med uppsägning till bibeltroende präster.
Hur tycker du att ekumeniken då fungerar?
Kan ekumeniken då fungera med andra samfund som fortfarande är bibeltroende?
Givetvis fungerar den inte då. Den kan inte fungera när liberalteologer och liberal teologer(löjligt att skilja på dessa) spottar på dem som är bibeltroende och sparkar på den som readan ligger, i samhället.
Det är ni själva som förstör för er själva.
Tony, du har rätt till dina åsikter, också åsikter om vad som är löjligt och vad inte. Jag anser dock att du blandar ihop saker och ting.
Ekumenik är att diskutera och ha gemenskap över samfundsgränserna, för att se vad som är gemensamt hellre än vad som skiljer.
Om Svenska kyrkan kräver att "bibeltroende präster" (till vilka jag ju inte hör, då jag är Jesustroende) skall rätta sig efter sin arbetsgivares regler, är det Svenska kyrkans inre angelägenhet, inte en ekumenisk fråga. De "bibeltroende" har rätt att klaga över detta, men inte t.ex. Sjöberg, som inte hör till Svenska kyrkan.
Likaså har Sjöberg inte rätt att gå över samfundsgränserna för att blanda sig i hur Svenska kyrkan sköter sitt biskopsval. Sjöberg har rätt att ha åsikter, men inte att uttrycka dem på det sätt som han nu har gjort. Det han ska göra är att se vem Svenska kyrkan väljer, och sedan gå i dialog med den nya biskopen.
Att du anser att vissa element "spottar på dem som är bibeltroende" kan jag förstå, även om det är fult uttryckt. Om du däremot kastar ut att de "sparkar på den som readan [sic] ligger, i samhället" begär jag nog substantiering, för sådana lösa påståenden är inte ägnade att gynna debatten. Vem sparkar på vem, menar du? Innan denna fråga är besvarad kan vi inte gå vidare.
Jag uttryckte mig dåligt kan tänkas. Ni som kallaer er liberaler sparkar på de kristna som redan ligger. Dom ligger i backen på grund av er och ert otroliga förvanskande av Bibeln.
Det är som med detta icke-argument som ofta kommer fram från liberaler: "bibeltroende präster" (till vilka jag ju inte hör, då jag är Jesustroende)"
Och du är Jesustroende från vilken källa? Även en obildad person inom kristendom vet att det är från Bibeln man lär känna Jesus. Om du tror på Bibelns berättelser om Jesus så är du en Bibeltroende. Skillnaden är att ni väljer och vrakar på vad ni vill tro på. Det går emot prästvigningslöftena.
Varför ska man inte få klaga på den kristna kroppen enligt dig? Eller utesluter den kristna kroppen några samfund?
Om man ska kritisera präster, som kanske blir biskopar, efter valet är det tämligen meningslöst. Det är då man ska göra det.
Skall man exempelvis, i valrörelser, inte kritisera rasistiska partier innan dom vunnit ett val så är det försent.
Även om detta inte handlar om rasism så är det grunden i ett val att kritiskt granska personer som blir valda innan valet.
Skicka en kommentar