Vad är "naturligt umgänge"?

På bloggen Hbt-bibeln publicerar jag inga kommentarer, men har ändå kommentarfuntionen öppen som en möjlighet att kommunicera med mig. Ibland får jag ovett, ibland goda synpunkter (som inte alltid håller med mig).
Nu har kommentatorn Tjomme kommit med en god synpunkt på inlägget "Onaturligt umgänge (Rom 1:26f)":

I fråga om det naturliga umgänget kan man föra resonemanget ytterligare en bit.
I min mening behöver man faktiskt inte gå tillbaka till originalspråket och överväga huruvida ordet "naturlig" är en välvald översättning eller inte.
Om vi först och främst reflekterar över skillnaden mellan naturlig och normal, inser vi snart att ordet naturlig används i sammanhang som genetisk & opåverkbar, dvs som förekommer oavsett tid, plats, kultur etc, och utan att vi människor aktivt gör en insats.
Däremot är ordet normal oftast kopplat till kulturella och sociala betingelser, och i allra högsta grad beroende av aktuell tid och kultur. Det som till exempel anses normalt i vår tid och kultur var kanske helt onormalt i samma kultur men i en tidigare tidsperiod. Felet många ultrakonservativa kristna gör är att de ändå sätter likhetstecken mellan "naturlig" och "normal", vilket innebär att de subjektivt tar sig rätten att avgöra vad som är naturligt, helt enligt deras egen högst personliga uppfattning om vad de anser vara normalt.
Oerhört många HBT-personer kan vittna om att de blev medvetna om sin sexuella läggning i samma veva som de överhuvudtaget började identifiera sexuella känslor, oftast någon gång i 10-13-årsåldern. Det innebär att de första känslorna de kom i kontakt med var homo-/bisexuella attraktioner - och således det fullständigt naturliga för dem. Den sexuella läggningen hos en HBT-person upplevs av individen som lika självklar, naturlig, ursprunglig och opåverkbar som den hos heterosexuella.
När Paulus beskriver hur människorna lämnade sitt naturliga umgänge för ett onaturligt, blir texten faktiskt giltig för alla människor om man beaktar att det känns lika fel och motbjudande för en (kristen) homo-/bisexuell person att provocera sig själv till sexuellt umgänge med en av motsatt kön, som för en heterosexuell att sexuellt umgås med någon av samma kön. Med all tydlighet är det ju denna typ av brott mot den naturliga ordningen som Paulus skriver om i 1 Rom.
I sken av detta skulle man kunna hävda att det utgör synd när en homo- och bisexuella kväver sin identitet och tvingar sig själva att leva heterosexuellt, eftersom det är mot det naturliga och därmed emot Guds vilja.

Tack för din synpunkt!