På Karin Långström Vinges blogg skriver z999 ett intressant inlägg om vår nutida inställning till ondska, inspirerad av den s.k. Hagamannen, som nyligen dömdes i Sverige för en rad våldtäkter. Han menar att psykologernas "behovstrappa" är en mesversion av dödssynderna, och att vi i västvärlden mest lider av dödssynderna likgiltighet och högmod.
Karin kommenterar saken själv i ett tidigare inlägg.
5 kommentarer:
Kolla mitt inlägg på temat...
http://shrinkinguni.blogspot.com/2006/05/evil-sin-demons-and-devil.html
Tack ska du ha! Det skulle vara intressant att läsa mer av vad du har att säga om temat!
Intressant, jag är i startgroparna för att skriva ett arbete om just ondska - i egenskap av psyk.skötare. Det som jag länge undrat över är det humanistiska perspektivet när man filosoferar om ondska. "Människan föds god osv". Jag tycker att islam har en mera verklighetsbaserad syn på saken; människan föds god OCH ond. Är det inte att frånta den enskilde ansvaret för sina handlingar genom att alltid söka efter orsaken till en människas onda handlingar i enbart omgivningen? Tänk bara på 70-talets föräldrasyn!
Det finns mera i min blogg:
http://shrinkinguni.blogspot.com/2006/05/sin-identity-and-destructive-culture.html
http://shrinkinguni.blogspot.com/2006/05/original-sin.html
http://shrinkinguni.blogspot.com/2006/05/fighting-demons.html
Carina, det fina med kristna språket kring ondskan är att det tar med så många perspektiv som det försöker balansera. Hos enskillda författare kan det gå lite för långt åt något håll (Luther?), men i allmänhet försöker kristendomen säga att människan är fri och ansvarig för sina handlingar, men samtidigt påverkad av sin omgivning, bakgrund, personliga historia, uppfostran osv. När kristendomen då säger att människan är syndare, betyder det att kanske rätt långt att vår kultur får oss att göra onda saker (ta nu alla soldater i krig som gör massa onda saker för att de lyder order till exemepel). Samtidigt menar kristendomen att människan är Guds avbild vilket betyder att på nått plan är hon god. Kanske man kunde säga att människan inners inne är god, men att vi i våra liv ständigt misslyckas att leva upp till denna godhet på grund av hur världen fungerar. Detta är inte att ursäkta det onda människor gör, utan snarare att se vidden av det: det onda jag gör slutar inte i min handling utan fortplantar sig i en massa andra handlingar som andra gör. Det samma gäller förstås hoda handlingar, men där är motståndet starkare...
Skicka en kommentar