Kristdemokraten Niklas Andersson kommenterar på sin blogg diskussionen kring lagen om fertilitetsvård i inlägget ”Feminism och fertilitetsvård” (1.6.06). Jag reagerade på vissa av hans formuleringar, och följande meningsutbyte utvecklade sig:
Homosexualitet är inte ett val. Ingen kan välja sin sexuella läggning. Man kan välja hur (och om) man lever ut den, men det är en annan diskussion. Denna förnedrande misstolkning är alldeles för vanlig bland heteronormativa (och ibland homofoba, även om du inte är det) konservativa för att kunna gå opåtalad.
Kalle
Kalle
Ok Kalle, jag håller med dig att valet är om hur man vill leva ut sin sexualitet. När det är fråga om familjen så kan man väl kalla mig heteronormativ, men jag upplever mig inte så väldigt konservativ för det, åtminstone inte på ett negativt sätt.
Niklas
Bra. Tack för det. Du är förstås medveten om att heteronormativitet är en underart av rasism? Den går ju ut på att ge människor olika värde p.g.a. egenskaper som de inte själva kan något åt (hudfärg, anletsdrag, kön eller sexuell läggning, för att nämna några).
Ännu har jag inte sett någon liberal linjedragning från KD, men kanske det kommer...
Kalle
Ännu har jag inte sett någon liberal linjedragning från KD, men kanske det kommer...
Kalle
Kanske det, broder. Jag är knappast någon rasist i någon form, över eller underart. Din kommentar är egentligen som tagen från det Svenska samhällets debatt där yttrandefrihet, tolerans och liberalism är lika med att alla skall tycka lika och på samma sätt. Den som inte idealiserar sexuell frihet i vilka former som helst är normbrytande- den är konservativ, rasistisk eller också diskriminerande. Samma sak händer vårt land om man börjar tala om att man vill arbeta för familjen.
Kanske du kan ge din syn på familjen? Eller kan du göra det trots ditt yrke? Skall man då tolka det du säger så att det är den lutherska kyrkans röst som hörs eller är det bara Kalle? Kan du i så fall ens ta ställning för eller emot ett politiskt partiprograms giltighet? KD har ett program som har sin grund i jämlikhet och kärlek till nästan. Men jag tycker det är lite roligt att ändå dessa frågor väcker mest uppseende. Ta en titt på länken till höger [till KD:s hemsida].
Niklas
Du tar upp många frågor på en gång, broder. Jag svarar i en lite annan ordning.
1. Heteronormativiteten leder på ett globalt plan till misshandel (på engelska gay bashing och hate crimes), fängslande och avrättning av sexuellt ”avvikande” personer. Också i östersjöstaterna Polen och Ryssland har ”Gay pride” –demonstrationer förbjudits och motdemonstrationer från bl.a. ”kristet” håll organiserats med klubbor och stenkastning.
3. Den lutherska kyrkans röst är klar när det gäller trons grund. ”Tro på Herren Jesus, så blir du frälst.” När det gäller ur trossynvinkel perifera frågor (som homosexualitet) finns det olika åsikter. Den mer inklusiva linjen vinner alltmer framsteg, men är ingalunda allenarådande. Därför får du ta det som jag säger här som en enskild (om än inte ensam) prästs syn på saken.
4. Legitima politiska partier kan och bör kyrkan inte ta ställning till. Bland kyrkans både medlemmar och anställda är troligen alla (riksdags)partier representerade. Etiska och religiösa frågor som kommer upp också i partiprogrammen kan kyrkan ha åsikter, men den officiella åsikten står närmast biskopsmötet för. Som enskild präst kan jag nog ta ställning till ett partiprogram, men jag har inte mandat att uttala kyrkans ”officiella linje” i den mån en sådan ens existerar. Personligen anser jag att grunden ”jämlikhet och kärlek till nästan” är alldeles utmärkt. En eloge till KD för det! Däremot upplever jag, som jag antydde i en tidigare kommentar, att denna grund inte nödvändigtvis behöver leda till den värdekonservativa linje som KD har dragit upp, utan att man på samma grund kunde bygga också betydligt mer liberala ställningstaganden. Sådana verkar ändå inte ha något utrymme i KD – det är min personliga observation, men jag kan ha (och hoppas att jag har) orätt.
2. Jag definierar begreppet ’familj’ på följande sätt: ”En familj är en grupp (alltså minst två) människor som binds samman av att de vill leva tillsammans i kärlek, samt ofta av något slag av släktskap genom biologi, adoption, äktenskap el.dyl.” Kärnfamiljen är alltså långt ifrån den enda möjligheten, även om den kanske är den vanligaste (och det förstås inte är något fel på den heller).
Kalle
1. Heteronormativiteten leder på ett globalt plan till misshandel (på engelska gay bashing och hate crimes), fängslande och avrättning av sexuellt ”avvikande” personer. Också i östersjöstaterna Polen och Ryssland har ”Gay pride” –demonstrationer förbjudits och motdemonstrationer från bl.a. ”kristet” håll organiserats med klubbor och stenkastning.
3. Den lutherska kyrkans röst är klar när det gäller trons grund. ”Tro på Herren Jesus, så blir du frälst.” När det gäller ur trossynvinkel perifera frågor (som homosexualitet) finns det olika åsikter. Den mer inklusiva linjen vinner alltmer framsteg, men är ingalunda allenarådande. Därför får du ta det som jag säger här som en enskild (om än inte ensam) prästs syn på saken.
4. Legitima politiska partier kan och bör kyrkan inte ta ställning till. Bland kyrkans både medlemmar och anställda är troligen alla (riksdags)partier representerade. Etiska och religiösa frågor som kommer upp också i partiprogrammen kan kyrkan ha åsikter, men den officiella åsikten står närmast biskopsmötet för. Som enskild präst kan jag nog ta ställning till ett partiprogram, men jag har inte mandat att uttala kyrkans ”officiella linje” i den mån en sådan ens existerar. Personligen anser jag att grunden ”jämlikhet och kärlek till nästan” är alldeles utmärkt. En eloge till KD för det! Däremot upplever jag, som jag antydde i en tidigare kommentar, att denna grund inte nödvändigtvis behöver leda till den värdekonservativa linje som KD har dragit upp, utan att man på samma grund kunde bygga också betydligt mer liberala ställningstaganden. Sådana verkar ändå inte ha något utrymme i KD – det är min personliga observation, men jag kan ha (och hoppas att jag har) orätt.
2. Jag definierar begreppet ’familj’ på följande sätt: ”En familj är en grupp (alltså minst två) människor som binds samman av att de vill leva tillsammans i kärlek, samt ofta av något slag av släktskap genom biologi, adoption, äktenskap el.dyl.” Kärnfamiljen är alltså långt ifrån den enda möjligheten, även om den kanske är den vanligaste (och det förstås inte är något fel på den heller).
Kalle
Ok, vi får väl konstatera att du är mer inkommen i rasism än jag. Jag motsätter mig både klubbor och stenkastning, och vill inte förknippas med ngt sånt. Jag upplever att vi nog är inne på en linje i samma anda i alla fall. Positivt med svar på tal.
Niklas
8 kommentarer:
Hei Kalle,
Paljon tärkeää asiaa tiiviissä muodossa! Minuakin on erityisesti häirinnyt se ajatus, että seksuaalinen suuntatuminen olisi jotenkin valittu asia. HBl:n "homokeskustelussa" tuli muutaman itseään kristityiksi kutsuvan näkökantana nimenomaan esiin se, etä "homoseksuaalinen rakkaus ei ole aitoa rakkautta, vaan jonkilainen seksuaalisten patoutumien aikaansaama vääristymä rakkaudesta". En oikein voi käsittää, miten samat ihmiset pitävät isteään lähimmäsiä rakastavina "kristittyinä" ja voivat kirjoittaa tuollaista.
Hienoa, että kirkon piirissä esiintyy muunkinlaista ajattelua. Vaikka kirkko instituutiona ei olekaan valmis siunaamaan rekisteröityneitä pareja, niin onneksi löytyy pappeja, jotka ajattelevat toisin.
Bäste Kalle!
Mycket bra! Sedan tycks Niklas ta fram "sexuell frihet". Konstigt att det heter "frihet" med negativa (?) förtecken för homosexuella.
Det senaste svaret låter åtminstone hoppingivande (vad gäller Niklas: hans position tycks inte vara alldeles i skyttegravet låst).
Kalle har naturligtvis helt fel. Det finns gott om människor som valt sin sexuella läggning. Googla lite får du se.
"En del unga kvinnor väljer att bli lesbiska av politiska skäl, enligt en ny studie. - De vill göra upp med ojämlika heterosexuella parrelationer och begränsande kärnfamiljsideal, säger Camilla Kolm, forskarassistent. I sitt examensarbete i psykologi vid Göteborgs universitet har hon djupintervjuat nio kvinnor, 20-28 år gamla. Gemensamt för dem är att de tidigare levt i heterosexuella förhållanden men valt att bli lesbiska - av politiska skäl. - De tycker att männen har en dominerande ställning i så väl samhället som i förhållandet. Därför är det mer fördelaktigt för dem att leva tillsammans med en annan kvinna, säger Camilla Kolm." http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/utskrift/0,3258,251513,00.html
Din kommentar är intressant på många sätt.
Jag "har naturligtvis helt fel." Jaså. En sådan tvärsäkerhet har jag inte stött på på länge. Det är kanske därför som du inte vågar skriva ens med signatur.
Aftonbladets vetenskapliga nivå är kanske inte den högsta, och att de citerar *en* psykolog säger ännu inte så mycket.
Det intryck jag fick var att de som har "valt" en lesbisk livsstil av feministiska skäl har valt just livsstilen, inte nödvändigtvis läggningen.
Dessutom förvränger man verkligheten om man påstår att sexualiteten är entydigt bipolär, alltså att det finns antingen hetero- eller homosexuella. Bisexualitet och andra former finns ju också, och de "feministiska lesbon" som artikeln i din hänvisning handlar om kan mycket väl vara bisexuella som tidigare har levt med män, men nu har valt att leva med kvinnor. Då är det ändå frågan om att välja *handling*, inte läggning. Den är nämligen lika bisexuell ändå, och har inte förändrats.
Detta alltså sagt utan att ha sett Kolms studie - men det har å andra sidan inte du heller, vad jag förstår.
"Naturligtvis helt fel"? Det betvivlar jag.
Hej! Jag surfade runt på bloggen.fi och ramlade in på den blogg du kommenterade. Tog ett djupt andetag, tänkte jag inte saknar Finland och beredde mig på att kommentera. Vad glad jag blev att du redan gjort det på ett så bra och uttömmande sätt. Tack för att du och de som delar dina åsikter finns i finländska kyrkan, det inger hopp!
Tack själv!
Det tragiska är ofta att det görs skillnad mellan homosexuell kärlek och det som så populärt i fundamentalistiska kretsar så underlåtande benämns "homosex". Man hittar tydligen stöd i Bibeln för att det är okej att älska sin nästa, men att så att säga skrida till verket är då helt fel. Håhhå.
Gör Bibeln skillnad mellan att man älskar sin hustru och att man penetrerar henne? Nej, inte så vitt jag vet. Varför i hela friden ska man då neka homosexuella rätten att betyga varandra kärlek? Och vad har resten av församlingen för intresse av vad de andra gör i sänghalmen? Det här resonemanget luktar 1600-tal.
Skicka en kommentar