Något ovanligt har skett i republiken Finland!
Statssekreterare Stefan Johansson (sfp) har i fyllan och villan tafsat på kvinnors bröst på en mottagning på svenska ambassaden för ett par veckor sedan. Detta är tyvärr inte ovanligt, och bör fördömas på det kraftigaste. Det vill jag vara entydig om.
Solveig Arle, t.f. chefredaktör på tidskriften Ny Tid, var ögonvittne till händelsen och tipsade Hufvudstadsbladet om saken. Enligt den i TV-nytt intervjuade Arle var Husis var märkligt nog inte intresserat, för "sådant händer ju hela tiden" (fast Husis förnekar denna variant av händelserna). Därför skrev Arle om saken i sin ledare i Ny Tid denna vecka. Jag håller med t.ex. Katarina Gäddnäs' bloggkommentar om detta.
Då Johanssons förman, minister Stefan Wallin (sfp) fick reda på händelsen, blev situationen ohållbar för Johansson. Han hade redan tidigare bett sina offer om ursäkt, och avgick igår (på Svenska dagen) med omedelbar verkan. Visserligen inte omedelbart efter klavertrampet, utan först efter att ha blivit fast, men ändå. Och det är här som det ovanliga kommer in. Att en person i offentlig ställning gör bort sig är inget nytt, men att han verkligen tar konsekvenserna av det skedda är uppfriskande och uppmuntrande. Det visar å ena sidan att Johansson är en rakryggad man med integritet som tar ansvar för sina klavertramp, och det visar å den andra att det politiska klimatet i landet håller på att förändras.
Vilket inte är en dag för tidigt - Kekkonen-erans skyfflanden under mattan med utrikesminister Karjalainens alkoholproblem eller statsminister Lipponens uttalanden om att han tar det politiska ansvaret för vad det nu var, utan att något hände, är tecken på ett sjukt och ogenomskinligt system. Kanske vi nu får se verkligt ansvarstagande? Vi politiker måste förstås se till att vi beter oss ordentligt - men det skadar inte heller, förstås...
Solveig Arle, t.f. chefredaktör på tidskriften Ny Tid, var ögonvittne till händelsen och tipsade Hufvudstadsbladet om saken. Enligt den i TV-nytt intervjuade Arle var Husis var märkligt nog inte intresserat, för "sådant händer ju hela tiden" (fast Husis förnekar denna variant av händelserna). Därför skrev Arle om saken i sin ledare i Ny Tid denna vecka. Jag håller med t.ex. Katarina Gäddnäs' bloggkommentar om detta.
Då Johanssons förman, minister Stefan Wallin (sfp) fick reda på händelsen, blev situationen ohållbar för Johansson. Han hade redan tidigare bett sina offer om ursäkt, och avgick igår (på Svenska dagen) med omedelbar verkan. Visserligen inte omedelbart efter klavertrampet, utan först efter att ha blivit fast, men ändå. Och det är här som det ovanliga kommer in. Att en person i offentlig ställning gör bort sig är inget nytt, men att han verkligen tar konsekvenserna av det skedda är uppfriskande och uppmuntrande. Det visar å ena sidan att Johansson är en rakryggad man med integritet som tar ansvar för sina klavertramp, och det visar å den andra att det politiska klimatet i landet håller på att förändras.
Vilket inte är en dag för tidigt - Kekkonen-erans skyfflanden under mattan med utrikesminister Karjalainens alkoholproblem eller statsminister Lipponens uttalanden om att han tar det politiska ansvaret för vad det nu var, utan att något hände, är tecken på ett sjukt och ogenomskinligt system. Kanske vi nu får se verkligt ansvarstagande? Vi politiker måste förstås se till att vi beter oss ordentligt - men det skadar inte heller, förstås...
1 kommentar:
Bra skrivet!
Skicka en kommentar