Jag fick e-post från Sverige:
Bakgrunden är alltså inte är att jag skulle ha haft stora mängder diskriminerade homosexuella i min bekantskapskrets eller så.
Ändå tror jag väl att på lång sikt - ja, väldigt lång sikt - så kommer inställningen till homosexualiteten och de homosexuella att bli en likadan icke-fråga som t.ex. avlatshandeln är idag, trots att frågan om avlatshandelns berättigande splittrade den katolska kyrkan på 1500-talet på ett sätt som fortfarande syns.
Med den erfarenheten i bagaget, och efter att ha insett att detta om något är att förvränga Bibeln och dess budskap, har jag med åren insett att det är Kristus, inte Bibeln, som skall stå i centrum. Bibeln vittnar om Kristus och lär oss mycket om honom, men det är genom tron på Kristus, inte tron på Bibeln, som vi blir frälsta och får "tillträde till Guds rike", som du uttrycker det.
Förresten har jag på bloggen konstaterat redan tidigare, att det är Kristus, inte Bibeln, som är "Guds Ord". I mina mörka stunder upplever jag ibland att det vore enklare att återgå till den fundamentalistiska tolkningen, men så lyser Guds kärlek (bildligen) genom molnen och jag förstår, än en gång, vem jag är kallad att hålla mig till!
Bland dem som är negativt inställda varierar det mellan sådana som konstaterar att vi har olika åsikter (vilket förstås är OK) via sådana som argumenterar emot mig i olika debatter (vilket också är bra) till sådana som anser t.ex. att jag inte är kristen, att jag härstammar från djävulen och att jag borde fråntas mitt prästämbete. De sistnämnda skred från ord till handling genom att anmäla mig för domkapitlet, som dock frikände mig. Då denna väg inte hjälpte, försökte de med att utestänga mig från nattvarden, vilket dock slog tillbaka på dem själva. Efter detta fick jag ett mordhot.
Det som jag själv kanske sörjer mest över är de ekumeniska följderna. Vi har länge haft ett fruktbart ekumeniskt samarbete mellan de olika församlingarna i vår stad, men nu gnisslar det märkbart - och den orsak som anförs är just min inställning till de homosexuella.
En del som är positiva är det däremot med besked. Det gäller folk som säger att min inställning har gjort att de låter bli att skriva ut sig ur kyrkan eller att de skriver in sig igen, och det är ju trevligt. Viktigast för mig personligen är ändå de som direkt berörs av debatten, alltså hbt-folket själva. Där har jag fått uppleva att min inställning och mina åsikter har varit förlösande för sådana som har gått omkring med en mindervärdeskänsla eller en känsla av att vara utanför Guds gemenskap. Jag har alltså fått förmedla Guds kärlek till dem, och det är jag väldigt glad över!
Hej Karl, mitt namn är [...] och har i samband med mina studier en religionsvetenskaplig inriktning. Just skriver vi B-uppsats varpå jag har valt att fördjupa mig inom ämnet "Troende homosexuella". Ämnet intresserar mig otroligt och anledningen till att jag skriver till dig beror på att ditt namn förekommer i en del forum då du uppfattas som en "homovänlig präst". Min fråga till dig är om du har några problem med att jag ställer några frågor till dig via mejl som används som visst underlag till min uppsats. Självklart får du i efterhand ta del av uppsatsen och även godkänna dina citat innan inlämning.När jag hade svarat jakande, kom så frågorna:
Tacksam för svar.
Hur tror du att Gud förhåller sig till de homosexuella?Jag tror att Gud förhåller sig till de homosexuella som till alla andra människor: han älskar oss alla. Samtidigt tror jag att han är bedrövad över det sätt på vilket vi behandlar varandra och vill att vi skall vända oss bort från det onda, återvända till honom och ta emot hans kärlek, så vi också kan leva ut den i relation till varandra. I allt detta spelar vår sexuella läggning ingen roll.
Hur, när och varför grundades din vänliga inställning till homosexuella? Med tanke på att du själv inte är homosexuell vill säga.Tja, det är svårt att sätta ett finger på det. En impuls kom när jag var utbytesstuderande i Strasbourg och där träffade andra skandinaviska teologer med liberal inriktning på den här punkten. Redan innan det hade jordmånen blivit beredd under studierna i Helsingfors. Ändå var det länge närmast frågan om ett akademiskt tänkande snarare än en direkt "vänlig inställning". Småningom mognade jag dock till insikt om att detta är en sjuk punkt i kyrkans liv, och att jag därför måste ta ställning till den och peka på den. Detta gjorde jag första gången i en predikan redan på 1990-talet, men först 2005 blev min inställning offentlig genom en tidningsintervju. Därefter har jag på olika sätt fått stå för denna åsikt.
Bakgrunden är alltså inte är att jag skulle ha haft stora mängder diskriminerade homosexuella i min bekantskapskrets eller så.
Tror du att de homosexuellas plats inom den kristna församlingen kommer att förbättras / försämras med tiden?Både och, misstänker jag. Olika åsikter kommer att få fotfäste i olika församlingar, kyrkor och samfund, och en utkristallisering kommer att ske. Delvis innebär detta att kyrkor med liknande åsikter söker sig till varandra på bekostnad av sådana som har annan åsikt, men delvis innebär detta också en splittring inom de enskilda kyrkorna. Den anglikanska kyrkofamiljen är ett aktuellt exempel på detta.
Ändå tror jag väl att på lång sikt - ja, väldigt lång sikt - så kommer inställningen till homosexualiteten och de homosexuella att bli en likadan icke-fråga som t.ex. avlatshandeln är idag, trots att frågan om avlatshandelns berättigande splittrade den katolska kyrkan på 1500-talet på ett sätt som fortfarande syns.
Hur känns din egna relation till Gud med tanke på dina åsikter?På många sätt tror jag att min gudsrelation är och har blivit starkare av att jag medvetet söker honom och hans vilja utan att låta mig bindas av en bokstavlig tolkning av Bibeln. Jag sätter m.a.o. Jesus över Bibeln. Därmed är också mitt gudsförhållande beroende av mitt förhållande till Jesus, som lever nu, mer än av förhållandet till en textsamling, som en gång har fastslagits men nu måste tolkas.
Känner du dig aldrig rädd för att gå emot "Guds ord" bibeln och bli nekad tillträde till Guds rike?Ibland funderar jag på det där. I min ungdom var jag fundamentalist och kunde med ungdomlig tvärsäkerhet, som bottnade i en lika ungdomlig osäkerhet, utan att tveka slå fast att de mest fantasifulla tolkningar var Bibelns ord. Fantasin behövdes i det sammanhanget för att lyckas skapa en i alla detaljer enhetlig bild av vad Bibeln säger.
Med den erfarenheten i bagaget, och efter att ha insett att detta om något är att förvränga Bibeln och dess budskap, har jag med åren insett att det är Kristus, inte Bibeln, som skall stå i centrum. Bibeln vittnar om Kristus och lär oss mycket om honom, men det är genom tron på Kristus, inte tron på Bibeln, som vi blir frälsta och får "tillträde till Guds rike", som du uttrycker det.
Förresten har jag på bloggen konstaterat redan tidigare, att det är Kristus, inte Bibeln, som är "Guds Ord". I mina mörka stunder upplever jag ibland att det vore enklare att återgå till den fundamentalistiska tolkningen, men så lyser Guds kärlek (bildligen) genom molnen och jag förstår, än en gång, vem jag är kallad att hålla mig till!
Vad har dina åsikter fått för respons. Negativ / positiv?Det varierar stort. De flesta som uttrycker en åsikt är positivt inställda, men detta beror säkert på en inbyggd artighet hos folk - har man ingen orsak att ta strid, så låter man bli. Och bra så, förstås.
Bland dem som är negativt inställda varierar det mellan sådana som konstaterar att vi har olika åsikter (vilket förstås är OK) via sådana som argumenterar emot mig i olika debatter (vilket också är bra) till sådana som anser t.ex. att jag inte är kristen, att jag härstammar från djävulen och att jag borde fråntas mitt prästämbete. De sistnämnda skred från ord till handling genom att anmäla mig för domkapitlet, som dock frikände mig. Då denna väg inte hjälpte, försökte de med att utestänga mig från nattvarden, vilket dock slog tillbaka på dem själva. Efter detta fick jag ett mordhot.
Det som jag själv kanske sörjer mest över är de ekumeniska följderna. Vi har länge haft ett fruktbart ekumeniskt samarbete mellan de olika församlingarna i vår stad, men nu gnisslar det märkbart - och den orsak som anförs är just min inställning till de homosexuella.
En del som är positiva är det däremot med besked. Det gäller folk som säger att min inställning har gjort att de låter bli att skriva ut sig ur kyrkan eller att de skriver in sig igen, och det är ju trevligt. Viktigast för mig personligen är ändå de som direkt berörs av debatten, alltså hbt-folket själva. Där har jag fått uppleva att min inställning och mina åsikter har varit förlösande för sådana som har gått omkring med en mindervärdeskänsla eller en känsla av att vara utanför Guds gemenskap. Jag har alltså fått förmedla Guds kärlek till dem, och det är jag väldigt glad över!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar