Om kyrkors tillväxt

När jag skrev inlägget om "de tre striderna" för en tid sedan, kom jag att tänka på ett annat påstående i samma retoriska stil som de jag tog upp där. Det är påståendet att "bibeltrogna" kyrkor har den största tillväxten.
Det stämmer kanske statistiskt att sådana kyrkor som har ett enkelt budskap attraherar mer människor i den tidigare "tredje världen" (där tillväxten till största delen sker) än sådana som har den intellektuella ärligheten att visa på eventuella problem med en överförenkling. Det är de förstås sistnämnda kyrkorna som de facto är bibeltrogna; de andra borde kalla sig "bokstavstrogna" (men det går väl inte för sig). Det samma gäller hos oss också, för den delen; det är inte något "u-landsfenomen", utan helt enkelt mänskligt.
Samtidigt finns det också många andra faktorer i tillväxten. Ett par exempel:

• Stilen i t.ex. gudstjänsterna är ofta folklig och därmed (kanske) mer attraktiv genom sin lättillgänglighet.
• Den sociala gemenskapen är viktig i länder som saknar socialhjälp eller där den är bristfällig - då kan man få hjälp och trygghet från sina vänner i församlingen.

Jag säger inte alls att detta är illa - men det har inte med en eventuell "bibeltrohet" att skaffa. Problemet är alltså inte fenomenet som sådant, utan den felaktiga tolkning det ges.