Min ämbetsbroder Ulf Emeleus skriver i Hbl 21.5 några tankar som jag gärna vill kommentera. Han anser att homofober (som han) inte är rädda för homosexuella, trots att ordet "fobi" i grunden betyder just rädsla eller skräck. Det har han säkert rätt i. Ändå betyder ord inte alltid samma sak som den rot som de härstammar från; ordens innebörd kan anta andra nyanser längs vägen. En klaustrofob har en skräck för slutna rum och kan råka i panik i sådana. En homofob har däremot negativa, men i allmänhet inte panikartade, känslor eller åsikter om homosexuella.
Intressant är att Emeleus lite senare i texten använder ordet "gudsfruktan" - för inte heller det handlar ju om direkt fruktan, alltså skräck eller rädsla, utan där är det frågan om respekt för Gud. Också där har alltså en nyansförskjutning skett, men det sväljer Emeleus tydligen otuggat. Vidare biter sig Emeleus nog i tummen när han utan vidare jämför förbudet mot homosexuella handlingar med förbuden mot t.ex. stöld eller mord. Att dessa är centrala visas av att de finns med bland de tio budorden, medan förbudet mot homosex inom kristendomen står på samma nivå som exempelvis förbudet mot att ploga med två olika sorters dragdjur eller att ha kläder av två olika sorters fibrer. Ingenting tillnärmelsevis så relevant som Emeleus utmålar, alltså. I ljuset av det dubbla kärleksbudet kan vi med gott samvete lämna detta därhän. Karl af Hällström
pastor
Intressant är att Emeleus lite senare i texten använder ordet "gudsfruktan" - för inte heller det handlar ju om direkt fruktan, alltså skräck eller rädsla, utan där är det frågan om respekt för Gud. Också där har alltså en nyansförskjutning skett, men det sväljer Emeleus tydligen otuggat. Vidare biter sig Emeleus nog i tummen när han utan vidare jämför förbudet mot homosexuella handlingar med förbuden mot t.ex. stöld eller mord. Att dessa är centrala visas av att de finns med bland de tio budorden, medan förbudet mot homosex inom kristendomen står på samma nivå som exempelvis förbudet mot att ploga med två olika sorters dragdjur eller att ha kläder av två olika sorters fibrer. Ingenting tillnärmelsevis så relevant som Emeleus utmålar, alltså. I ljuset av det dubbla kärleksbudet kan vi med gott samvete lämna detta därhän. Karl af Hällström
pastor
Publicerad i Hufvudstadsbladet 24.5.08
tillsammans med elva andra insändare med samma tema.
tillsammans med elva andra insändare med samma tema.
7 kommentarer:
Jag fick ett hejarop här bland kommentarerna. Tyvärr var det anonymt, så jag publicerar det inte (se profilen ovan), men tack i alla fall!
Kalle skrev: Vidare biter sig Emeleus nog i tummen när han utan vidare jämför förbudet mot homosexuella handlingar med förbuden mot t.ex. stöld eller mord. Att dessa är centrala visas av att de finns med bland de tio budorden, medan förbudet mot homosex inom kristendomen står på samma nivå som exempelvis förbudet mot att ploga med två olika sorters dragdjur eller att ha kläder av två olika sorters fibrer. Ingenting tillnärmelsevis så relevant som Emeleus utmålar, alltså. I ljuset av det dubbla kärleksbudet kan vi med gott samvete lämna detta därhän.
Är det verkligen så Kalle. Att förbudet mot homosex kan jämställas med de två trivialare exemplena. Hänvisningen till dekalogen är emellertid mer djupsinnig än så: "du skall inte begå äktenskapsbrott" (d.v.s. heteronormativt).
Sexuella uttryck utanför äktenskapet mellan man och kvinna är synd vilket ger homosexförbudet i Leviticus en alltfort gällande status.
Magnus
Det är en intressant tolkning, det där - att äktenskapsbrott vore samma som utomäktenskapliga förhållanden i gemen. När du dessutom kopplar det till sjätte budet, bygger detta på ett antal outtalade premisser:
1. Att äktenskapet måste ingås mellan man och kvinna.
2. Att äktenskapet gäller redan innan det ingås.
3. Att homosexförbudet i Leviticus på något sätt är kopplat till äktenskapet.
Eventuellt också
4. att Gud har instiftat äktenskapet.
Ingen av dessa premisser är oproblematisk.
1. Äktenskapsinstitutionen är kulturbunden. Någon form av äktenskap finns väl i alla kulturer, men deras utseende varierar stort. Hur många partnerna är, vilka deras rättigheter och skyldigheter är, hur äktenskapet skall ingås och upplösas - allt sådant varierar stort. Att tro att äktenskapet i Bibeln handlar om precis ett sådant monogamt livslångt heterosexuellt förhållande som det västerländska äktenskapets ideal (om än inte verklighet) är, tyder på någon form av kulturimperialism.
2. Efter att ett kontrakt ingås, gäller det. Så är det också med ett äktenskapskontrakt. Före dess ingående är det en god idé att avhålla sig från promiskuitet, men att kalla föräktenskaplig sex för äktenskapsbrott är en logisk kullerbytta. Om inte den andra parten är gift, förstås, men det är en annan sak.
3. Leviticus har jag behandlat här: http://tinyurl.com/65n9yc
4. Skapelsen behandlar jag här: http://tinyurl.com/6cgj5u
Jag håller alltså inte med om din tolkning, Magnus, utan vidhåller det jag skrev i insändaren.
Det är mycket riktigt inte helt oproblematiskt... Det är då bättre för kyrkan att Vägen, Sanningen och Livet definierat vägen, och sanningen och (sam)livet för oss att följa:
I. Jesus förklarar t.ex. i Matteus kap. 19 hur samlivet/äktenskapet bör vara konstituerat:
a. skaparen har från begynnelsen gjort människan till man och kvinna;
b. därför skall en man lämna sin mor och sin far och hålla sig till sin kvinna, och de två skall vara ett kött;
c. de är inte längre två utan ett kött. Vad Gud har sammanfogat skall människan inte skilja åt;
d. otukt är det enda skälet till skilsmässa.
II. De sexuella ting som orenar en människa, enligt Jesus är (Mark. Kap. 7): äktenskapsbrott, otukt (porneia), och lösaktighet. "Allt detta kommer inifrån och gör människan oren".
När vi sätter in homosexuella uttryck i ovanstående Jesusutsagor finner vi att den judiske Jesus (som var född av kvinna och fostrad under lagen) på intet sätt avviker från den mosaiska lagen. Sexualla uttryck utanför samlivet mellan man och kvinna är synd (punkt slut).
Magnus
Just så. Efter att jag visar att ditt förra argument är ohållbart, byter du bara glatt ställningar och fortsätter. Är detta hederlig debatt-teknik?
Det finns ett och annat att säga om dessa argument också, men jag återkommer senare med bättre tid. Det enda jag kan konstatera är att det inte är punkt slut...
Hmm. Bara för att mitt förra argument stöter på patrull inom ramen för den historiska utvecklingen samt den kulturella pluralism som funnits i historien och som än idag finns - betyder detta inte att - argumentet grundat i dekalogen är ogiltigt. Problematiskt visst, ogiltigt knappast.
Eftersom Jesus är kyrkans Herre och det prisma genom vilket vi tolkar allt däribland det gamla förbundets texter - är det i hermenutisk mening enklare att hålla sig till Hans Ord. Därav hänvisningen till Kyrkans Herre (och inte ett "glatt bytande av ställningar")
Det kan vara värdefullt att se att Jesus förespråkar ett monogamt (heterosexuellt) förhållande/äktenskap grundat i skapelsens imperativ (från Genesis 2).
När det gäller sexuella uttryck mellan personer av samma kön - bör vi inte Kalle, ägna oss åt absurda anakronismer. Den judiska traditionen och därefter den kristna traditionen är entydig i sin bedömning av samkönade sexuella uttryck.
Jesus, apostlarna och Paulus var vidare samtliga judar väl stöpta i Lagen.
När man förnekar detta och söker legitimera det som varken i Skriften eller traditionen går att legitimera - ja, då skapar man något nytt (judiskt och kristet är det dock inte).
Att t.ex. patriarkerna och monarkerna tillämpade polygami i den judiska historien är i och för sig inget problem emedan polygamin var knutet till äktenskapets/förbundets helgd.
Jesus förespråkar dock monogamin så också Genesis kap. 2. Där har vi riktningen för nuet.
Den kristna kyrkan bör sålunda inte lära ut någon annan form än den Jesus lär oss. Detta inbegriper formuleringen "punkt slut".
Ta god tid på dig Kalle, och sök därefter att dekonstruera Jesu utsagor om äktenskapet samt vilka sexuella dispositioner som orenar en människa.... Det lär bli en intressant nytolkning...
Med vänliga hälsningar
Magnus
"Ta god tid på dig Kalle, och sök därefter att dekonstruera Jesu utsagor om äktenskapet samt vilka sexuella dispositioner som orenar en människa.... Det lär bli en intressant nytolkning...
Med vänliga hälsningar"
Den falskhet som föreligger i den uppenbara kontrast mellad det första (föraktfulla) och det andra (vänliga) citerade stycket gör att en fortsatt debatt oss emellan vore poänglös. Den fråga som det här rör sig om kommer jag säkert att återkomma till, men inte i debatt med dig. Vill jag utsätta mig för gliringar och elakheter, börjar jag (på nytt) skriva på Kyrkpressens bloggportal.
Farväl.
Skicka en kommentar