Under det gångna veckoslutet gick årets upplaga av Regnbågshelgen av stapeln, det tror jag ingen av mina trogna läsare har missat. I år deltog jag personligen endast i regnbågsmässan, där jag predikade.
Mässan var mycket lyckad. Kapellet var överfullt, stämningen var god, budskapet togs väl emot, gemenskapen var varm. I fjol firades mässan för första gången, och då fanns det ett stort mediaintresse som störde lite, samt en viss känsla av sillsallad i utformningen. Dessa slapp vi i år, visa av erfarenheten.
Dessutom hade vi möjlighet till kyrkkaffe, vilket saknades i fjol. Och kyrkkaffe är aldrig fel. En del mediaintresse förekom ju också i år. Reportrar åtminstone från Kyrkpressen, QX och Hufvudstadsbladet var på plats. I söndagens Hbl ingick en liten notis (som tyvärr inte finns på nätet), där min predikan citerades. Jag var något road; redaktören citerar tre meningar som ingick i predikan, men i rätt annorlunda sammanhang. Så här avslutade jag predikan:
Jag publicerade predikan genast när jag kom hem, sådär halv tvåtiden. Det var intressant att det genast på morgonen hade kommit en sur kommentar på Kp-bloggen. Det gäller tydligen att inte försätta någon tid i kampen mot heretikerna...
Mässan var mycket lyckad. Kapellet var överfullt, stämningen var god, budskapet togs väl emot, gemenskapen var varm. I fjol firades mässan för första gången, och då fanns det ett stort mediaintresse som störde lite, samt en viss känsla av sillsallad i utformningen. Dessa slapp vi i år, visa av erfarenheten.
Dessutom hade vi möjlighet till kyrkkaffe, vilket saknades i fjol. Och kyrkkaffe är aldrig fel. En del mediaintresse förekom ju också i år. Reportrar åtminstone från Kyrkpressen, QX och Hufvudstadsbladet var på plats. I söndagens Hbl ingick en liten notis (som tyvärr inte finns på nätet), där min predikan citerades. Jag var något road; redaktören citerar tre meningar som ingick i predikan, men i rätt annorlunda sammanhang. Så här avslutade jag predikan:
Temat för denna gudstjänst är "Vi är en familj." Och det är sant på många plan. Regnbågen, mångfaldens symbol, vajar i våra hjärtan, för det är betydligt bättre med mångfald än med enfald. Och så är det ju också i en familj. Mammor, pappor, söner, döttrar, bröder, systrar - vilken familjens sammansättning nu än är - bildar en familj inte för att de alla är likadana, utan för att de hör ihop. Såsom vi kristna hör ihop genom Kristus. Såsom regnbågsfolket hör ihop. Och den som är både kristen och regnbågsmänniska hör ihop inte bara med kristna hbt-are, utan med både kristna och med hbt-are; inte antingen eller, utan både och. Vilken rikedom!Och så här citerades jag:
Vi är en familj. Jesus ber för oss: "Helige fader, bevara dem [...] så att de blir ett." Amen, må så ske!
Vi är en familj, och i en familj är vi inte likadana, men vi hör ihop. Vi är inte antingen eller, utan både och. Det är bättre med mångfald än enfald.Jag kunde väl ha sagt så, men gjorde det inte riktigt. Men jag har förståelse för att det inte är lätt att sammanfatta en predikan (eller ett annat tal) på så lite utrymme.
Jag publicerade predikan genast när jag kom hem, sådär halv tvåtiden. Det var intressant att det genast på morgonen hade kommit en sur kommentar på Kp-bloggen. Det gäller tydligen att inte försätta någon tid i kampen mot heretikerna...
Regnbågshelgen i Helsingfors – i kväll är det dags (QX.se 11.4.08)
Öppenhet gäller för mamma-mamma-barn (Hufvudstadsbladet 11.4.08)
Min predikan i regnbågsmässan 11.4.08 på Predikantbloggen och speglad till Kp
Regnbågsmässan välkomnar alla (Kyrkpressen 15.4.08)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar