Jag blev prästvigd på S:t Henriksdagen för elva år sedan (19.1.1997). Då var det vinter och kallt. Vi två som skulle prästvigas (den andra var Siv Jern) samlades i biskopsgården vid kyrktorget här i Borgå och hade en sista genomgång med biskop Erik innan vi gick till domkyrkan. Kyrktorget var halt, och biskopen bar på två väskor - sin portfölj och så en väska där den isärskruvade kräklan (biskopsstaven) låg. Jag erbjöd mig att ta den ena, men biskopen sade att det nog gick bra som det var. Knappt hade han avböjt mitt erbjudande förrän han halkade på isen och med möda bibehöll balansen!
Då räckte han mig väskan med kräklan utan vidare kommentarer. Den var tung.
Då räckte han mig väskan med kräklan utan vidare kommentarer. Den var tung.
5 kommentarer:
Som du kanske läst på min blogg skriver jag om finländare i Grekland. Gunnar af Hällström nämns i en av mina källor, han verkade förutom som pastor i Grekland också som chef för Aten-institutet på 90-talet. Docent vid Åbo Universitet. Jag blev nyfiken, är han nära släkt med dig?
Gunnar är kusin till min far. Dessutom är han son till min farfars bror och far till mina småkusiner. :-)
Han är numera professor vid ÅA.
Hoppas min släkting biskop Erik klarade sig bra i alla fall (jo, det gjorde han nog, eftersom du de facto blev prästvigd). Det där med kräkla är rätt kul, för på vissa österbottniska dräkter kallas även ett gammalt köksredskap för kräkla, det var något som man rörde i grötgrytorna med. Vet inte om det är ett uttryck som används även på andra håll. Vad symboliserar den biskopliga kräklan? Man lärde sig säkert det i religionsundervisningen eller i skriftskolan, men jag har glömt...
Kräklan är en herdestav. Därför ser den ut som den gör, med en sorts ögla i toppen.
Han gjorde nog klokt i att räcka dig väskan. Och du var på plats för att hjälpa (inte sant?) - såsom nu med andlig mat!
Skicka en kommentar