Stadsstyrelsen i Borgå fattar idag, 21.9.09, beslut om den nyvalda stadsdirektörens lön. Ordförande Kaj Bärlund (SDP) föreslår att Jukka-Pekka Ujula (saml.) skall få en månadslön på 10 842,28€ med mobiltelefonförmån samt att ett stadsdirektörsavtal upprättas med Ujula. I sagda avtal ingår §4, där tanken är att Ujula har rätt till 12 månaders lön i ersättning om han går med på att säga upp sig själv till följd av brist på förtroende och på grund av att en uppsägningsprocess är aktuell inom Borgå stad. Avtalet är sjuårigt. Det enda som jag upplever vara helt OK med detta är avtalets längd. Sju år har det varit tal om under hela processens gång.
Stadsdirektörsposten är verkligt krävande och blåsig, och jag tror personligen att Ujula är rätt man på den platsen just nu. Jag röstade åtminstone på honom. Stadsdirektören bör få en skälig ersättning för det svåra arbetet och en lön som är någorlunda konkurrenskraftig med den privata sektorn. Dock bör lönen också vara kännas rättvis i förhållande till dem som betalar den, nämligen skattebetalarna. Men Ujula skulle få samma lön som den förra stadsdirektören Marcus Henricsson fick, så kanske man inte kan beklaga sig alltför mycket.
Men ett fallskärmsavtal?! Nej, nej, säger jag! Om en tjänsteman gör bort sig så fullkomligt att han måste sägas upp, så ska han sägas upp! Då ska han inte få möjlighet till en årslön i handen bara han hinner avgå innan han får sparken. Inte för att jag tror att Ujula skulle göra bort sig så pass, men paragrafen finns ju med i hans ännu inte godkända avtal. Den rådande ekonomiska situationen gör dessutom excesser av det här slaget speciellt omoraliska. Vi ska dra in skolor och nårståendevårdarnas arvoden, men fallskärmar ska vi nog avtala om! Är det bara jag som ser något skevt i detta? Nej, också väljarna ser orättvisan här.
Det kan kanske hända att ett fallskärmsavtal är gängse sed, det vet jag inte. I så fall skulle det kanske inte vara helt orättvist mot Ujula med ett sådant. Men vi som beslutsfattare bör inte bara vara rättvisa; våra beslut bör också synas vara rättvisa. Annars svarar vi ju nog inför vårt samvete nu - och inför våra väljare i nästa val.
Stadsdirektörsposten är verkligt krävande och blåsig, och jag tror personligen att Ujula är rätt man på den platsen just nu. Jag röstade åtminstone på honom. Stadsdirektören bör få en skälig ersättning för det svåra arbetet och en lön som är någorlunda konkurrenskraftig med den privata sektorn. Dock bör lönen också vara kännas rättvis i förhållande till dem som betalar den, nämligen skattebetalarna. Men Ujula skulle få samma lön som den förra stadsdirektören Marcus Henricsson fick, så kanske man inte kan beklaga sig alltför mycket.
Men ett fallskärmsavtal?! Nej, nej, säger jag! Om en tjänsteman gör bort sig så fullkomligt att han måste sägas upp, så ska han sägas upp! Då ska han inte få möjlighet till en årslön i handen bara han hinner avgå innan han får sparken. Inte för att jag tror att Ujula skulle göra bort sig så pass, men paragrafen finns ju med i hans ännu inte godkända avtal. Den rådande ekonomiska situationen gör dessutom excesser av det här slaget speciellt omoraliska. Vi ska dra in skolor och nårståendevårdarnas arvoden, men fallskärmar ska vi nog avtala om! Är det bara jag som ser något skevt i detta? Nej, också väljarna ser orättvisan här.
Det kan kanske hända att ett fallskärmsavtal är gängse sed, det vet jag inte. I så fall skulle det kanske inte vara helt orättvist mot Ujula med ett sådant. Men vi som beslutsfattare bör inte bara vara rättvisa; våra beslut bör också synas vara rättvisa. Annars svarar vi ju nog inför vårt samvete nu - och inför våra väljare i nästa val.
11 kommentarer:
Är det en fallskärm, eller är det en ekonomisk fråga?
Jag kan inte den kommunala arbetslagstiftningen, men skulle inte vara förvånad om den skiljer sig från den privata, där en VD inte är anställd, och därför kan ges foten med omedelbar verkan. *Om* en stadsdirektörs anställning lyder under samma regler som andra kommunalt anställdas (?), kan du applicera ett pragmatiskt ekonomiskt synsätt på denhär frågan: vilkendera är billigare för skattebetalarna i en tvistosituation, att (i) betala 12 månaders lön eller (ii) gå igenom ett normalt uppsägningsförfarande (= räcker 12 månader? + en massa arbete).
Sen är en annan fråga hur länge hans arbetsskyldighet fortsätter, det sades ju inte här, är det 0 månader eller 12 månader..
Om man själv säger upp sig är 6 mån skeligt om man jobbat över 2 år. Annors ...
Blir man uppsagd på grund av brist på förtroende så brukar det där också vara 1år innan avtalet träder ikraft. Dessutom så är det ju ett förslag ...
Helt otroligt! Man tror inte att det är sant!!!
Björn:
1. Jag skrev i inlägget: ”vi som beslutsfattare bör inte bara vara rättvisa; våra beslut bör också synas vara rättvisa.” Väljarna kommer inte att acceptera ett beslut av detta slag, samtidigt som vi med hård hand skär i den service som de betalar för och är vana vid.
2. Angående pragmatismen har jag skrivit så här: ”värst av allt inom politiken [...] är den ideologiska pragmatism som gör sig gällande. Pragmatikerna gör det lätt för sig genom att se vad som verkar vara mest ändamålsenligt för stunden och gå in för det utan att analysera (ideologiskt eller på annat sätt) det som på lång sikt följer av valen.
Jag vägrar vara pragmatiker. Jag vägrar vända kappan efter vinden. Om någon övertygar mig om att jag har orätt på någon punkt, kan jag ändra mig, men inte av ändamålsenlighetsskäl.”
Nicke:
Just eftersom det är på förslagsstadiet är det just nu som jag vill protestera! Efter att beslutet är fattat är det ju för sent...
Annika:
Precis!
Såå, är det mera omoraliskt mot skattebetalarna att dra på sig lägre kostnader än högre? Hur mycket får då den *synbara* rättvisan kosta?
Jag för min del anser inte det, och anser dessutom att beslutsfattare/ledare på alla nivåer har ett ansvar att kunna förklara sina beslut på ett transparent sätt så att de inte behöver *synas vara rättvisa*, utan också är det.
I praktiken betyder detta att de skall kunna förklara hur saker *är* istället för att nöja sig med att besluta enligt hur saker *ser ut*. Allt annat är intellektuell och moralisk slapphet. Som jag alltså inte beskyller dig Kalle för här, skall tilläggas för säkerhets skull :).
Bra att du tillade det...
:)
På riktigt, som skattebetalare (i en annan stad dock) blir jag förgrymmad över att se och höra om beslut där det tydligt framgår att det inte räknats ut vad kostnaden, antingen som helhet eller som euro, blir av nåt beslut. Eller så har det räknats helt chimärt, som i så många "effektiveringsbeslut" inom t.ex. hälsovård och skolgång med alla sammanslagningar som i praktiken kanske kostar samhället mera än tidigare.
Det är politik (eller moral) att ta ett beslut som eventuellt kostar mera än ett annat av ideologiska skäl, men att inte veta hur mycket det kostar mera (eller mindre, för den delen) före man gör beslutet och därmed ta ett beslut i blindo är ansvarslöst.... Läs mer
Och igen, detta sagt på ett generellt plan, men fick inspiration av ditt inlägg :).
Men á propos den ursprungliga frågan, hur är det med en stadsdirektörs antällningsförhållande, är den att liknas vid en VDs eller vid en gängse kommunalt anställds?
En stadsdirektör kan enligt kommunallagens 25§ sägas upp när han inte åtnjuter stadsfullmäktiges förtroende, så han har ett osäkert arbetsförhållande. Närmast som en VD, alltså.
Att Ujula ville ha in denna klausul i avtalet är fullt förståeligt. Det som är oförståeligt är att stadsstyrelsen gick med på saken, vilket den gjorde i kvällens möte. Två SFP:are (Raunio och Schmidt) fogade en anteckning till protokollet, men annars var styrelsen enig.
http://www.porvoo.fi/index.php?mid=2433&a=show&id=634
Lars Nyström:
Jag anser att fallskärmen är skandalös i den ekonomiska situation som vi befinner oss i.Också om den inte skulle utlösas så är den inte etiskt försvarbar. Det måste bli ett slut på oetiska beslut i vår stad. Först hade vi sekretararavtalet och nu det här.
Laban:
Vad då "Lars Nyström"? Vad har han sagt, och var?
Eller är det Björn Elfström du riktar dina ord till?
Jag tycker fallskärmsavtal över lag är av ondo, speciellt med den storleksordning det är på fallskärmarna... En vanlig knegare som misssköter sig får nog inte en cent extra. Varför skall nån som sitter med en månadslön som motsvarar en knegares årslön ha en massa extra fyrk om den blir "uppsagd"?
Dock finns det en lite nyansskillnad mellan att tjänstemannen gör så fel att han (eller hon) kan sägas upp och mellan att ha förlorat det politiska förtroendet...
Fallskärmar uppkom väl ursprungligen för att VD:n inte har ett uppsägningsskydd. En VD kan bli avsatt med omedelbar verkan. Så då hittade man på att om VD:n blir uppsagd så får han 1-2 års lön. (sic!)
I vilket fall som helst så är det (enligt din text) frågan om att arbetstagaren säger upp sig själv "frivilligt". En uppsägningsprocess kan man väl ändå hamna i?
Skicka en kommentar