Åldringsvården är ett aktuellt politiskt tema för tillfället. Vårdens dåliga kvalitet förskräcker i den grad att en känd författare provokativt föreslår giftpiller åt de åldringar som inte längre står ut. Denna fruktansvärda tanke kan jag inte ta på allvar – och det är knappast ens meningen – men vårdens problem är desto allvarligare. Alla tycks vara ense med mig om att vårdarna inte ska anklagas för detta, utan att den stora boven är resursbristen.
Vi politiker har ett stort ansvar i denna situation. De paniknedskärningar som Borgå stad ägnar sig åt kan inte fortsätta. Att skära där samhället behövs bäst är på papperet enkelt, eftersom det är där som samhället tidigare också har axlat sitt ansvar och skapat resurser. Nu tycks vi bara se att social- och hälsovårdssektorn och bildningssektorn är de områden där det finns mest pengar och därmed kantänka mest att ta av.
Men osthyveln fungerade dåligt på 1990-talet; den fungerar lika dåligt nu. Dessutom är osthyvelns väg slutvandrad; ska det skäras mera, måste vi ta till kniven. Och kniven kommer till användning när vi föreslås skära bort byskolor och hälsovårdscentraler och när vi skär i närståendevården, för att bara nämna några exempel.
Jag vill här göra det helt klart att jag anser det vara ren idioti att försöka spara på ett sätt som tvärtom ökar kostnaderna på lite längre sikt – och därför bör t.ex. närståendevårdarnas anslag bibehållas och helst höjas!
Jag lämnade redan i augusti in en fullmäktigemotion om att höja kommunalskattesatsen med en halv procentenhet, inte för att en så försiktig höjning skulle täcka budgetunderskottet, men för att visa att det kan finnas alternativ till paniknedskärningar. Förhoppningsvis hittar vi fler.
Ett samhälles moraliska kvalitet mäts genom det sätt på vilket det behandlar sina svagaste medlemmar. Nu bör Borgå stad visa vad den går för.
Vi politiker har ett stort ansvar i denna situation. De paniknedskärningar som Borgå stad ägnar sig åt kan inte fortsätta. Att skära där samhället behövs bäst är på papperet enkelt, eftersom det är där som samhället tidigare också har axlat sitt ansvar och skapat resurser. Nu tycks vi bara se att social- och hälsovårdssektorn och bildningssektorn är de områden där det finns mest pengar och därmed kantänka mest att ta av.
Men osthyveln fungerade dåligt på 1990-talet; den fungerar lika dåligt nu. Dessutom är osthyvelns väg slutvandrad; ska det skäras mera, måste vi ta till kniven. Och kniven kommer till användning när vi föreslås skära bort byskolor och hälsovårdscentraler och när vi skär i närståendevården, för att bara nämna några exempel.
Jag vill här göra det helt klart att jag anser det vara ren idioti att försöka spara på ett sätt som tvärtom ökar kostnaderna på lite längre sikt – och därför bör t.ex. närståendevårdarnas anslag bibehållas och helst höjas!
Jag lämnade redan i augusti in en fullmäktigemotion om att höja kommunalskattesatsen med en halv procentenhet, inte för att en så försiktig höjning skulle täcka budgetunderskottet, men för att visa att det kan finnas alternativ till paniknedskärningar. Förhoppningsvis hittar vi fler.
Ett samhälles moraliska kvalitet mäts genom det sätt på vilket det behandlar sina svagaste medlemmar. Nu bör Borgå stad visa vad den går för.
Karl af Hällström
stadsfullmäktig (SFP)
Borgå
Publicerad i Borgåbladet 17.9.09.
4 kommentarer:
Varför alltid gå åt barn och åldringar? Barnen skall ju i framtiden sköta om oss då vi är åldringar och åldringarna har ju byggt upp Finland så vi har vuxit upp i välfärd....
Enligt min erfarenhet så är nog åldringsvården inte alls så dålig som den framhållits i pressen. De brister som finns kan nog till stor del tillskrivas den underbemanning som helt klart finns inom vården. Jag tror nog att vårdarna gör vad de kan.
Snälla du det var inte fråga om vårdarna - det var en fråga om systemet. Jag beundrar dom som jobbar inom vården för att dom orkar och orkar vara vänliga mot sina patienter..
Håller helt med dig, Kalle
Skicka en kommentar