The 19th-century was when people stopped reproducing by hand and started reproducing by machine.
Bröllopsinbjudningar till avståndstagare?
Sommaren nalkas, och med den bröllopens högsäsong.
En frågeställning, som ur olika synvinklar har råkat ploppa upp på nätet under de senaste dagarna, är huruvida sådana som är emot samkönade äktenskap skall bjudas med på samkönade bröllop, och huruvida de i så fall bör tacka ja till inbjudan. Frågeställningen kan förstås vidgas till sådana som har något emot det bröllop man blir bjuden till, oberoende av parets interna könsfördelning. Hur som helst: På 365Gay får "experten" frågan: Should I invite anti-gay relatives to my wedding? Det gäller alltså om man ska bjuda in släktingar som är emot samkönade äktenskap till en samkönad vigsel.
Experten Kirsten Palladino svarar nej. Man kan eventuellt sondera terrängen först, men att bjuda in bröllopsgäster som kan förväntas komma med falska leenden och sura kommentarer bakom ryggen är knappast ett lyckat sätt att fira en stor festdag. Dagens Nyheters etikettexpert Magdalena Ribbing, som jag hittade via Antigayretorik, får samma fråga från andra hållet, så att säga. "Vi har blivit inbjudna till ett så kallat "gaybröllop" på min mans sida av släkten. Kalla mig gärna konservativ men jag anser att äktenskapet är något som är förbehållet mannen och kvinnan. Hur markerar jag min ståndpunkt på ett vänligt sätt utan att såra bröllopsparet?"
Ribbing konstaterar att det är bäst att utebli, för man kan inte i detta sammanhang "markera sin ståndpunkt" utan att såra bröllopsparet. Kloka svar, tycker jag. Varför gräva blod ur näsan?
En frågeställning, som ur olika synvinklar har råkat ploppa upp på nätet under de senaste dagarna, är huruvida sådana som är emot samkönade äktenskap skall bjudas med på samkönade bröllop, och huruvida de i så fall bör tacka ja till inbjudan. Frågeställningen kan förstås vidgas till sådana som har något emot det bröllop man blir bjuden till, oberoende av parets interna könsfördelning. Hur som helst: På 365Gay får "experten" frågan: Should I invite anti-gay relatives to my wedding? Det gäller alltså om man ska bjuda in släktingar som är emot samkönade äktenskap till en samkönad vigsel.
Experten Kirsten Palladino svarar nej. Man kan eventuellt sondera terrängen först, men att bjuda in bröllopsgäster som kan förväntas komma med falska leenden och sura kommentarer bakom ryggen är knappast ett lyckat sätt att fira en stor festdag. Dagens Nyheters etikettexpert Magdalena Ribbing, som jag hittade via Antigayretorik, får samma fråga från andra hållet, så att säga. "Vi har blivit inbjudna till ett så kallat "gaybröllop" på min mans sida av släkten. Kalla mig gärna konservativ men jag anser att äktenskapet är något som är förbehållet mannen och kvinnan. Hur markerar jag min ståndpunkt på ett vänligt sätt utan att såra bröllopsparet?"
Ribbing konstaterar att det är bäst att utebli, för man kan inte i detta sammanhang "markera sin ståndpunkt" utan att såra bröllopsparet. Kloka svar, tycker jag. Varför gräva blod ur näsan?
Lite visdom
Så bra vi skulle må om vi uppförde oss mot varandra som vi uppför oss mot våra husdjur.
Tack till Leenamarina!
Frågespalten XLVIII: Hustruns lydnad
Jag fick en fråga om hur jag som präst tolkar lydnaden i 1Mos 1-3, 1Kor 11:2-12 och Ef 5:21-6:9. Jag svarade:
Du frågar om budskapet om lydnad i skapelse- och syndafallsberättelserna och i två Pauluspassager. Alla dessa tre bibelställen behandlar äktenskapet, sådant det var då texterna först skrevs.
Första Moseboken kommer in i ett patriarkaliskt polygamt system och säger till männen: ”Ni ska ha bara EN hustru! Håll er till henne och sluta vara otrogna!” Till kvinnorna är budskapet: ”Håll er till era egna män!” Särskilt tanken om en enda hustru var radikal på den tiden, för en man hade så många hustrur som han hade råd med - se på patriarkerna, se på kungarna.
Paulus talar i en värld där monogama livslånga förhållanden var undantag. Skilsmässo- och separationsstatistiken (om det fanns någon sådan) var värre än idag, och sexuell lössläppthet var snarare regel än undantag, åtminstone i de högre samhällsklasserna. Där talar han om trofasthet och ansvar för den andra. Männen skall älska sina hustrur och ta samma ansvar för dem som Kristus tog, när han utlämnade sig på korset. De skall alltså inte springa efter varje kjoltyg de ser och överge hustru och familj så fort någon annan kvinna blinkar åt dem. Hustrurna skall inte heller ge sig av på villovägar, utan låta mannen inta sin ”naturliga” plats som familjens överhuvud - ”naturlig” alltså i ett patriarkaliskt sammanhang.
Numera har vi en annan syn på äktenskapet. Det är ett förbund mellan två jämställda parter. Där har dessa texter fortfarande en hel del att lära oss och påminna oss om – bara man ser vilket deras budskap är och inte läser dem rakt bokstavligt. Första Moseboken (2:18) säger att vi är skapta till tvåsamhet – inte ensamhet, inte heller mångsamhet. Paulus talar om kärlek, ansvar, trohet och trofasthet. Detta är viktiga lärdomar också för vår tid, det vet vi.
Att läsa dessa texter som ett mannens överhuvudskap över kvinnan är däremot en alltför ytlig läsning.
Barn skriver till Gud
Käre Gud. Kommer alltid rätt själ i rätt människa när du skapar? En vacker dag blir det kanske fel.
- Cindy , 8 år
Seminarium om könsneutrala vigslar
Ett seminarium som ställde frågan "När är Finland moget för könsneutrala kyrkvigslar" samlade ett femtiotal intresserade på Hanaholmens kulturcentrum i Esbo igår, måndag 26.4.10. Jag hade tyvärr inte själv möjlighet att delta.
Diskussionen mellan biskop Lennart Koskinen (Visby, Sverige), biskop Björn Vikström (Borgå) och prosten Hilkka Olkinuora (Tammerfors) inleddes av TD Mikael Lindfelt (Åbo) som i sin forskning ägnar sig åt etiska frågor. I sitt inlägg påpekade han att synen på äktenskapet alltid varit i förändring. På pod.fi blir Lindfelt intervjuad av Hedvig Långbacka under rubriken Äktenskapet är en föränderlig institution. Hon intervjuar också Koskinen, som anser att Nu är det bråttom!!
På svenska.yle.fi finns en nyhet med den intressanta rubriken Ska präster väsigna homosexuella par? (Själv föredrar jag att välsigna hellre än att "väsigna", men nåja.) I nyheten ingår också ett inlägg från TV-nytt, där Koskinen, Vikström och Lindfelt får säga sitt. Intressant!
Diskussionen mellan biskop Lennart Koskinen (Visby, Sverige), biskop Björn Vikström (Borgå) och prosten Hilkka Olkinuora (Tammerfors) inleddes av TD Mikael Lindfelt (Åbo) som i sin forskning ägnar sig åt etiska frågor. I sitt inlägg påpekade han att synen på äktenskapet alltid varit i förändring. På pod.fi blir Lindfelt intervjuad av Hedvig Långbacka under rubriken Äktenskapet är en föränderlig institution. Hon intervjuar också Koskinen, som anser att Nu är det bråttom!!
På svenska.yle.fi finns en nyhet med den intressanta rubriken Ska präster väsigna homosexuella par? (Själv föredrar jag att välsigna hellre än att "väsigna", men nåja.) I nyheten ingår också ett inlägg från TV-nytt, där Koskinen, Vikström och Lindfelt får säga sitt. Intressant!
Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna 25
Artikel 25.
1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.
2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet.
1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.
2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet.
Hela förklaringen här.
Widespread acceptance of same-sex marriages in Finland
According to a survey, 60% of the Finnish population is ready to allow blessings of same-sex partnerships in church. One-third would like to see same-sex marriages. Presumably, that third part is included in the 60%.
It is to be noted, that this is the general population speaking. The question was not limited to Church members. However, since about 80% of all Finns belong to the Evangelical Lutheran Church of Finland (ELCF), we can assume that the figures are significant.
Another survey was published in October, 2009. But the question is not decided through surveys. The General Synod will meet in May to discuss the issue. The Bishops, as I have noted earlier, decided in February, 2010, to propose that pastors may pray for a same-sex couple with impunity, as long as it is not called a blessing. This is possibly a step forward, albeit a tiny one. We'll have to see what the Synod makes of it.
I'm not too hopeful, though, since the present Synod is one of the most conservative we've had in years.
It is to be noted, that this is the general population speaking. The question was not limited to Church members. However, since about 80% of all Finns belong to the Evangelical Lutheran Church of Finland (ELCF), we can assume that the figures are significant.
Another survey was published in October, 2009. But the question is not decided through surveys. The General Synod will meet in May to discuss the issue. The Bishops, as I have noted earlier, decided in February, 2010, to propose that pastors may pray for a same-sex couple with impunity, as long as it is not called a blessing. This is possibly a step forward, albeit a tiny one. We'll have to see what the Synod makes of it.
I'm not too hopeful, though, since the present Synod is one of the most conservative we've had in years.
YLE, Dagen
Kasku elävästä elämästä
Ennen häitä:Vaimo: Hei, Pena!
Mies: No vihdoinkin, minä olen odottanut jo niin kauan!
Vaimo: Haluatko että lähden?
Mies: En! Mistä nyt tuollaista päähäsi? Jo pelkkä ajatuskin kauhistuttaa minua.
Vaimo: Rakastatko minua?
Mies: Tietenkin, kaikkina vuorokaudenaikoina!
Vaimo: Oletko pettänyt minua koskaan?
Mies: En ikinä! Miksi kysyt tuollaista?
Vaimo: Haluatko suudella minua?
Mies: Kyllä, aina kun minulla on tilaisuus siihen!
Vaimo: Löisitkö minua koskaan?
Mies: Oletko hullu? Tunnethan sinä minut!
Vaimo: Voinko luottaa sinuun?
Mies: Kyllä kulta!
Vaimo: Rakas... 7 vuotta häiden jälkeen: Lue keskustelu alhaalta ylös!
Mies: No vihdoinkin, minä olen odottanut jo niin kauan!
Vaimo: Haluatko että lähden?
Mies: En! Mistä nyt tuollaista päähäsi? Jo pelkkä ajatuskin kauhistuttaa minua.
Vaimo: Rakastatko minua?
Mies: Tietenkin, kaikkina vuorokaudenaikoina!
Vaimo: Oletko pettänyt minua koskaan?
Mies: En ikinä! Miksi kysyt tuollaista?
Vaimo: Haluatko suudella minua?
Mies: Kyllä, aina kun minulla on tilaisuus siihen!
Vaimo: Löisitkö minua koskaan?
Mies: Oletko hullu? Tunnethan sinä minut!
Vaimo: Voinko luottaa sinuun?
Mies: Kyllä kulta!
Vaimo: Rakas... 7 vuotta häiden jälkeen: Lue keskustelu alhaalta ylös!
Homo avvisas från Finland till gambiskt fängelse
En asylsökande från Gambia sitter i förvar i Krämertskog i Helsingfors i väntan på utvisning, skriver nättidningen fifi.voima.fi 22.4.10. Han flyr en säker mångårig fängelsedom. Hans brott: han är homosexuell.
Hans älskare sitter av en 25-årig dom för homosexualitet. Hans syster har misshandlats p.g.a. broderns sexuella läggning, och har nu brutit kontakten med honom. Hans far sitter i fängelse anklagad för häxkonst och hans mor är död. Det finns inget i Gambia för honom, annat än en fängelsevistelse. Enligt lagens rekommendation 14 år, i praktiken vad som helst som domarna tycker är lämpligt. Gambia är ett "säkert land", tydligen...
Hans älskare sitter av en 25-årig dom för homosexualitet. Hans syster har misshandlats p.g.a. broderns sexuella läggning, och har nu brutit kontakten med honom. Hans far sitter i fängelse anklagad för häxkonst och hans mor är död. Det finns inget i Gambia för honom, annat än en fängelsevistelse. Enligt lagens rekommendation 14 år, i praktiken vad som helst som domarna tycker är lämpligt. Gambia är ett "säkert land", tydligen...
Uppdatering: HFD satte 5.5.10 stopp för utvisningen. Se här.
Bismarck giftigt om USA
Gud försvarar idioter, fyllon och Amerikas förenta stater.
- Otto von Bismarck
citerad i Världens giftigaste citat
av Leif Eriksson och Kristoffer Lind
citerad i Världens giftigaste citat
av Leif Eriksson och Kristoffer Lind
Ny bloggare: Karin
Karin studerar teologi i Lund. Hon är en "ny bloggare" endast för mig, för det var först häromdagen som jag hittade hennes blogg Jo, alltså... via ett inlägg på Stora syster i vassen. Karin har nog bloggat en tid.
Men det jag läste gav mersmak, så därför vill jag gärna uppmana mina läsare att pröva på hennes texter.
Men det jag läste gav mersmak, så därför vill jag gärna uppmana mina läsare att pröva på hennes texter.
Barn skriver till Gud
Käre Gud. Jag hoppas att det inte är så viktigt med myror för vi trampar ju ihjäl dem i ett kör.
- Dennis, 7 år
Billgren om antihomosexualitet i Afrika
Den svenska journalisten Tor Billgren bloggar på Antigayretorik och kommer ofta med intressanta synpunkter. Jag har citerat honom förr. För närvarande bor han och hans man i Sydafrika.
Han har gjort ett radioinslag med rubriken Antihomosexualitet i Södra Afrika och lagt ut manuset på bloggen. Intressant och tankeväckande läsning! Ingressen lyder så här:
Han har gjort ett radioinslag med rubriken Antihomosexualitet i Södra Afrika och lagt ut manuset på bloggen. Intressant och tankeväckande läsning! Ingressen lyder så här:
I december förra året greps två män i Malawi i södra Afrika för att de hade genomfört en äktenskapsceremoni mellan varandra. I Senegal har det senaste året flera gravar till homosexuella skändats. I Sydafrika utsätts lesbiska för så kallade korrektionsvåldtäkter i de fattiga kåkstäderna. Och det senaste året har ett lagförslag i Uganda om skärpta straff för homosexuella handlingar uppmärksammats och kritiserats runt om i världen, för att det innehåller långa fängelsestraff och till och med dödsstraff. Men det här är bara toppen av ett isberg av antihomosexuella attityder i Afrika – något Tor Billgren i Kapstaden har studerat närmare.
Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna 24
Artikel 24.
Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet.
Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet.
Hela förklaringen här.
Temperaturen på Stalins öron
En spydig anonym kommentator hakade sig upp på en liten detalj i det jag skrev om massakern i Katyn häromsistens. Spydigheten kan jag väl stå ut med, men anonymitet är sedan många år tillbaka inte tillåten på denna blogg, och därför avvisade jag kommentaren.
Kontentan var frågan hur jag vet att Stalin har det "hett om öronen". Svaret är förstås att formuleringen var humoristiskt menad; jag beklagar om någon läsare är humorbefriad. Jag kan inte veta vilket evigt öde någon har (även om Stalins öde sannolikt inte är himmelskt). Det är inte min sak att avgöra det, tack och lov.
Vidare tror jag inte på skärselden, så presensformen hänvisade till folktron om att man hamnar i himmel eller helvete när man dör, i st.f. efter den yttersta domen, såsom Nya testamentet lär.
Ytterligare torde inte det eviga straffet vara att sakta grillas över öppen eld, som man populistiskt kunde uttrycka det, utan det eviga straffet är "den andra döden", förintelse i "den brinnande sjön", för att använda Uppenbarelsebokens bild. I evigheten finns det alltså två vägar: en evighet med Gud ("himlen") eller en icke-existens utan honom ("helvetet"). Vilken väg vi tar beror på många faktorer, där den viktigaste är Guds nåd i Jesus Kristus. Men jag är inte kapabel att med säkerhet uttala mig om vem som hör till vilken grupp.
Det jag däremot kan säga är att det inte är bra att bete sig som Stalin gjorde.
Kontentan var frågan hur jag vet att Stalin har det "hett om öronen". Svaret är förstås att formuleringen var humoristiskt menad; jag beklagar om någon läsare är humorbefriad. Jag kan inte veta vilket evigt öde någon har (även om Stalins öde sannolikt inte är himmelskt). Det är inte min sak att avgöra det, tack och lov.
Vidare tror jag inte på skärselden, så presensformen hänvisade till folktron om att man hamnar i himmel eller helvete när man dör, i st.f. efter den yttersta domen, såsom Nya testamentet lär.
Ytterligare torde inte det eviga straffet vara att sakta grillas över öppen eld, som man populistiskt kunde uttrycka det, utan det eviga straffet är "den andra döden", förintelse i "den brinnande sjön", för att använda Uppenbarelsebokens bild. I evigheten finns det alltså två vägar: en evighet med Gud ("himlen") eller en icke-existens utan honom ("helvetet"). Vilken väg vi tar beror på många faktorer, där den viktigaste är Guds nåd i Jesus Kristus. Men jag är inte kapabel att med säkerhet uttala mig om vem som hör till vilken grupp.
Det jag däremot kan säga är att det inte är bra att bete sig som Stalin gjorde.
Den katolska kyrkans kris
Det är tråkigt på så många plan, det som sker inom den romersk-katolska kyrkan. Det är fruktansvärt att det sker övergrepp på barn, må de vara sexuella eller andra. De som begår sådana bör få straff och/eller vård, och framför allt aldrig mer vara i en situation där de på nytt kan begå övergrepp. Detta borde vara helt självklart.
Vidare borde offren för övergreppen få hjälp och vård, sådan de behöver. En viktig faktor i offrens återhämtning vore säkert tillfredsställelsen i att veta att just denna förövare aldrig kommer att göra något liknande igen.
Och det är ju klart att förtroendet för den institution där övergrepp sker får sig en törn. Men misstag sker i alla sammanhang. Enskilda brott kan vilken kyrka, församling, daghem, skola, garnison, sjukhus eller arbetsplats som helst råka ut för. Det viktiga är att institutionen i fråga gör sitt allt för att i mån av möjlighet rätta till det som har gått fel och strävar till att sådant aldrig får ske igen. Och det är ju här som det allra hemskaste kommer in: Den tystnadens sammansvärjning som har präglat den katolska kyrkans behandling av dessa fall. Det har varit viktigare att skydda fasaden än offren, och så har det blivit fler offer genom att förövarna har flyttats till nya frestelser. Trodde verkligen den nuvarande påven Benedict XVI och de andra kyrkoledarna att en hemlighet av den här storleksklassen inte skulle komma i dagen förr eller senare? Avslöjandena nu har ju gjort betydligt större skada åt kyrkans rykte än vad avslöjandet av de ursprungliga brotten skulle ha gjort då.
Är det någon sorts hemmablindhet som har slagit till? Jag misstänker att de som kräver prästvigning av kvinnor och ett upphävande av det prästerliga celibatet och menar att det vore ett botemedel, kan ha en poäng. Sexuell frustration och en manlig bästa broder -mentalitet kan säkert spela in här. Jag tycker att det låter alltför enkelt för att vara hela sanningen, men det kunde kanske vara en början.
Samtidigt ska man inte heller gå för långt i sin moraliska indignation, såsom Per Westberg - Kyrkoordnaren skrev 10.4.10.
Så finns det ju förstås en krasst ekonomisk sida av saken - om präster ska få gifta sig och bilda familj, måste de också få en lön med vilken de kan försörja sina familjer. Det skulle mångdubbla lönekostnaderna för den katolska kyrkan... Men eftersom jag inte är romersk katolik, kan jag inte säga exakt vad de ska göra. Jag bara hoppas att de kommer på något bättre än hittills: Hemlighetsmakeri och blå dunster.
Vidare borde offren för övergreppen få hjälp och vård, sådan de behöver. En viktig faktor i offrens återhämtning vore säkert tillfredsställelsen i att veta att just denna förövare aldrig kommer att göra något liknande igen.
Och det är ju klart att förtroendet för den institution där övergrepp sker får sig en törn. Men misstag sker i alla sammanhang. Enskilda brott kan vilken kyrka, församling, daghem, skola, garnison, sjukhus eller arbetsplats som helst råka ut för. Det viktiga är att institutionen i fråga gör sitt allt för att i mån av möjlighet rätta till det som har gått fel och strävar till att sådant aldrig får ske igen. Och det är ju här som det allra hemskaste kommer in: Den tystnadens sammansvärjning som har präglat den katolska kyrkans behandling av dessa fall. Det har varit viktigare att skydda fasaden än offren, och så har det blivit fler offer genom att förövarna har flyttats till nya frestelser. Trodde verkligen den nuvarande påven Benedict XVI och de andra kyrkoledarna att en hemlighet av den här storleksklassen inte skulle komma i dagen förr eller senare? Avslöjandena nu har ju gjort betydligt större skada åt kyrkans rykte än vad avslöjandet av de ursprungliga brotten skulle ha gjort då.
Är det någon sorts hemmablindhet som har slagit till? Jag misstänker att de som kräver prästvigning av kvinnor och ett upphävande av det prästerliga celibatet och menar att det vore ett botemedel, kan ha en poäng. Sexuell frustration och en manlig bästa broder -mentalitet kan säkert spela in här. Jag tycker att det låter alltför enkelt för att vara hela sanningen, men det kunde kanske vara en början.
Samtidigt ska man inte heller gå för långt i sin moraliska indignation, såsom Per Westberg - Kyrkoordnaren skrev 10.4.10.
Så finns det ju förstås en krasst ekonomisk sida av saken - om präster ska få gifta sig och bilda familj, måste de också få en lön med vilken de kan försörja sina familjer. Det skulle mångdubbla lönekostnaderna för den katolska kyrkan... Men eftersom jag inte är romersk katolik, kan jag inte säga exakt vad de ska göra. Jag bara hoppas att de kommer på något bättre än hittills: Hemlighetsmakeri och blå dunster.
Kyrklig humor
Kyrkoherden i en österbottnisk församling hade jobbat i sin trädgård och farit sedan till lantbrukshandeln för att köpa något han behövde, klädd enligt sysslan. Butiken besöktes just då av en representant för någon svinfoderfirma. Denne kom fram till prästen och frågade om husbonden hade svin.
“Nej, jag har bara får”, svarade den tilltalade.
Representanten nöjde sig med svaret och återgick till sina underhandlingar med handelsmannen. Om en stund kom han dock tillbaka och forsatte samtalet: “Hur många får har ni då?”
“Jag vet inte exakt, eftersom några av dem är i Sverige och Amerika, men så där omkring tre tusen.”
“Jaha, jaså. Och inga svin alltså?”
“Nå, om jag nu tänker riktigt noga efter, så kan jag ju inte vara alldeles säker…”
“Nej, jag har bara får”, svarade den tilltalade.
Representanten nöjde sig med svaret och återgick till sina underhandlingar med handelsmannen. Om en stund kom han dock tillbaka och forsatte samtalet: “Hur många får har ni då?”
“Jag vet inte exakt, eftersom några av dem är i Sverige och Amerika, men så där omkring tre tusen.”
“Jaha, jaså. Och inga svin alltså?”
“Nå, om jag nu tänker riktigt noga efter, så kan jag ju inte vara alldeles säker…”
Politiska ställningstaganden
Sedan senast har min politiska blogg utökats med följande material:
- Ett anförande som jag höll vid stadsfullmäktiges sammanträde 31.3.10.
- En partidagsmotion om promillegränser till sjöss, som jag denna gång skrev i mitt eget namn.
- En fundering kring vår behandling av asylsökande. Den publicerade jag också här häromdagen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)