En spydig anonym kommentator hakade sig upp på en liten detalj i det jag skrev om massakern i Katyn häromsistens. Spydigheten kan jag väl stå ut med, men anonymitet är sedan många år tillbaka inte tillåten på denna blogg, och därför avvisade jag kommentaren.
Kontentan var frågan hur jag vet att Stalin har det "hett om öronen". Svaret är förstås att formuleringen var humoristiskt menad; jag beklagar om någon läsare är humorbefriad. Jag kan inte veta vilket evigt öde någon har (även om Stalins öde sannolikt inte är himmelskt). Det är inte min sak att avgöra det, tack och lov.
Vidare tror jag inte på skärselden, så presensformen hänvisade till folktron om att man hamnar i himmel eller helvete när man dör, i st.f. efter den yttersta domen, såsom Nya testamentet lär.
Ytterligare torde inte det eviga straffet vara att sakta grillas över öppen eld, som man populistiskt kunde uttrycka det, utan det eviga straffet är "den andra döden", förintelse i "den brinnande sjön", för att använda Uppenbarelsebokens bild. I evigheten finns det alltså två vägar: en evighet med Gud ("himlen") eller en icke-existens utan honom ("helvetet"). Vilken väg vi tar beror på många faktorer, där den viktigaste är Guds nåd i Jesus Kristus. Men jag är inte kapabel att med säkerhet uttala mig om vem som hör till vilken grupp.
Det jag däremot kan säga är att det inte är bra att bete sig som Stalin gjorde.
Kontentan var frågan hur jag vet att Stalin har det "hett om öronen". Svaret är förstås att formuleringen var humoristiskt menad; jag beklagar om någon läsare är humorbefriad. Jag kan inte veta vilket evigt öde någon har (även om Stalins öde sannolikt inte är himmelskt). Det är inte min sak att avgöra det, tack och lov.
Vidare tror jag inte på skärselden, så presensformen hänvisade till folktron om att man hamnar i himmel eller helvete när man dör, i st.f. efter den yttersta domen, såsom Nya testamentet lär.
Ytterligare torde inte det eviga straffet vara att sakta grillas över öppen eld, som man populistiskt kunde uttrycka det, utan det eviga straffet är "den andra döden", förintelse i "den brinnande sjön", för att använda Uppenbarelsebokens bild. I evigheten finns det alltså två vägar: en evighet med Gud ("himlen") eller en icke-existens utan honom ("helvetet"). Vilken väg vi tar beror på många faktorer, där den viktigaste är Guds nåd i Jesus Kristus. Men jag är inte kapabel att med säkerhet uttala mig om vem som hör till vilken grupp.
Det jag däremot kan säga är att det inte är bra att bete sig som Stalin gjorde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar