Flygkraschen i Smolensk i söndags var en katastrof för den polska staten. Den högsta eliten på många områden i statsapparaten strök med.
Den höga delegationen var på väg till Katyn för att hedra minnet av offren för stalinisternas massaker. Offren var också den gången medlemmar av den icke-kommunistiska eliten i Polen.
Naturligtvis kan omfattningen av de båda katastroferna inte jämföras - tiotals tusen mot under hundra - men frågan är om det faktiskt är två separata katastrofer. Det är klart att flygkraschen har någon specifik orsak, och den utreds för närvarande. Ändå får vi minnas att orsaken till att flygningen överhuvudtaget ägde rum var massakern i Katyn. Alltså kan man säga att stalinismen än en gång har skördat nya offer. Än en gång har NKVD lyckats ta livet av medlemmar av den polska eliten.
Ondskan lämnar långa skuggor. Stalin gläder sig säkert, hett om öronen som han har det...
Den höga delegationen var på väg till Katyn för att hedra minnet av offren för stalinisternas massaker. Offren var också den gången medlemmar av den icke-kommunistiska eliten i Polen.
Naturligtvis kan omfattningen av de båda katastroferna inte jämföras - tiotals tusen mot under hundra - men frågan är om det faktiskt är två separata katastrofer. Det är klart att flygkraschen har någon specifik orsak, och den utreds för närvarande. Ändå får vi minnas att orsaken till att flygningen överhuvudtaget ägde rum var massakern i Katyn. Alltså kan man säga att stalinismen än en gång har skördat nya offer. Än en gång har NKVD lyckats ta livet av medlemmar av den polska eliten.
Ondskan lämnar långa skuggor. Stalin gläder sig säkert, hett om öronen som han har det...
1 kommentar:
Har ett gulnat fotografi från hösten 1980 i ett hotelrum i Gdansk där vi satt med aktivisterna från studenternas Solidarnoscz som till största deln bestod av sådana som officiellt var medlemmars av SZSP, dvs den kommunistiska studentorganisationen. Av det gänget har det blivit både ministrar och 2 presidenter. Både Lech Walesa och Lech Kaczynski var med. Fick sedan äran att vara med på Lenein-varvet när Walesa höll sitt berömda tal och efter det deltog jag för enda gången i mitt liv i arbetarnas demonstrationståg som sprängde de av ryska militären låsta portarna varefter vi tågade mot pansarvagnarna och till minnesmärket över massajern år 1970 som sedan avtäcktes officiellt en vecka senare. Nu dyker minnena upp och det känns konstigt. Av de på bilderna har nu två dött under märkliga omständigheter.
Skicka en kommentar