Jag läste svenska Kyrkans tidning på nätet och stötte på en artikel med den rätt emotionella rubriken Församling nekar döendes sista önskan (26.7.07). Jag har vissa svårigheter att relatera till det saken handlar om.
En dödssjuk man önskar nämligen att hans jordfästning skall äga rum på en lördag, så att släkt och vänner ska ha möjlighet att komma också längre bort ifrån. Kyrkoherden nekar honom detta med hänsyn till att endast dop och vigslar förrättas på lördagar; jordfästningar sker på torsdagar och fredagar. Rättviseprincipen hindrar församlingen från att göra något undantag från detta. Jag tycker att detta låter absurt, men som jag helt enkelt inte förstår vad det handlar om, kan jag inte ta ställning till vad som vore rättvist i denna situation.
I Finland i allmänhet, och i Borgå i synnerhet, är nämligen lördag den vanligaste dagen för jordfästningar. Söndag och måndag har begravningsplatsens personal ledigt, och på vardagarna förrättas närmast mindre jordfästningar, eftersom andra än de närmaste anhöriga kan ha svårt att motivera för sin arbetsgivare att de vill ta ledigt. På lördag finns inte detta hinder, och därför har vi i allmänhet jordfästningar med en timmes mellanrum från kl. 9 till kl. 15.
Till detta kommer naturligtvis dop och vigslar, som av samma orsak tenderar att koncentreras på lördagar. I Borgå finns det förstås två stora församlingar, den finska med elva präster och den svenska med sju, och jag har full förståelse för att detta system inte oförändrat kan tillämpas på en mindre ort. Men också när jag jobbade på landet i Pernå för något år sedan var veckodagsfördelningen den samma; det var bara frekvensen som var annorlunda. Enligt ovannämnda artikel är det ytterst få församlingar i Sverige som håller jordfästningar på lördagar. Varför, frågar jag mig.
Kanske någon kollega i den västra rikshalvan kunde kommentera?
En dödssjuk man önskar nämligen att hans jordfästning skall äga rum på en lördag, så att släkt och vänner ska ha möjlighet att komma också längre bort ifrån. Kyrkoherden nekar honom detta med hänsyn till att endast dop och vigslar förrättas på lördagar; jordfästningar sker på torsdagar och fredagar. Rättviseprincipen hindrar församlingen från att göra något undantag från detta. Jag tycker att detta låter absurt, men som jag helt enkelt inte förstår vad det handlar om, kan jag inte ta ställning till vad som vore rättvist i denna situation.
I Finland i allmänhet, och i Borgå i synnerhet, är nämligen lördag den vanligaste dagen för jordfästningar. Söndag och måndag har begravningsplatsens personal ledigt, och på vardagarna förrättas närmast mindre jordfästningar, eftersom andra än de närmaste anhöriga kan ha svårt att motivera för sin arbetsgivare att de vill ta ledigt. På lördag finns inte detta hinder, och därför har vi i allmänhet jordfästningar med en timmes mellanrum från kl. 9 till kl. 15.
Till detta kommer naturligtvis dop och vigslar, som av samma orsak tenderar att koncentreras på lördagar. I Borgå finns det förstås två stora församlingar, den finska med elva präster och den svenska med sju, och jag har full förståelse för att detta system inte oförändrat kan tillämpas på en mindre ort. Men också när jag jobbade på landet i Pernå för något år sedan var veckodagsfördelningen den samma; det var bara frekvensen som var annorlunda. Enligt ovannämnda artikel är det ytterst få församlingar i Sverige som håller jordfästningar på lördagar. Varför, frågar jag mig.
Kanske någon kollega i den västra rikshalvan kunde kommentera?
8 kommentarer:
Låter skrämmande - månne det snart också blir lag på att man inte får dö utom tjänstetid ...
Jag har jobbat i en församling i Stockholm under våren. Lördag var bröllops- och dopdag också där och det var ofta fullbokat och lång väntetid. Svårt att få in en begravning i den ramen då och jag kan också förstå rättvisetänkandet. Ruckar man på regeln bara lite så är det alltid nån annan som har hört det och undrar varför inte de då också får...
Men jag kan också förstå det där med att också långväga borde kunna komma. Inte så enkelt kanske...
J:
Det blir kanske dödsstraff på sådant?
Orange:
Kunde man inte reservera några tider för jordfästningar? Sådana kan inte i allmänhet reserveras flera månader i förväg...
Förmodligen skulle man kunna det, men de skulle ju ändå inte räcka, kanske bara skapa missnöje? Eller så är det av omtanke om präster och i viss mån deltagare. Kanske inte så lätt att ha dop och begravning i rask följd? Och inte heller roligt att möta ett begravningsfölje när man kommer till ett dop... Men jag vet inte hur tänkesättet är riktigt, det är bara mina egna tankar... Och jag har för mig att begravningarna kunde dröja ganska många veckor också...
Till prästens jobb hör att gå från sorgehus till glädjehus, som någon uttryckte det. Fast visst kan det bli tungt ibland.
Jo jag förstår det. I mindre församlingar har man inte heller möjlighet att välja, men i en större där det kan vara 3 dop och 5 begravningar på en vecka kanske man hellre väljer att klumpa ihop dem? Nåja, det om det...
Jag höll på att trilla av stolen av förvåning när jag läste om att man inte har begravningar på lördag! Men så lär det ju skickas ut inbjudningar till begravningen oxå i Sverige... Kulturkrock!
Vad var det förresten som du, Orange, gjorde i Sthlm? Bara nyfiken...
Skicka en kommentar