Jag fick en fråga om hur jag som präst tolkar lydnaden i 1Mos 1-3, 1Kor 11:2-12 och Ef 5:21-6:9. Jag svarade:
Du frågar om budskapet om lydnad i skapelse- och syndafallsberättelserna och i två Pauluspassager. Alla dessa tre bibelställen behandlar äktenskapet, sådant det var då texterna först skrevs.
Första Moseboken kommer in i ett patriarkaliskt polygamt system och säger till männen: ”Ni ska ha bara EN hustru! Håll er till henne och sluta vara otrogna!” Till kvinnorna är budskapet: ”Håll er till era egna män!” Särskilt tanken om en enda hustru var radikal på den tiden, för en man hade så många hustrur som han hade råd med - se på patriarkerna, se på kungarna.
Paulus talar i en värld där monogama livslånga förhållanden var undantag. Skilsmässo- och separationsstatistiken (om det fanns någon sådan) var värre än idag, och sexuell lössläppthet var snarare regel än undantag, åtminstone i de högre samhällsklasserna. Där talar han om trofasthet och ansvar för den andra. Männen skall älska sina hustrur och ta samma ansvar för dem som Kristus tog, när han utlämnade sig på korset. De skall alltså inte springa efter varje kjoltyg de ser och överge hustru och familj så fort någon annan kvinna blinkar åt dem. Hustrurna skall inte heller ge sig av på villovägar, utan låta mannen inta sin ”naturliga” plats som familjens överhuvud - ”naturlig” alltså i ett patriarkaliskt sammanhang.
Numera har vi en annan syn på äktenskapet. Det är ett förbund mellan två jämställda parter. Där har dessa texter fortfarande en hel del att lära oss och påminna oss om – bara man ser vilket deras budskap är och inte läser dem rakt bokstavligt. Första Moseboken (2:18) säger att vi är skapta till tvåsamhet – inte ensamhet, inte heller mångsamhet. Paulus talar om kärlek, ansvar, trohet och trofasthet. Detta är viktiga lärdomar också för vår tid, det vet vi.
Att läsa dessa texter som ett mannens överhuvudskap över kvinnan är däremot en alltför ytlig läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar