Lovisa svenska nätförsamling

Såsom så många andra organisationer nuförtiden har Lovisa svenska församling en hemsida, lovisasvenskaforsamling.fi. Adressen är lång men rätt enkel. Observera dock avsaknaden av ö-prickar.

Nu har jag skapat också en Facebook-sida för församlingen (www.facebook.com/ LovisaSvenskaForsamling). Genom den skall information om olika evenemang och händelser kunna nå ut genom ytterligare en kanal, är det tänkt.
Dessutom utvidgade jag wikipedia-artikeln om församlingen, så att den nu innehåller också annat än var församlingen befinner sig. Att Lovisa svenska församling finns i Lovisa är knappast någon stor nyhet...

Besök gärna dessa nätplatser och kommentera om du har utvecklingsförslag!

Barn skriver till Gud

Käre Gud. Om vi lever efter vi har dött, varför måste vi då dö?
- Hugo, 9 år

No need to protect God

Never think that you need to protect God. Because anytime you think you need to protect God, you can be sure that you are worshipping an idol.
- Stanley Hauerwas
as quoted on God's Politics

Lehdistä poimittua

Myydään. 2 langatonta lankapuhelinta.
- Ilmoitus Helsingin Sanomissa

Tennyson om kärlek

Det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls. 
- Alfred, lord Tennyson
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman

The elderly pick-up line

A handsome elder gentleman, about 90, sidles up to a handsome elder lady of about 85, in bar.
He inquires of her: "So ... do I come here often?"
Thanks to JCF, commenting at OCICBW...!

In vino...

I vinet kommer sanningen fram.
In vino veritas. 
- Latinskt ordspråk
citerat i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman

Pressklipp

Tre greps för våldtäkt på Finlandsfärja.
(Hur stor är sannolikheten att det finns TRE män som tänder på Finlandsfärjor?)

Frågespalten LXVII: Efter diskussion med Jehovas vittnen

Från Fråga prästen:
Jag undrar över några frågor.
1. På Noas tid tog ju Gud bort hela den världen genom en översvämning eftersom människorna i den världen var onda, dem gjorde bara onda saker och allt dem tänkte på var ont. Men jag träffade två vittnen på stan häromdagen som pratade lite om detta sen nämnde dem förstås att slutet närmar sig o.s.v., och dem sa även att snart ska Gud ta bort alla onda människor. Nu stämmer ju detta för att när Jesus kommer tillbaka hit så blir det fred, men de sa även att onda människor är även sådana som inte tror på Gud (ateister) eller sådana som inte vill ta tid att lära sig saker om Gud eller tillbe honom.
Frågan lyder alltså: Stämmer det verkligen att när Jesus kommer tillbaka så ska inte bara onda människor försvinna, utan ateister, människor som inte ville lära sig saker om Gud o.s.v. Är det verkligen sant? När Jesus återvänder kommer Gud då att slakta miljarder människor som inte tror på honom, eller som inte ville ta sig tid och lära sig saker om honom, o.s.v.? Hoppas jag får svar på detta för att blev lite skrämd av vad dem sa. ( Sen är det ju så att enligt JV så är dem, dem enda sanna kristna och alla andra falska)
2. Säger Bibeln att man inte ska gifta sig med en icke-troende? Om ja är det i sådana fall fel att man väljer en partner som inte tror på Gud? Jag tycker inom ett äktenskap att det viktiga är att personerna älskar varandra oavsett vad de tror på, det tror jag även att Gud tycker är viktigt, hoppas jag i alla fall, men vad säger Bibeln om detta och vad anser du? :)
3. Är det satan som styr denna värld? Bibeln säger ju att hela världen ligger i den ondes våld. Är satan denna tingens Gud så att säga?
4. Övrig fråga: Hur skulle du reagera ifall ett vittne hade knackat på din dörr och talat om för din att det du tror på är falskt och helt fel?
Det var en hel drös med frågor på en gång. Men jag förstår att ett möte med Jehovas vittnen kan vara besvärligt. De är väl pålästa och drillade i att debattera med sådana som har annan tro än de. Om man vill diskutera med dem och släpper in dem får man bereda sig på en hård diskussion. Samtidigt tycker jag att de skall behandlas artigt, för det är inte dörrknackarnas fel att deras system är som det är. Därmed inte sagt att man skall släppa in dem, alltså.
Kanske det besvarar fråga 4.

1. Om vi utgår från liknelsen om fåren och getterna i Matt 25, säger Jesus att vi kommer att dömas utgående från våra gärningar, oberoende av om vi inte skulle tro. Den som handlar gott hör till ”fåren” och blir räddad. Problemet är att alla människor också har gjort sådant som är ont. Då har vi som tror på Jesus möjligheten att lita till hans nåd och kärlek och be om förlåtelse för det onda. Då blir vi berättigade till räddning, inte för det vi har gjort, utan för det han har gjort.
Som svar på fråga 1 skulle jag alltså säga att den som tror på Jesus blir räddad, och likaså den som aldrig har gjort annat än gott. Tyvärr är den sistnämnda gruppen väldigt fåtalig. Ondska finns i oss alla (liksom också godhet, förstås).

2. På ett ställe talar Paulus om att vi inte skall gå i ok med den otroende, en bild som han hämtar från Mose lag som förbjuder användandet av två olika slags dragdjur på en gång. Paulus varnar alltså för ”blandäktenskap” eftersom de är svåra för tron. Den som är kristen och den som inte är det påverkar varandra inom ett äktenskap, men vem som påverkar mer och vilket slutresultatet blir är omöjligt att säga på förhand. Kanske den icke-troende kommer till tro, men kanske den troende tvärtom mister sin tro.
Det är alltså riskfyllt för tron att välja en icke-troende partner.
Men om man är medveten om detta, och om båda parter går in för en aktiv respekt för den andras ståndpunkt, har inte jag samvete (eller för den delen möjlighet) att förbjuda någon att följa sitt hjärta. Det finns alltid olikheter och potentiella problem i ett förhållande. Det viktiga är inte hur stora problemen är, utan vad man gör för att lösa dem.

3. Jag tror att Satan inte önskar något hellre än att anses vara ”denna världens gud”. Han är besegrad i grunden genom Jesu handlingar på korset, och för nu närmast en desperat gerillakrigföring för att förleda så många han kan innan han blir förgjord på den yttersta dagen. Satan är inget hot mot Gud. De två är inte jämlika i något sorts dualistiskt system, utan det är Gud som råder över hela skapelsen.
Sedan är det en annan sak att Satan nog är ett hot mot oss människor. I den innebörden ligger vår värld i den ondes våld. Vi skall inte ge oss i kast med honom genom någon sorts ”andlig krigföring”, utan bara förlita oss på Gud och Jesu frälsargärning. Annars kan det nog gå illa.

KP, ÖN och stödinsamlingen

Jag fick ett frågebatteri från Östra Nyland med anledning av den vädjan som ingick i Kyrkpressen härom veckan (se också här). Texten publicerades i papperstidningen 6.9.12.

1. Varför uppmanar Lovisa svenska församling sina medlemmar att betala in en frivillig summa för att få KP också i fortsättningen?
Kyrkpressen är en av de största enskilda utgiftsposterna i församlingens budget. Med knappare tider och priser som inte sjunker är det alltid en konst att få budgeten att gå ihop. Det behövs ju pengar för verksamheten också. För att vi i det längsta skall undvika vara tvungna att välja mellan två goda saker, hoppas vi att församlingsborna kunde komma med ett bidrag.
(Märk förresten att det tyvärr är ett tryckfel i kontonumret. Det ska börja med FI22, inte FI12.)

2. Hur mycket kostar det Lovisa svenska församling att prenumerera på Kyrkpressen?
Prenumerationspriset är ungefär 20 € per hushåll och år. Summan är inte enorm i sig, men sammanlagt blir det kring 25 000 € i budgeten.

3. Finns det en risk att församlingsmedlemmarna inte får KP i fall inte tillräckligt många betalar in en stödsumma?
I längden finns den risken. I förslaget till budget för detta år fanns som en balanseringsåtgärd att prenumerationen skulle slopas. Församlingsrådet gick dock inte med på detta, utan arbetade sig fram till andra sätt att balansera budgeten, bl.a. denna vädjan till församlingsmedlemmarna. Men hur det kommer att gå i framtiden är det svårt att sia om.

4. Tror du att Lovisaborna upplever KP som en viktig tidning, och varför i så fall?
Ja, åtminstone hoppas jag det. Förutom att Kyrkpressen är en viktig kanal för information om församlingens verksamhet, innehåller den intressanta artiklar och reportage om kyrkliga och andliga frågor. Innehållet är dessutom mycket mångsidigt och väl värt att bekanta sig med.

5. Vad gillar du själv bäst i KP?
Om jag måste välja en enda sak, så är faktiskt det första jag läser den vits som ingår i varje nummer. Hoppas alla har hittat den: Den finns på tvären på baksidan, precis invid häftningen. 

Pekan laskukoe

Tokaluokkalainen Pekka tuli koulusta kotiin ja kertoi ylpeänä, että opettaja oli pitänyt luokassa laskukokeet. Utelin miten hän luuli onnistuneensa.
”En varmaan arvannut yhtään oikein”, poika tokaisi. 
Mummo kertoi Facebookissa

Ingenjörsteologi: Bibeln som manual

Leif Ekrems blogg stötte jag på ett inlägg rubricerat En agnostiker lyssnar på predikan. Leif kommer med synpunkter som kan vara matnyttiga för predikanter och andra professionella talare.
Han tar upp en grej som jag har funderat på ibland:
Ett tema jag flera gånger hört och förundrat mig över, är att Bibeln liknas vid en manual eller handbok över någonting? Livet?
Den metaforen haltar illa. Jag antar att predikaren uppmanar folk att läsa Bibeln? Hur är det med den typiska manualen? De flesta jag känner undviker manualer som pesten. Man packar upp datorn, spelverket, tv:n, den nya programvara och sätter igång. Manualen tar man till i nödfall och då någon enstaka gång! Skulle jag ha en stark kristen övertygelse, skulle Bibeln ligga så långt ifrån alla manualer som möjligt!
Det är inte lätt att tala i liknelser och metaforer. Man måste var mycket kunnig om hur åhöraren kan tolka det hela.
Det här slår direkt fel i min tolkning.
Leif har så rätt. En manual har som poäng att vara en klart och entydigt skriven text som hjälper användaren att bruka den maskin el.dyl. som manualen beskriver. Visserligen innehåller Bibeln mycket som hjälper oss tll ett bättre liv, men där finns också en del som är ovidkommande i det avseendet. Och att Bibeln inte är klar och entydig kommer ju fram redan av det faktum att det finns så många olika tolkningar och så många olika kyrkosamfund som är grundade p.g.a. tolkningsskillnader.
Därmed inte på något sätt sagt att Bibeln inte skulle vara värd att läsas och studeras. Men riktigt så enkel och entydig som en välskriven manual är den inte. (Jag utgår alltså från att det finns välskrivna manualer i sinnevärlden, även om jag inte har stött på sådana ännu. Men jag blir ju bara 45 i höst, så jag hinner väl ännu.)

Tanken på Bibeln som manual är typisk för vad jag kallar för "ingenjörsteologi". Med det syftar jag på det svartvita "on-off-tänkande" som präglar vissa (men på inget sätt alla!) ingenjörer som har slagit om till prästbanan. Någon gråzon tycks inte existera. Antingen är man djupt och varmt troende, eller så hamnar man i helvetet. Antingen är Bibeln bokstavligen Guds ord, eller så kan man kasta den på sophögen. En handling är antingen syndig eller syndfri oberoende av dess sammanhang. Ja, ni vet allt det där.
Det verkar som om studierna i teologi inte skulle ha lett ingenjören bort från ett mekanistiskt tänkande, utan man man sätter maskinritningar och Bibeln i samma fack. Mycket beklagligt.

Jag upprepar att detta ingalunda gäller alla ingenjörer. Inte heller är ingenjörer de enda som drabbas av detta. De exempel som jag har stött på har dock så typiskt varit just ingenjörer som har slagit om, att jag anser att termen "ingenjörsteologi" är berättigad.

Frågespalten LXVI: Livet efter detta

En fråga från Fråga prästen:
Jag har en fråga som jag funderar lite över. Vi kristna väntar ju på att Jesus ska komma tillbaka till jorden, och enligt Bibeln ska det bli ett paradis som Gud hade tänkt från början, ingen död, sorg, lidande, smärta o.s.v. Men samtidigt så säger vi ju att man kommer till himlen när man är död. Frågan lyder alltså: Kommer alla vara i himlen tills Jesus kommer tillbaka till jorden och uppväcker alla och gör den till ett paradis? Eller hur blir det? Är lite förvirrad på just detta. Tacksam för svar!! :) :)
Detaljerna om livet efter detta är något som Bibeln inte ger något entydigt svar på. I allmänna ordalag kan vi konstatera att det finns ”två utgångar”, där den ena är en evighet tillsammans med Gud i fullkomlig lycka (det som ofta kallas ”himlen”) och den andra det motsatta (”helvetet”). Men detaljerna kan man nog inte komma till någon enighet om – och det är knappast meningen heller.
Min egen teori, baserad på min läsning av Bibeln, och knappast sannare än andras teorier, är att när vi dör så dör vi. Sedan är vi döda tills Gud på den yttersta dagen, då Jesus kommer tillbaka, uppväcker oss till den sista domen. Då fördelas vi i de två grupperna (”fåren” och ”getterna”, som Jesus talar om i Matt 25) och får veta vilket öde vi har i evigheten. Att vi sitter på en molnkant och tittar ner på våra efterlevande, såsom en populär uppfattning ger vid handen, finner jag inget stöd för i Bibeln.
Men inte heller jag vet med säkerhet. Endast en, Jesus, har återvänt från de döda, och han hade annat att tala om med sina lärjungar än ovidkommande detaljer. Vår uppgift som kristna är inte att spekulera så mycket om detta, utan hellre att leva vårt liv så att vi en gång kan stå till svars för vad vi har gjort och lämnat ogjort.

Tryckfel i Lovisas Kp-instick

I Kyrkpressen 35/12 fick Lovisa svenska församlings medlemmar ett instick med en vädjan om en frivillig avgift för att kunna fortsätta att prenumerera på Kyrkpressen också i fortsättningen. Ett urval ur höstens program ingår också.

Ett beklagligt misstag har dock slunkit in. I kontonumret har Tryckfelsnisse gjort en ändring. Det riktiga är FI22 1098 3000 1144 91 (Nordea 109830-114491) med referens 2244. Använd det vid inbetalningar.

Tack för ditt stöd!

Insticket finns i pdf-format på församlingens hemsida.

Good news to the poor

The gospels record that Jesus preached good news to the poor, and an essential part of that good news was that they were to be poor no longer.
- Dorothy Day,
quoted in Dead Man Walking by Helen Prejean
as quoted on God's Politics

Barn skriver till Gud

Vi har läst att Edison uppfann ljuset. Jag trodde att det var du.
- Anna-Maria, 11 år

Frågespalten LXV: Om förlåtelse

Det kom en fråga på Facebook:
Hur kan man förlåta, om förlåtelse ej begärs?
Jag svarade:

Det är en svår nöt att knäcka, en läxa som också jag stavar på. Förlåtelsen är ju till för att återställa en skadad relation, och kräver då aktivitet från båda parter: den ena som ber om förlåtelse och den andra som förlåter.
Men om den ena parten inte inser eller anser att den har gjort något att be om förlåtelse för, fungerar inte ovannämnda scenarium. Då kan det inte bli frågan om att återställa relationen. Däremot blir den sårade parten själv skadad av den uteblivna förlåtelsen, för då går han ofta och retar upp sig eller suger på sin skadekaramell - vilket hindrar honom från att gå vidare med livet. Därför kan det vara viktigt att förlåta också dem som inte ber om det - helt för sin egen skull.
Men att finna kraft för det är en annan femma...

Pressklipp

Metro:
Yrkesmördare misstänkt för mord.
(Vadå, han gjorde ju bara sitt jobb!!)

Veckans anekdot: Kaffe och sömn

Dotter A, som nu är på tvåan, såg allvarligt på mig och sa: "Pappa, när du dricker kaffe kan du inte sova."
"Nej, just det."
"Med mig är det tvärtom."
"Jaha?"
"Jo, när jag sover kan jag inte dricka kaffe!"

Undrar (inte!) vem hon brås på...


Hammarskjöld on what God is

God is something so simple: always to live for others, never to seek one’s own advantage.
- Dag Hammarskjöld,
from his book Markings
as quoted on God's Politics

Thought provoking or just provoking?

I read an interesting article on the net the other day. It was called Christians Who Are Against LGBT Misuse The Bible, written by Greg Carey (Professor of New Testament at Lancaster Theological Seminary) and published on the Huffington Post 11.8.12.
Hiding behind the Bible doesn't exempt us from responsibility for our beliefs and behaviors. The Bible is a complicated book. Using the Bible to condemn sexual minorities requires that people make a series of choices and assumptions,
Carey writes, and the goes on to analyze some of those assumptions. It all comes down to your interpretation. And whenever you read something - anything - you automatically interpret it. You just can't avoid it. Saying you read something the way it is written means you close your eyes to the fact of your own interpretation. And then you will go astray more surely than if you acknowledge your interpretation and take it into account. Professor Carey writes:
There's no avoiding the problem of interpretation - or the responsibility that goes with it.
Julius Caesar said, "People believe what they want to believe." Modern psychology has confirmed his wisdom: Our moral choices tend to reflect our biases and passions more than an unbiased process of moral reflection. Let's be honest: if you're anti-gay, you're anti-gay. Just don't blame the Bible for your bigotry.
Please read the whole thing - it isn't all that long. Perhaps it will provoke you - which is healthy enough - but hopefully it will also be thought provoking.

Navigare non est vivere

Att segla är nödvändigt, att leva är inte nödvändigt. 
Navigare necesse est, vivere non est necesse.
- Pompeius
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman

80 000 besökare!

Igår kväll sprack strecket för 80 000 separata besökare sedan oktober 2007. Tack till alla - det är trevligt att se att mina tankar och små lustigheter intresserar så pass många! Det är ju inga miljoner det är frågan om, men jag ser det som en fin liten framgång för en anspråkslös liten blogg.

Utnyttja gärna möjligheterna till att "gilla" eller "ogilla" inläggen och till att komma med kommentarer. Kom ändå ihåg att anonyma kommentarer inte tolereras eller publiceras på denna blogg. Det finns andra forum för sådana som inte vågar stå för sina åsikter.

Än en gång: Tack - och välkommen åter!

Jag är behörig!

Vilken lättnad! Domkapitlet anser att jag är behörig för kyrkoherdetjänsten i Lovisa svenska församling!
Fast eftersom det beror på att jag faktiskt är behörig, var jag inte särskilt orolig...

Nu framskrider processen så att församlingsrådet får en förfrågan om de vill att tjänsten lediganslås på nytt, eftersom det fanns bara en sökande. Fr sammanträder den 6 september.
Om de svarar nej (vilket jag hoppas) torde domkapitlet i slutet av september ge mig fullmakt på tjänsten, och då tillträder jag antagligen från början av november.
Om fr svarar ja på dk:s fråga, blir många frågor öppna på nytt. Då får vi se hur det går.

PS. En intressant detalj i den notis jag länkade till ovan var att kyrkoherdetjänsten i Sjundeå svenska lediganslås på nytt. Det är lite överraskande, eftersom den enda sökanden, Maria Venhola, tidigare förklarades vara behörig.
Är det för att hon är från Sverige? Är hon kanske finskspråkig, som namnet antyder, och församlingen skulle vilja ha en kyrkoherde med svenska som modersmål? Jag känner henne inte, så jag vet inte.
Man ska nog inte ta något för givet.

Ora et labora

The things, good Lord, that we pray for, give us the grace to labour for.
- Thomas More,
English philosopher, lawyer, and author of Utopia
as quoted on God's Politics

Frågespalten LXIV: Obefläckad äkta säng

"Mats" skriver:
Jag undrar lite över äktenskap, det är ju att vara gift. Då undrar jag om lite över när det står i Bibeln att den äktenskapliga sängen ska vara obesudlad, är det inte detsamma att man inte får ha sex innan äktenskapet? Men det är väl bara för dem som vet och har sex ändå som Gud dömer? Hebr. 13:4: ”Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma.”
Hej Mats!
Att ”den äkta sängen [skall] bevaras obefläckad” innebär förstås rent bokstavligt att man inte får vara otrogen mot sin man eller hustru. Det är då frågan om äktenskapsbrott, alltså att någon som är gift har ett sexuellt förhållande med någon annan än den man är gift med. Båda parterna i det förhållandet begår äktenskapsbrott, inte endast den som är gift. Och om båda parterna är gifta på annat håll, blir det ju frågan om s.a.s. dubbelt äktenskapsbrott.
Frågan om sex före äktenskapet är mer komplicerad än så, och ett förbud mot det kan nog inte motiveras uteslutande med denna vers. ”Otukt” förkastas i versens andra del – och på andra håll i Bibeln – men vad det innebär för oss idag är inte lika entydigt som ”äktenskapsbrott”. Det är klart att om någon ”hoppar från blomma till blomma” och praktiserar lösa förhållanden i mängd, så kan det kallas otukt. Frågan är inte lika klar i samband med sådana som har sex med någon de älskar – pojk- och flickvänner eller sambor, alltså. Det är förstås per definition utomäktenskapligt sex, men knappast äktenskapsbrott.
Frågan här blir om ”den äkta sängen [skall] bevaras obefläckad” också före sängen har blivit ”äkta”. Här är det en fråga om ansvarstagande för varandra och för eventuella följder som det sexuella förhållandet har. Som kollegan Lucas Snellman svarade på en fråga med samma tema: Sammanfattar man all undervisning om sex i bibeln, kan man säga att det handlar om ansvar. Sex är ju i grunden något fint och vackert men som människor är vi sårbara och därför är det viktigt att vara varsam och respektera den andre.
Svaret finns också på Fråga prästen.

New media

An elderly gentleman was visiting his daughter and her husband when he asked if he could borrow a newspaper.
'This is the 21st century, old man,' the son-in-law said. 'We don't waste money on newspapers. Here, you can borrow my iPad.'

The bloody fly never knew what hit it. 
Thanks to MadPriest!

Securing the good

The good we secure for ourselves is precarious and uncertain until it is secured for all of us and incorporated into our common life.
- Jane Addams
as quoted on God's Politics

Frågespalten LXIII: Skapelse och evolution

Signaturen "Filippos" frågar:
Hejsan, jag är en troende kristen person som har en fråga angående evolutionen! Forskare säger numera att Big bang och att vi människor var apor från början är bevisat (evolutionen). Då kan man fråga sig, om Big bang och en del av evolutionen är bevisat varför står det i Bibeln att Gud skapade jorden på 7 dagar och att Adam och Eva var de första människorna i sådana fall? Det stämmer ju i sådana fall inte? Men är det verkligen så? Är evolutionen och Big bang bevisat? Om ja, varför accepterar vi kristna ej det i sådana fall? Jag hoppas att ni kan svara på detta, skulle bli väldigt tacksam, jag är nämligen lite förvirrad nu. Jag kan ej få ihop Evolutionen och kristendomen. Var snälla och hjälp mig att förstå detta, lite vilse i min tro nu.
Hela frågeställningen kring skapelse och evolution beror enligt min mening på att man jämställer saker som inte är likvärda. Bibeln och vetenskapen har varken samma utgångspunkt eller samma mål. Bibelns utgångspunkt är att Gud finns och målet är att hjälpa människor att tro på Honom. Vetenskapen utgår från att naturen finns och målet är att förklara hur den fungerar. Bibeln kan inte användas som naturvetenskaplig lärobok, lika lite som t.ex. kvantfysiken kan användas som teologiskt bevismaterial. När man använder den ena för att förklara den andra talar man alltså om prästgård och gärdsgård.
I detta fall skulle jag säga så här: Skapelseberättelserna i Första Moseboken har som en poäng att Gud har skapat allt. För att föra fram den poängen utgår de naturligtvis från den världsbild som rådde då berättelserna uppkom. Det hade varit lika omöjligt att tala om kvanta då som det nu är att påstå att jorden är universums medelpunkt.
Vetenskapens uppgift är att försöka förklara hur världen har kommit till. En allmänt accepterad modell är evolutionsteorin. Men Bibelns uppgift är att förklara vem och varför, och vidare vad vi skall göra med skapelsen, d.v.s. ta hand om den på bästa sätt.
Jag är inte kompetent att ta ställning till evolutionsteorin, för jag är ingen naturvetare. Men jag har inga teologiska problem med den. Om det är så som Gud har handlat när han skapade världen, så passar det mig bra.
Jag skrev ett inlägg om saken redan 2006. 
Svaret finns också på Fråga prästen.

Hávamál 132

Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må du taga;
du får fördel, om du följer dem,
de bli goda att begagna.
Till hån och löje
hav aldrig
gäst eller främling, som färdas!
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan

Good medicine for sunburns

A guy fell asleep on the beach and got a horrible sunburn, specifically to his thighs. He went to the hospital and was admitted with second-degree burns. His skin was starting to blister and he was in severe pain so the doctor prescribed continuous saline, electrolytes, a sedative, and a Viagra pill every four hours.
The nurse, who was astounded, asked, 'What good will Viagra do for him?'
The doctor replied, 'It won't do anything for his condition, but it'll keep the sheets off his legs.'
Thanks to MadPriest!

Frågespalten LXII: Kriterier för faddrar

För ett tag sedan döpte jag ett barn med en normal uppsättning faddrar. En månad senare stövlade barnets föräldrar in och undrade om man kan stryka faddrar, för relationen till en av dem hade brustit.
Detta tragiska fall inspirerar mig till att skriva lite om val av faddrar. Det jag nu relaterar gäller dop inom den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (ELKF). Andra kyrkor har andra regler.

När en person (oberoende av ålder) blir döpt bör faddrar (gudföräldrar) väljas. Dessa har som uppgift att stöda den döpta i hans eller hennes andliga utveckling, och är alltså inte (bara) ett hedersuppdrag, utan också en andlig uppgift. Av den orsaken finns det vissa kriterier - förutom naturligtvis rent personlig lämplighet - på vem som kan väljas.
Varje dopkandidat skall ha minst två faddrar. Någon övre gräns finns inte - mitt personliga rekord är tretton, men det var speciella omständigheter. Mellan två och fyra är väl vanligast.
Två av dessa faddrar skall vara medlemmar i en luthersk kyrka. Om de är medlemmar av ELKF skall de vara konfirmerade. Orsaken till detta är uppgiftens andliga karaktär - faddrarna skall i skriftskolan ha fått information om den kristna tron och i konfirmationen bejakat den. Dessutom skall de alltså vara medlemmar - konfirmerade personer som senare har skrivit ut sig ur kyrkan har ju tagit ställning emot den kristna tron (även om det motivet kanske inte alltid är grundläggande), och är därför olämpliga som faddrar.
Om någon av faddrarna hör till någon annan luthersk kyrka än ELKF, bör de i sin kyrka ha rätt att bli faddrar. Alla lutherska kyrkor har inte samma system med konfirmation som vi.
Observera dessutom att det uttryckligen är frågan om lutheraner, inte protestanter i allmänhet. Alla lutheraner är protestanter, men alla protestanter är inte lutheraner.
Förutom de två obligatoriska lutheranerna kan andra faddrar väljas med lösare kriterier. Är de lutheraner ska de uppfylla samma kriterier, men de kan också vara medlemmar av någon annan kyrka som godkänner det lutherska dopet. De kan alltså vara t.ex. katoliker, ortodoxa, metodister eller anglikaner. Däremot kan de inte höra till en kyrka som döper om en lutheran som konverterar till den kyrkan, för det innebär ju att det lutherska dopet inte "duger". Sådana kyrkor är bl.a. pingstvänner och baptister.
I våra dagar finns det familjer där det kan vara svårt att hitta folk i bekantskapskretsen som hör till kyrkan. Och det är klart att sådana som inte gör det ändå kan ha ett gott inflytande på ett barn, men tyvärr, det hjälper inte - faddrar kan de inte bli. Lösningen kan i det fallet vara att välja exempelvis någon mor- eller farförälder till fadder. Också församlingen kan hjälpa med att komma med rekommendationer på lämpliga personer.

Vid dopet bör minst två vittnen närvara. Naturligt är att det är faddrarna. Man kan dock bli fadder också i sin frånvaro, om det finns oöverstigliga skäl till att man inte kan närvara. Man måste förstås ändå ha gett sitt medgivande till att bli fadder.

Ibland sker det tragiska att relationen mellan familjen och faddrarna bryts av någon orsak. Oftast sker det väl genom att folk flyttar till annan ort eller så, men ibland kan det (som i fallet ovan) att det blir fnurror på tråden. Med god motivering och kyrkoherdens tillstånd kan man lägga fler faddrar till den lista som gjordes vid dopet. Däremot kan man inte stryka sådana som en gång har utsetts, vilket var det svar som jag fick ge dem som jag ovan nämnde. 

För några år sedan skrev jag här på Frågespalten om faddrar åt syskon och om tillägg av faddrar.

Frågespalten LXI: Folkdräkt på konfirmation?

En flicka vars familj kommer från Dalarna är inte riktigt bekväm med tanken att ha den vita "klänningen" under konfirmationsgudstjänsten 2013. Hon har en folkdräkt som hon gärna vill ha istället. Hon undrar därför: Får hon ha sin folkdräkt under konfirmationsgudstjänsten, eller är det fel att ha den?
Jag svarade:
Den vita ”klänningen”, som du talar om, heter alba (vilket är latin och helt enkelt betyder ”vit”). Den påminner om den vita dopdräkten, som symboliserar hur vi i dopet blir tvättade rena från vår synd genom Guds nåd. Därför har också traditionen att använda alba vid bl.a. konfirmationer spridit sig under de senaste årtiondena.
En annan orsak är att det förr var stor tävlan om att konfirmanderna skulle ha så fina kläder som möjligt vid konfirmationen. Detta ledde till att uppmärksamheten vändes till helt fel saker, och det väsentliga i konfirmationen glömdes bort.
På en del håll, som i Dalarna och i Lappland, använder sig konfirmanderna av sina folkdräkter. Det är förstås inte fel, men också det kan ju vara en ekonomisk belastning för en familj med mindre pengar. Om du är den enda som har folkdräkt, medan alla andra har alba, sticker du ju dessutom ut ganska mycket, och då är frågan hur mycket uppmärksamhet du drar från de andra.
Det är svårt att svara generellt på din fråga. Det bästa skulle säkert vara att du diskuterar med församlingen och särskilt med konfirmationsprästen och ser vad de anser. Här är ju tid ännu.
Allt gott, och lycka till med din konfirmandtid!




Första kvinnan vald till anglikansk biskop i Afrika

Den 18 juli 2012 valde den anglikanska kyrkan i södra Afrika (ACSA) Ellinah Ntombi Wamukoya, 61, till biskop av Swaziland. Hon är den första kvinnliga anglikanska biskopen i Afrika. Biskopsmötet måste ännu bekräfta hennes val.
De andra anglikanska kyrkor som har kvinnliga biskopar är Australien, Kanada, Kuba, Nya Zeeland med Polynesien samt USA; nu finns också södra Afrika på denna hedervärda lista.

ACSA, som omfattar Angola, Lesotho, Mocambique, Namibia, S:t Helena, Swaziland och Sydafrika, började prästviga kvinnor år 1992, och 20-årsjubileet av detta kommer att firas senare i höst. Kyrkan har 3-4 miljoner medlemmar, 29 biskopar och ett tusental församlingar.
First woman bishop elected in Swaziland - the Revd Ellinah Wamukoya (ACSA 18.7.12)
First female Anglican bishop for Africa elected (ENS 19.7.12)

Andligt och sekulärt vid vigslar

Stefan Holmström skriver goda ledare i tidningarna Borgåbladet och Östra Nyland. 12.7.12 inledde han ledaren ”Det andliga i det sekulära” med att hänvisa till en skämtteckning på ELKF:s Facebook-sida och fortsatte:
Det vitsiga är förstås att det inte är en vits. Vigselns andliga element handlar lätt i skymundan. Kyrkan ges endast rollen av en tjänsteleverantör, ceremoniproducent.
Hur många av gästerna som upplevde Lovisas första officiella rosenbröllop tänkte på det andliga?
Idén om en bröllopsstad är lysande. Det är alla skäl att stödja målet att profilera staden som en plats där bröllopet blir något alldeles extra, där de oförglömliga upplevelserna avlöser varandra.
Det skulle ändå vara intressant att höra några prästerliga synpunkter på det hela.
Nå, Stefan, här kommer de!

För det första glömde staden bort församlingarna i planeringen av ”bröllopsstaden” och korrigerade saken först i ett så sent skede att vi inte hade en chans att hinna med. Detta är naturligtvis ett symptom på vilken roll församlingarna ibland förväntas ta: Vi får reagera först efter fullbordat faktum. Katastrofer sker – då bjuds prästen in. Evenemang planeras – då planerar man färdigt och förväntar sig sedan att prästen skall ha möjlighet att ställa upp utan att hans eller hennes kalender har konsulterats i förhand.
Detta är naturligtvis karikerat. De flesta handlar sakligt. Men tyvärr förekommer också det motsatta, som i detta fall.

För det andra är den kyrkliga vigseln något mer än ”bara” två personer som offentligt bekänner sin kärlek till varandra. Den är också en gudstjänst. Vi inom kyrkan vill ge brudparet det bästa vi har: förbön och Guds välsignelse för deras äktenskap.
Därför är naturligtvis ”det andliga krimskramset” som nämns i skämtteckningen ingenting som kan väljas bort. Det kan dock framföras med olika stil. Inget brudpar har bett mig lämna bort den andliga biten, men några har bett mig att inte använda ett alltför stort patos. Som jag inte annars heller brukar vara så patetisk har det inte varit svårt för mig, men det kan ju hända att de har stött på kolleger som har en annan personlig stil än jag. Det är förstås till stor del en smakfråga.

Observera förresten att det är skillnad på begreppen ”kyrklig vigsel” och ”kyrkbröllop”. Vid ett kyrkbröllop sker vigseln i en kyrka, ofta omgiven av feststämning, vacker krimskrams och en stort upplagd bröllopsmåltid. En kyrklig vigsel är däremot inget annat än en vigsel där vigselförrättaren är en präst (till skillnad från en borgerlig eller civil vigsel, alltså). Den kyrkliga vigseln kan, men måste inte, vara förenad med ett kyrkbröllop. Jag har förrättat vigslar i trädgårdar, på stränder, i vardagsrum och på sommarstugor, för att bara nämna några ”världsliga” platser. Ibland finns det flera hundra bröllopsgäster, ibland har bara vaktmästaren och kanslisten bevittnat vigseln. Variationsmöjligheterna är stora.

För det tredje tar du, Stefan, förtjänstfullt upp frågan om andligheten i det offentliga rummet i en sekulariserad stat. Du citerar biskop Antje Jackelén i Lund, som konstaterar att det är skillnad på en sekulariserad stat och ett sekulariserat samhälle. Staten skall inte ha en religiös åsikt, men det betyder inte att samhället måste vara icke-religiöst.
Det kan hända att det är en fördom från min sida, men jag har uppfattningen att det för ”vanliga finlandssvenskar” är svårt att diskutera andliga eller religiösa frågor vid t.ex. en middagsbjudning. Man skall inte sticka ut hakan, bevars, för då riskerar man att stämplas som en ”hihhulit” eller annars bara konstig.
När jag i min tjänsteutövning rör mig bland folk, t.ex. på bröllopsmiddagar, märker jag att det tycks finnas ett uppdämt behov av just denna sorts diskussioner, och när man får en präst på kroken passar man på. Och därför finns jag där, förstås – och jag är ju ex officio konstig, så det gör ingenting.
Jag och mina kolleger diskuterar gärna livets stora frågor med dem vi möter. Men varför inte diskutera dem också med sina vänner, inte bara med en halvbekant ämbetsman?
Debattartikeln publicerad i Östra Nyland 17.7.12.

Jag är enda sökanden!

Nu när ansökningstiden är slut, är jag den enda sökanden till kyrkoherdetjänsten i Lovisa svenska församling. Det innebär att domkapitlet sannolikt utser mig till kyrkoherde vid sitt sammanträde 15.8.12, och att jag tillträder tjänsten ordinariter någon gång i höst. 

Jag hade hoppats att tjänsten skulle intressera fler sökande, för då skulle det ha blivit val. I så fall hade församlingen fått säga sitt, och ingen kunde tänka: "Vi tog honom när det inte fanns något alternativ." Också då hade jag haft stora möjligheter att bli vald, tror jag, eftersom jag har jobbat i församlingen en tid och s.a.s. har hemmafavör. Men så blev det inte, och det är ju bra så här också!
En sökande till kyrkoherdetjänsten i Lovisa (evl.fi 16.7.12)
Ingen rusning till tjänsten som kyrkoherde i Lovisa svenska församling (Svenska Yle 16.7.12)
Karl af Hällström enda sökanden (Lovisa svenska församling 17.7.12)

Sanaleikki

Onkiva rovasti joka on kiva rovasti onki varovasti. 
Naamakirjasta löydettyä, tietenkin...

USA: Episkopaler godkänner samkönad välsignelse

Den episkopala kyrkan i USA (ECUSA), som är en gren av den världsvida anglikanska kyrkogemenskapen, inför ett liturgiskt formulär för välsignelse av samkönade par. ECUSA:s kyrkomöte (General Convention) i Indianapolis, Indiana, godkände formuläret 10.7.12, och det tas i bruk vid advent. Lekmän och präster röstade 171-41 för formuläret, medan biskopsmötet tidigare röstade med siffrorna 111-41 och tre blanka. Kvalificerad majoritet över hela linjen, alltså.
Vidare beslöt kyrkomötet att ingen får diskrimineras inom kyrkan p.g.a. sin könsidentitet. Detta innebär bl.a. att transsexuella på lika grunder får delta i församlingarnas verksamhet och ansöka om prästvigning.

Episkopaler som hör till de sexuella minoriteterna gläder sig naturligtvis över detta. Konservativa episkopaler hotar däremot med ”drastiska åtgärder”, vilket torde innebära någon sorts distansering eller t.o.m. avhopp från ECUSA. Det finns prejudikat på detta.
Redan tidigare har andra anglikanska kyrkor uttalat sin oro över ECUSA:s liberala linje, som de menar hotar gemenskapen inom kyrkogemenskapen. Flera afrikanska kyrkors hårdföra linje med t.o.m. dödshot mot homosexuella hotar alltså inte gemenskapen, tydligen.
ECUSA har två miljoner medlemmar.
"The Blue Book" (pdf)
Blessing rite authorized for provisional use from First Advent (ENS 10.7.12)
Reaction mixed to Episcopal Church’s approval of same-sex rite (RNS 11.7.12)
Yhdysvaltain episkopaalit alkavat siunata homoliittoja (Kotimaa 11.7.12)
Reaction mixed to Episcopal Church's approval of same-sex rites (ENI 12.7.12)
South Carolina church deputies stage walk out (Anglican Journal 13.7.12)

Iceland: First female bishop

Iceland’s first female bishop, Agnes M. Sigurðardóttir, was consecrated in Hallgrímskirkja, the cathedral of Reykjavik, on 24 June 2012. Sigurðardóttir was elected with 64.3 percent of votes in a second round of elections. She succeeds Karl Sigurbjörnsson, who retired at the end of June. The new bishop has worked with youth, as a parish pastor and as regional dean.

The Lutheran World Federation (LWF) General Secretary Rev. Martin Junge has welcomed the installation of Bishop, as an affirmation of the leadership role women play in the church.
“We celebrate your ordination as a bishop in the memory of Jesus’ commissioning women disciples to become his followers and partaking in God’s mission to the world,” Junge said in a congratulatory greeting conveyed on behalf of the LWF by Bishop Jana Jeruma-Grinberga, Lutheran Church in Great Britain, at a reception following consecration service.

One of the main goals of the new bishop will be to attract more people to The Evangelical Lutheran Church of Iceland, which has suffered losses in recent years. “We should do that with joy and interest, not just to raise the number, but because of the good message that we are entrusted with,” she said.
The Evangelical Lutheran Church of Iceland has 247,245 members.
LWF 11.7.12
ENI 11.7.12
evl.fi 12.7.12


Montako menestysteologia tarvitaan vaihtamaan hehkulamppu?

Jos annat Benny Hinnille 10.000 dollaria, Jeesus vaihtaa hehkulamput sinun puolestasi. Amen!
Tästä löysin.

Two ideas of government

There are two ideas of government. There are those who believe that if you just legislate to make the well-to-do prosperous, that their prosperity will leak through on those below. The Democratic idea has been that if you legislate to make the masses prosperous their prosperity will find its way up and through every class that rests upon it.
- William Jennings Bryan
as quoted on Child of Illusion

Barn skriver till Gud

Käre Gud. Hör du oss när vi ber till dig? I så fall tycker jag synd om dig.
- Hanna, 8 år

West on indifference to injustice

Indifference to injustice is more insidious than the injustice itself.
- Dr. Cornel West
as quoted on God's Politics

Väike nali...

Ämm: Millal minu buss läheb?
Väimees: Kolme tunni, ühe minuti ja viie sekunti pärast.


Om kärlekens tillväxt

Kärleken är det enda som blir större när man slösar med den. 
Anonymt citat ur Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman

Den sundaste gymnastiska övningen...

Den sundaste gymnastiska övningen är att i rätt tid resa sig från bordet. 
- Giorgio Pasetti
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman

Tech support call

Customer: My keyboard is not working anymore.
Tech support: Are you sure it’s plugged into the computer?
Customer: No. I can’t get behind the computer.
Tech support: Pick up your keyboard and walk 10 paces back.
Customer: OK.
Tech support: Did the keyboard come with you?
Customer: Yes.
Tech support: That means the keyboard is not plugged in. Is there another keyboard?
Customer: Yes, there’s another one here. Ah… that one does work…

Source: funnymos.com

Hávamál 115 b

En annans hustru
du aldrig locke
att förtroligt med dig tala!
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan

Carroll on taking the right road

If you don't know where you are going, any road will get you there.
- Lewis Carroll
as quoted on Facebook

Mandela on freedom

My hunger for the freedom of my own people became a hunger for the freedom of all people, white and black. I knew as well as I knew anything that the oppressor must be liberated just as surely as the oppressed. A [person] who takes away another [person's] freedom is a prisoner of hatred ... is locked behind bars of prejudice and narrow-mindedness. I am not truly free if I am taking away someone else's freedom, just as surely as I am not free when my freedom is taken from me. The oppressed and the oppressor alike are robbed of their humanity.
- Nelson Mandela
from his autobiography Long Walk to Freedom
as quoted on God's Politics

Ruokalappu pyyhkeenä

Mies oli suihkussa, kun ovikello soi. Pyyhe oli kateissa, joten hän nappasi kiireessä kuivaustelineestä yksivuotiaan tyttärensä ruokalapun kalleuksiensa suojaksi ja juoksi ovelle. Kun mies avasi oven, ovella seisovan naapurin emännän suupielet nousivat hymyyn hänen tuijottaessaan ruokalappua.
Ruokalapussa luki: “Kasva isoksi – äidin iloksi”.

Tästä nappasin ... 

Moder Teresa om vänliga ord

Vänliga ord kan vara små och enkla att uttala, men de ekar i oändlighet. 
- Moder Teresa
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman

Du vet att du lever på 2000-talet när…

... ursäkten för att du har tappat kontakten med gamla vänner är att du inte har deras e-postadresser.

Hávamál 103

Man skall glad i hemmet vara.
och glamma med gäster,
dock förståndigt man sörje för sitt;
minnesgod och målför,
om man mångvis vill vara,
omtala ofta det goda.
Ärkenöt den heter,
som har intet att säga;
det är de ovisas art.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan

Punny humour

Dr. Jekyll's more successful second formula turned him into a world-class sprinter rather than a violent psychopath, proving that you can run but you can't always Hyde.
Thanks to Bailey's Buddy!

Chesterton on respecting property

Thieves respect property. They merely wish the property to become their property that they may more perfectly respect it. 
- G. K. Chesterton
in The Man who was Thursday (1908)

Kyrklig humor

Och så var det den demokratiskt sinnade pastorn i USA, som i sin predikan nämnde att Jesus åt med syndare och republikaner.

Denmark: Parliament introduces same-sex marriage

Folketinget, the Danish Parliament, has voted to allow same-sex couples to marry, Österbottens Tidning reports 7.6.12. Previously, they had only been allowed to register their partnerships. The new law was passed by 85 votes to 24.
Since Denmark has a state church, the new law immediately takes effect also within the (Lutheran) church. The church is divided, however; one pastor in three is unwilling to perform same-sex marriages. The new law gives them the right to refuse to do so. 

Gandhi on violence

I object to violence because when it appears to do good, the good is only temporary - the evil it does is permanent.
- Mahatma Gandhi
as quoted on God's Politics

Tabermann elämän haaveista

Tulla lujaksi, pysyä pehmeänä
Siinä haavetta kylliksi yhdelle elämälle.
- Tommy Tabermann
naamakirjasta löydetty


Den blomstertid nu kommer

Detta tal hade jag tänkt hålla på Lovisa gymnasiums dimission 2.6.2012. Sedan krånglade printern, så jag fick framföra grundtankarna ur huvudet. Men idén var väl den samma i alla fall. Och sedan använde jag tankarna också i följande dags predikan. Det är miljövänligt med återanvändning!
Också på Facebook blev det diskussion om saken. Förstås.


Bästa abiturienter, elever, föräldrar, skolpersonal och andra närvarande!

Inför skolavslutningarna diskuterar man ofta vilken roll olika traditioner har i firandet. I år har diskussionerna långt handlat om psalmen ”Den blomstertid”, nummer 535 i vår psalmbok.
Redan på 1970-talet fanns det skolor där den ersattes med visan ”Jag tror, jag tror på sommaren”, och många fritänkare vill säkert göra en liknande kupp också nu på 2010-talet. Kanske inte just med den visan, för den hann nog bli ganska sliten, men huvudsaken är att ingen psalm skall sjungas i våra skolor.
Som ni säkert kan gissa, är jag av annan åsikt.
Kristendomen, särskilt i sin lutherska form, har haft, och har delvis fortfarande, ett starkt inflytande på samhället. Ättestupan föll bort, sjukvård och skolväsende utvecklades, musik och andra konstformer gynnades – allt genom kyrkans inflytande. En del övertramp skedde också – jag tänker t.ex. på häxprocesserna – men i det stora hela har kyrkan och kristendomen haft en positiv inverkan på samhället i vårt land.
År 1869 skildes kyrkan och staten från varandra, och i samma veva också socknen och kommunen. Kommunen övertog flera uppgifter som socknen tidigare hade haft, t.ex. fattigvården (dagens socialväsende), sjukvården och skolväsendet. Lovisa gymnasium är en kommunal skola, inte en kyrklig. Därför frågar många varför församlingen skall få ha tillgång till skolorna, genom att vi har morgonsamlingar och eftisverksamhet eller genom att kyrkoherden håller tal på studentdimissionen. Och de ställer inte bara frågan, utan kräver att detta samarbete skall upphöra.

Men är det nu så fel med samarbete? Ingen av dessa verksamhetsformer är obligatorisk. Den som inte vill, behöver inte utsätta sig för vad vi anser vara ett gott budskap. Den som har en annan tro, eller som tror att den inte har någon tro överhuvudtaget (vilket också är ett slags tro) behöver inte vara med på morgonsamlingarna eller för den delen på religionsundervisningen.
Jag upplever att samarbetet mellan skola och församling är helt naturligt, eftersom båda instanserna strävar efter det bästa för dem som de kommer i kontakt med. Samarbete i det godas tjänst är inte bara naturligt utan också eftersträvansvärt.
Statistiken indelar finländarna i sådana som tror på Gud enligt kristen modell, sådana som tror på Gud men inte som kyrkan lär (och där hoppas man ju att de har bekantat sig grundligt med den kristna läran för att kunna göra ett sådant påstående), sådana som tror på en högre makt men inte vill ge den något namn, och sådana som inte tror på någonting gudomligt.
Fritänkarna säger att eftersom den första gruppen inte är så stor, bör all religionsutövning i skolorna förbjudas. Jag skulle vända på detta. Eftersom andelen rena ateister är så liten, är det naturligt att tala om Gud också i skolan.

Traditionen att sjunga psalmen ”Den blomstertid” på skolavslutningarna är därför ingenting förkastligt, utan en naturlig del av den existerande och traditionella samverkan mellan dessa två aktörer för det goda.
Till saken hör dessutom att psalmen sällan sjungs i sin helhet. Psalmen har sex verser, men oftast är det bara de två eller tre första verserna som vi sjunger. Den religiositet som kommer fram i dem är ganska mild och allmän och stöter knappast någon som inte är en hård ateist. Vem som helst som tror på att Gud existerar och att han är god kan med gott samvete stämma in i verserna 1-3.
Den första versen är närmast deskriptiv när den konstaterar att solens värme får allt att blomstra. Gud nämns inte ens där. I den andra versen påminns vi om att skapelsens skönhet skall påminna oss om Guds godhet. Inte heller det är något specifikt kristet. Och i tredje versen jämförs fågelsången med den glädjesång med vilken vi kan tacka Gud för allt det goda han ger oss. Och det kan en muslim eller en jude säkert instämma i utan svårighet.
Det är först i den fjärde versen som innehållet blir specifikt kristet. Där ber vi Jesus att ge oss kärlekens eld och vända bort sorg och smärta. Den femte och sjätte versen nämner varken Gud eller Jesus vid namn, men det är tydligt att det är de som tilltalas, när vi där ber om att själen skall få dygder och att skörden skall bli god. Här kan alltså en icke-kristen deltagare i skolavslutningarna protestera. Inte mot bönens innehåll i sig, alltså, utan mot bönens objekt, herren Jesus. Men som sagt sjungs dessa verser sällan i skolorna.

När vi om en stund sjunger ”Den blomstertid”, hoppas jag att den gamla psalmen skall få inleda en skön och välsignad sommar för alla och ett vilsamt och uppfriskande sommarlov för alla som fortsätter i skolan, både elever och personal.
Till er som blir studenter och går helt nya utmaningar till mötes vill jag önska Guds välsignelse och glädje och visdom när ni gör era val i livet. Gud vare med oss alla!

Lehdistä poimittua

Myydään. 2 langatonta lankapuhelinta.
- Ilmoitus Helsingin Sanomissa

Hindren framför målet

Hinder är de skrämmande ting som du ser när du flyttar blicken från målet. 
- Hannah More
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman

Den snabbaste pappan

Två pojkar står på skolgården och skryter om sina pappor. Den förste säger:
- Min pappa är så snabb att han kan skjuta en pil och springa i kapp den och ta den i luften.
Den andre pojken säger:
- Tycker du att det är snabbt! Min pappa är jägare och han kan skjuta mot en älg och vara framme vid älgen innan kulan träffar.
Då kommer det fram en tredje pojke till dem och säger:
- Ni två vet inget om snabbhet. Min pappa är kommunalarbetare. Han slutar jobbet klockan fyra varje dag men är ändå hemma kvart över tre!
Hittade den på Facebook.

Den kristna guden heter Gud!

Historietidningen AoV Historia hade ett intressant temanummer (3/2012) om korstågen. Vissa små felaktigheter upptäckte jag visserligen, men i det stora hela var det informativt och bra.
Med undantag för en sak som jag skrev om här på bloggen redan 2006 (tänk att skribenterna inte minns det!): när vi talar om den kristna guden är ordet "gud" ett egennamn som skall skrivas med stor bokstav: "Gud". Nu var det s.g.s. genomgående med liten bokstav ("han gav ett löfte till gud").
Detta är fel, förstås, men jag får också en känsla av att det är tendentiöst, att det ger uttryck för ett religionsförakt som inte hör hemma i en objektiv text. Jag hoppas att jag har orätt.

Cheap bastards

A man and his wife were celebrating 50 years together. Their three kids, all very successful, agreed to a Sunday dinner in their honour.

"Happy Anniversary Mom and Dad," gushed son number one. "Sorry I'm running late... had an emergency, you know how it is, didn't have time to get you both a present."
"Not to worry," said the dad.."the important thing is that we're all here together today."

Son number two arrived and announced, "You and Mom still look great, Dad! Just flew in from L.A. and didn't have time to get you a present... Sorry."
"It's nothing," said the father, "Glad you were able to be here."

Just then the daughter arrived.
"Hello both of you, Happy Anniversary! I'm sorry, but my boss is sending me out of town and I was really busy packing... so I didn't have time to get you guys anything."
Again the father said, "I really don't care, at least the five of us are together today."

After they had all finished dessert, the father put down his knife and fork, looked up and said, "Listen up, all three of you, there's something your mother and I have wanted to tell you for a long time. You see, we were very poor. Despite this, we were able to raise each of you and send you to college. All through the years your mother and I knew that we loved each other very much but... we just never found the time to get married."
The three kids gasped and said, "You mean we're bastards?"
"Yep," said the dad..."and cheap ones too!"
Thanks to MadPriest!

Väärä lääkitys

Lääkäri soitti potilaalle:
"Määräsin vahingossa masennuslääkettä ripuliinne."
"Joo ihmettelinkin, kun olen istunut kaksi tuntia paskat housuissa, eikä kismitä yhtään."

Facebookista löysin...

Irland: Anglikaner slåss om hbt-frågor

Den anglikanska Church of Ireland har haft kyrkomöte härom veckan, berättar NewsLetter (20.5.12). En av kyrkans biskopar, Michael Burrows, har tillåtit en av prästerna i sitt stift att ingå ett samkönat partnerskap.
Detta upprör de konservativa, som lätt ironiskt kallar sig "evangeliska" (eller kanske "evangelikala" vore den rätta termen på svenska). Nu överväger de att dra både biskop Burrows och Dean (dekan eller domprost?) Tom Gordon, som är den "samkönade prästen" ifråga, inför en kyrklig domstol för att hindra andra präster att följa Gordons exempel.

En annan biskop, den evangelikale Harold Miller, har uppmanat Gordon att uppge om hans partenskap är sexuellt eller om de lever i celibat. Jag har ingen information om saken, men upplever ändå att själva frågan är absurd. Är det inte rätt självklart vilket svaret är?
Men har man problem med hur andra lever, så har man.

No State Church in Norway - or in Finland

The Norwegian Parliament - Stortinget - decided the other day (21.5.12) to abolish the State Church system. Good for them!
Voices in Finland have been raised for the same thing to be done here. This shows, of course, a lack of knowledge of both history and of the background of the relationship between Church and State. I've blogged about this before.

I'm not saying that reforms couldn't be made, but a non-existant State Church cannot be abolished, can it?

Hbt-altartavla skänkt till Skara domkyrka

Fotografen Elisabeth Ohlson-Wallin, känd från utställningen Ecce Homo, har skänkt en altartavla med hbt-motiv (se bild nedan) till Skara domkyrka, skriver QX.se.
Gåvan är en del av TV-programmet Konstkuppen. För Ohlson-Wallin är det ett test på hur långt kyrkan kommit i hbt-frågor.
- Jag funderade efter det på vad det var som var så magiskt med altartavlor, säger hon och berättar att hon nu när Svenska kyrkan öppnat för enkönade äktenskap var det dags.
- Vi har det jättebra i Sverige när det gäller rättigheter, konstaterar Ohlson-Wallin. Men den kyrkliga folksjälen är inte riktigt där rättigheterna nått, något som gäller även för övriga samhället.
Ohlson-Wallin konstaterar att inga av hennes hbt-relaterade utställningar någonsin visats fysiskt i en kyrka i Sverige. I Berlin och Zürich har bilderna kunnat visas, men i svenska kyrkor har det tydligen, som Ohlson-Wallin tror, blivit för mycket.
I helgen var de så högtidlig avtäckning av hennes Altartavla med hbt-motiv, men utan att någon representant för kyrkan, mer än vaktmästaren, var på plats.
- För mig är det en politisk handling. Inte bara att sätta hbt-personer i himlen utan jag vill se var kyrkan egentligen befinner sig i sitt ställningstagande. Det finns ingen hbt-konst i kyrkorna efter alla år och detta är nu första gången någon skänker det som är en hbt-kyrklig konst.
- Min "konstkupp" blev att skänka bilden till Skara domkyrka där man nu skall ta ett beslut om man vill ta emot gåvan, förklarar Ohlson-Wallin som därmed hoppas på en debatt om hbt-personers ställning inom kyrkan när den nu måste tacka ja eller nej till altartavlan.
Fortsättning följer m.a.o. antagligen. Om motivet säger konstnären:
- Jag har gjort en bild med Adam och Adam liksom Eva och Eva med utgångspunkt från en målning av 1500-talskonstnären Lucas Cranach där stortår målats som en fallossymbol.
Ohlson-Wallin berättar att detta fallosinslag kom till efter att reformatorn Martin Luther förklarat att sexualitet inte var ett straff från Gud utan något nyttigt för kroppen.
- Han rekommenderade två samlag i veckan, säger Elisabeth Ohlson-Wallin med ett skratt.
Så den bild hon skapat med två Adam och två Eva där kd-politikern och transaktivisten Maria Hansson Nielsen är ormen, är såväl ett sätt att placera hbt-personer i Paradiset, snarare än tidigare bli förpassande till helvetet, som en påminnelse om Luthers för tiden radikala omvärdering av sexualiteten.
Foto: Elisabeth Ohlson-Wallin. Källa: QX.se.

Rumpavtrycken som bild för evangelium

I ledaren i Kyrkpressen 20/2012 (16.5.12) skriver May Wikström om rumpavtrycken i Lovisa kyrka.
Som bekant var målfärgen på kyrkbänkarna inte helt torr då en stor konsert hölls i kyrkan i december i fjol, med påföljd att många konsertbesökares ändalykt lämnade avtryck i bänkarna och några av dem fick färg på kläderna. Detta berodde på att målarfirman inte rätt hade beräknat hur länge det tar för den linoljefärg som användes att torka. Nyheten, som först publicerades av den finska lokaltidningen Loviisan Sanomat, skapade stort gaudium när den kablades ut över världen.
Det är klart att en sådan här miss av hantverkarna borde korrigeras på garanti, och så kommer också att ske. Dock har församlingarnas beslutsfattare och medlemmar diskuterat om en bänk borde bevaras för eftervärlden p.g.a. den mediestorm som saken gav upphov till. Åsikterna är lika delade som den kroppsdel som gjort avtrycken.
Wikström skriver bl.a.:
Visst är det sympatiskt att tänka sig att en kyrka har synliga spår som förkunnar för eftervärlden: här har suttit människor som jag och du många gånger förut. Men alla tolkar inte så djupt. Och det som orsakar fniss och löje är också en plats som andra ser som ett heligt rum. Fort stämplas de som enbart humorlösa och bigotta [...]
På film är prästerna töntiga, de troende inskränkta och trista. Om rumpscoopet ska speglas mot den ”sanningen” är det ännu tristare. Kyrkan och tron ger anledning till glädje bara när man kan skratta åt dem.
Jag blev själv i vintras intervjuad i TV-nytt som församlingens t.f. kyrkoherde. I intervjun vinklade jag rumpavtrycken till en förkunnelse av evangelium.
Precis som vi alltid har rumpan med oss, sade jag, så har vi våra andligt och psykiskt sämre sidor med oss hela tiden. Precis som rumpavtrycken finns i kyrkan, får vi ta också våra dåliga sidor, våra synder, misslyckanden och felsteg med oss till kyrkan för att där, inför Gud, få lämna dem ifrån oss och ta emot hans förlåtelse.

Men det är klart att även om också rumpavtrycken kan användas som en bild för andliga sanningar, betyder det inte att de nödvändigtvis måste bevaras. Vi får se vilket beslut gemensamma kyrkofullmäktige kommer fram till.

Kontaktannonsen

En man ringer till den lokala tidningen för att sätta in en kontaktannons. Han läser upp för telefonisten vad det skulle stå i annonsen:
- Social man, mysiga hemmakvällar, långa promenader m m.
När han är klar frågar telefonisten:
- Vill du ha in den på lördag?
- Det var tanken, säger han, men kan jag verkligen skriva det?
Hämtad från Facebook.

Hávamál 88

Tidigt sådd åker
må ingen tro,
och ej för snart sin son;
av vädret beror åkern,
av sitt vett sonen,
båda tvivelaktiga ting.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan

The nuns' first hot dogs

Two Irish nuns have just arrived in USA by boat and one says to the other, "I hear that the people in this country actually eat dogs."
"Odd," her companion replies, "but if we shall live in America, we might as well do as the Americans do."
Nodding emphatically, the mother superior points to a hot dog vendor and they both walk towards the cart.
"Two dogs, please," says one.
The vendor is only too pleased to oblige and he wraps both hot dogs in foil and hands them over the counter. Excited, the nuns hurry over to a bench and begin to unwrap their "dogs."
The mother superior is first to open hers. She begins to blush and then, staring at it for a moment, leans over to the other nun and whispers cautiously: "...What part did you get?"

Thanks to Mrs. Karl!

Strindberg om kärlek

Kärleken besegrar allt, till och med svavelrök och karbol. 
- August Strindberg
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman

Läst: Dynamisk psykiatri

Johan Cullberg: Dynamisk psykiatri
Sjunde utgåvan, Natur och Kultur 2003 
Bokreflektion inför Lång kurs i själavård, del II

Förhållandet mellan själavård och psykiatri är inte utan problem.
Själavården är ett slags själens friskvård, där friska personer med problem kommer till någon som kan hjälpa dem att bearbeta problemen och att finna en möjlig lösning. Psykiatrin (liksom psykoterapier av olika slag) är däremot sjukvård, där man strävar efter att finna en diagnos på patientens sjukdom och sedan bota den sjukdom han lider av.
Båda inriktningarna – den psykologisk-psykiatriska och den pastorala – behövs och de kompletterar varandra. En god psykolog eller psykiater borde känna till en del om själavård och en god själavårdare å sin sida om psykologi och psykiatri. Inte så att dessa skall idka det andra yrket, men så att de kan känna igen när de borde hänvisa patienten/klienten vidare till den andra sidan av staketet.
Jag misstänker, utan att ha kunskap i saken, att den psykologiska och psykiatriska utbildningen inte just tar upp pastoralpsykologi. I så fall är det tråkigt. Däremot är det bra att vi själavårdare får en insikt i psykologi och psykiatri. Det är viktigt att vi skall kunna känna igen symtomen på olika mentalsjukdomar, så att vi kan inse när våra egna resurser tar slut, alltså när problemen som klienten tar upp inte är sådana som vi kan hjälpa honom att lösa, utan där det behövs medicinsk hjälp av något slag.
Därför är kursavsnittet om psykiatri viktigt, och därför är det viktigt att vi studerar t.ex. just Cullbergs bok.
När jag läste den, fäste jag mig vid beskrivningarna av olika åkommor och reflekterade att det inte alltid är lätt att dra någon skarp gräns mellan de båda disciplinerna. När är en person modfälld för att den har mött motgångar som själavårdaren kan hjälpa honom att bearbeta, och när är det frågan om depression som borde behandlas med terapi eller medicinering? För att nu bara nämna ett exempel.
Lösningen är väl att (i gränsfall) försöka hjälpa så gott det går, men bibehålla den ödmjuka insikten om att det inte alltid är vi själva som kan ge dem bästa hjälpen. Ibland måste vi hänvisa klienterna vidare, fastän det kan störa det egna egot.
Jag antar att det samma gäller på psykiatrins planhalva.

Tranströmer om kejsarens bild

Jesus höll upp ett mynt
med Tiberius i profil
en profil utan kärlek
makten i omlopp
T. Tranströmer
citerad av Madicken - teolog

The wrong side of the bed

Mother Superior was on her way to late morning prayers, when she passed two novices just leaving early morning prayers, on their way to classes. As she passed the young ladies, Mother Superior said, 'Good morning, ladies.'
The novices replied, 'Good morning, Mother Superior, may God be with you.'
But after they had passed, Mother Superior heard one say to the other, 'I think she got out of the wrong side of the bed this morning.'
This startled Mother Superior, but she chose not to pursue the issue.

A little further down the hall, Mother Superior passed two of the Sisters who had been teaching at the convent for several years. She greeted them with, 'Good morning, Sister Martha, Sister Jessica, may God give you wisdom for our students today.'
'Good morning, Mother Superior. Thank you, and may God be with you.'
But again, after passing, Mother Superior overheard, 'She got out of the wrong side of bed today.'

Baffled, she started to wonder if she had spoken harshly, or with an irritated look on her face. She vowed to be more pleasant. Looking down the hall, Mother Superior saw retired Sister Mary approaching, step by step, with her walker. As Sister Mary was rather deaf, Mother Superior had plenty of time to arrange a pleasant smile on her face, before greeting Sister Mary.
'Good morning, Sister Mary. I'm so happy to see you up and about. I pray God watches over you today, and grants you a wonderful day.'
'Ah, Good morning, Mother Superior, and thank you. I see you got up on the wrong side of bed this morning.'
Mother Superior was floored!
'Sister Mary, what have I done wrong? I have tried to be pleasant, but three times already today, people have said that about me.'
Sister Mary stopped her walker, and looked Mother Superior in the face.
'Oh, don't take it personally, Mother Superior. It's just that you're wearing Father Murphy's slippers!!'

Thanks to MadPriest!

Montako kirkolliskokousta tarvitaan vaihtamaan hehkulamppu?

Neljä. Kolme ensimmäistä yrittää, muttei onnistu. Vanha hehkulamppu saa kotipaikkaoikeuden taloyhtiön ongelmajätelaatikossa, jossa sitä väistävät kaikki paitsi roskakuski.
Tästä löysin.

Läst: Själavård – en grundbok

Berit Okkenhaug: Själavård – en grundbok
(norsk originaltitel: Når jeg ser ditt ansikt. Innføring i kristen sjelesorg)
Libris 2004
Bokreflektion inför Lång kurs i själavård, del II

Den norska prästen Berit Okkenhaug är en erfaren själavårdare, som har fungerat som sjukhuspräst och som lärare i själavård och som nu är präst vid Institutt for Sjelesorg. Hennes bok är en kursbok och inspirationsbok för själavårdare av olika slag.
Och inspirerande är verkligen denna kursbok. När jag läste den repeterade jag naturligtvis en hel del som jag visste från tidigare, och det är aldrig fel. Samtidigt fick jag på ett nytt sätt ett sammanhang i själavården, ett sammanhang som gör att redan upptäckten av denna bok har gjort den pågående själavårdskursen värd att gå, fast jag inte skulle lära mig något mer på den. Vilket jag inte tror är fallet.
Alla har förstås sitt eget sätt att idka själavård på. Till stor del växer väl det sättet fram genom försök och misstag. Själavårdarens person är hans eller hennes viktigaste arbetsredskap, och det gör att det inte finns bara ett rätt sätt. Ändå är det naturligtvis viktigt att fördjupa sig och bredda sin palett. Det är ju inte bara själavårdaren, utan också klienten (konfidenten, som Okkenhaug skriver), som finns med i själavårdssituationen, och det gör att samverkan mellan dessa två personer alltid är olika med olika klienter. Det i sin tur leder till att mellanrummet, samspelet, mellan dem – som Okkenhaug tar upp i kap. 6 – också varierar. Därmed bör själavårdaren ha en så stor redskapsback som möjligt, för att på bästa sätt kunna verka i de varierande situationerna.
Och Okkenhaugs ”grundbok” är väl ägnad att utöka verktygens antal och mångsidighet. Hon tar upp olika metoder som jag kommer att fördjupa mig i ytterligare, hon tar upp olika livsfrågor och problem som själavårdaren kan stöta på (och som jag under mina femton år som präst förstås redan har stött på) och hon tar upp själavårdens förhållande till psykiatrin och psykologin, som det också är viktigt att känna till.

Jag har inför det aktuella kursavsnittet lånat hennes bok. Men det är helt klart att jag måste köpa den åt mig, för det är en bok som varje själavårdare borde ha i sin bokhylla!
Tack för att den finns på litteraturlistan! 

Om kyrkans webbarbete

Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA, uttal "kusessa"), som är en del av Kyrkostyrelsen, har haft ett treårigt projekt med andligt arbete på webben. Nu gör KCSA nedskärningar, och projektet hotas av nedläggning i förtid.
Bloggaren Daniel Jakobsson, till vardags ungdomsarbetsledare i Matteus församling i Helsingfors, skrev i går ett inlägg med rubriken Välkommen till webbdebatten!, där han argumenterar för att prioriteringen är felaktig.
Jag håller med, även om jag inte kan säga vad man i stället borde skära ner på. I en kommentar till Jakobssons inlägg skrev jag så här:
En av folkkyrkotankens grundpelare är väl att kyrkan bör finnas där människorna finns. Därför är det viktigt att också de som finns i de sociala medierna har tillgång till kyrkan.
När jag ställde upp i senaste kommunalval var jag aktiv i SoMe. En äldre, erfaren kandidat undrade varför jag ids, för där finns väl inga röster att hämta; det är arbetet i traditionella media och ansikte mot ansikte som är viktigt. Jag fortsatte ändå, och blev invald. Han blev det inte.
Med det vill jag säga att visst är det viktigt att träffa människor ansikte mot ansikte, det som med SoMe-slang kallas IRL (in real life). De kontakterna blir ändå i vår hektiska tid av nödtvång färre, för folk hinner inte ta sig till möten i församlingshemmet eller gudstjänster i kyrkan i samma mån som tidigare. Därför är det bra att ha en möjlighet till ens en fem minuters kontakt med kyrkan på nätet, när man själv har möjlighet.
Ur folkkyrkans synvinkel är det alltså viktigt att kyrkan har webbarbete. Det är så vi kan nå våra medlemmar i vuxen, aktiv ålder.
Utan att ringakta övrigt arbete alltså. Men om prioriteringar skall ske, är det inte det som har den största genomslagskraften som först borde nedskäras.
Få se vad det blir av det hela. Jag befarar det värsta.
Som ett PS kan jag konstatera att länken från Kyrkostyrelsens sida till KCSA inte fungerar. Symptomatiskt?

Nytt motto för församlingen?

Jag har funderat över vilket motto man kunde tänka sig för Lovisa svenska församling. Lovisa kyrka ligger ju mitt på vägen - om vägen inte svängde undan tjugo meter innan man kommer fram till kyrkan skulle man väl köra in i sakristian. Av den orsaken ligger formuleringar som "kyrkan mitt på vägen" eller "kyrkan på väg" nära till hands.

När jag körde till jobbet härom dagen fastnade jag i en bilkö. Men jag hade inte bråttom, så jag körde snällt efter den framförvarande bilen (trots att den emellanåt låg oförskämt nära mig).
Då kom jag på det! Hur skulle det vara med någonting i stil med

"Lovisa svenska församling - alltid först i bilkön"

månne? Det kunde vara att sjunga långsamhetens lov. Men är det förståeligt?

Linda Lönnroth ny barnledare

Församlingsrådet i Lovisa svenska församling beslöt vid sitt sammanträde den 22 mars 2012 att anställa Linda Lönnroth (f. 1988) som barnledare fr.o.m. den 1 april.

Hon blir välsignad till sin tjänst vid gudstjänsten för stora och små i Lovisa kyrka på palmsöndagen den 1 april 2012 kl 12. Välkommen! 

Sök jobbet som barnledare!

Lovisa svenska församling lediganslår en befattning som barnledare med avlöning enligt kravgrupp 302 (1 684,92 €/mån).
Ansökningar med betygskopior riktas till Församlingsrådet i Lovisa svenska församling, PB 73, 07901 Lovisa. Ansökningar i Word- eller pdf-format kan också skickas elektroniskt till karl.afhallstrom(a)evl.fi. Ansökningstiden utgår måndagen den 19 mars 2012 kl 16.
Befattningen tillträds den 31 mars 2012 eller enligt överenskommelse. Den som tillträder bör uppvisa ett utdrag ur straffregistret.
T.f. kyrkoherde Karl af Hällström ger tilläggsuppgifter på GSM 044 722 9219 eller e-post karl.afhallstrom(a)evl.fi.

Annonsen finns också på mol.fi med anmälningsnummer 7919475.

Eva-Lotta på Predikantbloggen

Det är med stor glädje som jag har kunnat välkomna Eva-Lotta Blom till vårt arbetslag i Lovisa svenska församling. Hon arbetar som predikobiträde, vilket innebär att hon sköter en prästtjänst utan att vara prästvigd. Hon gör alltså allt som en präst skulle göra utom sakrament och förrättningar. Men det blir ändå en hel del kvar...
Till uppgifterna som predikobiträde hör, som namnet säger, att predika. Och jag har lyckats locka Eva-Lotta med på Predikantbloggen, så att också andra än de som sitter i kyrkbänken skall få njuta av henner goda predikningar. Till dags dato finns det tre: Andra söndagen efter trettondagen, Kyndelsmässodagen och Fastlagssöndagen. Men fler följer.

Tack, Eva-Lotta, och lycka och välsignelse över din uppgift!

Prästernas resultat klara

Igår skrev jag om kyrkomötes- och stiftsfullmäktigevalens resultat för lekmännens del. Där kan tilläggas att Peter Lindbäck blev vald till Ålands representant i kyrkomötet med sämjoval. Resultatet för stiftsfullmäktige har ännu inte anlänt.

För prästernas del blev resultatet det att Bo-Göran Åstrand och Max-Olav Lassila, båda österbottniska män, representerar oss i kyrkomötet. Åstrand är liberalare än Lassila, som är konservativare än Åstrand. Båda är nya i kyrkomötet. Av de förra representanterna ställde den konservative Henrik Perret inte upp för omval, medan den mindre konservativa Helene Liljeström blev suppleant denna gång. Den andra suppleanten är Torsten Sandell.

I stiftsfullmäktige representeras vi präster av
1. Stina Lindgård (lista II)
2. Johan Westerlund (lista II)
3. Peter Kankkonen (lista I)
4. Malena Björkgren (lista II)
5. Ann-Mari Audas-Willman (lista II)
6. Stig-Olof Fernström (lista I)
7. Mia Bäck (lista II)
Suppleanter är Harry Backström (lista I) och Monica Heikel-Nyberg (lista II).

Prästernas listor var ideologiskt färgade, i motsats till lekmännens geografiska uppdelning. Lista I var den konservativa och lista II den bredkyrkliga. Av de sju representanterna är alltså bara två konservativa, vilket torde motsvara fördelningen i väljarkåren. Väl så!
Intressant är förresten att de två konservativa herrarna - som är kunniga och erfarna och säkert har åtskilligt att ge - är äldre än alla de invalda från lista II. Detta torde inte betyda att konservatismen är en ideologi för äldre män, utan snarare att äldre män värderas högre bland de konservativa än bland övriga, där också andra ålders- och könsgrupper kan komma till tals. Åtminstone på basen av detta valresultat.

Lycka till, alla invalda, oberoende av ideologisk färg! Jag hoppas att ni tillsammans skall kunna verka för stiftets och kyrkans bästa!

Preliminärt valresultat för lekmännen

Valen till kyrkomötet och stiftsfullmäktige förrättades igår 13.2.12. Det preliminära resultatet i lekmannavalen från ”Riket” föreligger nu. Resultaten från prästvalen och de åländska lekmannavalen har inte nått domkapitlet ännu, eftersom snöstormen har gjort att flygen från Åland är inhiberade. Dessa resultat kommer alltså först i morgon. Vi återkommer.

Kyrkomötet - lekmän
1. Åsa A Westerlund (Pojo sv.; lista I)
2. Göran Stenlund (nygammal; Vasa sv.; lista II)
3. Stig Kankkonen (Esbo sv.; lista I)
Alla har suttit i kyrkomötet förr, men Göran Stenlund var borta förra perioden. Nu är han alltså tillbaka.
Två kom från den ”sydliga” lista I (För folkkyrkan) och en från den ”nordliga” lista II (För kyrkan).

Stiftsfullmäktige - lekmän
1. Kristian Sjöbacka (Övermark; lista II)
2. Magnus Engblom (Esbo sv.; lista IV)
3. Hans Snellman (Karleby sv.; lista II)
4. Gunnel M Helander (ny; Hangö sv.; lista IV)
5. Gun-Maj Näse (Pedersöre; lista II)
6. Karl-Gustav Pihlström (ny; Ekenäs; lista IV)
7. Liselott Forsman (ny; Petalax; lista II)
8. Helena Salenius (ny; Matteus; lista IV)
9. Barbro Berglund (ny; Kronoby; lista II)
10. Ingolf Lindén (ny; Borgå sv. domk.; lista IV)
11. Kenneth Holmgård (ny; Jakobstads sv.; lista II)
12. Gerd Erickson (Solf; lista III)
13. Nina Björkman-Nystén (ny; Pernå; lista IV)
Åtta nya ledamöter.
Lista I (Tyska församlingens liberala) fick ingen invald, vilket kanske inte heller var väntat; basen var rätt smal. Den ”nordliga” lista II (För kyrkan) fick sex platser, lista III (För diakoniarbetare) en plats och den ”sydliga” lista IV (För folkkyrkan) sex platser. Jämnt skägg mellan de geografiska listorna, alltså.

Åland har alltså en representant i både kyrkomötet och stiftsfullmäktige. Dessa klarnar i morgon.

Hjärtliga lyckönskningar till de invalda!

Länkar:
Domkapitlets valsidakyrkomötet; stiftsfullmäktige
Listorna på Kyrkpressens hemsida

Uppdatering: Jag har fått mig påpekat att listorna inte var ideologiska utan geografiska - i de norra prosterierna (d.v.s. Österbotten) är man "för kyrkan", medan man i söder är "för folkkyrkan", s.a.s. Det var alltså inte frågan om "konservativa" resp. "liberala", som jag först uppgav. Beklagar misstaget.
Prästlistorna var däremot ideologiskt färgade, men dem återkommer vi till när vi har resultatet klart.

Uppdatering 2: De åländska lekmannarepresentanterna är Peter Lindbäck (kyrkomötet) och Kerstin Gäddnäs (stiftsfullmäktige). Prästernas resultat skrev jag om här.