När man ser på naturprogram på TV, får man ibland bevittna olika flockar av t.ex. apor. En flock kan försöka ta över en annan flocks revir eller försvara sitt eget revir mot inkräktare. Den som förlorar blir bortdriven från det omstridda reviret. Kännetecknet för motståndarna är ofta att de är annorlunda, de hör inte till "oss".
Liknande beteende torde människan också ha haft under förhistorisk tid - och också senare. Den som ser annorlunda ut är inte en av "oss" och är därför per definition en fiende. Denna xenofobi var kanske förståelig då klanens överlevnad var hotad, men blev säkert ofta bara en ryggmärgsreaktion i primitiva kulturer där man inte visste bättre.
Tyvärr förekommer sådant tänkande än idag, också hos oss. Ett visst parti lever högt på att i sitt valprogram vila försvara "det finska" mot alla inflytanden utifrån. Detta slag av isolationism spelar på den primitiva xenofobi som vi ibland drabbas av lite till mans, men som vuxna personer kan resa sig över - om de skall kunna kallas vuxna.
Att i skräck för förändringar och för det främmande isolera sig och utestänga allt som kunde leda till förändring är inte att bevara det goda vi har. Tvärtom är det att gå tillbaka till en stenåldersmentalitet eller rent av till en förmänsklig, omänsklig inställning.
Låt oss hellre vara vuxna människor som lever i vår egen tid. Låt oss möta det främmande med öppet sinne, så vi ser både vad vi kan lära oss och vad vi har att ge. Endast så kan vi utvecklas mot någonting bättre.
Liknande beteende torde människan också ha haft under förhistorisk tid - och också senare. Den som ser annorlunda ut är inte en av "oss" och är därför per definition en fiende. Denna xenofobi var kanske förståelig då klanens överlevnad var hotad, men blev säkert ofta bara en ryggmärgsreaktion i primitiva kulturer där man inte visste bättre.
Tyvärr förekommer sådant tänkande än idag, också hos oss. Ett visst parti lever högt på att i sitt valprogram vila försvara "det finska" mot alla inflytanden utifrån. Detta slag av isolationism spelar på den primitiva xenofobi som vi ibland drabbas av lite till mans, men som vuxna personer kan resa sig över - om de skall kunna kallas vuxna.
Att i skräck för förändringar och för det främmande isolera sig och utestänga allt som kunde leda till förändring är inte att bevara det goda vi har. Tvärtom är det att gå tillbaka till en stenåldersmentalitet eller rent av till en förmänsklig, omänsklig inställning.
Låt oss hellre vara vuxna människor som lever i vår egen tid. Låt oss möta det främmande med öppet sinne, så vi ser både vad vi kan lära oss och vad vi har att ge. Endast så kan vi utvecklas mot någonting bättre.
Publicerad i Hufvudstadsbladet
och på min politiska blogg 25.3.11
och på min politiska blogg 25.3.11
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar