Magnus Eriksson (1316-74) var kung av Sverige (1319-64), Norge (1319-43) och Skåne (1332-60). Han var speciellt aktiv på lagstiftningens och rättskipningens områden. Magnus Eriksson utfärdade nämligen en mängd stadgar genom vilka han avskaffade träldomen, försökte förebygga våldgästning och övervåld samt definierade noggrannare hur den kungliga domsrätten skulle utövas. Till största delen ingick dessa sedermera i den s.k. Magnus Erikssons landslag.
Eftervärldens bild av Magnus Eriksson präglades länge av heliga Birgittas (1303-73) uppenbarelser samt en pamflett baserad på dessa, som båda framställer kungen som en lastbar och omoralisk person som styr sitt rike som en tyrann. I båda finns dessutom antydningar om att Magnus skulle ha haft homosexuella förbindelser. Rimkrönikan säger att Magnus "liffde värre an oskäligt Diur / ok syndade moot rätta Natuur."
Tidigare ansåg man att öknamnet "Magnus smek" syftade på hans homosexualitet. Kopplingen är dock en missuppfattning, berättar tidningen Populär Historia 12/2010 i en artikel kring professor Olle Ferms bok Kung Magnus och hans smädenamn Smek (2010).
Den heliga Birgitta var den första som beskyllde Magnus för homosexuella handlingar, vilket inte var ett ovanligt sätt att smäda maktens män. Hon använde dock aldrig tillnamnet Smek, vilket är viktigt att notera. Det tillkom efter hennes död och hade då ingen koppling till hennes anklagelser.
Eftervärldens bild av Magnus Eriksson präglades länge av heliga Birgittas (1303-73) uppenbarelser samt en pamflett baserad på dessa, som båda framställer kungen som en lastbar och omoralisk person som styr sitt rike som en tyrann. I båda finns dessutom antydningar om att Magnus skulle ha haft homosexuella förbindelser. Rimkrönikan säger att Magnus "liffde värre an oskäligt Diur / ok syndade moot rätta Natuur."
Tidigare ansåg man att öknamnet "Magnus smek" syftade på hans homosexualitet. Kopplingen är dock en missuppfattning, berättar tidningen Populär Historia 12/2010 i en artikel kring professor Olle Ferms bok Kung Magnus och hans smädenamn Smek (2010).
Den heliga Birgitta var den första som beskyllde Magnus för homosexuella handlingar, vilket inte var ett ovanligt sätt att smäda maktens män. Hon använde dock aldrig tillnamnet Smek, vilket är viktigt att notera. Det tillkom efter hennes död och hade då ingen koppling till hennes anklagelser.
- Den medeltida tolkningen av ordet hittade jag i en latinsk källa, berättar Olle Ferm. Där var "att smeka" detsamma som att vara mottaglig för smicker, att vara medgörlig.I början av 1800-talet ändrades tolkningen genom historieprofessorn Erik Gustaf Geijer, som tog upp Magnus förmenta homoerotiska utsvävningar och kopplade dem till öknamnet. Mot slutet av seklet blev detta med en homosexuell kung dock "alltför magstarkt" för det oscarianska Sverige, och Geijers tolkning dök åter upp först en bit in på 1900-talet, men nu som en självklarhet.
Uttrycket började dyka upp i samband med kung Magnus i kyrkliga skrifter från mitten av 1400-talet. Kungen ansågs lättlurad, godtrogen och alltför släpphänt mot den danske kungen Valdemar Atterdag, som 1360 lyckades lägga beslag på Skåne.
För Olle Ferm är det oviktigt att reda ut huruvida kungen verkligen var homosexuell eller inte. Hans uppgift är, säger han, att källkritiskt granska hur förtal uppstår, sprids och till slut blir sanning.
- Jag kan visa att kung Magnus var allmänt förtalad under medeltiden. Bland annat kallades han för fåne, och beskrevs närmast som förståndshandikappad. Alltsammans hör samman med politiska beslut, men har i efterhand kommit i skuggan av det mer privata.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar