För ett par år sedan skrev jag ett inlägg med rubriken "Om vigselrätt och vigseltvång", där jag bland annat konstaterade:
Tre präster i Göteborgs stift lämnade våren 2010 in ansökan hos Kammarkollegiet om att få bli fråntagna sin vigselbehörighet. Det är första gången Kammarkollegiet fått in en sådan begäran. Prästernas främsta motivering var att de inte delar Svenska kyrkans äktenskapssyn efter beslutet om samkönad vigsel.
Göteborgs domkapitel och Svenska kyrkan på nationell nivå sa nej till att präster på detta sätt ska kunna avstå delar av den tjänst de vigts till. Men Kammarkollegiet konstaterar att eftersom det inte finns någon laglig skyldighet att viga så ska den som vill kunna slippa uppdraget.
För en av de berörda, komminister Tord Nordblom i Ytterby församling i Göteborg, har beslutet än så länge inte vållat några problem.
"Jag erbjuder fortfarande par vigslar, men då måste de också ha en borgerlig vigsel eftersom jag inte kan skriva under hindersprövningen. Förhoppningsvis är detta ett steg i riktningen mot en civilrättslig lösning i vigselfrågan, det är det långsiktiga målet," säger han.
Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift, talar däremot om "en djupt osolidarisk provokation" och ett rent ”demonstrationsbeteende” från de berörda prästernas sida. "I och med att ingen präst i dag är tvingad att viga något enskilt par så är detta kolossalt onödigt. Det är en provokation som ingen tjänar på."
Domkapitlet i Göteborg behandlade frågan i slutet av oktober 2010. Det beslöt att skicka ett brev med fyra frågor om prästernas motiv och om de tänkt igenom konsekvenserna av sitt beslut.
I november behandlade domkapitlet fallet på nytt och nöjde sig med en reprimand. Domkapitlet pekade på att om det finns missnöje med kyrkans beslut att söka vigselrätt så finns det demokratiska vägar att gå för att försöka åstadkomma en förändring. ”Att använda sig av andra tillvägagångssätt anser domkapitlet inte vara lojalt med Svenska kyrkan och de som gör på detta sätt förtjänar kritik”, heter det i beslutet.
Ledamoten i domkapitlet Bo Hanson har dock i ett yttrande anmält en avvikande åsikt. Han anser att eftersom det inte råder någon plikt för präster i Svenska kyrkan att viga, så bör det också vara fritt för dem att välja om de vill ha vigselrätt eller inte. "Om det finns präster som har sådan avsmak för samkönade par att de känner sig kränkta över vigselförordnandet, så låt dem slippa. Det finns inget som tyder på att det handlar om några stora skaror. Församlingar kommer inte att vilja anställa präster som saknar behörighet att viga."
Frågan är [...] om vigselrätt innebär vigseltvång. Redan nu är [Evangelisk-lutherska kyrkans i Finland] vigselrätt begränsad. Jag får t.ex. inte viga ett par om inte kontrahenterna uppfyller vissa villkor. Att de skall ha en giltig hindersprövning (alltså ha papper på att de är myndiga, inte för nära släkt med varann och inte gifta från tidigare) är bara början. Dessutom skall de vara skriftskolgångna medlemmar av kyrkan, eller om inte båda är det, skall den andra höra till någon kristen kyrka.I Sverige är verkar situationen vara lite annan. I och med att Svenska kyrkan gav avkall på sin statskyrkostatus år 2000, ändrades systemet så att det är de enskilda prästerna, inte kyrkan, som har vigselbehörighet. Detta gör att vissa konservativa är oroliga för att de skall tvingas viga samkönade par, nu när både stat och kyrka har gjort äktenskapet könsneutralt.
Om dessa villkor uppfylls har församlingen plikt att viga. Däremot inte nödvändigtvis den enskilde prästen. Det finns kolleger som av samvetsskäl inte viger t.ex. frånskilda, och det är tillåtet - under förutsättning att församlingen (läs: kyrkoherden) ser till att vigseln ändå kan förrättas. Kyrkoherdens rättighet att väja är alltså i detta fall mindre än andra prästers.
Samma samvetsfrihet bör rimligtvis gälla också präster som inte kan tänka sig att viga samkönade par (under förutsättning att sådana vigslar införs i Finland, vilket jag hoppas). Kyrkans vigselrätt leder alltså inte automatiskt till prästens vigseltvång.
Tre präster i Göteborgs stift lämnade våren 2010 in ansökan hos Kammarkollegiet om att få bli fråntagna sin vigselbehörighet. Det är första gången Kammarkollegiet fått in en sådan begäran. Prästernas främsta motivering var att de inte delar Svenska kyrkans äktenskapssyn efter beslutet om samkönad vigsel.
Göteborgs domkapitel och Svenska kyrkan på nationell nivå sa nej till att präster på detta sätt ska kunna avstå delar av den tjänst de vigts till. Men Kammarkollegiet konstaterar att eftersom det inte finns någon laglig skyldighet att viga så ska den som vill kunna slippa uppdraget.
För en av de berörda, komminister Tord Nordblom i Ytterby församling i Göteborg, har beslutet än så länge inte vållat några problem.
"Jag erbjuder fortfarande par vigslar, men då måste de också ha en borgerlig vigsel eftersom jag inte kan skriva under hindersprövningen. Förhoppningsvis är detta ett steg i riktningen mot en civilrättslig lösning i vigselfrågan, det är det långsiktiga målet," säger han.
Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift, talar däremot om "en djupt osolidarisk provokation" och ett rent ”demonstrationsbeteende” från de berörda prästernas sida. "I och med att ingen präst i dag är tvingad att viga något enskilt par så är detta kolossalt onödigt. Det är en provokation som ingen tjänar på."
Domkapitlet i Göteborg behandlade frågan i slutet av oktober 2010. Det beslöt att skicka ett brev med fyra frågor om prästernas motiv och om de tänkt igenom konsekvenserna av sitt beslut.
I november behandlade domkapitlet fallet på nytt och nöjde sig med en reprimand. Domkapitlet pekade på att om det finns missnöje med kyrkans beslut att söka vigselrätt så finns det demokratiska vägar att gå för att försöka åstadkomma en förändring. ”Att använda sig av andra tillvägagångssätt anser domkapitlet inte vara lojalt med Svenska kyrkan och de som gör på detta sätt förtjänar kritik”, heter det i beslutet.
Ledamoten i domkapitlet Bo Hanson har dock i ett yttrande anmält en avvikande åsikt. Han anser att eftersom det inte råder någon plikt för präster i Svenska kyrkan att viga, så bör det också vara fritt för dem att välja om de vill ha vigselrätt eller inte. "Om det finns präster som har sådan avsmak för samkönade par att de känner sig kränkta över vigselförordnandet, så låt dem slippa. Det finns inget som tyder på att det handlar om några stora skaror. Församlingar kommer inte att vilja anställa präster som saknar behörighet att viga."
Präster slipper vigselbehörighet (Kyrkans Tidning 23.9.10)
”Präster har rätt att avsäga sig vigselbehörighet” (Dagen 23.9.10)
Präster avsäger sig vigselbehörigheten (Världen idag 28.9.10)
”En osolidarisk provokation” (Kyrkans Tidning 30.9.10)
Biskop kritiserar präster som avsäger sig vigselbehörighet (Dagen 30.9.10)
Präster tvekar om vigselbehörighet (Kyrkans Tidning 14.10.10)
Fler vill avsäga sig vigselrätten (Kyrkans Tidning 21.10.10)
Präster utan vigselrätt får kritik av domkapitlet (Kyrkans Tidning 19.11.10)
1 kommentar:
Tack för en upplysande artikel... det ska bli intressant hur det går med det här i Finland efter följande val.
Skicka en kommentar