Missionsprovinsen och usurpation

I förra veckans nummer av Kyrkpressen (50/09) ingick på s. 6 en intervju med biskopsmötets sekreterare, TD Jari Jolkkonen. Tyvärr tycks den inte finnas på nätet.
Jolkkonen konstaterar:

Biskopar och präster vigda av Missionsprovinsen betraktas som lekmän av Finlands evangelisk-lutherska kyrka [borde vara "Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland", bäste Stig Kankkonen!]. Om en sådan person uppträder som vår kyrkas präst eller biskop är det ytterst fråga om ett lagbrott.

Exempel på sådant uppträdande är om man förrättar ett dop där barnet kommer att höra till ELKF. Dopet godkänns nog, men dopförrättaren gör sig skyldig till usurpation, för att använda strafflagens term (16 kap. 9§: Usurpation av tjänstemannabefogenhet). Straffet för usurpation är böter eller fängelse i högst sex månader. Usurpation gäller naturligtvis inte endast prästämbetet, utan också polis, militär eller andra tjänstemän "som utövar offentlig makt i tjänsteuppdrag".
Jolkkonen:

- Lutherska världsförbundet erkänner inte präster vigda av Missionsprovinsen i Sverige och sådana personer ses i vår kyrka som lekmän. [...]
- Om en person vigd av Missionsprovinsen uppträder som präst eller biskop och gör anspråk på att verka inom vår kyrka aktualiseras frågan om usurpation. Gör inte personen det anspråket är det fråga om att personen verkar inom ett nytt kyrkosamfund. [...]
- Om [Luther-]stiftelsen grundar ett eget stift och ett eget biskopsämbete måste man ärligt medge att det innebär att stiftelsen lösgör sig från vår kyrka [ELKF]. Och det är svårt att se att en präst som grundar en egen kyrka skulle kunna behålla sina prästrättigheter i vår kyrka.

Tack, dr Jolkkonen, för detta klargörande. Man kan alltså inte äta kakan och ha den kvar, ens om man hör till Missionsprovinsen.

Uppdatering:
Ärkebiskop Paarma: Kyrkan erkänner inte Lutherstiftelsens biskop (Kyrklig tidningstjänst 18.1.10)