Under den hatade Rákosi-regimen i Ungern gick en gammal bonde längs en åkerväg och mötte en av de nyinsatta ämbetsmännen. Gubben hälsade som han var van vid: ”Áldott Jézus Krisztus! – Lovad vare Jesus Kristus!”
Partipampen började tillrättavisa honom: ”Vet inte bácsi att den hälsningen är ur bruk? Vi hälsar numera med att säga ’Szabadság! – Frihet!”
Bácsin svarade: ”Jo, jag har hört om det. Men så länge vi har de där bilderna på åkerkanten” – han pekade på ett krucifix – ”så hälsar jag med hans hälsning. Men sen när ni har satt upp den där Rákosi på en likadan stolpe, så säger också jag ’Szabadság!’”
Partipampen började tillrättavisa honom: ”Vet inte bácsi att den hälsningen är ur bruk? Vi hälsar numera med att säga ’Szabadság! – Frihet!”
Bácsin svarade: ”Jo, jag har hört om det. Men så länge vi har de där bilderna på åkerkanten” – han pekade på ett krucifix – ”så hälsar jag med hans hälsning. Men sen när ni har satt upp den där Rákosi på en likadan stolpe, så säger också jag ’Szabadság!’”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar