Hjärtat är (lite) till vänster

Ett uttryck som vänsterpartier ofta kör med när de vill få med sina anhängare på någonting är "Hjärtat är till vänster." Det ger ett intryck av att just deras parti har en medkännande och mänsklig politik, till skillnad från särskilt högerpartierna.
Vare därmed hur som helst, men själva bilden är en smula problematisk. När t.ex. Vänsterförbundet använder uttrycket, verkar det ju som om hjärtat skulle sitta i vänstra armhålan, ungefär. Och så är ju inte fallet. Hjärtat sitter mitt i bröstkorgen, mellan lungorna. Hjärtat är visserligen en smula till vänster om mittlinjen - men bara en smula!
Det är alltså inte utpräglade vänsterpartier som borde använda uttrycket, utan snarare center-vänster-partier som SFP. Den socialliberala linje som SFP företräder placerar oss precis där hjärtat finns, strax till vänster om mitten.
Men jag borde väl skriva "den socialliberala linje som SFP borde företräda". Tyvärr är det ju inte riktigt så i praktiken, alla gånger. Jag bloggade om detta för några veckor sedan på basen av en text på min politiska hemsida.
Någon som dock håller fast vid linjen i ur och skur - på sistone oftast i skur - är minister Astrid Thors. Hon vågar och hon orkar! Nu senast gäller striden asylpolitiken, där samlingspartisten Ben Zyskowicz (om vilken jag hade högre tankar) fiskar i populismens grumliga vatten genom att komma med ett påhopp på minister Thors.
Men Astrid, du ska veta att du har åtminstone mitt stöd. Kör hårt!
Zyskowicz: Thorsilla asenneongelma turvapaikka-asioissa (Helsingin Sanomat 15.4.09)
Rajamäki jatkaa sumuverhojen levittämistä (Astrid Thorsin blogi 15.4.09)
Thors arg över asylkritik (YLE 17.4.09)
Thors får kritik från alla håll (Hufvudstadsbladet 17.4.09)
Thors syyttää Zyskowiczin rikkoneen pelisääntöjä turvapaikkaripityksessä (Helsingin Sanomat 17.4.09)
Wallin: SFP kryper inte ihop (YLE 17.4.09)
Bens attitydproblem (Astrid Thors' blogg 19.4.09)

1 kommentar:

Peter Portin sa...

Vi är nog flera som stödjer Astrid Thors i denna fråga. Här är en till!

Så bra att det finns politiker som vågar säga nej till populismen!