Låt oss gå in till Betlehem!

Texterna för Julmorgonen

Första läsningen: Jes 9:2-7
Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land
strålar ljuset fram.
Du låter jublet stiga,
du gör glädjen stor.
De gläds inför dig
som man gläds vid skörden,
som man jublar när bytet fördelas.
Oket som tyngde dem,
stången på deras axlar,
förtryckarens piska
bryter du sönder,
som den dag då Midjan besegrades.
Stöveln som bars i striden
och manteln som fläckats av blod,
allt detta skall brännas, förtäras av eld.
Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.
Väldet skall bli stort,
fredens välsignelser utan gräns
för Davids tron och hans rike.
Det skall befästas och hållas vid makt
med rätt och rättfärdighet
nu och för evigt.
Herren Sebaots lidelse
skall göra detta.

Andra läsningen: Heb 1:1-6
Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom. Och han, som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter på Majestätets högra sida i höjden. Han har blivit lika mycket mäktigare än änglarna som det namn han har fått i arv är förmer än deras. Ty aldrig har Gud sagt till någon ängel:
Du är min son,
jag har fött dig i dag,
eller:
Jag skall vara hans fader,
och han skall vara min son.
Och när han låter sin förstfödde son träda in i världen säger han:
Alla Guds änglar skall hylla honom.

Evangelium: Luk 2:1-20
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
"Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt."
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta." De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

Juldagens texter: Jes 52:7-10, 1Joh 1:1-4 och Joh 1:1-14.

Löftena uppfylls

Texterna för Julaftonen

Första läsningen: Jes 11:1-5
En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam,
ett skott skall skjuta upp ur hans rot.
Han är fylld av Herrens ande,
vishetens och insiktens ande,
klokhetens och kraftens ande,
kunskapens och gudsfruktans ande.
Han dömer inte efter skenet,
skipar inte rätt efter rykten.
Rättvist dömer han de svaga,
med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet.
Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg,
de ondas liv blåses ut av hans tal.
Rättvisan är hans bälte,
troheten bär han kring livet.

Andra läsningen: Apg 13:16-26
Paulus reste sig, gav tecken till tystnad och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna på mig. Vårt folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten, och med lyftad arm förde han dem ut därifrån. I omkring fyrtio år sörjde han för dem i öknen, och sedan utrotade han sju folk i Kanaan och lät dem ta deras land i besittning. Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år. Därefter gav han dem domare, fram till profeten Samuels tid. Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, son till Kish och av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. Efter att ha avsatt denne upphöjde han David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt sinne, som skall förverkliga alla mina planer. Det är bland hans efterkommande som Gud enligt sitt löfte har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus, vars framträdande Johannes förberedde genom att förkunna omvändelse och dop för hela Israels folk. Och när Johannes verk närmade sig sitt slut sade han: 'Jag är inte den som ni tror. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig att knyta av honom sandalerna.'
Mina bröder, ni som stammar från Abraham och alla ni här som fruktar Gud, till er har budskapet om denna räddning sänts."

Evangelium: Luk 2:1-14
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
"Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt."

Julnattens texter: Jes 9:2-7, Tit 2:11-14 och Luk 2:1-14 (se ovan).

Julfrid

Under julhelgen kommer jag inte att reta någon med hbt- eller andra skriverier. Nu är det dags för julfrid!
Jag tar också en partiell bloggpaus - partiell betyder att jag lägger in helgernas prediko- och läsetexter, men inga egna funderingar. Predikantbloggen utökas dock med både mina och andras predikningar. Om det intresserar, så stick dig där!

Du minns väl förresten att den bästa julklapp du kan ge dina barn är en nykter helg?

God, fridfull och välsignad jul tillönskas alla läsare!

Ulcerös kolit 1

Jag nämnde att jag för några år sedan var allvarligt sjuk. Det födde ett par reaktioner av medkänsla. Tack för det! För att sprida lite information om min sjukdom, skriver jag nu en inläggsserie. Den som tycker att det är obehagligt med sjukdomsbeskrivningar skall sluta läsa nu.

Då jag var lite drygt 30 år gammal, upptäckte jag plötsligt blod i avföringen. Det är aldrig ett gott tecken, förstås. Jag sökte mig till arbetsplatsläkaren, som undersökte mig och småningom skickade mig på ytterligare undersökningar.
Det var en obehaglig tid. Jag genomgick flera rektoskopier, alltså läkarna förde upp en videokamera i baken på mig och tog provbitar. Förutom att rektoskopier är smärtsamma och måste bemötas med galghumor, fanns hela tiden oron i bakhuvudet, eftersom vi inte visste vad det var för fel på mig. Tänk om det var cancer!
Därför blev vi nästan lättade när diagnosen kom: Ulcerös kolit. Inte trevligt det heller, förstås, men bättre med en sjukdom som man måste leva med än en som man dör av.

Ulcerös kolit går ut på att tarmväggen i änd- och/eller tjocktarmen är inflammerad och blöder. Det leder till att det kommer blod i avföringen, som genom den ökade vätskemängden blir lös. Därför måste man besöka toaletten oftare. Eftersom man mister blod, blir man anemisk och därmed trött. Som tur är, finns det inga nerver i inre tarmväggarna, så någon direkt smärta kommer inte av såren, även om det ju nog är obehagligt. Detta tillstånd kommer i perioder, s.k. skov, och behandlingen går ut på att häva symptomen. Detta sker närmast genom medicinering med kortisontabletter.
Orsaken till sjukdomen är okänd. Kroppens immunförsvar angriper den egna vävnaden, det vet man, men varför så sker vet man alltså inte. Jag brukar tänka att ulcerös kolit (och dess släkting Crohns sjukdom) är motsatsen till AIDS, som ju går ut på att immunförsvaret slås ut; här är det ju närmast alltför effektivt.
Frekvensen av ulcerös kolit stiger med stigande levnadsstandard i samhället, men de personliga levnadsvanorna har inte påvisats påverka. Åldern tycks inverka - sjukdomen bryter oftast ut i tidig medelålder - men det finns gott om undantag. Jag är ju fet och var i "rätt" ålder, men på sjukhuset delade jag rum med en femtonårig ishockeyspelare i topptrim, som hade precis samma sjukdom som jag.

Varför hamnade jag då på sjukhus? Mer om det senare.

Herrens födelse är nära

Texterna för Fjärde söndagen i advent enligt andra årgången

Första läsningen: 1 Mos 21:1-7
Herren glömde inte sitt löfte till Sara utan gjorde med henne så som han hade sagt. Hon blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, vid den tid som Gud hade förutsagt. Abraham gav sin nyfödde son, den som Sara fött honom, namnet Isak. När Isak var åtta dagar omskar Abraham honom, så som Gud hade befallt. Abraham var 100 år när hans son Isak föddes. Och Sara sade: "Det Gud har gjort får mig att le, och alla som hör det måste le med mig." Hon sade: "Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle ha barn att amma? Men nu har jag fött honom en son på hans ålderdom."

Andra läsningen: Heb 6:13-19
Då Gud gav Abraham löftet svor han vid sig själv - någon högre kunde han ju inte svära vid - och sade: Ja, jag skall välsigna dig och göra din ätt talrik. Abraham fick också efter tålig väntan vad Gud hade lovat. Människor svär vid en som är högre än de; eden blir en säkerhet som tystar varje invändning. Då nu Gud särskilt ville bevisa för dem som hans löfte gällde hur orubbligt hans beslut är, gick han i borgen för det med en ed. Hans avsikt var att genom två orubbliga utfästelser, i vilka han som Gud omöjligt kan ha ljugit, ge oss en stark uppmuntran, oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som ligger framför oss. Detta hopp är vår själs ankare. Det är tryggt och säkert och når innanför förhänget.

Evangelium: Matt 1:18-24
Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder." Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade.

Retorik

Det finns två retoriska figurer som jag har retat mig på under de senaste åren. Det verkar dessutom som om den ena springer fram ur den andra.

Stiftet som familj
Den första figuren går ut på att vi (t.ex. inom Borgå stift) är som en enda stor familj. Vi är alla systrar och bröder, och därför skall vi inte bråka.
Denna tanke är vacker, men destruktiv. Det kan väl hända att vi är en familj, men i så fall en familj där det förekommer incest och hustrumisshandel. Genom att alla låter bli att "bråka" (och locket läggs på debatten) legitimeras missbruken, och missnöjet och illamåendet ökar.

De konservativa blir förföljda
Om problemen sopas under mattan, försvinner de inte, utan blir tvärtom bara större. Men i ett klimat där alla har vant sig vid att saker inte nämns vid sina rätta namn, kan en förändring på den punkten bli en chockartad väckning för mången.
Då kyrkans och stiftets ledning nu (äntligen) tar itu med de olika former av diskriminering som förekommer, börjar de som drabbas naturligtvis skrika om "förföljelse" och "diskriminering" i sin tur. Det som sker är dock att situationen normaliseras.

Just nu mår kyrkan och stiftet inte bra. De har feber. Ändå är febern ett hoppfullt tecken på att infektionen bekämpas och patienten småningom kan tillfriskna. Gud give att det går så!

Böneämne: Isis bror fortfarande

För ett par veckor sedan blev Isis bror opererad för hjärntumör, och jag lade fram detta som böneämne. Nu skriver hon:

Hej bästa bloggpräst!
Kan jag än en gång få komma och be om hjälp med förbön för min bror, han är nu opererad och tibaka i Vasa, är nu trött och kan inte röra vänstra armen o benet och detta är mycket tungt och svårt för de närmaste. Halva tumören kunde tas bort och vi hoppas och ber om ett helande och hjälp. Han är så fin min bror, öppen o glad och sett sin medmännniska, men nu så svårt.
Syster Isi

Jag uppmanar alla att fortsätta be tillsammans med oss för Isis bror! Använd egna ord eller följande formulering:

Gud, tack för att du är nära.
Tack för att du ser oss, när vi har det svårt.
Vi ber för Isis bror.
Vi ber att han skall bli frisk.
Vi ber också för hans familj och närmaste.
Det är svårt att se den man älskar lida.
Vi ber om kraft och glädje mitt i allt.
Vi ber om frid och värme inför julen.
I Jesu namn. Amen.

Tack för din hjälp!

Error

Thanks to Rain

Insändardebatten går vidare

Under rubriken Insändarskörd refererade och kommenterade jag en del skriverier i förra veckans nummer av bl.a. Kyrkpressen. Nu går debatten vidare.
Hela mediacirkusen kring nattvardstvisten har jag ju samlat här.

I Kp 51-52/07 (s. 5) besvarar biskop Gustav Björkstrand prostarna Stig-Olof Fernströms och Henrik Perrets kritik från veckan innan. Han skriver att de "antyder mot bättre vetande att [Halvar] Sandell skulle ha fått anmärkningen för sin predikan vid konfirmationen." Tvärtom fick Sandell den för sitt handlande som bryter mot kyrkolag och -ordning. "Det är en självklarhet att en präst skall följa såväl kyrklig som samhällelig lagstiftning," skriver biskopen, som lovar återkomma med "en längre artikel efter helgerna".
Det ser jag fram emot.

Ulf Särs (som kallar sig "evig teol.stud.") svarar Paul von Martens med samma grundidé som jag hade: att man inte kan ställa utvecklingsstörda och homosexuella mot varann på det sätt som von Martens gör.

En intressant idé kommer Christian Schönberg med; intressant, men orealistisk och rätt osaklig. Han vill inte råka ut för kvinnoprästmotståndare som förrättar gudstjänster, och föreslår därför att motståndarna märks ut på något vis i gudstjänstannonseringen. Hmm.
Om det är till någon ledning, kan jag härmed meddela att jag själv inte är kvinnoprästmotståndare. Ifall det nu var någon som misstänkte något sådant...

Helsingfors svenska församling(ar)

Som infödd helsingforsare tycker jag att det är bedrövligt. Som naturaliserad borgåbo utan vidare planer på att återvända berör det mig inte personligen, men det är ändå plågsamt att se.

Jag talar om förnyelsen av församlingsstrukturen i Helsingfors. Jag är född i Norra svenska församlingen, men flyttade efter ett halvt år (tillsammans med mina föräldrar) till Sörnäs svenska församling. Där bodde vi tills vi flyttade till Södra svenska församlingen när jag skulle börja skolan år 1974. Några år senare fusionerades Sörnäs svenska med Tomas församling och upphörde i praktiken att existera. Det tog flera årtionden för verksamheten i f.d. Sörnäs svenska att vakna till liv igen.
Senare har jag också hört till Matteus församling i ett knappt decennium, innan jag 2002 flyttade till Borgå.

De sju svenska helsingforsförsamlingarna blev alltså sex år 1979 (om jag minns rätt) och har så förblivit. På finskt håll har en del sammanslagningar genomförts; den mest betydande var när Helsingfors domkyrkoförsamling slukade flera mindre församlingar någon gång på 1990-talet.
Sedan dess har ytterligare nedskärningar diskuterats, men först nu är processen på gång på allvar. Alla de sex svenska församlingarna (och de 24 finska, för den delen) har sin egen karaktär; Södra svenska, Norra svenska, Tomas, Matteus, Markus och Lukas skiljer sig alla från varann på olika sätt. Hur de än förenas kommer det att bli kulturkrockar. Men det kanske är oundvikligt; det gäller bara att vara medveten om det och försöka göra krockarna så lindriga som möjligt.

Just nu lever församlingarna i limbo. Av de sex kyrkoherdetjänsterna är endast två ordinarie besatta, och den ena tjänsteinnehavaren, Anita Widell i Tomas, har nyss beviljats begärt avsked för pension från 1.1.09. Kvar finns då bara min förre förman Henrik Andersén i Matteus, som också han är nära pensionsåldern. I Helsingfors råder för tillfället rekryteringsstopp, som planeras fortgå tills situationen klarnar. Planerna har varit att den nya strukturen skulle träda i kraft från år 2011, men enligt en nyhet i Kyrkpressen önskar domkapitlet i Borgå stift att det skulle ske redan år 2009 för de svenska församlingarnas del.
Det håller jag verkligen med om! Det är ändå inte så mycket den strukturella osäkerheten som rekryteringsstoppet som föder problem.
Det finns förstås både ekonomiska, administrativa och personalpolitiska orsaker till stoppet. Två (eller flera) församlingar med ordinarie kyrkoherdar kan inte sammanslås om inte alla kyrkoherdar utom en går med på att trappa ned till kaplaner - den återstående blir då förstås kyrkoherde i den sammanslagna församlingen. De "nedtrappade" nya kaplanerna behåller dock sin kyrkoherdelön, så de blir dyrare för arbetsgivaren än en "vanlig" kaplan skulle vara. Ändå kan det säkert vara en prestigeförlust för mången att stiga ner på det sättet - även om en del kanske tycker att det är skönt. Enklast (och billigast) är det hur som helst att sammanslå församlingar när kyrkoherdetjänsterna är obesatta.
Om ett rekryteringsstopp av det här slaget skulle pågå ett år eller så, kunde det säkert vara motiverat, men detta har redan pågått i tre-fyra år och pågår minst ett, men troligast tre år till. Detta är inte sund personalpolitik eller en god behandling av de berörda församlingarna.

Som jag sade, berör detta inte mig personligen. Det finns dock ett motsvarande stopp som kommer mig mycket närmare, och det gäller kontraktsprostvalet i domprosteriet. Men mer om det en annan gång, kanske.

Veckans anekdot: Svag pappa

Efter min första sejour på sjukhus vårterminen 2003 (jag var sammanlagt inne i fem omgångar för min ulcerösa kolit) hade det snöat när jag kom hem. Jag tog med mig Joakim (då 1,5 år) och gick ut på vår minimala radhusgård för att skotta, vilket normalt tog under en halv timme. Jag tänkte att det klarar jag galant, och så måste jag röra på mig lite efter att ha varit inspärrad på Mejlans.
Men jag var starkt anemisk. Jag orkade inte mer än kanske tio minuter innan det började gå runt för mig och jag fick sätta mig. Pojken tittade förvånat på mig, med en min av att "Vad gick det åt gubben nu då?"

Är man sjuk skall man tillåta sig att vara sjuk - inte tro att man skall klara samma som när man är frisk. Ibland måste man lära sig det genom försök-och-misstag-metoden.

Wejryd: Inte äktenskap, men livsgemenskap

För en vecka sedan skrev jag om Svenska kyrkans remissvar om samkönade äktenskap. Det gick ut på att själva fenomenet är OK, men att ordet "äktenskap" bör reserveras för heterosexuella förhållanden.
Idag (20.12.07) skriver Kyrkans Tidning att ärkebiskop Anders Wejryd lanserar termen "livsgemenskap".

Som term är den väl inte så puckelryggig, men varför införa ett nytt ord för ett fenomen som redan har en beteckning?

Om domprostvalet

I november skrev jag om domprostvalet här i Borgå. Nu har domkapitlet kommit med detaljerad information om saken, och de uppgifter som jag skrev då är delvis föråldrade. I domkapitlets notis (19.12.07) står det:

Valpredikningarna för besättandet av kyrkoherdetjänsten i Borgå svenska domkyrkoförsamling hålls sålunda att den i första förslagsrum uppförda, prosten, tidigare assessorn, Lars Junell förrättar högmässa 10.2.2008 i Lilla kyrkan i Borgå och den i andra förslagsrum uppförda, kaplanen i Esbo svenska församlingen, assessor, teol. lic. Bror Träskbacka förrättar högmässa 17.2.2008 och den i tredje förslagsrum uppförda, kaplanen i Borgå svenska domkyrkoförsamling, teol. lic. Mats Lindgård förrättar högmässa 24.2.2008. Valet inleds i Lilla kyrkan i Borgå efter högmässan 9.3.2008.

De s.k. valpredikningarna i februari, alltså, och valet den 9 och 10 mars. Församlingsborna kommer också att få tillfälle att ställa frågor till kandidaterna och en debatt mellan kandidaterna skall också ordnas, är det tänkt.
Efter valet skall domkapitlet fastställa valresultatet, och sedan är det en besvärstid på en månad på det beslutet. Om ingen besvärar sig torde den nya domprosten kunna tillträda 1.5.08.

Officiell information om detta kommer senare. Detta är naturligtvis helt inofficiellt. Häng mig inte om det ännu sker ändringar ...

The freedom to eat

The freedom of man, I contend, is the freedom to eat.

- Eleanor Roosevelt
as quoted on the Hunger Site

Nya Prästbloggen kommer

I november skrev jag så här:

Prästbloggen avslutades oförhappandes efter bara nio månader i bloggosfären. Jag skrev både om dess början och dess slut - samt lite där emellan.
Nu leker jag med tanken att starta "Nya prästbloggen", där varje bloggare skulle skriva (minst) ett inlägg i månaden, säg. Med tillräckligt många skribenter kunde aktiviteten vara tillräckligt hög för att intressera läsare. Eller?

Nu har jag då börjat samla skrivande kolleger. Min tanke och förhoppning är att hitta rätt många lämpliga präster från Borgå stift som kunde behandla tro och liv, kyrka och samhälle, helg och vardag - och vid behov kanske prästgård och gärdsgård...
Jag räknar med att vi kommer igång någon gång under eller efter helgerna. Jag meddelar närmare när Nya Prästbloggen öppnas!

Finns det synpunkter eller önskemål? Låt komma bara!

Om de kommande valen

Det är småningom dags för val igen. Det gäller valen av ledamöter till kyrkomötet och till stiftsfullmäktige, som jag skrev så här om i november:

I vår kyrkas alla nio stift förrättas valen samtidigt, och eftersom kyrkomötet är det högsta beslutande organet inom kyrkan, torde det valet tilldra sig en del massmedialt intresse. Från Borgå stift väljer vi fyra lekmän och två präster att representera oss.
Stiftsfullmäktige inleder nu sin andra verksamhetsperiod, och är alltså ett rätt nytt organ. I Borgå består det av fjorton lekmän och sju präster. En av lekmännen representerar Åland.
Båda dessa organ väljs på fyra år, alltså för perioden 1.4.08-31.3.12. Nu pågår jakten på lämpliga kandidater, och listorna skall vara inlämnade till domkapitlet senast 17.12.07.

Nu är då listorna inlämnade. Jag hade hoppats att bli invald i stiftsfullmäktige redan för fyra år sedan, men p.g.a. olyckliga omständigheter rymdes jag inte med på listan den gången. Den här gången var jag ute i god tid - men tror ni inte att det misslyckades den här gången också! Den officiella förklaringen ges av Ann-Sofi Storbacka, första undertecknare på listan:

För att listan inte i det märkliga samtalsklimatet som råder i stiftet skall bli de konservativas huvudfiende genom att tydligt och starkt profilera sig som HBT-vänlig (= för välsignelse av homosexuella parförhållanden) har Kalle af Hällström dragit sig bort från listan. Just nu är det viktigaste i stiftsfullmäktige att arbeta för ett respekterande samtalsklimat och en fokusering på det gemensamma än att ge sig in i en ännu hårdare debatt om de konservativas tröskelfrågor (läs: kvinnopräster och homosexualitet). För att nå detta mål gäller det att i valet gå ut med andra frågor än de konservativas. Detta skall inte ses som ett misstroendevotum mot Kalle, utan som en strategi i ett svårt och låst läge.

Johan Westerlund, som finns med på berörda lista, skriver under rubriken Strävan till enhet på sin blogg att de flesta listor

har beteckningar som visar på en vilja att jobba för stiftet, kyrkan och närmare bestämt för enheten. Ordet enhet förekommer på fyra listor, samverkan, samarbete, samling, tillsammans är andra ord som finns.
Viljan är alltså god. Låt oss se detta som ett gott tecken!

Tyvärr har jag svårt att vara lika optimistisk som kollega Johan. Om inte ens vi icke-konservativa kan enas, hur skall då stiftet som helhet göra det?
Dessutom är listorna till stiftsfullmäktige bedrövligt korta. En lista får innehålla tre gånger så många kandidater som det finns platser i fullmäktige; sju prästplatser betyder maximalt tjugoen kandidater. Nu har ingen av listorna ens sju kandidater. Intresset för kandidatur är alltså väldigt lamt. I kyrkomötesvalet är det bättre med den saken, men tendensen till splittring är tydlig också där.

Gott tecken? Hmm. Jag är Tomas.

Kyrklig tidningstjänst publicerar 18.12.07 Borgå stifts kandidater till kyrkomötet och stiftsfullmäktige. Valen förrättas 11.2.08. Prästledamöterna väljs med direkta val, medan lekmännen blir indirekt valda. Medlemmarna i församlings- och kyrkoråd och i kyrkofullmäktige är valda för att sköta bl.a. den uppgiften.

Stop Sign Hermeneutics 3

Suppose you're traveling to work and you see a stop sign. What you do depends on your implicit hermeneutics.

A serious and educated Catholic believes that he cannot understand the stop sign apart from its interpretive community and their tradition. Observing that the interpretive community doesn't take it too seriously, he doesn't feel obligated to take it too seriously either.

SKT: Könsneutrala äktenskap är lutherska

På Luciadagen bloggade jag om Svenska kyrkan och äktenskapet. I Svensk Kyrkotidning 50/07 skriver ledarskribenten Boel Hössjer Sundman om samma ämne.

[...] jag har väldigt svårt att förstå hur tunga kyrkliga företrädare, som domkapitel och stiftsstyrelser, förespråkar att Svenska kyrkan nu självmant ska avstå sin vigselrätt. Hur är det möjligt? Vilka nya teologiska resonemang grundar ett sådant resonemang? [...]
I debatten påstås ibland att de kyrkliga företrädare som förespråkar vigsel för både homosexuella och heterosexuella par bara anpassar sig efter samhällets påbud. Jag anser att det är precis tvärt om. Om man är konsekvent mot evangelisk-luthersk tradition är det självklart att andligt och världsligt hör ihop. Det är inget nytt påfund. Att finnas mitt i människors liv är en central uppgift för kyrkan och det är lika centralt att både homosexuella och heterosexuella på lika villkor inkluderas i den omsorgen (Se vidare Ledare i Svensk Kyrkotidning nr 16, 2004). I själva verket är det de som nu förespråkar att Svenska kyrkan ska släppa vigselrätten som anpassat sin syn på kyrklig vigsel, utifrån just samhällets förändringar, och hastigt vill släppa en tidigare hjärtefråga. För inte så länge sedan var det just dessa grupper som med brösttoner talade om äktenskapets viktiga plats i kyrkan.
Jag är konfunderad över hur en del i Svenska kyrkan förhåller sig till kyrkans tradition och de handlingar som varit och är viktiga för många människor. Vad i traditionen är man beredd att släppa nästa gång? Är det begravningarna som står på tur?

Också Karin Långström Vinge hänvisar till denna ledare.

The earthly point of view

Nothing makes one so dizzy as human reasoning, which sees everything from an earthly point of view, and does not allow illumination from above. Earthly reasoning is covered with mud. Therefore, we have need of streams from above, so that, when the mud has fallen away, whatever part of the reason is pure may be carried on high and may be thoroughly imbued with the lessons taught there. This takes place when we manifest both a well-disposed soul and an upright life.

- St. John Chrysostom
as quoted on God's Politics

Tutu ber om ursäkt för sin och min del

Jag skrev ett biografiskt inlägg om ärkebiskop Desmond Tutu tidigare i år. Nu fortsätter han sitt goda värv som människorättskämpe genom att be om ursäkt för kyrkans förföljelse av homosexuella.

"I want to apologise to you and to all those who we in the church have persecuted.
"I'm sorry that we have been part of the persecution of a particular group.
"For me that is quite un-Christ like and, for that reason, it is unacceptable.
"Maybe even as a retired Archbishop I probably have, to some extent, a kind of authority, but apart from anything let me say for myself and anyone who might want to align themselves with me, I'm sorry.
"I'm sorry for the hurt, for the rejection, for the anguish that we have caused to such as yourselves."

Han ber om ursäkt också för min del genom att säga "anyone who might want to align themselves with me". Det passar mig bra.

Canal Street
PinkNews:
Desmond Tutu awaits lesbian kiss (1.6.06)
Tutu criticises church’s gay opposition (22.9.06)
Tutu stands up for gays (19.1.07)
Archbishop apologises for persecution of gays (16.12.07)