Det finns olika slag av ordnar. De vanligaste är förtjänstordnar (t.ex. Finlands Lejons orden) och sällskapsordnar (t.ex. frimurarna), men det finns fortfarande också andliga riddarordnar. Av de ursprungliga legitima andliga riddarordnarna existerar idag Johanniter- och Malteserordnarna samt till vissa delar Tyska Orden och Den Heliga Gravens Orden. En orden är legitim om dess insignier, ordenstecken, kan bäras i officiella sammanhang. Därmed faller sällskapsordnarna utanför denna legitimitet (även om de kan ha sin funktion för sina medlemmar).
Ordenstecknen inom Balliet Brandenburg är, enligt en tysk förordning från 1957, halskorset i svart band samt bröstkorset till festdräkt. I Finland kan dessa ordenstecken bäras i officiella sammanhang (festdräkt, kaftan, militär uniform) där förtjänsttecken och ordnar påbjudits. Detta naturligtvis under förutsättning att Herremästaren förlänat ordenstecknen och att personen i fråga alltså verkligen är riddare av Johanniter Ridderskapet.
Inom Balliet Brandenburg finns det riddare av två klasser: riddare (Ehrensritter) och rättsriddare (Rechtsritter). En riddare kan utnämnas till rättsriddare efter minst sju år av trogen tjänst, och får då rätt att i Ordenssammanhang bära mantel (förutom förstås rättsriddarkorset). Kommendatorer bär ett större rättsriddarkors. På bilden halskors: fr.v. rättsriddarkorset och riddarkorset. Mellan korsarmarna finns den preussiska örnen.
Liknande system har också de övriga legitima Johanniterordnarna.
Balliet Brandenburg, de tre övriga protestantiska Johanniterordnarna inom Johanniteralliansen samt den katolska Suveräna Militära Malteserorden har alla sina rötter i den ursprungliga, medeltida Hospitallierorden. Det finns dock hundratals sammanslutningar, som hävdar att de på ett eller annat sätt har sitt ursprung i korstågstidens andliga riddarordnar - särskilt då i Johanniter- och Malteserordnarna - utan att helt kunna fylla kraven på legitimitet. Många av dessa räknar sitt ursprung till tsar Paul I av Ryssland (1796-1801), som utan påvens godkännande utnämnt sej själv till Stormästare av Malteserorden, sedan Orden på Malta fördrivits av Napoleon år 1798.
De flesta av de "självgrundade" ordenssamfunden har anknytning till något kyrkligt eller religiöst samfund och ägnar sig även i varierande grad åt humanitär verksamhet, vilket naturligtvis i sig är lovvärt. En del av dem har också blivit mycket populära, trots ibland mycket höga anslutningsavgifter. De har dock skapat stor förvirring, framför allt bland personer som lockats av vackra ritualer, insignier och dräkter och som trott sig ha blivit medlemmar av en urgammal orden. Dessa organisationer är dock inte legitima andliga riddarordnar, eftersom de historiska rötterna saknas. De fungerar i allmänhet som sällskapsordnar; "hederliga" sällskapsordnar är de dock inte, eftersom de utger sig för att vara något annat. De kan m.a.o. bäst betecknas som "falska ordnar".
Johanniteralliansen och Malteserorden bevakar förekomsten av dylika icke erkända, icke legitima sammanslutningar som kan förväxlas med de egentliga Ordnarna. Ofta använder de "falska ordnarna" namn, tecken och insignier, som är till förvillning lika dem som av gammalt används av de legitima. De legitima Ordnarna försöker hejda falska organisationer av detta slag. Särskilt vill man naturligtvis komma åt organisationer, som under dessa tecken bedriver olaglig eller till och med kriminell verksamhet.
Beteckningarna "Johanniter", "Johanniterorden" m.fl. samt tecknet med det åttauddiga korset i röd eller svart cirkel eller fyrkant är upphovsrättsligt skyddade internationellt.
Ordenstecknen inom Balliet Brandenburg är, enligt en tysk förordning från 1957, halskorset i svart band samt bröstkorset till festdräkt. I Finland kan dessa ordenstecken bäras i officiella sammanhang (festdräkt, kaftan, militär uniform) där förtjänsttecken och ordnar påbjudits. Detta naturligtvis under förutsättning att Herremästaren förlänat ordenstecknen och att personen i fråga alltså verkligen är riddare av Johanniter Ridderskapet.
Inom Balliet Brandenburg finns det riddare av två klasser: riddare (Ehrensritter) och rättsriddare (Rechtsritter). En riddare kan utnämnas till rättsriddare efter minst sju år av trogen tjänst, och får då rätt att i Ordenssammanhang bära mantel (förutom förstås rättsriddarkorset). Kommendatorer bär ett större rättsriddarkors. På bilden halskors: fr.v. rättsriddarkorset och riddarkorset. Mellan korsarmarna finns den preussiska örnen. Liknande system har också de övriga legitima Johanniterordnarna.
Balliet Brandenburg, de tre övriga protestantiska Johanniterordnarna inom Johanniteralliansen samt den katolska Suveräna Militära Malteserorden har alla sina rötter i den ursprungliga, medeltida Hospitallierorden. Det finns dock hundratals sammanslutningar, som hävdar att de på ett eller annat sätt har sitt ursprung i korstågstidens andliga riddarordnar - särskilt då i Johanniter- och Malteserordnarna - utan att helt kunna fylla kraven på legitimitet. Många av dessa räknar sitt ursprung till tsar Paul I av Ryssland (1796-1801), som utan påvens godkännande utnämnt sej själv till Stormästare av Malteserorden, sedan Orden på Malta fördrivits av Napoleon år 1798.
De flesta av de "självgrundade" ordenssamfunden har anknytning till något kyrkligt eller religiöst samfund och ägnar sig även i varierande grad åt humanitär verksamhet, vilket naturligtvis i sig är lovvärt. En del av dem har också blivit mycket populära, trots ibland mycket höga anslutningsavgifter. De har dock skapat stor förvirring, framför allt bland personer som lockats av vackra ritualer, insignier och dräkter och som trott sig ha blivit medlemmar av en urgammal orden. Dessa organisationer är dock inte legitima andliga riddarordnar, eftersom de historiska rötterna saknas. De fungerar i allmänhet som sällskapsordnar; "hederliga" sällskapsordnar är de dock inte, eftersom de utger sig för att vara något annat. De kan m.a.o. bäst betecknas som "falska ordnar".
Johanniteralliansen och Malteserorden bevakar förekomsten av dylika icke erkända, icke legitima sammanslutningar som kan förväxlas med de egentliga Ordnarna. Ofta använder de "falska ordnarna" namn, tecken och insignier, som är till förvillning lika dem som av gammalt används av de legitima. De legitima Ordnarna försöker hejda falska organisationer av detta slag. Särskilt vill man naturligtvis komma åt organisationer, som under dessa tecken bedriver olaglig eller till och med kriminell verksamhet.
Beteckningarna "Johanniter", "Johanniterorden" m.fl. samt tecknet med det åttauddiga korset i röd eller svart cirkel eller fyrkant är upphovsrättsligt skyddade internationellt.
4 kommentarer:
Takk for interessante sider om Johannitter og Malteserordnene.
Efter min mening kan man ikke si at Malteserordenen ble oppløst av Napoleon da han erobret Malta, derimot kan man si at Malteserordenen ble fordrevet fra Malta. Maltser-Johannitterordenen ble i sin tid regulert ved en pavelig bulle og dens eksistens gjenstatte ganger stadfestet. Som en åndelig ridderorden som tillike er suveren, kan ikke en verdslig fyrste oppløse den, den som evt. kan oppløse Malteserordenen måtte være Paven i en bulle på samme måte som Tempelherreordenen ble oppløst.
En annen sak er oppløsningen og reetableringen av Balley Brandenburg som begge deler skjedde av den fyrste som var ordensherre, den prøyssiske konge.
Når det gjelder de selvbestaltede malteser- og johannitterordner, er det ikke riktig o kall dem "selskapsordner" når man omtaler Frimurerordenen m.fl. som selskapsordner. De sistnevnte er hva de utgir seg for å være, de selvbestaltede ordner later osm de er noe helt annet enn det de er, selv om enkelte av dem bedriver et større humanitært arbeid. Slik aktivitet er imidlertid ikke nok til å bli en ekte åndelig ridderorden. For Malteserordenen og Johannitteralliansen burde derfor være et mål å finne en måte å få de mennesker av god vilje som er i disse selvbestaltede ordnene over i de ekte ordnene dersom dette er mulig, slik at de utfører sitt arbeid i den åndelige og humanitære tradisjon de egentlig ønsker å stå i.
Beste hilsner
Kaare Seeberg Sidselrud, Oslo
Tack, broder Kaare, för din kommentar! Jag har gjort ändringar i texten, så att dina goda synpunkter kommer till synes.
Kommentera gärna mer, om du hittar något att påpeka!
Hej!
Du har skrivit att "En orden är legitim om dess insignier, ordenstecken, kan bäras i officiella sammanhang."
Det är bra, men jag tror att man för tydlighetens skull bör förklara att det under de senaste 200 åren etablerats en praxis där endast statschefer (inklusive påven) har rätt att instifta riddarordnar/förtjänstordnar.
Ett exempel på övergångsperioden är S:t Joakimsorden, som grundades 1755 utan att vara kopplad till statschef eller kungahus, men likväl ansågs legitim av ex. brittiska statsväsendet vilket ledde till att lord Nelson var medlem. Denna orden försvan dock under 1800-talet, kanske som följd av de förändrade definitionerna av vad en riddarorden är. Dagens S:t Joakimsorden är dock inte en äkta riddarorden.
Hej och tack för en trevlig blogg.
Med ett historiskt intresse läser jag med behag ert inlägg om johanniterna.
Dock är jag sedan länge klart förvirrad i frågan om Den falska Ryska order ni tar upp. Min förhoppning är att ni kanske skulle kunna förtydliga lite för mig.
Intresserad av Rysk historia, under 1900-talets första kvartil, har jag stött på situationer där Tyska Johanniter gör gemensam front med medlemmar ur den Ryska ordern. Vid denna tidpunkt verkar man därför ha ett ömsesidigt förtroende.
Min fråga: Är den Ryska orderns klassifiering enbart baserad på ett uteblivet Påvligt godkännande men att den trots allt vid denna tid (1900-1925) sågs som en besläktad förgrening? Samt hur var synen på den enskilde Johannitern, i den Ryske ordern, ur Tysk synvinkel?
MVH
Jens Pedersen
Skicka en kommentar