Under medeltiden bestod ordensbröderna av riddare, kaplaner och tjänande bröder. De var uppdelade på åtta tungor eller språkområden. Tre av dessa var franska: Provence, Auvergne och France. Två var från iberiska halvön: Aragonien och Kastilien (med Portugal). Därtill kom den italienska, den brittiska och den tyska, som även omfattade de nordiska länderna.
I Ordens högsta ledning stod en stormästare, som samtidigt var statsöverhuvud. Han lydde under påven, men inte under någon kung eller kejsare. Ordens regering var rådet, i vilken ingick representanter för de olika tungorna.
I hemländerna ägde Johanniterorden kloster, gods och gårdar. Egendomarna var sammanförda områdesvis i kommenden under ledning av en kommendator, som bl.a. hade till uppgift att ta ut och utbilda riddare samt inleverera överskottsmedel till Ordensregeringen. Kommendena var sammanförda i priorat och stor-priorat; Balliet Brandenburg var ett undantag.
Johanniterriddarna var kända för sin gudstro, sin personliga tapperhet och för sin goda omsorg om behövande, sjuka och sårade. Varje riddare tjänstgjorde under bestämda perioder, även under krig, vid Ordens sjukhus.
I Ordens högsta ledning stod en stormästare, som samtidigt var statsöverhuvud. Han lydde under påven, men inte under någon kung eller kejsare. Ordens regering var rådet, i vilken ingick representanter för de olika tungorna.
I hemländerna ägde Johanniterorden kloster, gods och gårdar. Egendomarna var sammanförda områdesvis i kommenden under ledning av en kommendator, som bl.a. hade till uppgift att ta ut och utbilda riddare samt inleverera överskottsmedel till Ordensregeringen. Kommendena var sammanförda i priorat och stor-priorat; Balliet Brandenburg var ett undantag.
Johanniterriddarna var kända för sin gudstro, sin personliga tapperhet och för sin goda omsorg om behövande, sjuka och sårade. Varje riddare tjänstgjorde under bestämda perioder, även under krig, vid Ordens sjukhus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar