Redan under sin tid i det Heliga Landet organiserades Johanniterriddarna enligt språklig härkomst. De åtta uddarna i Johanniterkorset brukar anses symbolisera de åtta ursprungliga språkliga tungorna inom Johanniterorden (utöver de åtta saligprisningarna och de åtta riddardygderna), nämligen tre franska, två iberiska, en engelsk, en italiensk och en tysk. Den ur nordisk synvinkel intressanta tyska tungan bildades av prioraten Tyskland (med Balliet Brandenburg), Böhmen-Österrike, Dacia och Ungern. Dacia omfattade de skandinaviska länderna (och skall inte förväxlas med den romerska provinsen på Balkan med samma namn, också känd som Dakien).
Till Norden hade orden kommit genom kung Valdemar den store (1157-82), som ca 1164 grundade klostret Antvorskov (
bilden) på Själland i Danmark. I Sverige grundade biskop Wilhelm av Strängnäs ett kloster i Eskilstuna med samtycke av kung Knut Eriksson (1167-ca 1195) och i Norge introducerades orden troligen av kung Magnus Lagaböter (1263-80). Verksamheten dominerades av ordens karitativa aspekt: riddarna anlade sjukhus och fattiga fick hjälp.
Före reformationen hade prioratet Dacia sammanlagt över ett dussin kommanderier. Det åtnjöt stor aktning och respekt och betroddes med viktiga uppdrag av kungarna och deras råd. Reformationen blev dock en skarp vattendelare. Genom ett dekret vid riksdagen i Västerås 1520 konfiskerade kung Gustav Vasa de flesta av kyrkans och klostrens besittningar. Detta gällde också de svenska kommanderierna, som därmed miste sina möjligheter att verka. Då ännu klostret i Antvorskov år 1560 indrogs till den danska kronan upplöstes det nära nog självständiga nordiska prioratet Dacia, som i mer än 350 år troget verkat för Johanniterordens humanitära syften.
Först på 1800-talet återkom nordiska riddare, nu inom Balliet Brandenburg, och efter andra världskriget grundades nya enheter i både Sverige och Finland. I Sverige avskildes Johanniterorden i Sverige till en självständig enhet, medan de finländska riddarna sedan 1951 är organiserade i Johanniter Ridderskapet i Finland, som är ett kommanderi under Balliet Brandenburg. Det finns också en organisation i Danmark som använder sig av namnet Dacia, men den måste tyvärr räknas som en s.k. "falsk orden".
Till Norden hade orden kommit genom kung Valdemar den store (1157-82), som ca 1164 grundade klostret Antvorskov (
bilden) på Själland i Danmark. I Sverige grundade biskop Wilhelm av Strängnäs ett kloster i Eskilstuna med samtycke av kung Knut Eriksson (1167-ca 1195) och i Norge introducerades orden troligen av kung Magnus Lagaböter (1263-80). Verksamheten dominerades av ordens karitativa aspekt: riddarna anlade sjukhus och fattiga fick hjälp.Före reformationen hade prioratet Dacia sammanlagt över ett dussin kommanderier. Det åtnjöt stor aktning och respekt och betroddes med viktiga uppdrag av kungarna och deras råd. Reformationen blev dock en skarp vattendelare. Genom ett dekret vid riksdagen i Västerås 1520 konfiskerade kung Gustav Vasa de flesta av kyrkans och klostrens besittningar. Detta gällde också de svenska kommanderierna, som därmed miste sina möjligheter att verka. Då ännu klostret i Antvorskov år 1560 indrogs till den danska kronan upplöstes det nära nog självständiga nordiska prioratet Dacia, som i mer än 350 år troget verkat för Johanniterordens humanitära syften.
Först på 1800-talet återkom nordiska riddare, nu inom Balliet Brandenburg, och efter andra världskriget grundades nya enheter i både Sverige och Finland. I Sverige avskildes Johanniterorden i Sverige till en självständig enhet, medan de finländska riddarna sedan 1951 är organiserade i Johanniter Ridderskapet i Finland, som är ett kommanderi under Balliet Brandenburg. Det finns också en organisation i Danmark som använder sig av namnet Dacia, men den måste tyvärr räknas som en s.k. "falsk orden".
3 kommentarer:
Det här är mycket intressanta grejer du skriver om. Håller du på och skriver någon undersökning eller avhandling om det här ämnet?
Nej, inte i någon formell mening. Det är nog bara dessa inlägg som är "avhandlingen". Och det också sker bara aus Liebe zur Kunst.
Hei Kalle,
Når det gjelder stiftelsen av Johannitterhospitalet i Varna er det argumenter for at Magnus Lagabøter kun stadfestet tidligere privilegier til Varna Hospital. Den absolutt tidligste stiftelses dato kan være rundt 1170 som vil passe med etableringen av Johannitterordenen i Danmark og Sverige, og spredningen av den tyske tunge med blandt andet de frisiske hospitaler. Rundt 1170 var det et tett samkvem mellom den danske kong Valdemar og den norske riksstyrer (og dansk jarl for Viken (området rundt Oslofjorden) Erling Skakke (korsfarer) erkebiskop Øystein og kong Magnus Erlingsson, sønn av Erling Skakke. Denne konjunkturen er ikke endelig dokumentert, men anses som sannsynlig av de to siste norske historikere som har publisert større avhandlinger om Johannitterne i Norge. Det absolutt siste etableringstidspunkt vil være under kong Magnus lagabøter, men muligheten for at det istedet er kong Magnus Erlingsson som er stifter ca. 1170 sammen med faren Erling Skakke kan ikke utelukkes.
Beste hilsen
Kaare Seeberg Sidselrud
Skicka en kommentar