Genomskinligt beslutsfattande

Med anledning av ett fall som nyligen kom till min kännedom har jag skrivit detta inlägg. Jag vet att det är ganska torrt, men det ger ändå en bild av hur jag tänker. Kalla det en programförklaring, den som vill... och läs inte om du söker något sprittande och roligt. Det finns andra inlägg på denna blogg som passar bättre för sådant!

Det finns några olika modeller för hur beslutsfattandet organiseras i en församling inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Ett vanligt sätt är i korthet följande:
I församlingsvalet väljs vart fjärde år ett församlingsråd (fr) och ett gemensamt kyrkofullmäktige (gkfmge). Fr handhar det strategiska tänkandet inom församlingen med kyrkoherden som självskriven ordförande, medan gkfmge, som har representanter från alla församlingar inom den kyrkliga samfälligheten, har det övergripande ansvaret inom samfälligheten. Samfälligheter bildas av alla församlingar som finns på en viss kommuns område, men kan ibland omfatta flera kommuner. Gkfmge utser en av sina medlemmar till ordförande, och denna är alltså lekman.
För att handha löpande ärenden utser gkfmge ett gemensamt kyrkoråd (gkr), vars ordförandeskap roterar mellan kyrkoherdarna inom samfälligheten. Både fr och gkr kan utse olika direktioner och arbetsgrupper för att sköta om vissa sektorer inom verksamheten. Systemet påminner rätt mycket om den kommunala förvaltningen.
Kyrkoherden och andra tjänstemän skriver beredningar till mötena, och de olika organen fattar beslut utgående från dem. Beredningen innehåller alltid ett beslutsförslag, men organet är naturligtvis fritt att fatta andra beslut än de föreslagna. Om beredningen är tillräckligt kvalitativ, alltså innehåller alla relevanta fakta presenterade på ett överskådligt sätt, blir besluten i allmänhet bra också när de avviker från beslutsförslaget.
En genomskinlig beredning är alltså grunden för ett gott beslutsfattande.

Tyvärr förekommer det att tjänstemännen inte lyckas åstadkomma en god beredning. Ibland har det rent mänskliga orsaker, som att arbetsbördan är för stor, och det är förstås beklagligt.
Ibland (tack och lov rätt sällan) förekommer också att den beredande tjänstemannen försöker manipulera beslutsorganet till att fatta just det beslut han vill. Det kan han göra genom att undanhålla viktiga fakta eller på annat sätt vinkla beredningen, eller genom att presentera hotbilder om de följder ett avvikande beslut kunde få. En annan maktmetod är att fatta beslut i en liten krets, utan att alla med beslutsrätt får vara med. Ytterligare ett sätt är att inte ge beslutsfattarna tid att bekanta sig med beredningen, t.ex. genom att presentera den först vid mötet, eller hemligstämpla den på sätt eller annat. Också då saknas grunden för ett korrekt beslutsfattande.
Det är klart att det undantagsvis finns ärenden som bör hemligstämplas. Dessa kan innehålla känsliga uppgifter någon persons arbetsförhållande, hälsa, ekonomiska situation eller så. Då bör ärendet och beredningen vara undanhållet från offentligheten och inte publiceras t.ex. på församlingens hemsida med den övriga föredragningslistan. Ändå är det viktigt att beredningen inte undanhålls från beslutsfattarna, för det vore ju kontraproduktivt - sådant leder bara till dåliga beslut, vilket ingen (objektivt sett) är betjänt av.

Om församlingens andliga uppgift - att stöda de kristna i deras gudsförhållande och deras liv som kristna - skall fungera är det viktigt med ett smidigt, ärligt och öppet beslutsfattande också i “världsliga” frågor som ekonomi, fastigheter, personalpolitik och administration. Det finns alltför många exempel på hur detta försummas av aningslöshet eller okunskap. Det finns också skräckexempel på hur en liten klick tar över beslutsfattandet i församlingen, så att ett allvarligt illamående sprider sig bland församlingens medlemmar, anställda och utfrusna förtroendevalda.
De gånger som jag har verkat i ledande ställning (t.ex. som tf kyrkoherde i Pernå 2004-05) har jag alltid strävat efter att motarbeta sådant maktmissbruk, oftast genom att helt enkelt sträva efter att göra mina beredningar så genomskinliga som möjligt. Det mår alla bra av. Till Guds ära!