Nyhetsanka om kyrkoskatten

I onsdagens (26.11.08) nummer av Borgåbladet fanns en intressant nyhet med rubriken Dyrare kyrkoskatt i Borgå? Signaturen MB (som torde betyda Marit Björkbacka) skrev om det möte som gemensamma kyrkorådet i Borgå kyrkliga samfällighet hade haft veckan innan. Och det är ju trevligt att lokaltidningen bevakar också kyrkliga nyheter. Trevligt vore väl också om fakta skulle bli korrekta.
I nyheten koncentrerade MB sig på ekonomin och nämnde bl.a. om finansiering, lån, personalutgifter, investeringar och kyrkoskatt. Hon skrev:

Kyrkoskatten beräknas stiga med cirka 1,5 procent.

Nu började varningsklockor ringa. Kyrkoskattesatsen har hittills legat på 1,45%. 1,5 procent av detta är 0,02175 procentenheter, så skatten skulle i så fall ligga på 1,47175% (fast så många decimaler används inte, så det skulle väl bli 1,47 eller 1,50).
Detta är alltså nyheten för den som kan skilja mellan procent och procentenhet. Problemet är förstås att många trasslar in sig i detta och tror att om skatten stiger från 1,45% med 1,5%, så blir slutsumman 2,95%, alltså mer än en fördubbling. Men i så fall hade det ju stått att höjningen vore 1,5 procentenheter.

Men oberoende av om det gäller procent eller procentenheter, är nyheten en anka. Kyrkoskatten höjs inte i Borgå för år 2009. Det finns kanske ett litet tryck på att höja den, men den förblir ändå vid 1,45%.
Detta konstaterade också Bbl följande dag (27.11.08). Som vanligt skedde dementin ändå inte på samma plats eller i samma storlek som nyheten, utan på några spaltmillimeter på familjesidan. Undrar hur många som såg den.
Jag kan bara hoppas att ingen får för sig att skriva ut sig ur kyrkan p.g.a. denna falska nyhet i hopp om att spara några euro...

Manus ålder

Mauno Koivisto får frågan vad som är hemligheten med hans höga ålder. Han lyfter förvånat på ögonbrynen, ser på den mycket unga redaktören och säger:
- Antagligen beror det på att det var så länge sen jag föddes.

Tack till Leena och Marina!

Bonhoeffer on overcoming the world

The world is overcome not through destruction, but through reconciliation. Not ideals, nor programs, nor conscience, nor duty, nor responsibility, nor virtue, but only God's perfect love can encounter reality and overcome it. Nor is it some universal idea of love, but rather the love of God in Jesus Christ, a love genuinely lived, that does this.

- Dietrich Bonhoeffer
Meditations on the Cross
as quoted on God's Politics

Sermon competition?

From ENI:

Stellenbosch, South Africa (ENI). A South African student has won top honours in a competition run by a Netherlands newspaper for a sermon, written in Dutch, on doubt. Almatine Leene, a 24-year-old doctoral student in the Faculty of Theology at Stellenbosch University, whose mother tongue is Afrikaans, entered the competition hosted by the Dutch newspaper, Nederlands Dagblad. The other two finalists were Maarten Trimp, aged 22, from Utrecht, and Hanna Blom-Yoo, who is 26, from Amsterdam. The final leg of the competition took place on 12 November in Utrecht's historic Jacobi church, when the finalists preached their sermons. Leene said the Book of Judges from the Bible had inspired her winning sermon.

It's good that people give good sermons, of course - but to compete? Why not a competition to see who is best at celebrating the Lord's Supper, while they're at it?
It all seems a bit strange to me. But maybe it is I that am strange...

Barn skriver till Gud 34

Käre Gud. Min lärare säger att nordpolen inte ligger allra längst upp. Har du gjort mer tabbar?

Hasse, 9 år

Shaw on sticks in the mud

We must not stay as we are, always doing what we did the last time, otherwise we become sticks in the mud.

- George Bernard Shaw

The Good Husband of Zebra Drive

Alexander McCall Smith: The Good Husband of Zebra Drive. Edinburgh 2007.

Having heard so many good things about Alexander McCall Smith's books about the No. 1 Ladies' Detective Agency in Gaborone, Botswana and its proprietor, Mma Ramotswe, I became curious. Finally, I was able to find one book in the series in the local library here in Porvoo. They are available in the local book stores as well, of course, but usually in translations. And out of principle, I always read books in the original language, if possible. Luckily, McCall Smith writes in English and not in Setswana...

The book I found, The Good Husband of Zebra Drive, is the eighth book in this particular series (there is a ninth, and a tenth is due to be published in 2009). Not having read the others (yet!), I cannot compare them, but this was an absolutely charming novel. To my European eyes, the African setting seemed genuine - and McCall Smith was born in 1948 in Rhodesia (present-day Zimbabwe) and has worked in Botswana, so why shouldn't it be?
The characters in the book - Mma Ramotswe herself, her husband, Mr J.L.B. Matekoni, her associate, Mma Makusi, and all the others, are warmly sketched with all the little flaws that people have. They are no sterile superheroes, but real people, that live in Botswana, but could equally well live in Finland or the U.S. Were it not for the African background, however. Their culture, their language, their city and their landscapes are African, of course, and so are these characters, as well. Universal - but African.
Ah, the language! It is clear that the characters actually speak Setswana, but the dialogue is in English, nevertheless. Luckily for me. The form of English used by the author is very colourful and full of Africanisms - technical terms, of course, such as names of animals and plants, but also the titels "Mma" and "Rra" for ladies and gentlemen, respectively, and notably the expression "to become late", meaning "to die". "The boy's mother is late" sounds far warmer than to say that "she is dead" or that "she kicked the bucket". I suppose the background of this novel expression is speaking of "the late Mr. Jones", but this form of it was new to me. And I liked it; not that I intend to use it.

This is, naturally, a detective story. The crimes that Mma Ramotswe investigates are not the high society murders of an Agatha Christie or a Ngaio Marsh, nor the brutal incidents of other more contemporary writers. They are, rather, small scale incidents that can make life miserable for those involved, but do not affect society as a whole - a theft of office supplies here, an unfaithful husband there. And that just makes the book the more charming.

The Good Husband of Zebra Drive is no thriller. If you seek adrenaline and testosterone, seek elsewhere. If you, on the other hand, seek realistic people that you would like to befriend, you'd be well adviced to try the warm embrace of Mma Ramotswe!

Hávamál 128 b

Åt ont glad
aldrig var,
men gläds åt det goda!

Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan

Enkäten om Hbt-bibeln

I augusti-september hade jag en enkät om Hbt-bibeln här på Kalles kyrkliga kommentarer. Jag har inte kommenterat den tidigare, så det är väl på tiden.
Frågan löd: Vilket vitsord ger du åt "Hbt-bibeln"? Alternativen var de finländska skolvitsorden, där 10 är det högsta och 4 är underkänt.
41 röster avgavs, och de fördelade sig som följer:

4: 21 (51%)
5: 1 (2%)
6: 0
7: 1 (2%)
8: 4 (9%)
9: 2 (4%)
10: 12 (29%)

Detta ger ett medeltal på 6,5 – lite under medelvärdet, som är 7.

Men nu är det så, att jag misstänker att en del röstare missförstod frågan. Eller så var den klumpigt formulerad, förstås. Det jag var ute efter var hur väl formulerade min argumentation är, inte om folk håller med mig eller ej. Jag insåg hur det låg till när jag märkte att det kom en röst på vitsordet 4 varje morgon vid åttasnåret. Det var m.a.o. frågan om någon som inte tyckte om att bibeln utmålades som icke-homofob och som därför underkände mina teser – och som ville protestera genom att rösta så ofta det gick, alltså en gång om dygnet.
Liknande motiv torde ligga bakom tiorna – visst är jag nöjd med mina texter, men jag inbillar mig inte att de vore perfekta.

Därför kan det finnas ett intresse i att plocka bort både fyror och tior och sedan se vad det ger oss. Då blir medeltalet nämligen ett helt annat: 7,8.
Och det börjar jag kunna tro på att mina texter är värda, om man granskar dem utan ideologiska glasögon.

Jag ställde förresten samma fråga i en enkät på Hbt-bibeln, men där var det så få som svarade, att jag inte tror att resultatet är möjligt att analysera.

Gifta eller förgiftade?

Lady Abbot: Om ni var min make skulle jag ge er gift!
Bernard Shaw: Söta madam, om ni var min fru skulle jag ta det giftet.

Tack till Leena och Marina!

Election fraud in Porvoo?

In Finland, we've always been proud of our reputation as an incorruptible nation - whether that's been founded in fact or not... The situation is admittedly good as a whole, but there are always things to be corrected.

Such as the (as yet alleged) case of election fraud that has surfaced in my own town of Borgå (in Finnish, Porvoo).
Apparently election functionaries studied the rolls on the day of the municipal election (October 26) to see which members of their own party hadn't voted yet, and then gave them a phone call to remind them to do so. I do not know, as yet, which party is in question, but that is beside the point. I hope, though, that it doesn't concern my own party, the Swedish People's Party, but somehow it sounds like something that some of us might get the idea of doing.
As election frauds go, this is, of course, on the mild side, internationally speaking, but it is a breach of the functionaries' impartiality, nevertheless. The fraudulent functionaries will be fined, if found guilty.

Påstått valfusk utreds i Borgå (Borgåbladet 7.11.08)
Valnämndsmedlemmar i Borgå anmälda (YLE 10.11.08)

Mother Teresa on feeding a hungry Christ

Every time you sacrifice something at great cost — every time you renounce something that appeals to you for the sake of the poor — you are feeding a hungry Christ.

- mother Teresa
in "Cry Freedom" by Charles Ringma
as quoted on God's Politics

Pakolaisen poika pakolaisista

Ollessani ehdokkaana eduskuntavaaleissa Helsingin vaalipiirissä joskus 1990-luvulla, tapasin tietysti kaikenlaista väkeä kaikenlaisine mielipiteineen. Koska olin silloinkin rkp:n listoilla, sain vastatakseni puolueen pakolais- ja maahanmuuttajamyönteisyydestä. Tuli kaiken maailman rasistista herjaa ja lokaa, mikä tuntui valitettavalta muttei yllättävältä.
Yllättävä oli sen sijaan erään vanhemmanpuoleisen miehen mielipide. Hän sanoi suurinpiirtein näin: ”Karjalaiset evakuoitiin sodan jälkeen. Siksi meidän ei tarvitse ottaa vastaan pakolaisia.”

Minun isoäitini evakuoitiin kaksi kertaa Karjalasta. Talvisodan jälkeen hän sai mukaansa kaksi tytärtä (äitini oli alle vuoden) ja miehensä, jatkosodan jälkeen kolme tytärtä muttei miestään, joka oli kaatunut nuorimman ollessa puolivuotias.
Kun isoäiti viitisenkymmentä vuotta myöhemmin oli mainitsemassa äidilleni vanhimman tätini eläkkeellejäämisestä, hän aikoi käyttää sanaa ”pensionerats” (jäänyt eläkkeelle). Kieli kuitenkin vanhuksella lipsahti, ja hän sanoikin ”evakuerats” (evakuoitiin). Hän huomasi heti erheensä, mutta jo sanan käyttö synnytti sellaisen tunnemyrskyn, ettei isoäiti pystynyt puhumaan moneen minuuttiin.
Minä olen siis pakolaisen poika (ei ”paholaisen”, vaikka on minusta sitäkin nimitystä käytetty). Minusta tämä edellyttää suurempaa - eikä pienempää! - ymmärrystä toisia pakolaisia kohtaan.

Uutisissa on mainittu, että turvapaikanhakijoiden määrä on kasvussa Suomessa. Tämä on valitettavaa, ei siksi että he tulevat tänne, vaan siksi että heillä on tarvetta tulla tänne. Heidän tilanteensa on siis sellainen että heidän on jätettävä kotinsa ja lähdettävä evakkoon. Meillä on yhtä vähän oikeutta käännyttää heitä kuin meillä oli oikeus jättää karjalaiset oman onnensa nojaan sodan jälkeen!

Kiintiöpakolaisista en halua tässä sanoa muuta kuin että Suomen nihkeä pakolaispolitiikka on häpeäpilkku!

Worst one, ever 1

I wondered why the baseball was getting bigger. Then it hit me.

From Of Course I Could Be On Vacation... with my thanks!

Äntligen!

Regeringens finanspolitiska ministerutskott har kommit överens om att höja alkoholskatten med tio procent nästa år. Beslutet är ett led i kampen mot de allt dyrare följderna av den växande alkoholkonsumtionen. (Hufvudstadsbladet 18.11.08)

Det var verkligen på tiden! Det dummaste beslut som den förra regeringen fattade var sänkningen av skatten år 2004. Hoppas nu bara att pengarna faktiskt går till hälsovården.
Enligt en forskare som intervjuades i radionyheterna, har antalet dödsfall i leverchirros ökat med 500 per år som en direkt följd av sänkningen för fyra år sedan. Därtill kommer alla andra alkoholrelaterade sjukdomar och olyckor. Att klaga på denna höjning och den som gjordes tidigare i år, är alltså att cyniskt spotta på mänskligt lidande. Och varför staten skall subventionera sådant lidande har jag aldrig förstått.

Men varför höja med bara tio procent? Man kunde ha höjt alkoholskatten med 100% och sänkt momsen på livsmedel i stället.
Nå, det här är förstås bättre än ingenting, och vi kommer knappast mycket längre bara genom att påverka prisnivån. Andra åtgärder vore av nöden, men vilka de skulle vara kan jag inte säga. Förbud och rationering har prövats, men fungerade inte enligt förväntan.

Nouwen on the future of the church

Our faithfulness will depend on our willingness to go where there is brokenness, loneliness, and human need. If the church has a future it is a future with the poor in whatever form.

- Henri J.M. Nouwen
Sabbatical Journey
as quoted on God's Politics

Vicar changes sex - and jobs

In the region of Savonia in eastern Finland, a vicar in his fifties has announced that he always has felt that he is a woman, and that he consequently is going to undergo sex-change treatments. The vicar of Imatra, Olli Aalto (54), gave an anonymous interview to the newspapers Itä-Savo and Länsi-Savo (the names mean "eastern" and "western Savonia" respectively), and it was published on Sunday, November 9, 2008 (but I haven't been able to find it on the Internet).
Aalto's occupation wasn't mentioned in the original interview. As the tabloids always seem to find ecclesiastical sex lives very titillating, the tabloid Iltalehti was only too happy to announce it the following day. Aalto's name became public the day after, when the local paper Uutisvuoksi published it.

Salailu ja kaksoiselämä ovat olleet elämäni raskaimpia ja surullisimpia asioita. [...] Nyt viimein uskallan antaa luvan naiseudelle, joka on ollut minussa aina.
("Secrecy and living a double life have been the hardest and saddest things of my life. At last, I dare permit me the femininity, that always has been in me.")

As most courageous decisions, this one, too, will have repercussions. The bishop of the local diocese of Mikkeli, Voitto Huotari, says that although no laws are broken, a parish priest (let alone a vicar) changing his or her sex would be so confusing to the parishioners that it would get in the way of the real message. This is, I suppose sadly, a realistic assessment. Bishop Huotari draws the conclusion, that Aalto would have to change jobs. Aalto herself doesn't quite agree. Nor do I, although I understand the argument. Even if Aalto makes people confused and forces them (by her very existence) to confront their own prejudices, that is not grounds for dismissal - neither legally (to which all agree) nor in practice!
The bishop admits to finding the situation confusing. He is, however, retiring next February, so in the long run it will be his successor's, Seppo Häkkinen's, problem. But if Aalto had belonged to the diocese of Porvoo, as I do, the problems would have been smaller. Our bishop, Gustav Björkstrand, says in an interview:

[...] Björkstrand [...] håller med om att ett könsbyte inte inverkar på arbetsförmågan.
– Frågan är hur församlingen reagerar. Det är viktigt att församlingen har förtroende för kyrkoherden för att den skall kunna fungera.
("Björkstrand agrees that a sex-change doesn't affect a person's capacity to work.
- The question is how the parish reacts. In order for the parish to work, it is important that it has confidence in its vicar.")

Aalto will change her name from Olli to Marja-Sisko. There is a support group for her on Facebook.

Itäsuomalainen kirkkoherra vaihtaa sukupuolta (pod.fi 10.11.08)
Kirkkoherra vaihtaa sukupuolta (Iltalehti 10.11.08)
Kirkkoherralta vaihtuisi sukupuolen lisäksi työ (Länsi-Savo 10.11.08)
Papin ura tyssäsi sukupuolen vaihtoon (Savon Sanomat 10.11.08)
Imatran kirkkoherra vaihtaa sukupuoltaan talven aikana (Uutisvuoksi 11.11.08)
Imatralla kohu kirkkoherran sukupuolenkorjauksesta (YLE 11.11.08)
Imatran kirkkoherra korjaa sukupuoltaan (Kauppalehti 11.11.08)
Kyrkoherde måste avgå på grund av könsbyte (Hufvudstadsbladet 11.11.08)
Osäker karriär för könsbytande präst (Vasabladet 11.11.08)
Sukupuolta vaihtava pappi ei irtisanoudu vielä (Savon Sanomat 11.11.08)
Kirkkoherra vaihtaa sukupuoltaan (Kotimaa 11.11.08)
Yhteys-liikkeeltä tuenilmaus Imatran kirkkoherralle (Kotimaa 11.11.08)
Kirkkoherran sukupuolenvaihdos: Ollista tulee Marja-Sisko (Aamulehti 12.11.08)
Prästen Olli byter kön och blir Marja-Sisko (Hufvudstadsbladet 12.11.08)
Transsexuell präst skapar huvudbry (QX 12.11.08)
Rytsy: Kirkolla ongelmia naiseuden kanssa (Savon Sanomat 13.11.08)

About dogs and people 7

There is no psychiatrist in the world like a puppy licking your face.

- Ben Williams
as quoted by the Episcopal padre

Olidligt omänskligt!

I Sydamerika finns det gott om gatubarn. De stör "hyggligt folk" med att tigga, stjäla, ja, existera. Därför har det i vissa länder förekommit dödspatruller med uppgift att nattetid avliva gatubarnen.

Det här kom jag att tänka på när jag läste en nyhet från vårt västra grannland. I Solna har nämligen hemlösa ätit från den bortkastade maten utanför en Lidl-butik. Detta är inte unikt; det förekommer vid andra butiker och i andra länder, också hos oss i Finland. Det unika var reaktionen från de anställda.
De upplevde tydligen att dessa hemlösa smutsade ner, när de när de grävde bland avfallet (och det kan jag tänka mig). Lösningen på detta problem var dock chockerande. Dagens Nyheter skriver att

anställda i Lidl-butiken sprättade upp inpackad mat som skulle slängas och hällde ett frätande medel, motsvarande Klorin, i dem.
Trots att mat fortsatte att försvinna från sopcontainrarna slutade inte personalen med hanteringen. Det är inte känt om människor åt av den förstörda maten. Det frätande medel som användes orsakar stark halsbränna och kraftig diarré.

Nu har Lidl i Solna börjat använda låsta sopbehållare. Jag undrar bara: Varför gjorde man inte det genast, om det nu var så problematiskt? Har man inget begrepp om människovärde eller om medmänsklighet? Är man verkligen så självisk? Skall man verkligen sparka dem som har det svårast? Och om man nu vill avliva dem, varför skjuter man dem inte direkt - det vore mindre plågsamt...
Lidl Sverige beklagar händelsen, som naturligtvis har polisanmälts.

Det finns en Lidl-butik här i Borgå. Jag har aldrig varit där, och kommer knappast att gå dit heller. De klavertramp som de anställda där har gjort sig skyldiga till är dock ingenting jämfört med detta.
Någonting är ruttet - och då menar jag inte maten...

Kasserad mat blev förgiftad (Svenska Dagbladet 12.11.08)
Lidl hällde gift i matresterna (Dagen 13.11.08)
Lidl förgiftade slängd mat (Dagens Nyheter 13.11.08)
Lidl polisamälda – förgiftade matrester (Aftonbladet 13.11.08)
Lidlin työntekijät myrkyttivät ruokaa (Iltalehti 13.11.08)
Nu polisanmäls Lidl (Svenska Dagbladet 13.11.08)

The old dog

An old, tired-looking dog wandered into the yard. I could tell from his collar and well-fed belly that he had a home. He followed me into the house, down the hall, and fell asleep in a corner. An hour later, he went to the door, and I let him out.
The next day he was back, resumed his position in the hall, and slept for an hour. This continued for several weeks. Curious, I pinned a note to his collar: 'Every afternoon your dog comes to my house for a nap.'
The next day he arrived with a different note pinned to his collar: 'He lives in a home with ten children - he's trying to catch up on his sleep. Can I come with him tomorrow?'

Thanks, Börje!