Svensk biskop: "Konfessionslös skola en chimär"

I den forna västra rikshalvan är förhållandet mellan religion och samhälle och mellan kyrka och skola problemfyllt på ett helt annat sätt än här hos oss. Skolavslutningar hålls i kyrkan, men prästen förbjuds nämna Jesus. Julfester kan inte firas, eftersom det finns icke-kristna elever i skolan. O.s.v. Jag berörde temat i inlägget Kyrka och skola - kulturskillnader mellan grannländerna för ett par år sedan.
En svensk biskop reagerade på problematiken. Så här berättade tidningen Dagen 12.12.10: 

Barn förbjuds att se julkrubban i kyrkan samtidigt som de i skolan utsätts för ämnet livskunskap, som närmast liknar psykologiskt kvacksalveri, säger Antje Jackelén, biskop i Lunds stift.
I en debattartikel i Sydsvenskan (12.12.10) är biskopen kritisk mot att diskrimineringsklockan ringer och att sektvarning utfärdas så fort det talas om religion i vårt land.
Enligt den nya skollagen är skolan icke-konfessionell, det vill säga utan bekännelse.
Men den helt bekännelsefria skolan tycks vara en chimär, skriver biskopen. Hon påpekar att nära hälften av landets kommuner satsar tid och pengar på det icke-obligatoriska ämnet livskunskap. Och coacher tjänar pengar på aktiviteter i skolan som kan betraktas som integritetskränkande för eleverna.
Vetenskapligt vilar mycket av detta på lös grund och beprövad forskning saknas.

I Finland heter läroämnet "livsåskådning", och där har jag inte hört att sådana här problem skulle förekomma. Tvärtom har jag uppfattningen att livsåskådningen generellt sett håller hög klass - precis som religionsundervisningen, för den delen. Undantag finns väl alltid, men de är just undantag.