År 1996 sedan trädde fyra kvinnor fram och anklagade den dåvarande biskopen i Reykjavík Ólafur Skúlason (d. 2008) för sexuella övergrepp. Han tillbakavisade anklagelserna och hotade att stämma kvinnorna för förtal. Året därpå valde han ändå att avgå. Skälen uppgavs vara personliga.
Men nu har ny bevisning mot den nu avlidne biskopen dykt upp - och hans efterträdare Karl Sigurbjörnsson anklagas för att ha försökt tysta ned skandalen.
I början av augusti i år fick den infekterade historien nytt liv. Då dök det upp ett brev från en organist som arbetade vid samma kyrka som Ólafur Skúlason gjorde som präst under 1970-talet. Vid ett tillfälle råkade organisten gå in i ett rum där biskopen enligt organisten våldtog en kvinna. Flera andra händelser fick organisten att förstå att Ólafur Skúlason hade ett intresse för sex som passade illa med hans roll inom kyrkan. Men organisten valde att tiga, och i samförstånd med Ólafur Skúlason diskuterade de aldrig vad han hade sett.
Brevet fick i sin tur Ólafur Skúlasons dotter, Guðrún Ebba Ólafsdóttir, att träda fram. Inför kyrkorådet berättade hon att fadern under många års tid utsatt henne för grova sexuella övergrepp. Syftet med att berätta om våldtäkterna var att försöka förhindra att andra personer inom kyrkan lyckas förtiga övergrepp och samtidigt skaffa sig makten att tysta alla misstankar.
Karl Sigurbjörnsson har meddelat att han inte tänker avgå. Han har hittills inte lämnat något besked om förslaget att en sanningskommission ska utreda hur kyrkan agerat i samband med anklagelserna mot Ólafur Skúlason.
Turerna kring Ólafur Skúlason tar inte slut där. Läs mer på Islandsbloggen och i Dagen.
Skandalerna har fått många att lämna kyrkan. En som överväger att begära utträde ur statskyrkan är statsminister Jóhanna Sigurðardóttir.
Jag kan inte ens säga hur bedrövad jag är över att sådant här skall förekomma (om nu rapporterna är sanna, vilket de väl antagligen är). Särskilt bedrövligt är det naturligtvis när förövaren är en person som man borde kunna ha förtroende för - en far, en präst, en biskop. Och jag förstår reaktionen att lämna kyrkan i protest, men om det gör saken bättre är jag inte alls säker på. Bättre - men tyngre - att stanna kvar och kämpa mot ondskan där den inte får finnas.
Men nu har ny bevisning mot den nu avlidne biskopen dykt upp - och hans efterträdare Karl Sigurbjörnsson anklagas för att ha försökt tysta ned skandalen.
I början av augusti i år fick den infekterade historien nytt liv. Då dök det upp ett brev från en organist som arbetade vid samma kyrka som Ólafur Skúlason gjorde som präst under 1970-talet. Vid ett tillfälle råkade organisten gå in i ett rum där biskopen enligt organisten våldtog en kvinna. Flera andra händelser fick organisten att förstå att Ólafur Skúlason hade ett intresse för sex som passade illa med hans roll inom kyrkan. Men organisten valde att tiga, och i samförstånd med Ólafur Skúlason diskuterade de aldrig vad han hade sett.
Brevet fick i sin tur Ólafur Skúlasons dotter, Guðrún Ebba Ólafsdóttir, att träda fram. Inför kyrkorådet berättade hon att fadern under många års tid utsatt henne för grova sexuella övergrepp. Syftet med att berätta om våldtäkterna var att försöka förhindra att andra personer inom kyrkan lyckas förtiga övergrepp och samtidigt skaffa sig makten att tysta alla misstankar.
Karl Sigurbjörnsson har meddelat att han inte tänker avgå. Han har hittills inte lämnat något besked om förslaget att en sanningskommission ska utreda hur kyrkan agerat i samband med anklagelserna mot Ólafur Skúlason.
Turerna kring Ólafur Skúlason tar inte slut där. Läs mer på Islandsbloggen och i Dagen.
Skandalerna har fått många att lämna kyrkan. En som överväger att begära utträde ur statskyrkan är statsminister Jóhanna Sigurðardóttir.
Jag kan inte ens säga hur bedrövad jag är över att sådant här skall förekomma (om nu rapporterna är sanna, vilket de väl antagligen är). Särskilt bedrövligt är det naturligtvis när förövaren är en person som man borde kunna ha förtroende för - en far, en präst, en biskop. Och jag förstår reaktionen att lämna kyrkan i protest, men om det gör saken bättre är jag inte alls säker på. Bättre - men tyngre - att stanna kvar och kämpa mot ondskan där den inte får finnas.
2 kommentarer:
Jag har börjat inse att man kan påverka också genom att skriva ut sig ur kyrkan. Det var ju utskrivningarna efter TV-debatten som fick biskopsmötet att kavla upp ärmarna. Sorgligt men tyvärr ser jag ett samband. Samtidigt måste det finnas en tillräcklig opinion inom kyrkan och i kyrkomötet som stöder öppenhet och förändring. Annars dör kyrkan sotdöden, hur kloka beslut ledningen än tar.
Tror det här är mer än vanligt. Och orsakerna till det kan ligga i att vi tänker att sådant är mindre än vanligt. På ovanliga ställen.
Skicka en kommentar