Albanien är ett litet hörn av Europa som många inte tänker på särskilt ofta. Kommunistregimen, som kom till makten i denna lilla balkanstat efter Andra världskriget, var först stalinistisk, så maoistisk och till slut isolationistisk under diktatorn Enver Hoxha. Några år efter hans död 1985 förlorade kommunisterna makten. Demokrati infördes, men ekonomiska oegentligheter ledde landet till randen av inbördeskrig 1997. Numera torde landet vara rätt stabilt.
Åren 1967-90 var Albanien världens enda officiellt ateistiska stat. För närvarande är Albanien det enda landet i Europa med en muslimsk majoritet men det finns också kristna minoriteter och människor som inte tillhör någon religion. Vid den sista folkräkningen 1945 bekände sig ungefär två tredjedelar av befolkningen till islam, en sjättedel var ortodoxt kristna och en tiondel var katoliker. Orsaken till att jag plötsligt bloggar om Albanien är nyheten att landets konservativa regering under premiärminister Sali Berisha föreslår att Albanien skall införa samkönade äktenskap. Eftersom Berishas koalitionsregering stöds av 74 av parlamentets 140 ledamöter, finns det goda chanser att förslaget skall gå igenom.
I Finland är vi inte ens nära någonting sådant.
Man måste dock märka att situationen för sexuella minoriteter är betydligt bättre i Finland än i Albanien på många andra punkter. Albanska homosexuella kunde dömas till tioåriga fängelsestraff ännu så sent som 1995, homosexualitet är en sjukdom i många albaners ögon, och homosexuella utsätts ofta för intolerans och fysiskt och psykiskt våld i Albanien. Visst förekommer sådant i Finland också, tyvärr, men i betydligt mindre grad.
Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna, Thomas Hammarberg, kritiserade i en rapport i juni 2008 Albanien för att inte göra tillräckligt för att förbättra befolkningens tolerans för hbt-människor. Lagstiftningen är hyfsad, men inte folkets inställning, konstaterade Hammarberg.
Vi i Finland kan säkert lära oss en del av situationen i Albanien. Vi bör dock noga göra skillnad mellan de exempel som vi skall följa och de exempel som vi skall unvika att följa.
Åren 1967-90 var Albanien världens enda officiellt ateistiska stat. För närvarande är Albanien det enda landet i Europa med en muslimsk majoritet men det finns också kristna minoriteter och människor som inte tillhör någon religion. Vid den sista folkräkningen 1945 bekände sig ungefär två tredjedelar av befolkningen till islam, en sjättedel var ortodoxt kristna och en tiondel var katoliker. Orsaken till att jag plötsligt bloggar om Albanien är nyheten att landets konservativa regering under premiärminister Sali Berisha föreslår att Albanien skall införa samkönade äktenskap. Eftersom Berishas koalitionsregering stöds av 74 av parlamentets 140 ledamöter, finns det goda chanser att förslaget skall gå igenom.
I Finland är vi inte ens nära någonting sådant.
Man måste dock märka att situationen för sexuella minoriteter är betydligt bättre i Finland än i Albanien på många andra punkter. Albanska homosexuella kunde dömas till tioåriga fängelsestraff ännu så sent som 1995, homosexualitet är en sjukdom i många albaners ögon, och homosexuella utsätts ofta för intolerans och fysiskt och psykiskt våld i Albanien. Visst förekommer sådant i Finland också, tyvärr, men i betydligt mindre grad.
Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna, Thomas Hammarberg, kritiserade i en rapport i juni 2008 Albanien för att inte göra tillräckligt för att förbättra befolkningens tolerans för hbt-människor. Lagstiftningen är hyfsad, men inte folkets inställning, konstaterade Hammarberg.
Vi i Finland kan säkert lära oss en del av situationen i Albanien. Vi bör dock noga göra skillnad mellan de exempel som vi skall följa och de exempel som vi skall unvika att följa.
Media:
Albania failing to protect gays from violence and discrimination (PinkNews 19.6.08)
Albania's government to legalise gay marriage (PinkNews 30.7.09)
Albania plans to legalize gay marriages (AP genom 365 Gay 30.7.09)
And Number Eight May Be… Albania? (Box Turtle Bulletin 30.7.09)
Sensaatio Balkanilta: Albania suunnittelee homoliittolakia (ranneliike.net 30.7.09)
4 kommentarer:
Hmm... Din rubriksättning var säkert ämnad att provocera? Men jag förstår ändå inte riktigt vad du är ute efter. Progressivare än Finland på vilket sätt? Genom att de tar ett större kliv , än vad Finland gjort på länge, på en gång? För att lagen går långt före den allmänna opinionen? På vilket sätt är de före Finland?
På vilka grunder vågar du kalla det samkönat äktenskap? Det verkar ju vara ganska många översättningar som skett innan nyheten nått oss. Kanske det "bara" är ett registrerat partnerskap, som i Finland?
Registrerat partnerskap är ju för övrigt en term som låter besläktat med en farlig sjukdom eller annat som det är registreringsplikt på. Nog är det nån med en käpp fel väg nånstans som haft ett finger med i spelet...
Progressiviteten är att de tar ett steg som Finland inte ännu ens kan tänka sig.
Jag talar om "samkönat äktenskap" därför att det är det som alla mina källor kallar det. Det är klart att det kan ha skett en översättningsmiss, men min albanska är en smula rostig...
Jag skulle nog ta en större risk om jag kallade det för "registrerat partnerskap", för då skulle jag gå emot mina källor.
Inte är min albanska heller så mycket att hänga i julgranen och jag har inte läst lagförslaget. Jag har inte ens hittat det.
Dock verkar många skribenter på nätet som talar om saken se en skillnad mellan äktenskap och registrerat partnerskap, vilket ju är positivt.
Dock verkar det som om det skulle behövas 84 (60%?) röster (inte 70) för att få en ändring i den existerande lagen. Så bara regeringskoalitionen (partiet?) verkar inte räcka...
Den finska sidan du länkar till talar om homoliitto (jmf. homoavioliitto). Wikipedia talar i sin rubrik om "same-sex union". Så kanske vi inte skall ropa hej innan vi är över ån? Hoppas kan man ju alltid.
Vi får följa med vad som händer. Hoppas kan man, som du säger, alltid.
Skicka en kommentar