Läst: AoV Historia 5/2011

Under de senaste åren har olika historietidningar vuxit fram som svampar ur jorden. Detta välkomnar jag, å ena sidan eftersom jag själv är intresserad av historia, och å den andra därför att jag anser att goda kunskaper i historia är ett måste om vi ska ha en chans att undvika de misstag som tidigare generationer har gjort. Kunskaperna är ingen garant för att vi ska göra det, men en avsaknad av kunskap garanterar att felstegen skall upprepas.
I snabbköpens hyllor här i Borgå finns historietidningar på båda de inhemska språken och ibland även på engelska. De har namn som Världens historia, Populär historia, Militär historia, Allt om historia, Historia-lehti o.s.v. - titelskaparnas kreativitet är inte så stor, men åtminstone vet man ju vad man får. Innehållet är emellanåt generiskt - samma tema behandlas i många av tidningarna ungefär samtidigt - vilket säkert beror på att en del har samma utgivare.
Det är ju klart att artiklarna i de olika tidskrifterna inte kan vara mer än skrap på ytan vad gäller de olika temata som de tar upp. Det är ju inga experter man vänder sig till, utan glada amatörer som vill bredda sin allmänkunskap. Och bra så. Bibliotek och bokhandlar är fulla av böcker som den som har fått blodad tand kan fördjupa sig i.

Som läsare förväntar jag mig att de fakta som presenteras - hur ytlig presentationen än är - är korrekta. Och det vinnlägger sig redaktörerna säkert om. Därför var det med stigande irritation och besvikelse som jag läste AoV Historia 5/2011, där huvudtemat är flygningens historia, utslaget över en 36 sidor lång artikelserie. Serien vimlar nämligen av felaktigheter som tycks bero på en enda sak: författarens bristande språkkunskaper.
Att alla inte kan alla språk är fullt förståeligt. Att svenska populärvetenskapliga författare inte förstår språk som franska och finska kan man acceptera. Det som är svårare att acceptera är att samma författare inte har så mycket självinsikt att han skulle kontrollera sina texter med någon som kan språket.

Exempel: På s 37 skriver artikelförfattaren Lars Brander om de franska ballongpionjärerna, bröderna Anne-Jean och Nicolas-Louis Robert. De gjorde en flygning år 1873, påstår artikeln, men det rätta årtalet torde vara 1783. Nåja, ett enkelt tryckfel kan väl drabba vem som helst. I föregående artikel (s 36) kallar Brander dem dock "bröderna Cadet och Ainé Robert". Han har alltså inte koll på vilka deras förnamn egentligen var, och vet inte heller att "cadet" och "ainé" helt enkelt betyder "den yngre" respektive "den äldre". Detta löjeväckande misstag kunde lätt ha undvikits, skulle man tycka.
På s 49 är det dags igen. Där berättar artikeln att Charles Lindbergh, som 1927 genomförde den första soloflygningen över Atlanten, senare slog sig ner på en ö "utanför Bretons kust i Frankrike". Området torde på svenska heta Bretagne.
På s 60 behandlas Roland Garros, ett franskt flygaräss under första världskriget. På en och samma sida har han fått tre olika namnvarianter - förutom den korrekta kallas han också Garross och Gaross.
Och att det inte bara är franska utan också finska namn som är svåra, visas av att flygarässet Ilmari Juutilainen på s 61 har begåvats med namnformen "Ilmarij". Ryskinspirerat, kanske?

AoV Historia är en kvalitativ tidning. I den finska tidningen Historia är fel av detta slag vardagsmat, men inte i AoV Historia. Desto ledsammare att de har slunkit igenom i så stor utsträckning i just detta nummer. Blev det bråttom, måhända? 

7 kommentarer:

Juhani Westman sa...

Här misstänker man redan att ett stolligt översättningsprogram har varit i farten.

Kalle af sa...

Möjligen - men artikelförfattaren och redaktörerna har ju ändå ansvar för texten. De kan inte skylla på sina verktyg.

Juhani Westman sa...

Alldeleriktigt - men jag trodde inte att den mänskliga dumheten, trots att den kan uppnå förvånande resultat, riktigt skulle nå upp (=ner) till DEN nivån.

Kalle af sa...

"Never underestimate the power of human stupidity", har någon cyniker sagt...

Juhani Westman sa...

Amen to that!!

Charlotta af Hällström-Reijonen sa...

Så synd. Till all lycka finns det fortfarande tidskrifter där skribenterna vinnlägger sig om ett gott språk ...

Mona Soderstrom sa...

Varför engelska