Finlandssvenska rimakademin ordnar i oktober den riksomfattande tävlingen i nyskrivna snapsvisor i Borgå, skriver YLE. Arrangörerna poängterar att "det är visan och inte snapsen som man vill hylla, och att skriva snapsvisor är som att dikta vilket för tankarna till Borgås kända diktare."
Jag är lite delad till det här med snapsvisor. Det är ju sant att de ofta är kreativa och fyndiga, men samtidigt hyllar de nog snapsen och fyllan, fastän tävlingsarrangörerna försöker vifta bort det.
Ändå är snapsvisan faktiskt från början en nykterhetsåtgärd. Den finlandssvenske skalden och biskopen Frans Michael Franzén (1772-1847) lär ha räknat ut att folk som sjunger och super, super mindre än de som super och super, och skrev därför dryckes- och snapsvisor för att begränsa supandet. Detta innebär förstås också att de som sjunger snapsvisor går i biskopens fotspår och därmed är mer kyrkligt engagerade än de som inte sjunger, och det gläder mig naturligtvis.
Franzéns mest kända dryckesvisa är väl den vackra Bordsvisa, där följande rader ingår:
Men ändå: Själva brännvinets enda funktion är nog berusningen. Öl eller vin till maten är bordsdrycker, som man kan bruka måttligt, men snapsen är något helt annat. Är det verkligen så bra med sådant? Gränsen mellan alkoholbruk och -missbruk är väldigt otydlig, och följderna för bl.a. hälsa, ekonomi, sociala skador, traumatiserade barn och trafikdöd är så välkända och uppenbara att jag inte skriver mer om dem här.
Men vi skall inte kasta ut barnet med badvattnet: Sjung gärna fyndiga snapsvisor - men ha vatten i glaset!
Jag är lite delad till det här med snapsvisor. Det är ju sant att de ofta är kreativa och fyndiga, men samtidigt hyllar de nog snapsen och fyllan, fastän tävlingsarrangörerna försöker vifta bort det.
Ändå är snapsvisan faktiskt från början en nykterhetsåtgärd. Den finlandssvenske skalden och biskopen Frans Michael Franzén (1772-1847) lär ha räknat ut att folk som sjunger och super, super mindre än de som super och super, och skrev därför dryckes- och snapsvisor för att begränsa supandet. Detta innebär förstås också att de som sjunger snapsvisor går i biskopens fotspår och därmed är mer kyrkligt engagerade än de som inte sjunger, och det gläder mig naturligtvis.
Franzéns mest kända dryckesvisa är väl den vackra Bordsvisa, där följande rader ingår:
En blomma är glädjen: i dag slår hon ut,Så snaps- och dryckesvisor kan (ibland) vara stor konst och skapar dessutom gemenskap på festerna. Snart börjar kräftsäsongen, då detta tydligt kommer fram.
i morgon förvissnar hon redan,
just nu, då du kan, hav en lycklig minut
och tänk på den kommande sedan.
Men ändå: Själva brännvinets enda funktion är nog berusningen. Öl eller vin till maten är bordsdrycker, som man kan bruka måttligt, men snapsen är något helt annat. Är det verkligen så bra med sådant? Gränsen mellan alkoholbruk och -missbruk är väldigt otydlig, och följderna för bl.a. hälsa, ekonomi, sociala skador, traumatiserade barn och trafikdöd är så välkända och uppenbara att jag inte skriver mer om dem här.
Men vi skall inte kasta ut barnet med badvattnet: Sjung gärna fyndiga snapsvisor - men ha vatten i glaset!
3 kommentarer:
Men Kalle - inte behöver man ju dricka hela flaskan när man snapsar. Det går ju hur bra som hällst med 1-2 snapsar till fisken. Sen med kräftorna så kanske det går 3-4 st. ;-)
Jag har som sångare en gång varit med om en jordfästning som inleddes med just Franzéns Bordsvisa. Litet ryckte folk nog till när Akademarkvartetten klämde i.
Visst, Nicke - men enligt min enkla mening är redan det för mycket.
Tore: Lite speciellt var det ju nog. :-)
Skicka en kommentar