Jag läser i Dagen om en svenskkyrklig präst som skulle döpa ett tvillingpar, men förväxlade deras namn.
Samtidigt är det ju så att präster, liksom alla människor, kan göra bort sig emellanåt. Det som inte får hända, händer ändå. Som i detta fall.
Om domkapitlet flyttade bort prästen från församlingen till uppgifter som kan förhindra att han verkligen blir utbränd, är det god vård av arbetstagare. Om det skall ses som ett straff, verkar det nog vara i strängaste laget, tycker jag. Samtidigt har jag ju långt ifrån alla detaljer om det inträffade och om bakgrunden, så jag kan inte ta ställning på något objektivt sätt. Ur teologisk synvinkel är detta dock ingen katastrof. Barnen blev döpta i den treenige Gudens namn. Därmed är de kristna. Att namnen förväxlades är ingen katastrof; Gud vet nog vem det är frågan om.
Dopet är ju nämligen ingen namngivningsrit.
Nu kritiseras han av domkapitlet [i Strängnäs stift]. Förutom att prästen förväxlat tvillingarna uteslöt han en psalm som deras mamma önskat vid dopet.Förrättningar - eller kyrkliga handlingar, som det heter i Sverige - är alltid känsliga tillfällen. För oss präster kan det gå rutin i dem, men för dem som de berör är de alltid någonting unikt. Därför är det naturligtvis alltid väldigt viktigt att hålla reda på personliga detaljer som t.ex. namn.
Prästen erkänner det inträffade som han förklarar med att han var stressad och nära att bli utbränd. Han får behålla sin rätt att tjänstgöra som präst, men jobbar inte längre kvar i församlingen.
Samtidigt är det ju så att präster, liksom alla människor, kan göra bort sig emellanåt. Det som inte får hända, händer ändå. Som i detta fall.
Om domkapitlet flyttade bort prästen från församlingen till uppgifter som kan förhindra att han verkligen blir utbränd, är det god vård av arbetstagare. Om det skall ses som ett straff, verkar det nog vara i strängaste laget, tycker jag. Samtidigt har jag ju långt ifrån alla detaljer om det inträffade och om bakgrunden, så jag kan inte ta ställning på något objektivt sätt. Ur teologisk synvinkel är detta dock ingen katastrof. Barnen blev döpta i den treenige Gudens namn. Därmed är de kristna. Att namnen förväxlades är ingen katastrof; Gud vet nog vem det är frågan om.
Dopet är ju nämligen ingen namngivningsrit.
Uppdatering: Kyrkans Tidning skriver också om saken.
3 kommentarer:
Hur vet du att barnen är kristna? Att vara kristen förutsätter väl exempelvis att man tror på Gud (eller har även detta avskaffats i Svenska Kyrkan i desperationen att ungå konkurs...)? Börjar man automatiskt tro på övernaturligheter om man får vatten kastat i ansiktet?
Lägg ner stämplingen av åsikter på barn som inte uttrycker dessa åsikter! Barnen är lika mycket kristna som de är miljöpartister eller friskoleförespråkare.
Självfallet har du helt rätt här Karl. Religiös ( här heterosexxuell) bejardöpning av barn i kyrkor är ingen namngivningsceremoni.
Ungen namges när det ifyllda formuläret skicka in till myndigehten och godkänns - inget annat.
Tack för klargörandet:)
"Trött på tramset" - du tycks se kristendomen som en åsiktsgemenskap, som om kristna är de som har en och samma syn på religion, politik, barnuppfostran och fågelskådning. Så är inte fallet. Kristen är den som har blivit döpt enligt Jesu befallning. Det skiljer kristna från t.ex. buddhister.
Sedan är det en annan sak att det för frälsning av medvetna (mer eller mindre vuxna) personer krävs både dop och tro. Barnen har lika mycket "kristna" åsikter som miljöpartistiska, det har du rätt i.
Vad Svenska kyrkan säger om detta måste du fråga någon som tillhör sagda kyrka. Jag är evangelisk-luthersk präst, men inte svensk.
Skicka en kommentar